tisdag 30 september 2008

Finland Finland Finland


Hälsningar från Finland, där jag njuter av kroppsligt arbete och urskogslugn. Min familj har en gård här som vi i ett par år nu byggt på efter bästa förmåga. Ingen semester går utan arbete och det är så det ska vara ändå. Här i skogen vill jag arbeta hårt och slappna av i bastun med en iskall öl efter den hårda arbetsdagen. Jag erkänner dock, oftast är inte arbetet så värst hårt, men jag blir lika trött mot kvällen hursom.

Idag blev vår vedeldade bastu färdig. Vi har givetvis elbastu sedan några år tillbaka, men det är som att jämföra ett badkar med havet om man tycker om att simma. Vedeldad bastu är det enda som är på riktigt. Så 19:00 idag bastades det för första gången någonsin. Det varmt, det var skönt. Man känner sig aldrig så ren som efter ett ordentlig bastubad. Självklart utan dusch, här är det bytttor med vatten och tålamod som gäller.

torsdag 25 september 2008

Little miss fix-it

Allt går att hitta på ebay, mer eller mindre. Jag har ett par mormorskängor som jag älskar högt och dyrt men de har en nackdel. Det är stilettklack på dom, inte en hög klack men en smal klack. När man väger lite för mycket sliter man på klackar betydligt mer än man borde, alltså behöver jag klacka om mina mormorskängor alldeles för ofta för att jag ska orka använda dom. För 60-100 kronor per gång känns det dyrt i längden också.
Lösningen?En sökning efter shoe repair på ebay gav mig vad jag ville ha. För ca 95 kronor fick jag mig 10 par stilettklackar (i rätt storlek, man mäter innan man beställer) inklusive frakt och allt. Allt jag behöver är en tång/polygrip och en hammare och jag har minsann en välutrustad verktygslåda. De hinner inte komma innan jag åker till Finland, det är jag säker på, men när jag kommer hem borde de redan ha hunnit hit. Då är det jag som är skomakar'n.

onsdag 24 september 2008

Mallig

Nä jag var och handlade tidigare idag tittade kassörskan på mig så väldigt granskande och log. Självföraktande som jag är utgick jag ifrån att hon log så mycket för att hon trodde att jag är gravid, vilket folk ibland trott pga min vikt, och folk brukar ju le sådär fånigt av någon anledning vid tanken på bäbisar. Jag tänkte inte mer på det.

Jag cyklade iväg till samma butik för att handla lite saker jag glömt på första rundan. Samma tjej satt i kassan och hon sken upp lika mycket som tidigare.

Jag är en idiot och tolkar allt efter mina egna negativa känslor gentemot mig själv. Hon hade inte stirrat på min mage, hon hade stirrat på min rock.
-Din rock är ju så fantastiskt fin! Jag beundrade den när du var här tidigare men vågade inte säga något, jag ville så gärna fråga vart du köpt den ifrån!
Bakom falsk blygsamhet, för egentligen finns det ingen annan sort, förklarade jag att den inte finns att köpa någonstans, att det var min egen skapelse. Hon blev nog lika imponerad och förvånad som hon blev ledsen över att hon inte kunde köpa en likadan.

Det här är första gången någonsin en komplett främling kommenterat på något jag sytt på det här viset. Gissa om jag känner mig mallig nu......

Sing halleluja: den är klar


Rocken är klar. Faktum är att den blev klar i fredags, jag har bara inte orkat fotografera den innan idag. Jag är nöjd med den och har fått många fina komplimanger för den. Rocken är väldigt bekväm och sitter precis så som jag hade föreställt mig att den skulle göra.

Det enda jag egentligen inte är nöjd med är att jag har fuskat lite; jag sydde sånt på maskinen som jag egentligen för skönhetens skull borde ha sytt för hand, i huvudsak menar jag då infodringen. En vacker dag kanske jag sprättar upp min fula maskinsöm och syr fast infodringen i fodret för hand, men det är kallt nu och jag vill ha rocken mer än jag har orken att sy för hand.

Hösten är här och även om det än så länge är rätt varmt ute kommer det tids nog bli väder för mössor och annat. Jag har aldrig gillat mössor, de förstör frisyren och blir alldeles för varma. Öronmuffar har varit mer min melodi, kanske rentav pannband. Jag sydde ett matchande pannband av tygrester och mörkbrun fuskpäls. Den blev fruktansvärt bekväm och löjligt söt! Det råkade bli två stycken dessutom.

När jag sytt färdigt den första tyckte jag den var lite för kort, den värmer fortfarande öronen men jag har lite för stort huvud för att det skulle kännas helt bekvämt med knytet under hakan med just denna så jag sydde en ny som var några cm längre. Den förstnämnda tänkte jag erbjuda till försäljning för 50 kronor plus frakt. Om någon är intresserad så hör av er här på bloggen, annars slänger jag upp den på tradera när jag kommer hem från min resa till Finland.

Här till vänster ser du bild på den jag tänk sälja. Den är sydd av samma material och är av samma modell som den jag har på de andra bilderna jag har lagt upp här. Det enda undantaget är att satinbandet den här knyts med har ett rosmönster och den här har två små satinbandsrosor fastsydda vid rosetterna istället för bara en. Den är några centimeter kortare.

Om jag mäter runt mitt huvud på en ledd som den här öronvärmaren ska sitta är måttet så mycket som 61 cm. Den passar på mig, men jag föredrar att ha den längre. Jag tror den skulle sitta bäst på någon som är några cm mindre runt huvudet på den ledden. Om du vill vara helt säker på att den här täcker öronen dina så kan jag meddela att måttet från kant till kant, utan satinbanden då, är 44 cm. Det räcker till att precis täcka i alla fall mina öron.

Jag vill ha 50 kronor plus frakt för den och frakten kommer att gå på 20 kronor, och då har jag räknat in ett vadderat kuvert i det hela och porto med posten.

Men händerna då? Jag kommer ju fysa om händerna när det blir kallt nog att använda öronvärmaren också. Det har jag edan tänkt på. Nästa matchande projekt blir en handmuff. Ni vet en sån där härlig liksom "tunnel" av päls och tyg som man värmer händerna i. Jag har inte börjat på den än, men jag snurrade lite tyg runt lite tyg för att kika lite på hur det skulle komma att se ut ihop med allt annat.

Ja ni... det är bara att hoppas på en kall vinter så jag får en ursäkt till att använda allt tillsammans. Kanske borde jag göra en pälskrage till också? En sak är i alla fall säker, jag msåte nog klacka om mina mormorskängor för det känns som att det skulle vara rent ut sagt brottsligt att inte ha dom till den här outfiten.

tisdag 16 september 2008

Det börjar ta sig

Jodå, det börjar nog allt likna en rock. Foder och yttertyg är mer eller mindre klart. Jag nålade dit knappar och annat pill för att få en överblick över hur det ser ut än så länge.
Det börjar ta sig. Det är fortfarande ne hel del kvar men nu börjar jag se hur det ser ut, nu kommer jag liksom till den roliga delen av arbetet. Justeringar. Inte i passfomen i sig, den är jag nöjd med, men alla detaljerna jag inte riktigt hade bestämt mig för innnan. vart fickor ska sitta, hur jag vill ha krage och knappar osv. Nu har jag nålat dit saker och ting på ett ungefär så som jag vill att sllutresultatet ska bli. Det kan rentav bli så att jag hinner klart med det här innan veckan är över. Önska mig lycka till..

måndag 15 september 2008

Ny säng och modda dina ikea-möbler!

I helgen var jag med mina föräldrar på en shoppingrunda i Västerås. I huvudsak ville jag elta sömnadsmaterial på loppisarna men jag hade också ärende till Ikea och tur var väl det. På fyndavdelningen hittade jag Sängstommen noresund för 350 kronor. Åtminstone var det det jag trodde att jag hittade. Det var egentligen bara gavelparet utan sängsidor och när jag väl insåg det var det för sent. Det som köps på fynd kan man inte lämna tillbaka och kundtjänstpersonalen talade om för mig att sängsidorna köper man separat och kostar 400 kronor.

Jag var SÅ besviken. För 750 kronor kändes sängen inte alls längre som ett bra köp efterso jag ändå tänker köpa en ny säng när jag har hittat en som passar mig och det här bara skulle hålla mig nöjd med sovrummet tills jag väl bestämt mig. Dagen därpå åkte mina föräldrar till Västerås igen och som tur var kikade dom in på Ikeas fyndavdelning i hopp om att hitta sängsidor till fyndpris, vilket dom gjorde. De kostade 200 kronor, vilket är hälften av orginalpriset och plötsligt kändes sängen som ett helt ok köp igen.

Nöjd och glad började jag montera sängen helt själv och otroligt nog så gick det smärtfritt. Inte för att det är svårt att montera en sängstomme men det är lite knepigt att lyfta i själva madrassen utan hjälp. Med lite finsk sisu gick det hur bra som helst så nu står den där, monterad och klar. Söngen känns högre, stabilare och konstigt nog bekvämare. Det där sistnämnda är ju enbart psykologiskt för det är ju faktiskt samma madrass som innan.

För några år sedan hade jag en Ikea Tromsnes sängstomme och den var väldigt vacker men hade sina brister konstruktionsmässigt. Jag vet inte hur det var med andra sängstommar från Ikea på den tiden men sängsidorna var mer eller mindre bara balkar som inte hängdes upp på annat sätt än med skruvar. Det nötte ju oerhört mycket på både gäng och skruv med tiden och sängen blev, tyckte jag, ganska så ostabil efter inte alls många års användning.

Den sängstommn jag köpte nu i helgen har däremot en betydligt stadigare konstruktion. Sängsidorna har i varsin ände en vinkel rakt ner som går ner i ett spår på gavlarna, sen sätter man en skruv genom spåret och vinkeln, så att säga. Det innebär att skruven inte utsätts för samma belastning alls. Det här tycker jag är ett oerhört stort plus rent konstruktionsmässigt mot den Tromsnes jag hade en gång i tiden.

Jag saknar dock min tromsnäs-säng. Även om den hade brister i konstruktionen så tycker jag att den är långt vackrare än Noresund. Den hade en mycket enklare och klassisk design, mässingsknopparna var verkligen pricken över i och skulle se fantastiska ut i mitt sovrum just nu. Noresund är lite väl plottrig och krussidullig för min smak egentligen men jag är svag för den svarta metallen.

Jag har planer på att göra ett litet så kallat Ikea-hack på den dock. Knopparna går att skruva loss och jag har funderingar på att spraylackera dom i mässing eller guld. Själva gavlarna tänkte jag sy ett "överdrag" för, att hänga över de raka delarna av gaveln. Eftersom jag inte riktigt vet hur jag ska förklara så slängde jag ihop en snabb illustration på vad jag menar. Som ni ser är jag inget grafikgeni men jag lyckades kanske illustrera vad jag menar göra. Tygvalet har jag inte bestämt än, det får vänta tills jag möblerat om och bestämt mig för vart allt ska stå och vilka färger som ska finnas runtomkring. Även om jag har en ganska stark idé om hur jag vill ha allt när det är färdigt så väntar jag hellre med de små detaljerna tills jag verkligen har allt klart. Saker som jag tycker låter fantastiska ihop med väggfärg och möblering nu kanske inte alls passar så bra ihop som jag visualiserat det.

Att piffa till sina möbler och göra dom personliga är mitt hetaste inredningstips förresten. Det krävs inte mycket för att förvandla en dussinvara från Ikea eller en sliten byrå från ett loppis till en unik och flärdfull (jag hatar det där ordet) möbel. Mitt exempel på sängen Noresund förvandlar verkligen sängen till en helt annan möbel när det väl är klart. När jag själv sitter och jämför min klumpiga illustration med originalbilden så ger sängen ett helt olikt intryck än innan. Jag upplever den nya versionen som mer klassisk, romantisk och lyxig medan originalet ärligt talat känns ganska så billigt vilket det ju också är. Faktum är att sängen känns mycket mer som min gamla flamma Tromsnes när den är omstylad. Missförstå mig inte, jag tycker att Noresund är vacker som den är, jag bara tycker om att piffa till saker lite extra.

Jag vill passa på att tipsa om bloggen IKEA Hacker som bjuder på en del väldigt bra idéer.
Ikea hacker

Det var allt från mig idag, tipsa gärna om dina egna ikea hack!

torsdag 11 september 2008

Ärmar ärmar ärmar


Då var man igång. Idag har jag gjort mönster till rocken och både klippt ut och sytt ihop det mesta i fodertyget. Det mesta.... Allt utom ärmarna. Om det är någonting jag hatar så är det att göra ärmar. Varför? Människan är en varelse som fruktar det hon inte känner till och jag är ju bara människa. Jag har aldrig lärt mig hur man gör ärmar ordentligt så jag har undvikit plagg som kräver ärmar så långt som möjligt. Jag använder aldrig köpemönster. I huvudsak för att jag inte förstår dom och därmed inte ha kontroll över resultatet. Mina egna mönster förstår jag konstruktionen och poängen med och det blir precis som jag vill ha det, i slutändan.

Men idag skrevs det historia mina vänner. Idag gjorde jag mönster till ärmarna!! Jag gjorde ett riktigt grundmönster efter konstens alla regler till en snygg figursydd ärm. Nu återstår bara att justera det för "mutton"-effekten och det är ju en baggis nu när jag har ett ordentligt och välgjort mönster att arbeta med.

Jag har äntligen avtäckt ärmarnas dunkla hemligheter och känner det himmelska ljuset skölja över mitt sinne. JAG FÖRSTÅR NU, men jag har svårt att begripa varför jag inte förstått det innan. Jag vill tacka en rent ut sagt förbannat bra hemsida för min nyfunna förståelse för ärmar:
Vintage Sewing, mer specifikt kapitlet om ärmar

Sidan är på engelska och innehåller flera böcker om sömnad och mönsterkonstruktion från en svunnen era. Min favoritbok är den jag länkar till här ovan, en bok från 1942 som heter "Modern pattern design" och är skriven av Harriet Pepin. Jag är så begeistrad över den här boken att jag överväger att köpa den så att den kan finnas i mitt referensbibliotek även när apokalypsen ödelagt jorden och internet inte längre finns. Jag har varnat er förr, det kan hända när som helst! ;) Fram tills internets undergång finns i alla fall den boken och många fler att beskåda på Vintage Sewing.

tisdag 9 september 2008

Vackert blustyg, men till vad?

Man kan hitta de mest fantastiska tyger på loppis. Igår gick jag till Brödet och Fiskarna här i stan och hittade det här ljuva tyget. Jag är verkligen ingen tygexpert men det känns som ett blustyg. Det faller tung och vackert trots att det är väldigt lätt och ganska skirt. Nu måste jag bara komma på vad tusan det ska bli av det... Tyget är ju så vackert att jag måste göra något som är värt det. Det vore synd att använda det som foder i en väska, även om det nog skulle passa väldigt bra till det, och det är lite väl ljust för att jag skulle sy ett plagg av det, åtminstone till mig själv. Det skulle bli väldigt vackert som en söt sweet lolita-klänning men det har jag nog inte tillräckligt med tyg för. Tyget får bo i min garderob med alla mina andra fantastiska loppisfynd tills den dagen hon (för den här textilen är definitivt en hon) finner ett syfte med sin existens.

It's all in the details....


Det är så roligt med alla de små detaljerna. Att stryka varje söm, att ta sig tid att handsy fållen eller det bästa av allt för mig just nu: sy fast sina alldeles egna etiketter på det jag sytt. Helt plötsligt känns allt så mycket mer riktigt och professionellt, fast jag gör samma sak jag alltid gjort. Tänk vilken skillnad de små detaljerna gör....

En inte så tidig tisdagsmogon

Helgen och måndagen gick ganska så obemärkt förbi. Jag gjorde inget vettigt direkt och har inte uppdaterat bloggen, skandalöst nog. Jag har ju tänkt vara duktig och uppdatera dagligen men jag skippar nog hellre en dag då och då än skriver något oinspirerat.

Igår kom posten med mycket paket till mig. Jag hade köpt saker på ebay, Jonic textilimport och adlibris. Det är så roligt att beställa på postorder, man väntar på posten som ett barn vänta rpå julafton och speciellt roligt är det när det kommer så många paket på en och samma gång. Det mindre roliga med postorder är att man vet inte alltid vad man får. Det tycker jag inte är helt negativt heller, det blir alltid lite överraskning men jag har nog aldrig varit med om att jag beställt saker som jag varit helt missnöjd med. Från ebay beställde jag små färdiga satinrosor. Självklart kan jag göra dom själv, men ibland är det faktiskt värt några slantar att spara tid och ärligt talat så blir det inte alltid dyrare än att köpa band och göra eget. Från Jonic beställde jag lite tygstuvar av möbeltyg och sammet som jag tänkt göra väskor av och eventuellt håracessoarer och huvudbonader. Nu känner jag mig inspirerad och kreativ... Det är så roligt med nytt material!

En av tygerna jag beställde var ett brunt kviltat foder som jag ska använda till en höst/vinterjacka ihop med ett tyg jag köpte på Eurokangas i Finland när jag var dit för en månad sedan. Så fort jag såg tyget i affären visste jag vad jag skulle göra med det och skissade snabbt upp en ful skiss som ingen annan än jag förstås. när jag kom hem köpte jag 48 mässingsknappar på ebay för en spottstyver och nu har jag ett fdertyg. Det är dags att sätta igång... Tyget är egentligen ett byxtyg av kraftig bomull men jag har aldrig varit den som låtit mig begränsas av vad tyger egentligen är till. Det är vävt med en mycket mörkbrun botten med ett subtil blommigt mönster och en slags melerad batikeffekt i bakgrunden. Klicka på bilden här brevid för att se en förstoring så får du se min kladdiga skiss och alla små detaljer jag tänkt inkorporera i designen. Nu har jag en skiss att utgå ifrån, men jag är fruktansvärt dålig på att hålla mig till den eftersom jag oftast får så mycket ideér under projektets gång så vi får se vart det hela slutar. Just nu är det i alla fall en knälång rock med starka influenser från den viktorianska erans soldatuniformer i kombination med den tidstypiska kvinnosilhouetten. Jag tänkte göra ärmarna väldigt snäva från armbågen ner medan överdelen av ärmen ska ha lite mer "mutton sleeve" känsla. Rocken kommer troligtvis ha ståkrage och massor av knappar, både på bröstet och på den snävare delen av ärmarna. Knapparna jag har är väldigt stora, kanske 2 cm i diameter och jag hoppas lite på att hitta matchande knappar i mindre storlek för just ärmarna. De stora knapparna kommer att göra sig väldigt bra på rocken eftersom jag är en ganska så knubbig tjej, små knappar skulle försvinna helt och få mig att se ännu större ut. Jag tänkte lägga mycket fokus på midjan och jag vill att den ska sitta mer eller mindre perfekt, framförallt i svanken. Det här kommer ta mig många veckor, om inte ett par månader eftersom jag oftast arbetar med flera projekt samtidigt för att inte dö av tristess.

Det jag tänkte börja med är något så lustigt som fodret. Jag har aldrig arbetat med kviltat foder förut så jag vill försäkra mig om att fodret sitter bra. Sen tänkte jag drapera plagget runt det så att jag garanterat räknat in fodrets volym i yttertygets mått. Med tanke på vilken obscen mängd knappar jag tänkt använda på den här rocken är jag tacksam bortom alla gränser för att min nya fina symaskin har mer eller mindre felfria kanpphålssömmar. Önska mig lycka till.

lördag 6 september 2008

Tutorial: Hur man gör rosor av band

Jag tycker om tutorials, märks det? Det finns hur mycket sidor på nätet som helst med instruktioner på både det ena och det andra men jag tycker inte att det finns tillräckligt många på svenska. Dessutom så skriver nog alla sina tutorials olika och det fyller en funktion i sig eftersom alla tänker lite olika. När jag vill lära mig något nytt på nätet brukar jag läsa flera olika tutorials på ämnet och till sist förstår jag, förhoppningsvis, hur hantverket går till.

Hursomhelst. Idag tänkte jag visa hur man viker små (eller stora) rosor av band . Om ni tittade på min flummiga video om att vecka band med symaskinen så såg ni ett litet ofärdigt verktyg som jag böjt till av ett gem. Det här är vad jag från början gjorde verktyget för. Det går alldeles utmärkt att göra rosor utan det här verktyget men eftersom jag inte har så värst hög fingerfärdighet utan snarare är lite kllumpig så är det här en ganska stor hjälpreda. Det ger mig något att hålla i medans jag arbetar med rosen. har du inget gem går det lika bra med en hårnål, den behöver du inte ens böja till.

Du behöver ett band av vilken bredd som helst egentligen. I bilderna använder jag ett satinband som är ca 2 cm brett och 30 cm långt. Det går inte åt 30 cm till den här rosen kan jag ju lova, men teoretiskt sett kan det gå ut hur mycket du vill, det beror på hur stor du vill göra rosen.

Om du använder en hårnål eller ett tillböjt gem börjar du med att lägga bandet mellan piggarna med några centimeter av bandet till godo. Åt vilket håll spelar ingen större roll. Använder du inte ett verktyg av något slag kan du bara hoppa över det här steget och använda den korta "svansen" som bas när du börjar vira ihop bandet i nästa steg.

Nästa steg är att rulla ihop bandet lite, med den korta änden rakt ner och den långa änden virad runt så det blir som en rulle. Den här lilla "rullen" blir rosens mittpunkt. Rulla så mycket du vill, jag tycker att det räcker med en två tre varv.


När du gjort rosens "bas" ska du börja med att vika själva bladen. det här låter komplicerat men är lättare än du tror. Vik bandet utåt, rakt neråt som på bilden till vänster. Nu ska du fortsätta att vira bandet runt rosen åt samma håll som du började, försök att följa rosens bas med nederkanten på bandet. Nu blev alltså det som innan var bandets överkant istället bandets nederkant.
Det här är lite pilligt i början men jag lovar att man lär sig väldigt fort. Det är här verktyget verkligen gör nytta, det är så mycket lättare att snurra på verktyget än att vira runt bandet.

Vira nästan ett helt varv innan du gör ett likadant veck. Såhär i början av rosen kan du vira ganska så tight, ju längre ut du kommer kan du ju försöka att vira lite lösare så blir rosen väldigt fin med ett lite mer stramt mittparti och lösare kronblad utåt. var inte orolig om du inte tycker att det ser ut som en ros efter tre varv, det blir bättre. Jag har försökt att ta bilder mitt i processen så ni kan ha något att jämföra med när ni sitter och knåpar framför datorn.


Nu börjar jag känna mig nöjd med storleken på min ros och ska avsluta den. Jag försöker att vika och vira änden av bandet ganska stramt runt basen och sy igenom alla lagren band för hand. Jag trycker en knappnål genom hela kalaset för att hålla det på plats medan jag plockar fram nål och tråd. En annan metod är att använda limpistol. Då kan du dutta en liten prick lim mellan varje varv medans du virar rosen och när du är klar duttar du dit lite lim i basen och trycka dit satinbandet.

När det fått torka några minuter, eller när du sytt klart, kan du bara klippa av det som blev över av satinbandet och vara nöjd över vad du skapat, alternativt riva upp allt och börja om från början. Övning ger färdighet, speciellt med sånt här pillarbete..

torsdag 4 september 2008

Mitt huvud är en torktummlare

Tjugo i nio ikväll ringde min mamma mig. Hon hade just skickat ett tips på msn men jag hade inte svarat fort nog så hon ringde istället. Hon ville tipsa om en dokumentär på SVT1 som började klockan nio.
Mitt huvud är en torktummlare.

Vilken fantastisk titel! Det här var en dokumentär om ADHD, mer specifikt om att vara vuxen och ha ADHD. Man fick följa bland annat bandystjärnan Per Fosshaug när han genomgick en ADHD-utredning och det hittade jag en artikel om på Aftonbladet: De slogs mot alla odds

Artikeln är ju inte direkt en ADHD-artikel, men väl värd att läsa ändå. Om dokumentären går i repris, vilket jag är säker på att den kommer allt göra, så uppmanar jag alla som känner någon med ADHD eller helt enkelt vill förstå sig på diagnosen bättre att se den. Det var en bra informativ dokumentär som tog upp några väldigt olika personer med samma grundproblematik.

Jag kunde känna igen mig i mycket av det och jag ska vara ärlig och säga att jag satt och grät under somliga bitar av den. Säga vad jag säga vill, men jag har fortfarande ont av allt ont jag genomlidit fram tills, och till viss mån efter, det att jag fått min diagnos och fått rätt hjälp. det som fick mig mest gråtig var nog mot slutet, när boxarkillen pratade om sin 6-åriga son som börjat visa symtom och hur han tyckte att det var en stor skillnad mellan sonen hon honom. Hans son har honom där som kan skydda honom mot världens okunskap om deras problematik.

Tack mamma för tipset, det var en superbra dokumentär.

Tutorial: Söta hattar a la EGL

Jag har fått frågan från ett par olika håll om hur jag gör mina små hattar så jag tänkte jag skulle lägga upp en "tutorial" på det. Ignorera sneda sömmar och andra små misstag, de rättar jag till senare, huvudsaken för mig var snarare att visa hur det går till än att göra en perfekt hatt medans jag gör det. :)

Det går åt ca 30x30cm av både tyg och mellanlägg. Eventuellt mer om du väljer att göra en veckad dekorativ kant som jag valt att göra. 30x5 cm ylle är valfritt om du vill fodra hattkullen för lite mer stadga.

Först och främst behöver du ett mönster. Det enklaste är att göra en helt rund hat men jag väljer att göra en lätt ovalformad. Du behöver i grund och botten 3 mönsterdelar. Två delar som ska göra "hattkullen", dvs en avlång bit och en rund bit, och en bit som ska bli brättet. Om du vill göra ett brätte med veckad kant ska du göra brättet ca 2 cm smalare än du vill ha den färdiga hatten. Det kan vara en hel del pill med att rita mönstret. Sax och tejp är dina vänner, ge dom den uppmärksamhet de förtjänar. Rita av mönsterdelarna på ditt påstrykbara mellanlägg, brättet behöver du två exemplar av.

Klipp ut mönsterdelarna och stryk fast dom på tyger du ämnar göra hatten av. Det finns ingen särskild anledning till att jag inte klippt ut mitten ur ena brättesmönsterdelen (långt ord där), det är mest slump och inget annat. Lämna ca 0.5 cm i sömsmån på alla delarna och klipp ut. Om du valt att göra en hatt med veckad kant ska du också klippa ut en del i tyget som är lika me cirka 2 gånger omkretsen runt hattbrättets mönsterdel gånger 4,5 centimeter. Klipp gärna ut den delen mer än 2 gånger omkretsen så är du garderad utifall att det skulle bli för kort. Här vill jag hänvisa till videon jag la upp tidigare idag om hur man lättast gör ett band med pennveck.

Sy ihop delarna som ska bli hattkullen först och sy sedan fast den mot en av brättesdelarna. Det här är väldigt pilligt arbete, jag rekommenderar nog egentligen att sy det här för hand men jag är för lat och använder maskin ändå. Det brukar kunna resultera i att jag sprättar upp och gör om så pass många gånger att jag nog hade sparat tid på att sy för hand i slutändan men det är tanken som räknas.



När du har kommit så här långt är det dags att nåla fast den veckade remsan mot brättesdelen. I samma veva nålar du fast den andra brättesdelen enligt bilden och sen syr du försiktigt, kom ihåg att nålarna kan göra ont på symaskinen och sy väldgit försiktigt över dom eller ta bort dom allt eftersom. Det här är betydligt lättare att lyckas bra med när du syr med maskinen.

När du lyckats med konststycket som är det föregående steget i den här tutorialen ska du vränga allt ut och in. Nu böjar det se ut som en hatt! Pressa gärna runtom så det blir jämnt och fint. Strykjärnet är din bästa vän när du syr, oavsett vad du syr.
Det är i det här läget jag syr ihop ett litet foder av en bit tjockt ylle och petar in i hattkullen om jag tycker att det har för dålig stadga. Den syr jag fast för hand i sömsmånen där brättet möter hattkullen.

Du kan du själv bestämma hur du vill avsluta den. Man kan ta en bit bomullsband och sy fast mot den delen av brättet som är neråt och vika det upp, för att ge den en känsla av en "riktig" hatt, jag brukar täcka hålet med en rundel av tyg som jag strykt mellanlägg på och vikt in kanterna och under rundeln låter jag ett tygband gå så jag kan knyta hatten om huvudet. Ibland syr jag fast ett perukspänne istället för ett band eftersom det är snällare mot frisyren då man slipper ha ett band som stör. Sen vad gäller dekorationer så finns det hur mycke som helst man kan göra. Spetsar, band, rosor, rosetter, kristaller... Du sätter själv gränserna. Visa gärna dina egna kreationer, det är roligt att se vad anda gör!

Tutorial: Det snabba sättet att göra veck!

Jag tog mig tid att installera min digitalkamera som webcam med hyfsat resultat. Bilden är inte strålande men jag tror den duger för mitt syfte. Här har jag gjort en liten video där jag demonstrerar hur jag gör pennveck. Om det heter pennveck eller inte vet jag inte, jag kanske bara inbillar mig saker nu igen, rätta mig gärna om jag har fel!

I videon visar jag hur jag syr pennveck på en bit vikt tyg eller ett satinband med maskinen istället för att vecka-och-nåla mot plagget det ska sitta på. Det kräver två turer vid symaskinen, en för att göra vecken och en för att sy fast det på plagget, men det går mycket snabbare och blir fina jämna veck när man väl vant sig...

onsdag 3 september 2008

The Complete Encyclopedia of Needlework


Jag har inte många böcker som är sömnadsrelaterade ännu, det är otroligt nog först i år som jag börjat köpa sömnadsböcker. Jag tror på internet, det finns information och instruktioner för allt där ute men jag tycker ändå att inget slår att kunna sitta och bläddra i en fysisk bok för att få lite inspiration. Dessutom måste man ju vara förberedd inför den stora apokalypsen, i en efter-katastrofen-värld kanske man inte har tillgång till internet. Med konserver, vattenrenare och sömnadsböcker klarar man allt i den krävande postapokalypsmiljön. Jomen, så är det.

Det bästa köpet jag hittills gjort är "The complete encyclopedia of needlework" av Thérèse de Dillmont som är 702 sidor tjock och rymmer mer än tusen välgjorda illustrationer på hur man gör det mesta som involverar nål och tråd. Det mest fantastiska med den här boken är att den skrevs 1884 och är precis lika relevant idag för den som älskar sömnad och handarbete. Boken tar upp vanlig handsömnad, lagning av tyger och sömmar, broderi av olika slag, macrame, frivoliteter, knyppling, stickning, virkning med mera.

Boken är fylld av väldigt tydliga illustrationer, många som komplement till de skrivna instruktionerna men också exempel på och inspiration till vad man kan göra med teknikerna.
Jag tycker spciellt om illustrationerna på olika broderitekniker och typiska motiv. Inte för att jag är väldigt intresserad av broderi sedan tidigare, men med den här boken som stöd blir jag faktiskt sugen på att prova lite. Detsamma gäller macrame, knyppling, applikationsteknik och allt annat som står i boken. man blir bara så förbannat inspirerad när man ser hur enkelt det egentligen är, så länge man bara har begripliga instruktioner att gå efter och det har jag ju nu...'


Det enda negativa jag har att säga om boken är nog att illustrationerna inte alltid sitter ihop med texten de berör. Ofta när man ska titta på en illustration för ett speciellt stycke får man bläddra tillbaka några sidor. Jag gissar att det har något att göra med en ekonomisk layout av bilder i relation till text, men jag är ingen expert. Det är ett störande moment, men inte tillräckligt för att ge den minuspoäng.

Precis som alla mina andra böcker numera så köpte jag mitt exemplar på Adlibris och jag vill gärna tipsa om att den just nu kostar 121 kronor, vilket är ett superfynd tycker jag. Jag tror att mitt exemplar kostade runt 160 när jag köpte den och redan då var den ett fynd i mina ögon. Boken är i pocketformat, även om jag tvivlar på att den får plats i någons ficka med sina 702 sidor.... Klicka gärna på bilderna i det här blogg inlägget för att se dom i större format. Tänk att illustrationerna hjälpt människor att förstå sig på handarbete sedan 1884! Det känns så spännande att tänka på att för hundra år sedan satt säkert en 25-årig kvinna som jag och försökte lära sig att brodera med hjälp av den här boken. Eller ja, på den tiden lärde sig troligtvis de flesta att göra allt det här av sina mammor och mormödrar, men boken prydde säkerligen många hyllor för inspiration åtminstone.

Har du den här boken? Tyckte du om den lika mycket som jag? Inte för att jag tror att jag har några läsare ännu, men i alla fall. Det vore kul att höra vad du tycker om den här boken om du läst den. :)

tisdag 2 september 2008

Veckans alster och hur man klär om en strykbäda

Jag har varit ganska så kreativ den här senaste veckan och om det något jag försöker att bli bättre på så är det att komma ihåg att dokumentera mina små projekt. det är delvis det den här bloggen handlar om.

Det näst bästa jag gjort den här veckan är något väldigt litet men väldigt viktigt. Tänk att jag har sytt aktivt i över tio år och har aldrig faktiskt ägt en nåldyna. Jag lyxade till det och sydde två. En "vanlig" nåldyna och en att ha om handleden. Båda är gjorda efter modeller jag sett här och var på nätet. de var båda väldigt lätta och roliga att göra och jag rekommenderar starkt båda modellerna för den som är i behov av en nåldyna men inte orkar pilla alldeles för mycket med sömnaden av den.

Det allra bästa jag gjorde den här veckan var något som jag borde gjort för länge sedan. Jag gjorde ett nytt överdrag till strykbrädan. Jag har inte haft in strykbräda fruktansvärt länge, bara lite över ett år, men överdraget var väldigt fult till att börja med och jag har undermedvetet gjort mitt bästa för att systematiskt förgöra det. Jag tycker inte om att behöva plocka undan strykbrädan varje gång jag använt den eftersom jag använder den så hemskt ofta. Att den är så gräsligt ful gör ju inte det till en glädje att lämna den framme heller och igår fick jag helt enkelt nog. Att göra nytt överdrag till strykbrädan är väldigt enkelt.

Det du behöver är ett värmetåligt tyg i den kvantitet som du tror går åt till din strykbräda och så klart sax, nål, tråd och föreslagsvis en symaskin.

Först tar du bort ditt gamla överdrag och drar ur snodden så att du kan lägga ut överdraget rakt och platt. Det gamla överdraget får göra en sista insats som mall innan den går vidare till de sälla jaktmarkerna, så nu lägger du ut överdraget på ditt nya tyg och ritar av det. Obs, tänk på att använda tyg som klarar av hög värme. Ett slitstarkt bomullstyg är att föredra. Nästa steg är att sprätta bort kanalen som snodden gått igenom på det gamla överdraget och nåla fast det på det nya. Sy fast kanalen, kom ihåg att sy försiktigt över nålarna så du inte skadar symaskinsnålen!

Voila! Ett sprillans nytt fint strykbrädsöverdrag! Nu återstår bara att sätta fast den om din gamla strykbräda och njuta av att lämna strykbrädan framme!

Förutom dessa nyttosaker har jag pysslat med att göra små söta huvdbonader och hattar. Jag har massor av halvfärdiga små hattar utspridda i vardagsrummet och jag tänkte låta dom vara halvfärdiga för att ha någonting att sitta och småpyssla med när jag ser på film. Det är bara detalj som måste handsys kvar på dom nu och jag är en alldeles för rastlös människa för att sitta stilla framför TVn. Även fast de inte är klara tänkte jag dela med mig av lite bilder på det jag gjort.

måndag 1 september 2008

A new beginning

Ja då satt man här med en nystartad blogg igen. Jag heter Sanna och välkommen till mitt senaste projekt. Jag har tänkte länge på att skapa en ny blogg där jag i huvudsak kan (och ska) skriva om sömnad och allt som hör därtill, varför det har dröjt så här länge innan jag satte igång har jag inget godtagbart svar på. Nu är jag hursomhelst här och hoppas att den här bloggen ska ge inspiration och goda råd för alla där ute som delar mina intressen.

Jag tänkte dock börja med att berätta lite om mig själv. Jag heter som sagt var Sanna och jag är 25 år. Jag bor i Enköping och är långtidssjukskriven principiellt sent jag gick i gymnasiet. Jag säger principiellt därför att de korta stunder jag faktiskt har jobbat eller studerat har jag gjort så halvtid och sen avslutat innan det ens gått ett halvår. Vad är mitt problem? I huvudsak ADHD som gått odiagnostiserad tills för snart 3 år sedan. Merparten av mina problem är "följdsjukdomar" av att ha ett neuropsykiatriskt handikapp som jag helt enkelt aldrig fått hjälp med. Istället har jag hela mitt liv trott att jag är korkad och lat som inte klarar av allt det människorna omkring mig klarat av. Jag är ärrad, men samtidigt tror jag att jag inte skulle vilja ändra på mitt liv, någonstans känner jag att jag älska människan jag är idag och hade mitt liv sett annorlunda ut hade jag inte blivit den här människan.

Jag har ingen färdig gymnasieutbildning, jag fick övertala mig till ett godkänt i syslöjden på högstadiet och jag har aldrig haft ett "riktigt" jobb. Jag har kort sagt ingenting i pappersbagaget att visa upp när jag ska ut i arbetslivet, vilket ska ske inom kort. Jag har en framtid i alla fall, vilket är mer än jag någonsinn trodde att jag skulle ha och det är ju alltid något.

Idag äter jag Ritalina på daglig basis och begriper inte hur jag klarade av livet så långt som jag gjorde utan det. Jag har kommit långt nog för att det ska bli dags att slussa ut mig i någon form av arbetsliv inom kort, jag har ansökt om arbetsträning på en plats som ligger mig varmt om hjärtat men tror att intresset från deras sida är svalt. Min egentliga dröm är att på något sätt kunna försörja mig på mitt sömnadsintresse. Hur det går får framtiden visa och fram tills dess tänker jag fortsätta ha roligt och njuta av min fantastiskt mångsidiga hobby.

Jag har väldigt svårt att se mig själv som en kreativ och skicklig människa även fast jag ofta får höra det och kämpar svårt med att låta det vara upp till människorna omking mig istället för mig själv eftersom jag har vissa svårigheter med att var partisk i frågan.

Mina intressen rör sig i huvudsak i nördspektrat. Dataspel, böcker, rollspel, Sci-Fi, skräck och anime är sådannt som får min båt att flyta, men jag är också en fullkomligt frukansvärt feminint monster. Jag är helt galen i skor och handväskor och självklart kläder. Min klädstil till vardags är ganska så blygsam, jag kommer från en familj där man skiljer tydligt på vardagskläder och finkläder, men kategorin jag skulle sätta mig själv i allmänhet är definitivt en "gotisk" sådann. Jag har sen slutet på 90-talet burit byxor annat än när det är absolut nödvändigt och svart är den dominerande färgen i garderoben. Mina preferenser är plagg som är väldigt feminina och gärna med en stark viktoriansk pägel och jag fullkomligt älskar det japanska lolita-modet.

Slutligen vill jag länka till min sida på Sysidan, för att ge en bild av vad det är för typ av saker jag knåpar ihop framför symaskinen: Klicka här

Så. Nu är klockan snart elva och jag är trött. Imorgon tänkte jag skriva ett inlägg om något sömnadsrelaterat. God natt på er...