Poor miss Brown!

My Little Pony - Gotta catch them all!

2012-01-13T15:27:00.010+01:00

När jag först hörde ordet “tjejsamla så antog jag till en början att att det handlade om att samla på typiskt tjejiga saker. Ni vet, saker som är rosa om inte till färgen så väl till sin image. Med DEN definitionen så kan jag stolt säga att jag tjejsamlar. Jag samlar nämligen på My Little Pony, i huvudsak de från 80-talet.

Jag bestämde mig för att samla för lite mer än 2 år sedan men det började ganska trögt. Länge bestod min samling endast av de 4 ponnys* jag hade kvar från min barndom. Det dröjde ända till den här vintern innan jag började samla aktivt.

Min samling är fortfarande liten men jag är stolt över den. Jag har idag 22 G1-ponnys**, en handfull ponnys av G3 och G4, ett Dream Castle och ett Show Stable, inte illa pinkat med tanke på att jag för bara ett par månader sedan hade totalt 7 G1-ponnys.

Samlandet är otroligt givande för mig, det är en hobby med ett ganska tydligt mål och ett väldigt avlägset slut. Ett evighetsprojekt om jag så önskar. Varje ny ponny är en investering (förutsatt att jag inte köpte ponnyn ifråga till ett absurdt överpris i jämförelse med vad den är värd) och gör mitt arbetsrum till en betydligt mer färgrik och trivsam plats.

Det mest givande är nog kanske ändå ponny-vården. Att ta en smutsig, trasig ponny i med tufsigt hår eller kanske inget hår alls och restaurera den till sin forna glans.

Har du några gamla ponnys kvar från din eller dina barns 80-tal? Oavsett skick så är jag intresserad av att köpa dem till ett rimligt pris. De får ett tryggt och kärleksfullt hem hos mig.

*Peppermint Crunch och hela familjen Apple Delight, utifall att ni undrade.

**G1 är en förkortning för Generation 1 och avser ponnies tillverkade 1982-1995. G2 tillverkades 1997-2002, G3 2003-2009, G3,5 2009-2010 och G4 kom 2011 och är den generationen som går idag.

Jag har vunnit ett PS3!

2011-12-11T17:51:00.004+01:00

I onsdags hade jag en av de bästa dagarna av mitt liv. Det började med en ganska trevlig förmiddag på jobbet. På ett möte nämnde en arbetskamrat att det fanns ett par gratis platser över på en Hjärt- och Lungräddningskurs på eftermiddagen och jag nappade direkt. Jag har alltid velat går en HLR-kurs så redan där var dagen superbra.

Kursen hölls på det lokala idrottshuset, där jag också har mitt gym så jag packade gymväskan och gick dit. När kursen var över såg jag att jag hade ett missat samtal och jag ringde genast upp numret. Det visade sig att jag hade blivit dragen som vinnare i en tävling på Ica Maxi här i Enköping. Priset? En Playstation 3 med Move. Så jag hade en bra dag på jobbet, fick gå en HLR-kurs, gymmade och vann ett PS3. Jag avrundade dagen med mat från bästa thai-stället och en flaska Zeunerts julmust.

Vänta nu... JAG VANN ETT PLAYSTATION 3! Jag är fortfarande skuttigt löjligt lycklig över det här och kan fortfarande inte riktigt förstå det. Tävlingen var av den sort där man i mataffären fyller i en talong och skriver en motivering. Jag har aldrig hört talas om någon som har vunnit en sån tävling, jag trodde ärligt talat att de bara var bluff och båg men icke.

Det jag skulle motivera var varför Ica Maxi är min favoritbutik. Jag skrev: Därför att här kan jag köpa både mitt favoritgodis och mina favoritspel!

Supertack till Coke Zero och till Ica Maxi för vinsten. Vi ses på PSN. <3

Delianas Julmustkalender!

2011-12-06T12:37:00.003+01:00

Det slog mig helt plötsligt att jag inte berättat för er om mitt senaste, roligaste projekt: Julmustkalendern, eller #mustkalender som jag kallar den på twitter. Under de första 24 dagarna i December månad ska jag alltså dricka en ny must-sort varje dag och detta spelar jag in och lägger upp på youtube. Än så länge har den varit väldigt populär och jag är jätteglad!

Den är avslappnad, awkward och fånig, precis som det ska vara! Förutom att det är roligt att göra denna kalender så har den också en terapeutisk funktion också. Jag lär mig att slappna av framför en kamera, vänjer mig vid att hundratals människor ser mig och på köpet lär jag mig lite lite mer om videoredigering för varje avsnitt jag spelar in, även om jag inte redigerar videorna särskilt mycket.

Högst upp i det här inlägget ser ni avsnitt 6, men vill man se det från början kan man klicka här: här!

Weigthed Companion Gingerbread Cube

2011-12-03T09:55:00.003+01:00

Nu är det jul igen och julen för mig har alltid varit en tid av kreativitet. Ätbart julpyssel är det bästa och just pepparkakshus är lite extra kul. Denna companion cube tog ju ett par timmar att göra som ni nog förstår, men det var värt arbetet. Tänk att jag får titta på den där i ett par veckor framöver? Det gör i alla fall mig varm inombords.

Instruktioner för hur man gör en egen pepparkaks-kub kommer att finnas i nästa nummer av LEVEL.

Squirrel Girl!

2011-09-22T13:46:00.005+02:00

Sakta men säkert tar jag mig igenom den stora högen beställningar från mitt FundedByMe-projekt. Först ut är Squirrel Girl, beställd av Plast.

Doreen Green är personen bakom namnet Squirrel Girl. Hon är, tro det eller ej, en av de mäktigaste mutanterna i Marvels historia och kanske en av de sötaste. Förutom hennes förmåga att kommunicera med ekorrar så besitter hon också otrolig smidighet, snabbhet och har sylvassa klor istället för naglar. Sen har hon dessutom en lång gosig ekorrsvans och läppar som smakar hasselnötter.

Det var inte helt okomplicerat att bestämma mig för hur amigurumi-formen av Doreen Green skulle se ut, det fanns inte en överväldigande mängd referensmaterial att kika på men jag hittade ändå några gemensamma faktorer på de bilder jag hittade och jag hoppas innerligt att kära, fina Plast är nöjd med resultatet.

Squirrel Girl är virkad på frihand i ett fint bomullsgarn vars märke jag inte känner till.

Redigerat 11-09-30 eftersom Doreen naturligtvis inte heter Dolores. Förlåt.

På Science Fiction Bokhandeln med Dmitri Gluchovskij

2011-09-14T22:12:00.009+02:00

I måndags gick ytterligare ett event av stapeln på bokhandeln. Postapokalypstemadagen var på inget sätt mitt påfund men jag är definitivt adoptivmor till denna tillställning. Jag är en ohyggligt stolt mor, förstår ni, för kvällen var så fantastiskt lyckad och det var mycket folk på plats. Sällan har jag varit så nöjd med ett event som jag är över detta.

Kvällen började med en paneldiskussion kring överlevnad efter katastrofen, modererad av den fantastiska Julia Skott. Panelen bestod av Johannes Axner, Felicia Östlin och den otroligt underhållande Morgan Jarl. Jag missade dessvärre större delen av paneldiskukssionen då jag irrade runt som en yr höna och såg till att allt fungerade och gick som det skulle men det jag hörde och såg var både intressant och roligt.

Därefter fortsatte vi med en intervju och signering med PC Jersild, den makalösa författaren bakom den svenska postapokalypsklassiker "Efter Floden". Även detta missade jag stora delar av, tråkigt nog. Allting från kvällens programpunkter filmades dock så jag får chansen att se det i efterhand, förhoppningsvis snart.

Sist ut var kvällens stora stjärna: Dmitrij Gluchovskij. Jag hörde ganska stora delar av intervjun Julia gjorde med honom men det som var för mig mest värt var det som hädne efter att kvällen på bokhandeln var avslutad. Tillsammans med förlagets representant, Gluchovskij och en lite skara glada entusiaster begav vi oss till en krog i Gamla Stan. Här fick jag chansen att prata lite mer med Dmitrij.

Det är den här biten jag älskar mest med mitt jobb på Science Fiction Bokhandeln. Jag får chansen att verkligen möta så många av de författare jag beundrar. Få en inblick i människan bakom mina favoritböcker, inte bara den image de visar upp inför publiken. Och vet ni vad? Dmitri Gluchovskij visade sig vara betydligt trevligare än jag hade förväntat mig att han skulle vara, till skillnad mot den ganska arroganta personlighet han uppvisar "på scen".

Jag missade som sagt var ganska många av kvällens programpunkter, det blir lätt så när man är arrangör, men lite varstans på nätet hittar man blogginlägg från andra som var på plats:

Megazine: P C Jersild & Dmitrij Gluchovskij på Science fiction bokhandeln
Kulturbloggen: Samling för postapokalyps och möte med författaren Dmitrij Gluchovskij och boken Metro 2034
Julia Skott: Efter Katastrofen
Headless Rabbit: Post-postapokalypsen på SF-Bokhandeln

Gillar ni Postapokalyps? Läste ni Metro 2033? Då vill jag ju passa på att tipsa om att vi just nu har en tävling borta på -STR/+CHA där man kan vinna ett signerat exemplar av Metro 2034. Klicka här för att komma dit!

Jag är en eskapist

2011-09-06T17:32:00.004+02:00

Jag gillar Utopi. Som tur är gillar Utopi mig också. Från och med den här månaden kommer jag att gästblogga i utopi-bloggen emellanåt. Som en slags mjukstart på det hela börjar vi med en enkät som mina kära Utopister kallar för "Hej Eskapist!". Det är en slags presentation av mig som nörd. Den publicerades idag och hittas här.

Bioshopping bag

2011-08-17T10:00:00.000+02:00

Det finns ett antal spelserier som liksom etsat sig fast i mitt hjärta och aldrig kommer att lämna mig. Bioshock är en sådan spelserie. Jag älskar ALLT med Bioshock. Estetiken, musiken, storyn, spelmekaniken, allt allt allt!

När jag skulle hitta på ett nytt pyssel till nästa nummer av LEVEL så var jag precis i behov av en tygkasse med lite längre remmar så att jag kan hänga den över axeln. Så jag kombinerade min kärlek till Bioshock med denna tygkasse samt lite textilfärg och voila! Bioshopping bag!

Mitt nya liv...

2011-08-16T13:10:00.006+02:00

...som smartphoneägare. Jag har haft min Samsung galaxy S 2 ett tag nu och jag ÄLSKAR den. En ganska viktig funktion med smartphones är att man kan ta artsy bilder med artsy filter, vilket jag illustrerar med bilden som pryder inlägget.

Jag beställde telefonen ett par veckor innan insamlingens avslut eftersom jag redan nått beloppet som behövdes och på så vis hann jag få hem telefonen innan jag åkte till Finland. Det var jag och Sammy (hon heter så nu) i den finska vildmarken. Vi kom varandra nära där ute, Sammy och jag.

Jag kan inte begripa hur jag skulle kunna leva utan den igen. Insamlingen avslutades den 4:e Augusti och resultatet var 5250 kronor och det är helt fantastiskt. Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle få ihop den summan. Jag är överväldigad av glädje och tacksamhet.

För ett par dagar sedan beställde jag garn till de första virkprojekten till mina välgörare från insamlingen. Jag kommer naturligtvis att blogga om varje projekt så om ni gillar mina amigurumis kan det vara värt att lägga till bloggen i era RSS-läsare.

Ett enormt tack till alla de som bidrog till min insamling och ett extra stort tack till FundedByMe.com som gav mig en plattform att skapa insamlingen på. <3

OH MY GOSH!! OHHHH!

2011-07-21T12:35:00.001+02:00

Och jag trodde att JAG hade en ohälsosam fixering vid pyssel.

Red

2011-07-18T00:00:00.002+02:00

Jag har aldrig känt mig hemma i min naturliga hårfärg. Det är som att mina färger inte riktigt hör hemma med det råttfärgade som växer ur min skalp. Som tur är måste man inte hålla sig till sin naturliga hårfärg.

Jag är oftast svarthårig men ibland blir jag en ginger. Oftast i samband med en livskris. Jag skulle inte påstå att mitt liv är i ett kristillstånd just nu men jag är i en period av förändring. Jag tror att det mer är förändringen färgen är kopplad till än paniken.

I feel like I could... like I could... 'Take on the world!

2011-07-17T17:18:00.005+02:00

Purple och Green Tentacle från det underbara gamla peka-klicka-spelet Day of the Tentacle. Som vanligt är de virkade på frihand och i garnet Drops Muskat.

Hello Amigurumi-Kitty!

2011-07-15T12:32:00.003+02:00

Igår blev jag äntligen klar med en amigurumi jag velat göra länge men dragit mig för. Jag virkar i princip alltid på frihand men skummar gärna igenom andras mönster emellanåt för inspiration och för att lära mig fiffiga lösningar på kniviga problem.

Med Hello Kitty var inte det ett alternativ över huvudtaget. Sanrio är benhårda med sin copyright och de få bloggare jag hittat som har haft mönster utlagda har blivit tvingade att ta ner dem. Därför kommer jag heller inte att dela med mig av mönstret på denna är jag rädd. Jag är inte sugen på att bråka med Sanrio.

Det var en del trial and error på denna innan jag till sist var nöjd men ack vad nöjd jag blev. Jag hade förstås kunnat göra det enklare för mig och virka öronen separat från huvudet men jag var envis och visste att det skulle bli snyggare att göra det i ett stycke. Är hon inte fin, lilla Kitty?

Amigurumi-frossa och en ADHD-nörds vädjan

2011-07-14T23:51:00.015+02:00

Jag lever i stenåldern. Jag vet att jag inte är den enda på denna jord som inte har en smartphone men merparten av tiden känns det faktiskt så. Efter att ha läst en hel del på senare tid om hur smartphones i allt större grad används som tekniskt hjälpmedel för personer med ADHD och liknande problematik så fick jag en stor aha-upplevelse.

Jag blev erbjuden tekniska hjälpmedel av landstinget för några år sedan men jag känner mig själv. En pryl till att hålla reda på skulle knappast göra något enklare för mig. Jag skulle inte bara glömma att använda den ordentligt; jag skulle glömma hela aparaten.

Plötsligt blev en smartphone så mycket mer än bara en lyxprodukt för mig. Plötsligt var det en produkt som jag vet skulle förändra mitt liv, inte bara för att jag skulle kunna spela Angry Birds och hänga med i den tekniska utvecklingen.

Det senaste året har flera människor föreslagit för mig att det kanske vore en bra idé att starta en insamling för att kunna ha råd med en smartphone men det har liksom känts del. Det var inte förrän jag fick denna aha-upplevelse som det kändes som något jag faktiskt borde genomföra.

Jag tycker inte om att snylta och än mindre att tigga om pengar. Därför beslöt jag mig för att erbjuda en amigurumi för de som donerar mer än 300 kronor till insamlingen. Eftersom det priset jag normalt tar för mina amigurumis är mellan 300-500 kronor så kändes det som en bra deal. Då känns det mer som att de som donerar köper något av mig, ett system som fungerar för mitt samvete.

Det är flera som frågat mig om bildexempel på hur dessa amigurumis skulle kunna se ut och det är delvis därför jag gör den här bloggposten. Man måste inte alls välja någon av de figurer jag har på bildexemplen, jag kan göra min egen amigurumi-tolkning på det mesta. Detta galleri är mer som en slags portfolio för att visa hur mina alster generellt ser ut. Virkandet av figurerna sätter jag igång med när insamlingen är avslutad.

Under de första dagarna av min insamling fick jag ihop en ganska stor bit av kostnaden för den telefon jag planerar att införskaffa men med din hjälp så kan jag komma ännu närmare. Allt eventuellt överskott går till handarbetsmaterial. Insamlingen hittar ni på fundedbyme.com.

Ilomilo!

2011-07-13T12:58:00.002+02:00

Mina senaste virkade alster. Ilo och Milo, från spelet Ilomilo. Virkade på frihand (som vanligt) i Drops Muskat. Antennerna är av garnlindad ståltråd.

My Drunk Kitchen

2011-07-12T19:56:00.002+02:00

Utifall att någon av er någonsin undrat: det är precis såhär det går till när jag bakar. Jag lovar.

Lika men ändå så olika

2011-07-10T16:08:00.003+02:00

Min aktivitetsersättning gick ut den sista maj. Det såg ganska mörkt ut ett tag, jag oroade mig mycket för att bli urförsäkrad men så blev det inte. Jag gjorde en ansökan om att få aktivitetsersättning på halvtid och den fick jag beviljad. Det innebär att från och med den första Juni 2011 är jag arbetsför på halvtid. Jag kunde inte vara med nöjd, det här är precis vad jag jobbat för under alla dessa år.

Det innebar ju dock att min praktik på Science Fiction Bokhandeln tog slut. Eftersom bokhandeln har så pass många anställda innan mig som har rätt att få fler timmar innan de kan anställa någon ny reguljärt så fanns det ingen plats för mig där, inte med regelbundet schema. Under juni månad hade jag en del jobb där ändå. Eftersom jag arrangerade en Star Wars-temadag (som för övrigt blev mycket lyckad) så lyckades jag skrapa ihop mina timmar under den månaden men faktum kvarstår: jag bor i Enköping. Om jag inte har en hel halvtid garanterad varje månad är det inte motiverat att betala 2400 kronor i månaden för det pendelkort jag skulle behöva.

Så jag sökte jobb och jag började i god tid innan min praktik var slut. I ett par månaders tid skickade jag ansökning på ansökning utan att få svar och mot slutet av juni började jag helt tappa hoppet. Det var då jag fick ett sms av min vän Henrik. Han undrade om jag ville vikariera på biblioteket. Jag skickade in en ansökan, gick på intervju och den första juli gjorde jag min första arbetsdag på Enköpings Bibliotek.

Hej. Jag heter Sanna och jag är biblioteksassistent.

A creeper of my own...

2011-07-05T20:58:00.005+02:00

Fast den är inte min egen. Den kommer sannolikt att tillhöra min vän John inom en snar framtid. NU glömmer jag bort mig lite, förlåt, det är inte min mening att behandla honom som ett objekt, framförallt är det ohyfsat av mig att inte presentera honom ordentligt. Läsare, möt herr Creeper. Herr Creeper, möt mina läsare.

Herr Creeper kommer att vara pysslet jag ger instruktioner till i nästa nummer av LEVEL.

Up, Up, Down, Down, Left, Right, Left, Right B, A, Select, Start, I'm trying to unlock your heart

2011-04-15T13:52:00.001+02:00

Det är ganska länge sedan nu som jag hörde den här första gången, men den gör mig lika skuttigt glad nu som då. Som nördbutiksmedarbetare så kan jag liksom relatera.

Konsolväska!

2011-04-08T12:33:00.005+02:00

Som ni kanske vet så pysslar jag i tidningen LEVEL emellanåt och till nästa nummer har jag sytt den här fiffiiga väskan. Det är en vadderad väska skräddarsydd efter min Xbox360 och precis vad jag behöver för att släpa med mig min älskling när jag åker till sommarstugan i Finland.

Den var mycket enkel att göra. Jag klippte ut bitar i liggunderlag, klädde dem i tyg, sydde på en stor ficka för spel på ena sidan och sydde sen ihop alltihop.

En lite mer detaljerad tutorial på detta kommer att dyka upp i nummer 61 av LEVEL.

Försening

2011-03-24T22:41:00.002+01:00

Jag har ingenting att säga till mitt försvar.

Jag är en sån där gamer.

2011-03-14T18:39:00.006+01:00

Förutom roliga events som det jag skrev om i den förre bloggposten så får jag också i bokhandelns namn medverka i gamerpodcasten Radiogamer. Bokhandeln har nyligen ingått i ett samarbete med podcasten som bland annat innebär att jag är gäst en gång i månaden för att prata om allmänt nörderi, bokhandelns produkter och självklart om dataspel.

Förra veckan spelade vi in mitt första avsnitt och mängden positiv feedback jag har fått har varit enorm. Framförallt har min "fantastiska radioröst" diskuterats mycket och jag kvittrar lyckligt åt alla komplimangerna. All feedback har såklart inte varit positiv, men ärligt talat hade jag inte väntat mig så mycket av de fina orden så de både överraskar och värmer.

Att jag är en gamer är nog ingen nyhet för de flesta av er. Det jag inte bloggar om här brukar jag blogga om på -STR/+CHA, en spelblogg som jag skriver för tillsammans med 4 andra spelentusiaster. Förutom det så är jag också en del av GoneGaming, en spelpodcast med ett helt gäng glada spelentusiaster bakom ratten. Jag får dessutom flera av mina spelrelaterade pyssel publicerade i den svenska speltidningen LEVEL.

Jag har liksom snubblat in i det här. Jag har alltid spelat TV-spel men har aldrig varit en del av det community som finns runtomkring. Plötsligt så är jag med lite överallt och jag vet inte riktigt hur det gick till. Allt jag vet är att jag känner mig så jävla hemma i den här delen av världen och hoppas att jag får fortsätta ta plats i den.

Utopi - all in a day's work

2011-03-04T13:02:00.006+01:00

Bland det finaste jag får göra på mitt jobb är att fixa med events och signeringar. Det händer lite då och då, senast ungefär hela den här veckan. Men just onsdagen var speciell. Onsdagen var min dag. Jag tog initiativet, fick hit de jag ville ha på besök, organiserade, roddade. Fick ihop det. Det var otroligt stressigt emellanåt men allt funkade till sist.

Onsdagen var en dag i Utopis tecken. Utopi är ett nytt svenskt seriemagasin med fokus på sci fi, fantasy och skräck. För att presentera magasinet besökte Fabian Göransson, Kim W Andersson, Lina Neidestam, Loka Kanarp, Karl Johnsson och Aurora Walderhaug oss på bokhandeln. Förutom att presentera och signera sina serier så deltog också några av dem i en Live Drawing.

Jag är så nöjd med hur dagen blev, ett stort tack till mina vänner på Kolik Förlag!

Mitt hem

2011-02-20T13:02:00.008+01:00

Den senaste veckan har jag haft någon form av städmani. Jag har rensat ut saker ur garderober och skåp som följt mig genom flera flyttar men som jag inte använt på många år. I vissa fall saker jag aldrig använt men som jag tänkt är "bra att ha".

Jag tänkte att ni kanske är nyfikna på hur jag bor så jag passade på att ta några bilder nu när det ändå var städat.

Lättnaden

2011-01-31T18:21:00.005+01:00

Mötet gick till en början inte bra. Inte bra alls. Faktum är att det fanns en stor risk att jag inte bara skulle bli av med min arbetslivsinriktade rehabilitering utan att jag också skulle utförsäkras med i princip omedelbar verkan.

Mötet pågick i vad som kändes som en evighet men som i verkligheten var lite över en timme. Jag grät och jag slogs, jag föll och trodde att allt var förlorat. Mina chefer som var närvarande på mötet var fantastiska. De tog vid där mina försvar brast och efter vad jag tror var ungefär 45-50 minuter lyckades de få myndigheterna att backa.

De lyckades med det jag inte kunde: att förklara för försäkringskassan och arbetsförmedlingens representanter varför det är så viktigt att jag får fortsätta min rehabilitering just på bokhandeln trots att de inte har en fast tjänst att lova mig.

Jag har så svårt att hitta sätt att uttrycka mig som får andra att förstå vad det handlar om, jag talar inte alltid riktigt samma språk som de omkring mig och framförallt inte myndigheter. Jag har så svårt att förstå vad som är relevant information, vad en myndighet behöver veta för att göra en rättvis och korrekt bedömning.

Mitt stora problem är att jag ser så kompetent ut, att jag är så pass intelligent som jag är. Det är fruktansvärt svårt för en människa mitt emot mig att se att jag inte förstår hur man kommunicerar på ett djupare plan i den här sortens sammanhang.

Mina chefer gjorde allt det där åt mig, på ett sätt jag aldrig kunnat föreställa mig att de skulle eller kunde göra. De lyfte fram allt jag ville få fram och fick myndigheterna att förstå vilken viktig fas i min utveckling jag är i just nu.

Jag får nu stanna kvar på bokhandeln som praktikant till den sista Maj. Det betyder att min planering nu är tillbaka där jag hade den innan det där hemska samtalet förra veckan. Det betyder att jag har gott om tid på mig att fortsätta utveckla mina färdigheter på bokhandeln och planera för vart jag ska ta vägen sen.

Tacksamheten jag känner för mina chefers insats idag och lättnaden över att jag får en chans att liksom bli färdig med mitt på bokhandeln är svår att beskriva i ord, men jag tror att de flesta av er kan i alla fall ana hur jag känner.

(Bilden högst upp föreställer Kenneth från 30 Rock. Jag håller mig till temat från gårdagen.)

Ett liv tar slut.

2011-01-30T13:17:00.006+01:00

Som ni kanske vet så är jag en människa med ganska begränsade energireserver. Merparten av min energi går åt till att klara av att jobba mina tre dagar i veckan. Det betyder att min fritid i huvudsak går åt till att återhämta mig till nästa arbetsdag eller arbetsvecka och det är ok. Jag har börjat vänja mig vid att mitt liv ser ut så nu. Jag har accepterat att mitt sociala liv är något som sker i huvudsak över internet och att det inte finns plats för kärleken.

I två år nu har jag skött min arbetslivsinriktade rehabilitering på Science Fiction-bokhandeln. I två år har mitt liv handlat om bokhandeln. Det är det största problemet med att ha de problemen jag har. Det är viktigt för alla att ha ett arbete de trivs med men om jag ska klara av att arbeta måste mitt liv kretsa runt det, eftersom inget annat riktigt får plats. Det betyder att det är oerhört viktigt att platsen jag arbetar på är en plats som jag kan stå för, som jag kan brinna för.

I sommar kommer jag att bli utförsäkrad. Jag trodde att det innebar att jag skulle fortsätta min praktik tills dess men försäkringskassan har andra planer. Tidigare den här veckan ringde min kurator mig och sa att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kommer att ställa ett ultimatum till bokhandeln på vårat möte imorgon: garantera anställning eller så avslutas praktiken.

Jag har hela tiden varit medveten om att bokhandeln med stor sannolikhet inte kan garantera en anställning, inte för att jag inte är bra för dem utan för att de är begränsade av Lagen om Anställningsskydd. Enligt LAS får de inte anställa mig eftersom de har flera timanställda som har rätt att få flera timmar innan bokhandeln får anställa någon annan. Det finns ingen flexibilitet i LAS kring det här, inte för att hjälpa någon som mig ut på arbetsmarknaden igen. Hur mycket bokhandeln än vill ha mig så går det inte.

Så jag har vetat att det en dag ska ta slut, jag har bara hela tiden trott att jag ska ha mer tid på mig, att jag skulle ha fram till sommaren på mig att leva innan allt tar slut. Att försäkringskassan och arbetsförmedlingen går in med ultimatum och sätter press ökar knappast mina chanser.

Nu kanske ni tycker att jag är överdramatisk men det är ett faktum: mitt liv tar slut om jag måste lämna bokhandeln. Jag måste börja om på noll med något nytt och jag oroar mig så mycket för att jag inte ska hitta en annan plats som kan fylla mitt liv med ens hälften så mycket glädje och mening, för att inte tala om alla de underbara människorna jag jobbat tillsammans med de senaste två åren. Jag kommer att vara så vilsen och inte veta vem jag är under en ganska lång period. Utan bokhandeln är jag som Kenneth utan NBC.

Det är inte avgjort ännu, det fruktade mötet är imorgon före lunch. I den bästa av världar skriver jag ett blogginläggimorgon om hur bra mötet gick men det är inte helt lätt att vara optimistisk när jag vet hur världen ser ut och fungerar.

Garderobsutökning

2011-01-29T15:34:00.007+01:00

Ett stycke ny klänning. Kära Betsy fyller inte riktigt ut den som jag gör, hon är mindre än mig på alla ledder, men ni förstår ändå hur den ser ut hoppas jag.

Klänningen är sydd i ett fint bomullstyg med diskreta ränder i svart på svart som jag köpte i Finland i somras, dekorerad med svart syntetspets. Som vanligt är den sydd efter eget mönster.

Med ett skärp och en bolero är den sådär vardagsfin, men den kan ändå lätt förvandlas till en lolita-klänning om jag bara slänger på mig stora underkjolen. Jag gillar plagg med möjligheter.

Jag har en bit kvar av tyget och planerar att sy en midjekort bolerojacka med volanger och spets. Eftersom jag gillar accessoarer blir det nog rosetter till håret och ett korsettinspirerat bälte också.

The Heroes av Joe Abercrombie

2011-01-14T22:28:00.003+01:00

Idag lade jag vantarna på Joe Abercrombies senaste bok: The Heroes. jag har inte börjat läsa den ännu men ser fram emot att sätta tänderna i den. Jag förväntar mig mycket "grit". Det är han bra på, Abercrombie. Smutsig fantasy där allt är i gråskalor, det finns inget tydligt gott och ont.

Min plan är att läsa den i helgen och skriva en recension å bokhandelns vägnar nästa vecka. jag återkommer när den är färdig och uppe.

Som vanligt är det fantastiskt snygg design på den brittiska utgåvan. Speciellt förtjust blev jag i den vackra kartan.

Munsbit

2011-01-13T18:44:00.007+01:00

Jag oroar mig för att jag kan ha tappat den, kreativiteten. Det knepiga är att jag känner behovet av att skapa. Att ha skaparlusten utan kreativiteten, det är som att vara hungrig men inte ha någon mat. Jag svälter.

Jag vet vart den tagit vägen, kreativiteten. Den har ätits upp av livet och nu när kreativiteten snart är borta är jag rädd för att livet ska äta upp mig istället.

Jag är så rädd för vad som ska hända i sommar när jag troligtvis blir helt utförsäkrad och därmed också arbetslös. Det är så det gör, livet, när det vill äta upp en.

Hello Kitty-tävling igen!

2010-11-25T20:17:00.007+01:00

Sisådär i sista stund upptäckte jag att det var dags för tävling igen på Hello Kitty-shoppen. Att jag är överförtjust i Hello Kitty är nog känt vid det här laget, i alla fall om man läst min blogg ett tag. Sist det var tävling på shoppen berättade jag om hur jag råkat bli en samlare av Hello Kitty-prylar. Jag kom ut ur garderoben.

För att delta i tävlingen ska man länka till tävlingen och produkter man önskar sig från butiken från sin blogg, motivera varför man ska vinna och sedan kommentera på blogginlägget där tävlingen nämns på Hello Kitty-shoppens hemsida.

Jag tävlar därför att jag fyllde år i måndags och önskar mig fler presenter!

Mest av allt önskar jag mig dessa hörlurar. Jag har ett par söta in-ear Hello Kitty-lurar redan som får följa med mig i handväskan men när jag sitter hemma vid datorn vill jag ha något mer rejält. Dessa är snygga och har fått gott omdöme runtom på nätet. Tyvärr är de slut just nu hos Hello Kitty-shoppen, men de kanske kommer in på nytt?

En annan mycket rar produkt jag hittade var detta duschdraperi. Jag har haft samma duschdraperi i 4 år och det börjar kännas lite uttjatat nu. Ett nytt duschdraperi skulle fräscha upp mitt badrum och med Hello Kitty-motiv kan det inte bli annat än bra!

Apropå Hello Kitty, ni minns min ommålade Guitar Hero-gitarr? Den blev publicerad i nummer55 av speltidningen Level där jag i korta drag berättade hur man gjorde en sådan ommålning. I numret därpå dök mönstret på mina virkade Super Mario-svampar upp. Räknas jag som proffesionell pysslare nu? ;)

Urringat var det här.

2010-10-24T14:13:00.008+02:00

En ny klänning har blivit till med ett av de fina tygerna jag fick med mig från den episka dungeon-crawlen jag gjorde i Marias källarförråd. Tyget är svart sammetsflock på en ljus grönmelerad botten med lite stretch i. Jag vet inte vart det kommer ifrån men det var trevligt att arbeta med.

Kanske känns den lite väl somrig, men tyget är ganska rejält och med en fin bolero till funkar den även för festligheter under vinterhalvåret. Med en puffig underkjol till blir den ännu festligare.

Mönstret har jag gjort från grunden själv och jag fick sy om överdelen ett par gånger innan jag blev helt nöjd men nu har jag ju ett fungerande mönster till nästa projekt.

Apropå nästa projekt förresten, det rör sig om cosplay. Jag har intresserat mig för cosplay i många år men har låtit mig hindras av min perfektionism. I kombination med taskig ekonomi så blir det inte många cosplaydräkter gjorda, framförallt inte när man prioriterar att ha kläder till vardags. Jag skrev några rader om vad jag ska cosplaya på -STR/+CHA.

Pengar är onda elaka små saker.

2010-10-24T10:22:00.006+02:00

Pengar är krångliga saker. Man behöver liksom alltid fler än vad man har. Jag kombinerade mitt nuvarande akuta behov av sånna där pengar med en slags garderobsrensning och det resulterade i att en del grejer hamnade på tradera, bland annat de här skorna.

Jag kommer att lägga upp fler grejer under de närmaste dagarna allt eftersom jag rensar i garderoben, men det här är en början.

Här hittar ni mina autkioner på tradera!

När ni hjälper mig att rensa garderoben så hjälper ni mig att ha råd med mer material till skapande. Ett annat sätt att stötta mig på är såklart att handla i min Etsy-butik..

Just leave me your stardust to remember you by

2010-10-11T22:21:00.003+02:00

Jag har sett den här videon jag vet inte hur många gånger de senaste två dagarna. Den innehåller två av de vackraste ting som existerar: Karen Gillan och låten "Boats and Birds" av Gregory and the Hawk.

Välmenande men missriktade goda råd.

2010-10-11T10:34:00.006+02:00

Jag skulle skriva svar på lite kommentarer till det förra inlägget, men det började bli lite väl långt så det får ett eget inlägg istället.

Tack för de fina uppmuntrande orden. Jag vet att råden är otroligt välmenande och jag blir varm av att folk jag inte ens känner blir berörda och vill hjälpa, men jag bad inte om råd. Jag skriver för att släppa på en ventil.

Jag funderade faktiskt på att stänga av kommentarsfunktionen på det inlägget för att slippa få uttryckt sympati och goda råd, men det kändes för mycket som censur så jag kunde inte. Sen försökte jag motstå impulsen att svara på kommentarerna, eftersom jag riskerar att låta som en motsträvig emo-tonåring som känner sig missförstådd och ensam i världen med sina problem, men det kunde jag inte heller.

Ni kan relatera till känslan, men det betyder inte att den nödvändigtvis uppstått av samma faktorer eller går att fixa på samma sätt. Jag säger inte att jag är unik eller ensam, men jag säger att det är ofint att slänga ur sig goda råd när man inte känner till hela bakgrunden.

Jag kommer att tänka på ett blogginlägg Julia Skott skrev i Maj. Nu handlade det om att en läsare kom in och föreslog viktminskningsmetoder, men situationen är inte långt ifrån densamma: en främling klampar in och föreslår hur hon ska bli en bättre människa. Jag har säkert gjort samma grej många gånger, och det är precis lika ofint när jag gör det.

En anonym människa föreslår en dejtingsite och pratade om att umgås med äldre människor för att bli accepterad. Jag behöver inte en dejtingsite och jag behöver inte äldre människor att umgås med. Problemet ligger inte i att jag inte hittar rätt människor att omge mig med, problemet ligger i att jag helt enkelt inte är utrustad med den intuitiva förmågan att läsa subtila sociala signaler, oavsett var det är för människa jag umgås med.

Det här är ett problem som jag behöver ta itu med, inte gå runt genom att fråga alla om precis allt rakt ut, det här är påverkar hela mitt sociala liv, inte bara mitt kärleksliv.

En annan anonym person tyckte att jag bara behöver bli bäst på något, då kommer självkänslan och då kommer folk anpassa sig efter mig, på så vis behöver jag inte lära mig social interaktion.

Jag är inte helt frisk, mina energireserver är mycket låga. Jag ser det som viktigare att lägga den energi jag har på att överleva än på att bli bäst på något, jag har inte alternativet att göra både och. Jag tycker dessutom inte att man ska behöva vara bäst i världen för att känna att man duger.

Jag har ett neuropsykiatriskt funktionshinder som gör det svårare för mig att förstå sociala signaler. Det är inget som kommer att lösa sig om bara självkänslan kommer, även om självkänslan kan göra att jag bryr mig mindre om konsekvenserna i sociala sammanhang. Det är något jag måste lära mig, inget som bara kommer, som om det vore en färdighet snarare än en förmåga.

För att summera: Lita på att jag kan sköta mitt eftersom jag vet vad mitt är. Jag lovar att jag faktiskt ber om råden när jag vill ha dem. Det är fint att ni relaterar till det jag skriver, men var försiktiga med ta för givet att ni vet allt som inte är skrivet.

Självkänsla och social interaktion, svåra saker de där.

2010-10-10T23:46:00.011+02:00

När jag pratar om hur mitt liv förändrats sedan jag fick rätt diagnos och därmed också rätt medicinering så låter det som att all förändrades till det bättre. Mycket blev till det bättre, men vissa saker blev ju istället nollställda. Med helt nya förutsättningar för precis allt så är det mycket som jag behöver lära mig helt från grunden.

Ta det här med social interaktion. Det här är något jag alltid har haft otroligt svårt med, subtila sociala signaler och oskrivna regler är något jag aldrig bemästrat men det påverkar mig mycket mer idag.

Med en helt annan medveten närvaro än jag haft förut finns det utrymme för tvekan och eftertanke på ett annat sätt än förr. Jag var mycket mer impulsiv innan min medicinering, det innebar att de där osäkerheterna oftast inte hann hindra mig från att bara göra det jag ville.

På många sätt hanterar jag min sociala fobi fantastiskt bra idag jämfört med tiden innan medicinering. Faktum är att jag tror att utifrån sett så märks den inte av alls. Jag klarar av att lämna lägenheten mer eller mindre när som helst utan att implodera av nervös energi, även under riktigt dåliga dagar. Ur den aspekten har jag inga större problem med att vare sig gå till jobbet eller mataffären. Däremot så blir jag mer och mer panikslagen över personliga relationer och sociala situationer utanför de trygga sakliga ramarna.

Det här är sånt de flesta haft en livstid på sig att lära sig att hantera, jag har bara haft ett par år. Jag är ganska säker på att jag kan avgöra om någon tycker gott eller illa om mig, så det gör ju ytlig vänskap relativt okomplicerat, men alla nyanserna där är det svårare med. Allra svårast är det när det kommer till attraktion för signalerna där är otroligt subtila, jag ser dem knappt när jag ser utifrån på två andra människors interaktion och att se dem när någon interagerar med mig är ju med min låga självkänsla mer eller mindre omöjligt. Än mindre förstår jag hur jag ska förmedla sånt.

Någonstans längst vägen har jag gett upp. Jag har på något vis accepterat att ingen jag blir intresserad av kommer att vara intresserad av mig för annat än vänskap. Jag är inte smart nog, utbildad nog, rolig nog, intressant nog eller snygg nog. På sin höjd underhållning för stunden.

Det har slutat med att det är allt jag är ute efter också. Underhållning för stunden, för jag kan ändå inte vara mer än så för någon. Jag klär det i fina uttryck för att det inte ska synas att jag faktiskt vet hur värdelös jag är, för så får man ju inte säga om sig själv. Jag säger att jag har så mycket på mitt bord, att jag inte har tid med en relation, jag behöver bli färdig med mig själv först innan det finns plats för någon annan.

Det finns ett litet korn av sanning där, men mestadels är det en praktisk lögn. Det finns alltid plats för kärleken i mitt liv och om folk skulle behöva bli färdiga med sig själva först skulle kärlek aldrig få utrymme. Livet är en process, vi blir inte färdiga förrän vi är döda.

Det är så dumt att min självkänsla har vuxit så himla mycket de senaste två åren på så många sätt samtidigt som den sjunkit katastrofalt på det sociala planet. Jag vet att jag är bra, men jag är inget någon vill ha.

Jag jobbar på det, men det är en lång och krokig väg.

Cutsey crobot

2010-10-09T14:31:00.004+02:00

Födelsedagar är bra grejer, de ger mig en ursäkt att skapa små fina saker att ge bort till människor jag tycker om. Som nu, när Roger fyllde år. Det gav mig en perfekt ursäkt till att virka en ny söt liten robot. Mönster och idé ur boken Crobots som finns att köpa från SF-bokhandeln.

Natthimmel

2010-10-03T07:02:00.003+02:00

Jag är en människa som har känslorna nära ytan. Det i kombination med dålig impulskontroll gör mig till exempel till en fruktansvärt dålig lögnare. Det som kommer ut ur min mun hinner sällan filtreras genom vett och baktankar. Det som kommer ut är det som är, på gott och ont.

Ibland känns det som att mina känslor ligger så nära ytan för att de är så stora, de skulle inte rymmas annars. Jag gråter nästan dagligen, av olika anledningar. Igår natt grät jag för att jag såg något vackert.

Har ni någonsin sett en himmel så fylld med stjärnor att det inte tycks finnas någon rymd bakom dem? Bara stjärnor, olika långt ifrån från oss, vissa så långt bort att de bara är en prick nyansskillnad mot det mörkblå. Bara lager på lager med stjärnor.

Här ute i skogen finns ingen ljusförorening. På natten är alla gårdars utebelysning nedsläckta och närmaste stad är så pass långt bort att jag inte ens kan se dess ljusgloria mot den svartblå horisonten.

Jag var på väg ut till min stuga för att sova men jag lade mig ner på marken, överväldigad av den mest fantastiska stjärnhimmel jag sett. Där låg jag kvar en lång stund och bara andades, förundrades och grät.

Morgondimman

2010-10-01T09:21:00.003+02:00

Varje dag sen jag kom hit till stugan har jag gett mig ut i skogen på promenader. Både morgonpromenader innan frukost och lite längre promenader på eftemiddagen.

Idag när jag gick på min morgonpromenad var allt perfekt. Morgondimman var där och solen strålade så vackert genom träden just när jag gick igenom den finaste biten skog. Mitt bland all sammetsmjuk mossa såg jag en söt liten hackspett.

Vilken tur att man har med sig kameran vid sådana tillfällen.

Äntligen!

2010-09-28T18:09:00.004+02:00

Sen i fredags har jag varit mitt ute i den finska urskogen. So vanligt kom resan i precis rätt tid, jag höll på att gå unde av stress. Det roliga är att jag helt plötsligt får massor gjort.

Idag fick jag till exempel äntligen upp gör-det-själv-instruktionerna för min fina Guitar Hero-gitarr. Den hittar ni här: -STR/+CHA: Guitar Hero Makeover

Guitar Hero-pyssel!

2010-09-22T12:57:00.004+02:00

Jag pysslar med annat än bara textil ibland. I somras köpte min far ett Guitar Hero till mig och hur glad jag än blev så var det ändå en Aerosmith-gitarr och de är fula. Jag gjorde något åt saken och har nu en av de snyggaste Guitar Hero-gitarrerna i världen. Så det så.

Jag har fotograferat hela processen och kommer att lägga upp en tutorial på det. Den kommer sannolikt att hamna på -STR/+CHA men jag säger såklart till här när den finns där.

Nationalitetsförvirringen upphör!

2010-09-22T11:55:00.004+02:00

Nu förstår jag äntligen hur det ligger till. Jag är finsk medborgare och har aldrig varit något annat. Någonstans i mitten av mitt liv rådde det stor förvirring och mina föräldrar trodde att jag hade fixat det, samtidigt som jag trodde att de hade fixat det när jag var liten. Inget fel har alltså begåtts av myndigheterna i frågan kring min nationalitet.

Däremot så måste något ha blivit fel någonstans, för jag har röstat i två riksdagsval tidigare och eftersom jag inte är svensk medborgare så är jag inte berättigad till att göra det. Har vallokalernas personal varit så slarviga i de tidigare valen jag röstat i? Jag ämnar kontakta valmyndigheterna och ta reda på hur det ligger till.

Kvar finns bara ett mysterium: systern som inte finns. Länsstyrelsen hävdar bestämt att jag har en syster född 1984, skatteverket säger att det inte existerar en sådan person. När jag hör mig för kring mina bekanta verkar det rätt så vanligt att länsstyrelsen har felaktiga uppgifter kring sånt här . Det känns ju inte helt bra.

Så här sitter jag, snart 28 år, och upptäcker att jag inte är svensk medborgare samtidigt som ett parti som SverigeDemokraterna kommer in i riksdagen. Nu är bara frågan om jag ska ansöka om svenskt medborgarskap eller helt sonika "flytta hem"...

Nationalitetsförvirrad

2010-09-19T16:45:00.007+02:00

Idag när jag gick till vallokalen för att rösta var jag med om en ganska spännande sak. När jag väl kom fram och skulle lämna in mina kuvert sa kvinnan jag är inte berättigad att rösta i riksdagsvalet.

Mycket riktigt står det i både deras register och mitt röstkort, något jag inte uppmärksammat innan. När jag kontrollerade mitt röstkort kollade jag bara namn och adress, det fanns inte i min världsbild den minsta risk att jag inte skulle ha rösträtt.

När jag kommer hem ringer jag till valmyndigheterna som säger att jag inte har svenskt medborgarskap, de hänvisar till länsstyrelsen. Där konstaterar man att jag aldrig haft svenskt medborgarskap. Jag trodde att jag hade dubbelt medborgarskap, men inte, jag är tydligen enbart finsk medborgare.

Min mor blev svensk medborgare 2007, min far 2006 och min bror 2005, sen hade jag en syster född 1984 som är finsk medborgare, men jag, jag har aldrig varit bokförd som svensk medborgare enligt deras register.

Först och främst, jag har ingen syster. Mina föräldrar har inga andra barn utom mig och min bror och de skrattade bara när jag frågade om pappa haft något vid sidan av. Den här personen existerar helt enkelt inte.

För det andra så har jag röstat i det förra riksdagsvalet, hur kunde jag göra det om jag inte var svensk medborgare? Jag är född i Sverige, jag har bott här i hela mitt liv.

Vad har hänt? Hur kan det vara så att jag aldrig haft svenskt medborgarskap? Frågorna är många mens varen än så länge väldigt få. Länsstyrelsen hänvisar till Skatteverket och de har inte öppet idag.

Det ska bli intressant att se vart det här slutar.

Blå jeanskjol

2010-09-07T20:32:00.005+02:00

För ett par veckor sedan hittade jag en stuvbit mörkblågrått jeanstyg på den lokala second hand-butiken. Jag var osäker på om det skulle räcka till en kjol men för 15 kronor så tänkte jag att det kan ju alltid bli en väst om inget annat. Det räckte dock precis.

Modellen på den här kjolen är i grund och botten densamma som den skottskrutiga kjolen jag sydde härom månaden. Den stora skillnaden ligger i att motvecken inte blev fullt lika djupa som på den rutiga, tyget räckte helt enkelt inte till djupare veck än såhär.

Jag sydden den här kjolen för kanske två veckor sedan och har använt den väldigt mycket, som jag så ofta gör med nya plagg jag är nöjd med. Det är en perfekt vardagskjol, något att kombinera med fina t-shirtar.

Jag är just nu förälskad i midjehöga kjolar med motveck och rak midja, så det lär bli några till. Jag kanske borde göra en tutorial?

Källarloot!

2010-08-31T20:37:00.006+02:00

I söndags hjälpte jag Maria att rensa sitt källarförråd. Herrre.Gud. Hur en så liten människa kan få plats med så mycket saker i ett så litet förråd är för mig obegripligt. Det enda sättet jag kan förklara det på är att hon måste älska tetris.

Det var hemskt trevligt hur som helst och jag fick med mig MYCKET loot hem. Allt fick inte plats på bilden dock, som till exempel den splitternya fantastiska hellånga svarta yllekappan, och alla tygerna kommer inte riktigt till sin rätt här. Jag ser så fram emot att sätta saxen i tygerna.

Nu ska jag bara lyckas sortera upp allt och se till att det hamnar där det hör hemma.....

Superstar!

2010-08-27T15:04:00.005+02:00

För ett tag sedan fick jag en beställning på en kudde formad som en stjärna från Super Mario-spelen. Nu är den äntligen klar! Den är ca 75 cm i diameter (om man nu skulle rita en cirkel runt uddarna på stjärnan).

Kudden är sydd enligt egent mönster i knallgul tät fuskpäls från Ohlssons Tyger&Stuvar. Ögonen fick det bli en fiffig lösning till. Jag klippte ut ovaler i hård plast (aka gammal godislåda) och klädde dem med lite svart lacktyg. Det var pilligt att sy fast det men nu sitter de ordentligt och resultatet blev fantastiskt bra om jag får säga det själv.

Min största sorg i livet är att jag måste skiljas från den sammetsmjuka fina stjärnan, men det finns glädje att hämta också: Jag har rätt mycket kvar av fuskpälsen.....

Postapokalyps och tidsresor!

2010-08-26T14:41:00.007+02:00

På Spel-Malmers blogg var det en tävling. En kreativ rolig tävling. Man skulle fotografera alternativt redigera in sig själv i en alternativ verklighet. Jag tävlande med bilden ni ser här ovan. Jag är en överlevare efter katastrofen, och en vinnare av ett exemplar av Singularity till Xbox360.

Jag skulle ljuga om jag sa att de tinte gtog tid. I flera dagar har jag samlat material, rivit etiketter, vattenskadat böcker och smutsat ner saker. Det ni ser framför er är min källare, numer inredd som en postapokalyptisk bosättning och jag tänkte behålla den så.

Jag tog en mängd bilder igår, varav en handfull var riktigt bra och jag kommer att publicera dem, så småningom. Jag tänkte använda mig av dem i ett nytt projekt. En slags tragikomisk webcomic om livet efter katastrofen. Jag kommer att starta en separat blogg till det projektet.

Håll utkik, snart kommer den.

This has all happened before and all of this will happen again

2010-08-21T21:24:00.004+02:00

En av mina favoritserier är Battlestar Galactica. Det finns många anledningar och en dag ska jag skriva en lite mer seriös text om varför det enligt mig är en av de bästa Sci Fi-serierna som någonsin skapats. Idag vill jag dock bara visa upp mitt senaste amigurumi-projekt.

En natt när jag satt och chattade med en vän kom jag på den briljanta idén att virka en Cylon Centurion. Det ni ser på bild här är den första etappen avklarad: huvudet. Jag är väldigt nöjd med huvudet och känner att det kommer att bli knepigt att skapa en kropp att matcha den....

Amigurumi-bloggeri på annan ort

2010-08-15T16:14:00.006+02:00

Även om jag är dålig på att skriva om det så pysslar jag en hel del. Mycket av min bloggenergi har på senare tid gått till -STR/+CHA där jag i huvudsak skriver om spel tillsammans med tre vänner. Jag har haft en period nu där det har blivit extra mycket spel. Allt går i vågor, alla dessa intressen jag har. Jag kan inte pyssla med alla samtidigt. Or can I?

Jag kombinerade både spel och handarbete fint i mitt senaste alster. Mönstret till mina söta Super Mario-svampar kan hi hitta på just -STR/+CHA. Jag tyckte det hörde hemma där.

Knee deep in self pity

2010-07-28T19:51:00.005+02:00

Vilken dag. V-i-l-k.e-n dag. Jag var lite försenad imorse när jag skulle till tåget. Jättestressad cyklade jag iväg, en minut senare cyklar jag rakt in i en bil. En stillastående parkerad bil.Jag har ingen aning om hur det hela gick till. Jag fipplade inte med mobilen eller något sådant. Jag bara... Jag vet inte. Jag var var väldigt stressad och plötsligt tog det stopp, mot en bil.

Jag hade bara skrapat upp mitt knä tänkte jag, jag kände att det var blött på knäet men eftersom mina strumpor var hela täntke jag att det inte kan vara så illa. Det gjorde ju inte ens ont. Jag reste min cykel och insåg att min ena sko saknades. Jag letade efter den och hittasde den till sist under bilen jag cyklat in i. Jag lade mig på marken och sträckte mig efter den sedan bockade jag upp min stänkskärm på cykeln och for vidare mot tåget. Jag såg att det droppade blod från mitt knä men jag tänkte inte mer på det. Jag inser nu att jag var ganska adrenalinhög och snurrig.

Jag satte mig ner på en bänk på perrongen i och kände att jag nu började skaka och blodet samlades i en pöl på mitt knä och rann ner längst med benet. Det kändes som att blodet hade bråttom ut. När jag kom ombord tåget gick jag in på toaletten och rullade ner min strumpa. När jag såg såret förstod jag varför blodet hade så brottom; i ett så fult sår skulle inte jag heller vilja vara. Jag torkade bort det värsta av med lite papper och gick ut och satte mig.

När konduktören kom för att kontrollera min biljett frågade jag lite snällt om han hade ett första hjälpen-kit, sedan visade jag mitt knä. Konduktören blev alldeles vit i ansiktet och visste inte vart han skulle titta, han gick genast och hämtade ett kit och jag fick rengöra och plåstra om mig själv. Han såg verkligen ut att må illa medans jag inte var särskillt brydd över vare sig blodet eller såret, i chocktillstånd som jag var. Jag insåg dock att det här är ett sår som behöver mer än lite plåster och steg av vid nästa station för att uppsöka en vårdcentral.

Väl av tåget så gick jag fram till ett gäng taxichaufförer för att fråga om väganvisningar. Vårdcentralen i Bålsta låg lyckligtvis inte mer än 300 meters promenad ifrån järnvägsstationen och eftersom Bålsta är mitt ute i ingenstans så var det inte någon kö för att få vård. Det tog inte ens 10 minuter innan jag fick träffa en sköterska som tittade på såret och snabbt bestämde sig för att låta en läkare titta på det. Max 10 minuter senare kom läkaren.

Vare sig sjuksköterskan eller läkaren sa något men jag såg allt att de fann det underhållande att jag cyklat in i en stillastående bil och ärligt talat, jag tycker själv att det är lika lustigt. De rengjorde såret och plockade läkaren fram stora nålen med stora mängden lokalbedövning. Han började bearbeta mitt knä med sprutan som om det vore en julskinka som skulle saltas och även om sprutor är otäcka så var jag väldigt tacksam för bedövningen.

Allt som allt resulterade det i 6 stygn och en stolthet ärrad för livet. Seriöst. En parkerad bil. En PARKERAD bil. (Sen åkte jag till jobbet, bara en timme försenad.)

(Om man mot all förmodan skulle vilja se det äckliga såret innan det syddes så finns bild här. Varning för att det faktiskt är äckligt)

See my vest, see my vest, made of real gorilla chest

2010-07-26T19:56:00.003+02:00

Då var både väst och kjol klara. Det enda som nu saknas är en matchande rosett och/eller hatt till. Jag är nöjd med dem båda, nu behöver jag bara en ny svart puffärmsblus till. Ungefär som den ljusgrå jag köpte på Ellos en gång i tiden. Just den blusen gick dessvärre sönder i tvätten efter dataspelsgalan, men jag har sparat den. Även om den inte går att använda igen så går den utmärkt att sprätta upp och använda som mall.

Av allt lolita-artat jag sytt är det här just nu min favorit. Nog för att det ofta blir så att det senaste man gjort blir en favorit för en stund men den här outfiten har något visst. Plaggen i sig är så väldigt enkla, tyget får tala för sig själv och de enda detaljerna som finns på plagget (knapparna på västen och motvecken på kjolen) går liksom ton i ton med känslan av tyget.

Jag är oerhört intresserad av mode, men väldigt ointresserad av trender, men jag har en känsla av att den här är hyfsat rätt i tiden nu vad gäller lolita-modet, om man bara parar ihop den med rätt blus. Jag kan helt klart se hur en boater hat skulle passa fint till.

Hello Straightjacket!

2010-07-25T20:22:00.004+02:00

Det här är min skörd av Hello Kitty-produkter från min resa till Finland. Någonting är allvarligt fel på mig. Kan det vara så att sedan jag öppet accepterade och erkände att jag samlar på Hello Kitty så har jag släppt min samlardemon fri att härja som den vill? Eventuellt. Troligtvis. Jo.

Motsträviga motveck, Batman!

2010-07-25T13:29:00.003+02:00

Sedan ett dygn tillbaka är jag hemma igen. Det är på sätt och vis skönt, framförallt för att jag lidit av enorm sömnadspepp hela veckan. Igårkväll började jag på den här kjolen. Tyget är ett lätt ylle, skotskrutigt med svart botten och rosa ränder som jag köpte förra gången jag var i Finland.

Det är en för mig ganska typisk kjolmodell, med ett undantag: motveck. Jag gör sällan motveck numera och har aldrig gjort det på en midjehög kjol innan men det blev ju hur bra som helst. Nu saknas bara dragkedja, vilket jag får inhandla imorgon efter jobbet. Till kjolen tänkte jag sy matchande väst och håraccessoarer.

Det är härifrån jag kom, det här är sannigen om mig

2010-07-20T21:35:00.004+02:00

Mina resor till Finland är viktiga för mig på flera sätt. Förutom att de låter mig vårda och behålla kontakten till mina rötter så är det också mitt enda sätt att verkligen återhämta mig ordentlig från en ganska tung vardag.

Min arbetsträning på bokhandeln är fantastisk, den har förändrat mitt liv på många sätt. För första gången i mitt liv känner jag mig behövd, uppskattad och värdefull. Jag älskar mina arbetskamrater, arbetsuppgifter och våra kunder men det är fortfarande svårt för mig, även fast jag varit där i över 1½ år nu och bara jobbar 3 dagar i veckan. Jag kämpar på för att det är värt det, jag mår bra av att arbeta och på bokhandeln får jag arbeta på mina villkor. Det finns en takt och ett organiserat kaos där som passar mig. Jag vet inte om min rehabilitering hade varit möjlig utan den här platsen.

Jag är dock inte förbi min problematik, den kommer alltid göra sig påmind, det är mycket av mitt liv utanför arbetet jag fått offra för att klara av att arbeta, mycket mer än de flesta förstår. Det är inte det att jag döljer mina svårigheter, det är det att ingen frågar. Folk är nöjda med att det ser bra ut på ytan, oavsett om den ytan är nära att spricka eller inte.

Jag tror inte att det hade gått så här bra för mig om jag inte haft gården i Finland att fly till. Ett par gånger om året åker jag hit i sisådär 10 dagar och andas. Det här är den enda platsen dit stressen och ångesten inte riktigt når. Här finns jag. Jag och skogen, jag och friheten. Det här är platsen där min barndom lever, även om den tiden är sedan länge förbi. Jag ser den i vattnet vid de tusen sjöarna, i min farmors fårade vackra ansikte och i jorden med all dess frukt. Det här är mina förfäders land, och mitt.

Det är hit jag åker för att för en stund få leva i en enklare tillvaro och känna hjärtat slå i mitt folks takt. För att på sätt och vis stanna upp, börja om, plocka upp spillrorna som är jag och bygga dem samman igen så att jag orkar leva mitt liv tills nästa gång jag kan komma hit igen.

Kanske är min återhämtning och min kontakt med mina rötter samma sak i slutändan.

Bastubad på helig mark

2010-07-18T09:15:00.010+02:00

Varje dag sedan jag kom hit har vi åkt iväg på kvällen för att bada och tvätta oss i sjön. Första kvällen, i torsdags, åkte vi till en stuga som ägs av militären (som för övrigt är den stora arbetsgivaren i den här byn). En vän till familjen har tillstånd att föra in besökare på området, vilket också noga kontrollerades av en beväpnad vakt när vi passerade gränsen till området.

Jag känner mig alltid lite busig är jag går in på miltärt område här. Finland tar sin militär på mycket större allvar än Sverige gör och jag som har dubbelt medborgarskap är egentligen inte särskillt välkommen på finsk militär mark.

Jag övervägde att skriva "All makt åt Sverige, våra riktiga herrar" i gästboken men som tur var så lyckades jag hindra mig, Finland tar som sagt var sin militär på lite större allvar än Sverige och Finlands självständighet är fortfarande ett känsligt ämne för vissa.

Tischor tischor tischor

2010-07-16T16:50:00.004+02:00

Nu sitter jag här i Finland igen. Hemma lämnade jag en hög med fina T-shirts som jag tänkt sy om ganska länge nu men inte tagit mig tid till att fixa. Det är inte det att det är svårt, jag har bara haft annat för mig, som till exempel att dö av värmeslag.. I den här värmen orkar jag inte göra någonting. Jag har knappt orkat spela ens och då är det illa.

Här i Finland har vi AC i stugan och jag kan andas och nästan må bra. Jag ångrar att jag inte tog med dem hit, lite sömnad hade varit lagom sysselsättning sådär under semestern.

Your mountains so lofty, your treetops so tall.....

2010-07-16T14:46:00.020+02:00

Jag är i Finland nu. Jag åkte i onsdags och jag har alltid rest med Viking Line men den här gången blev det Silja Line och det var väldigt annorlunda. Det kändes liksom lyxigare och större, trots att priserna egentligen inte skiljer sig åt så mycket nuförtiden. Eftersom det var nytt och exotiskt för mig så sprang jag runt och utforskade på ett annat sätt, med kameran i högsta hugg.

Jag valde att resa med del i hytt istället för en helt egen, det blir mycket billigare på det viset men det är alltid lite läskigt att inte veta vilka man reser med. Jag hade tur, mina hyttkamrater var en dam på 50 och en på närmare 80. De var väldigt rara och det kändes tryggt nog för att våga lämna bagaget i hytten när jag gav mig ut på äventyr. Dock var de så himla pratglada att jag inte ville spendera mer tid i hytten än nödvändigt.

De främsta fördelarna med Silja över Viking (i alla fall med Siljja Symphony) är att de hade gratis w-lan på promenad-däcket, det var fräschare och det fanns ett Playstation 3-rum. Det var dessutom mycket bättre shopping på Silja Symphony än det är på Viking Lines färjor. Jag hittade till exempel den här fantastiskt fina Hello Kitty-muggen i rejäl storlek för €10,90 som jag försökte motstå. Det gick inte så bra, jag dricker ur just den i skrivandets stund.

På torsdag morgon klev jag upp tidigt för att njuta av frukostbuffé. Den var jämförbar med buffén på Viking Line i urval och kvalitet, förutom att inredningen kändes fräschhare. I överlag skulle jag kunna säga att Siljas fartyg har en mycket mindre känsla av finlandsfärja än vad Viking har.

Väl i land tog jag mig till järnvägsstationen och hoppade på ett tåg mot Kouvola. Jag hade bokat, betalat och skrivit ut en e-biljett hemma i Sverige, oehört praktiskt att inte behöva hämta ut en biljett men jag blev lite oroad av informationen på min biljett: "Vuxen (AI)". Var det menat för mina ögon? Vem är jag? Är alla mina minnen verkligen mina egna? Is this testing whether I'm a Replicant or a lesbian, Mr. Deckard? Frågorna är många.

Resan i övrigt gick bra och tämligen smärfritt. Så här i efterhand skulle jag säga att höjdpunkterna var passionsfruktsceesecake med persiko-iste, casinot med äkta casino-känsla och Hello Kitty-läsken min mamma köpt som väntade i kylen när jag kom hem.

Yummy 'gurumi!

2010-07-06T20:35:00.007+02:00

Igår fick vi in en ny underbar liten amigurumi-bok på jobbet. Den är skriven av Christen Haden, samma person som står bakom Creepy Cute Crochet, en annan av mina stora Amigurumi-favoriter. Speciellt bakverken i den här boken är oerhört välgjorde med fantastiska detaljer.

Katamari Damacy!

2010-06-25T13:52:00.006+02:00

När jag var i Finland för ett tag sedan virkade jag en katamari. Tanken var från början att jag skulle virka en matchande liten prins till också, men jag hade inte garn i lämpliga färger så det är ett senare projekt.

Jag virkade min katamari på fri hand, jag är lite för kaotisk för att vara bekväm i att följa mönster, men det finns mönster där ute för er som undrar! Bland annat stötte jag på detta fina mönster till en magnetisk katamari.

Som jag nämnde i förra inlägget så höll jag i en virkworkshop på bokhandeln den veckan coh den gick bra! Författaren till den första svenska amigurumi-boken, Mia Bengtsson, skulle ha varit med och virkat med oss men hon blev tyvärr matförgiftad och fick nöja sig med att bara komma på signeringen för sin andra bok senare på dagen.

På min workshop fanns två flickor som var mycket stora fans av Mia. När jag berättade att Mia tyvärr inte kunde komma blev de jätteledsna och väldigt oroliga. "Jag läste i hennes blogg att hon åt pannkakor på McDonalds igår, tänk om det var de som matförgiftade henne?". SÅ himla söta små flickor! Väldigt besatta av amigurumi och Mia. De blev så himla glada när hon sen dök upp och kunde signera deras exemplar av hennes nya bok. De gav henne en varsinn liten figur de virkat.

Virka Roliga Amigurumi är för övrigt enligt mig bättre än den förra boken. Grundinstruktionerna är desamma som i första men själva virkbeskrivningarna känns på något vis lite mindre röriga och lättare att förstå. Sen tycker jag om att hon skrivit om hur man improviserar och använder olika former för att skapa sina egna figurer.

Livstecken från urskogen

2010-05-31T19:27:00.003+02:00

Just nu är jag i Finland. Lugnet, bastun och myggens Finland. Ni som känner mig vet hur viktig den här platsen är för mig, hur jag behöver komma till stugan ute i skogen för att ladda batterierna för att orka leva. Just det här är en ganska så kort liten visit i urskogen, jag kom hit i torsdags och jag åker hem igen på torsdag, men det är bra timing. Jag har haft det väldigt stressigt på senaste tiden och har fått betala priset för det. Dagarna innan jag åkte hit blev jag sjuk och när jag väl var framme här blev jag sjukare ändå. I allra högstagrad stress-relaterat, jag har sett min kropp göra såhär mot mig förut.

Det händer så himla mycket roligt i mitt liv just nu, även om det blir stressigt. Jag har varit dålig på att skriva om det, men som sagt, stress, ja ni förstår nog...

En sak jag dock vill lyfta fram lite extra är att jag börjat skriva för bloggen -Str/+Cha tillsammans med mina vänner Nina, Ina och Maria. På -Str/+Cha skriver vi om spel och allmänna nörderier och det går bra för oss. Vi har nyligen haft möte med arrangörerna för Gamex angående ett väldigt spännande sammarbete. Jag som redan kände en hög pepp inför mässan studsar runt som på små moln.

När jag kommer hem till Sverige igen är det nog dags för en ordentlig uppdatering på vad jag pysslat med på senaste tiden. Det är mycket skoj händer nu.

Och förresten, om ni vill träffa mig iRL kan idyka förbi SF-bokhandeln på lördag Dessutom kommer Mia Bengtsson som skrivi tå svenska Amigurumi-böcker till butiken för signering vid 16:30. vid 11.00. Då kommer jag att hålla en 2 timmars workshop i Amigurumi-virkning. Komsi komsi!

Sommaren betyder klänningar

2010-05-25T19:09:00.004+02:00

Den här senaste veckan har jag haft oerhörda sommarkänningar. Det i sin tur har gett mig sug efter klänningar. Ju färre plagg man kan ha på sig och ändå vara fullt påklädd, desto bättre.

Jag köpte en stuvbit smalspårig manchester på Dollys som jag svängde ihop den här klänningen av. Eftersom det är svårt att se detaljerna på bilden när färgerna stämmer i övrigt har jag petat på färger och kontraster för att få till en där man ser detaljerna lite bättre. Den bilden kan ni se här till höger.

Bär jag klänningen som den är har den en oerhörd babydoll-känsla, med ett bälte i midjan blir den ganska så chic och med en blus under och en puffig underkjol blir den väldigt gothic lolita. Ett oerhört användbart plagg! Inte illa för en stuvbit a 105 kronor...

Den ofrivilliga samlaren

2010-05-19T21:07:00.005+02:00

Jag har utan ett reflektera över det blivit en Hello Kitty-samlare. En vän till mig sa att gränsen till en samling går vid fyra. Jag vågar knappt räkna hur mycket Hello Kitty-relaterade produkter jag har vid det här laget men det är bra många fler än fyra. Nu definierar jag nog samlar som en perosn som medvetet samlar. Jag är ju inte en samlare av till exempel kryddor trots att jag har säkert 15 burkar i köket. Jag börjar dock acceptera att jag är en samlare, även om det inte från början var medvetet.

Jag är inte samlare på det viset att jag köper precis allt jag hittar med rätt motiv dock. Jag håller mig generellt till föremål som jag faktiskt har användning för, prydnadsföremål är ju trevligt men det är svårt att veta vart man ska ställa upp allt så det ändå passar in i inredningen. Jag tycker dock om leksaker och prydnadsföremål och en dag hoppas jag på att ha tillräckligt mycket för att göra en grej av det i min inredning.

Det har öppnat en svensk nätbutik som nischar sig på Hello Kitty. De har inte ett så jättestort sortiment ännu men jag tror på dem, ge dem lite tid så fyller de ut sortimentet ska ni se.

Hur som helst har de just nu en tävling där man kan vinna valfri produkt från deras sortiment. Jag hittade de här jättefina hörlurarna som jag är hemskt sugen på.

När jag samlade ihop mina Hello Kitty-prylar (varav en del syns på bilden högst upp i inlägget) insåg jag att jag har alldeles för lite. Eftersom jag oftast haft kläder och bruksföremål med Kitty på så har det ju blivit nött och slängts bort med tiden. Det här måste naturligtvis åtgärdas och om det är något som saknas i mitt liv just nu så är det ett par bra hörlurar med min favoritkatt på. ;)

Dingle dangle fever

2010-04-07T00:50:00.003+02:00

Steampunkssmyckespeppen har inte övergivit mig ännu. Med stor sannolikhet hamnar även dessa i min etsy-butik inom kort :)

En rörig kjol och en mycket manlig rosett

2010-04-06T23:33:00.002+02:00

Sydde färdigt en rörig kjol idag. Rörig? Ja. Rörig. Eftersom jag inte hade så mycket av tyget så sydde jag slumpmässigt in bitar av spets och mesh-tyg i volangen nertill. Jag hade tänkt skapa en mycket punkigare look, men jag råkade sy den för prydlig. Nu finns det en risk att det bara set konstigt ut med de olika tygerna i volangen, men det struntar jag i för den faller så fint.

Jag har också svängt ihop en rosett på beställning till en bekant som vare sig ville ha fluga eller slips till sin scenoutfit.

Glad påsk !

2010-04-02T12:39:00.002+02:00

(Man skulle kunna tro att det här var påskpyssel, men det är ett beställningsjobb från en kompis som behövde en liten kyckling till sin cosplay-dräkt.)

Chokladmuffins med blåbär

2010-03-30T21:13:00.008+02:00

När jag vann i ett chokladlotteri på jobbet förra veckan lovade jag att baka något med chokladen. Dagarna gick och chokladhögen blev allt mindre och mindre. Till sist fanns bara en kaka kvar: Lindts mörka choklad med blåbär. Efter lite funderande kom jag fram till att kladdkakemuffins med inslag av blåbär måste bli en hit, och det blev det. Jag har inte själv hittat på receptet från grunden, jag har kombinerat ett par olika jag hittat runtom på nätet.

2 stora ägg (om de är riktigt små, ta 3)
2 dl strösocker
100 g Smör
1 dl ljus sirap
2 dl vetemjöl
1 dl kakao
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljpulver
1 nypa salt
1 kaka Lindt Blueberry Excellence (100 gram)
½ dl blåbär (plus ca 1 dl till garnering)

Vispa ägg och socker vitt och pösigt.
Smält smöret och blanda med sirap, blanda sedan ner det i äggsmeten.
Blanda de övriga torra ingredienserna och vänd försiktigt ner det i smeten.
Smält chokladen (i vattenbad) och rör ner det i smeten tillsammans med blåbären.
Häll smeten i muffinsformar och grädda i ca 12 minuter i 175 grader.
När muffinsen svalnat lite kan du fylla i gropen som blir med blåbär.

Chokladen från Lindt smakar i sig redan väldigt mycket av blåbär, men lite extra skadar ju aldrig och om inte annat ser det ju väldigt tjusigt ut. De här muffinsen kommer jag nog baka fler gånger. Blåbär+ choklad = Sant.

Tutorial: Från Herrtischa till Damtischa

2010-03-30T16:05:00.008+02:00

Hittat din drömtischa men den finns bara i herrmodell? Inga problem, det är bara att sy om den. Det tar inte ens en halvtimme om du är vän med din symaskin. Det du behöver:

En topp att använda som mall
En tröja att sy om
Papper och penna
En skräddarkrita
Sömnadsverktyg: Symaskin (helst med elastisk söm, alternativt overlock) , sax, knappnålar och tråd.

Börja med att vika både tröjan du ska sy om och tröjan du använder som mall på mitten, vertikalt. Lägg mallen ovanpå omsömnadsobjektet och rita av. Var noga med att t-shirten du ska sy om ligger plant och att alla kanter och sömmar ligger ihop så att du får ett jämnare slutresultat. Klipp ca en halv cm utanför längst linjerna du ritat. Nu kommer det kluriga.

Lägg ett papper på en mjuk yta, som till exempel en strykbräda eller på en sittkudde. Lägg tröjan du använt som mall på pappret, släta ut ärmen så mycket du bara kan och sätt knappnålar längst med sömmen. På det här sättet får du en perforerad linje att följa med pennan istälelt för att försöka vika tyget åt sidan medans du ritar av svåråtkomliga vråer, smart va? Det här är ett bra knep när man ska rita av ett par byxor också, till exempel.

Rita av ärmen längst de yttre kanterna (kom ihåg vilken sida som är mot vikt kant) och ta sedan bort kanppnålarna. Fyll i den streckade linjen.

Tröjan jag använde som modell hade lite för snäv ärm, men jag var nöjd med hur ärmhålet var, så jag passade på att göra lite modifikation. Jag ville ha en ärm som var nån cm längre och lite vidare, så jag klippte ut mitt utritade ärmmönster och klippte en massa jack i det, delade ut det som en solfjäder och ritade av på ett nytt papper. Det här är bra att göra även om du är nöjd med hur ärmen sitter eftersom tyget man använder för herrmodellen av t-shirtar tenderar att vara lite midre stretchigt än det man har i dam-toppar.

Lägg ut ditt ärmmönster på de avklippta ärmarna från tröjan du ska sy om. Var noga med att tyget ligger slätt och jämnt längst med fållen. Rita av och klipp ut ca en halv cm utanför linjen.

Eftersom ärmen är lite större än ärmhålet behöver vi rynka den lite innan vi syr fast den. Enklaste sättet att göra det på är att sy två raksömmar tätt intill varandra och sedan dra i övertråden på bägge sömmarna. Det behöver inte rynkas mycket alls, bara så ärmen passar in i ärmhålet.

Sy fast ärmarna mot ärmhålen först, räta mot räta, och sy sedan ihop tröjan i sidorna, från fållen längst ner ända ut till ärmen. Klipp bort alla trådändar och dra bort överblivna rynktrådar. Färdig!

Hoppas min tutorial är någon till hjälp! Fråga gärna om det är några oklarheter, jag svarar om jag kan.

Omsydda t-shirtar

2010-03-30T15:41:00.006+02:00

Jag hittar ganska ofta t-shirtar med hemskt fina tryck på men problemet är att de kommer i två varianter. Å ena sidan herrmodellerna som inte sitter bra på ens killar generelllt å andra sidan dam-modellerna som visserligen är bättre men på tok för korta. Förr köpte jag damvarianten och sydde på en mudd nertill, men jag vill inte ha en påsydd remsa längst ner. Nuförtiden köper jag herrmodell och syr om istället.

Dessa två tischor hittade jag i gamla stan för en 50-lapp styck för ungefär en månad sedan. Jag råkade sy dem lite för tighta om magen men jag är nöjd ändå. De är sköna och kommer göra sig fina med min midjehöga ballongkjol (som för övrigt lämpar sig väldigt bra med just t-shirtar tydligen, bildbevis kommer någon dag). Till vänster här kan ni se passformen på på en t-shirt innan jag sytt om den.

Nu var det ett tag sedan jag lade upp en tutorial på något här i bloggen så jag kan glädja alla t-shirtälskare där ute med att jag idag har tagit bilder för att göra en tutorial i hur man syr om en herr-tshirt till en dam-tshirt. Coming soon, to a browser near you!

Nästa hållplats: Utopia

2010-03-25T17:47:00.005+01:00

Det mysigaste klottret jag sett på länge. Det finns i gamla stans tunnelbanestation. När jag såg det här för första gångenf ör ett par måander sedan hade jag fortfarande Dmitrij Gluchovskjis Metro 2033 färsk i huvudet.

Boken utspelar sig i en postapokalyptisk framtid där mänsklighetens sista överlevare finns kvar i Moskvas tunnelbanesystem. Det moderna samhället är inte bortglömt men är mer legender än historia för de flesta. Världen ovan jord är radioaktiv och fylld av fruktansvärda monster, man är antingen en dåre eller en hjälte om man vågar sig upp dit.

Hur som helst så får det där klottret i Gamla Stan mig att drömma mig bort till en postapokalyptisk värld där vi tagit tillflykt till underjorden, där man i folkmun talar om mytomspunna stationer som kanske inte ens finns.

De säger att man i Utopia inte behöver vara rädd. De har vatten där, rent vatten och svamp och fläskkött i överflöd! Ja de säger att man kan leva till att bli så gammal som 50 år i Utopia. En mycket god vän till mig berättade att han träffat man som varit i Utopia en gång. De andra skrattar åt honom, men jag känner min vän, jag vet att han talar sanning. Utopia finns, det finns i slutet på röda linjen.

VICTORY

2010-03-23T20:42:00.003+01:00

Jag har just sålt min första grej på Etsy! Sålt som i fått pengar för och allt! Hurra! Är så glad glad glad glad! Det är så spännande! Whohooo!!!

Veckans Bokomslag:

2010-03-23T17:09:00.003+01:00

Jag har fått nog av romanshyllan och söker mig vidare till Sci Fihyllorna. Det här omslaget till Charles Stross bok "Saturn's Children" fick mig att blöda i hjärnan redan första gången jag såg det förra året. Vilken slags publik försöker de sälja till och skulle den publiken faktiskt känna sig nöjd med innehållet om de köpt boken för omslagets skull? Då tycker jag att den brittiska utgåvan har ett betydligt mer tilltalande omslag.

Söndagssvammel kring min kvinnlighet och min feminism

2010-03-21T18:23:00.008+01:00

Det kanske kommer som en chock för er alla men... Jag är en tjej. Så är det. Jag är en kvinna, en ganska stereotyp sådan på många sätt. Jag har fruktansvärt många stereotypt kvinnliga intressen, jag föredrar manliga män som kan få mig att känna mig liten och ompysslad och även om jag äger ett par byxor så använder jag dem kanske 1-3 gånger om året, i övrigt bär jag kjol. Jag ser ut som en tjej, jag låter som en tjej och jag gillar en hel del tjejiga saker. Jag spelar oftare "tjejiga" spel som The Sims, Harvest Moon eller diverse strategi-spel än FPS och ja, jag gillar att shoppa.

Jag har också en hel del som nog skulle räknas som klassiskt manliga personlighetsdrag och det finns en hel del typiskt manliga aktiviteter jag uppskattar också. Jag tycker om att bygga och snickra och renovera (jag äger troligtvis fler verktyg än merparten av mina killkompisar). Jag dricker gärna ett par iskalla öl efter dag av hårt fysiskt arbete på gården. Jag tycker om att fiska och att vistas i vildmarken. Jag spelar rollspel, brädspel och dataspel. Jag tycker att kvinnokroppen är vacker att se på. Jag tycker om våldsamma blodiga skräckfilmer och jag har generellt rätt rå humor.

Det senaste året, allt efter att jag orkat engagera mig i omvärlden lite mer än jag förmått tidigare, har jag funnit att jag ibland skäms för den delen av mig som är en "typisk tjej". Det känns ofta som att jag gör fel för att jag är kvinna och lever upp till stereotypen, som att det sticker i folks ögon, att de anser att jag håller könskampen tillbaka. Det är förstås aldrig någon som sagt något sådant rakt till mig, men jag har hört kommentarer från olika håll som pekat ut kvinnor av "min sort" som bakåtsträvare som vill bli förtryckta. WTF?

Eftersom jag dessutom är en nörd så känns det som att jag blir lite närmare granskad, jag måste ju vara noga med att jag representerar mitt kön på "rätt sätt" när jag nu är på killarnas hemmaplan.

Men tänk om jag inte vill representera mitt kön? Tänk om jag bara vill representera mig själv? Tänk om jag faktiskt tycker om rosa prinsessklänningar eller spel med skumpande bröst, eller om jag faktiskt vill flirta lite blygt (eftersom jag har social fobi, inte för att jag är en tjej och tjejer ska vara blyga enligt gammal stereotyp) med min spelkompis? Tänk om jag bara vill vara mig själv och må bra.

Jag blir ofta lite stött när jag hör fraser "det är uppenbarligen inte designat för tjejer" när man pratar om ett dataspel som jag älskar såväl gameplaymässigt som designmässigt. Är inte jag en tjej? Får inte jag tycka att det är designat för mig?

Jag är inte politiskt engagerad, jag brinner inte för jämställdhetsfrågan på samma sätt som många runtom mig. Jag är helt enkelt inte intresserad av politik på det viset och jag har inte energi att engagera mig om jag ens skulle vilja. Jag har aldrig känt mig generellt sämre behandlad för att jag är kvinna men jag skulle kalla mig feminist, för jag tycker att vi är lika mycket värda i grunden oavsett vilket kön eller vilka intressen vi än må ha . Jag tycker att jag ska få vara precis hur och vem jag vill, vilket kön jag än tillhör. Det ska inte spela någon roll om jag bakar muffins eller hugger ved.

Någonstans finns det en ironi i att jag inte känt mig mindre värd för att jag är kvinna och gör typiskt kvinnliga saker som sedan jag i större utsträckning kom i kontakt med jämställdhetsdebatten.

Sömnig söndag

2010-03-21T16:06:00.007+01:00

Det har varit rätt mycket den här veckan. Mycket spännande och roligt, många nya ansikten och upplevelser. Jag var på Dataspelsgalan och skrev en rapport som ni kan hitta här.

En sak jag glömde nämna i min eventrapport var ju att man fick en goodiebag. Det är min första goodiebag någonsin. Det är lite fånigt att bli uppspelt över en sån sak kanske, men jag blev förtjust även om innehållet inte var episkt. I goodiebagen fanns två filmer, en T-shirt från PEGI, en tidning för elektronikbranschen och en energidryck. Filmerna har jag faktiskt inte sett sen tidigare så dom blev jag hemskt glad för och jag tyckte nog allt att t-shirten var lite fyndig.

Energidrycken var lite spännande faktiskt. Det var Burn Mocha, en energidryck som smakar som en islatte, fast med en stor stark boost av socker. Jag hade nog aldrig köpt den i vanliga fall, men eftersom jag fick en gratis så provade jag och fann att jag gillade den. Jag kommer troligtvis köpa den igen när jag känner att jag behöver energidryck så det PR-knepet funkade fint.

I fredags var jag på spelblogmingel på Bysis i Stockholm. Det var mysigt men jag var lite blyg och lugn då i jämförelse med Dataspelsgalan där jag varit i 100% networking modem och minglat som en galning hela natten. Maria och Monika hade ordnat med en tipsrunda på puben med spelfrågor, jag och Ninas kille Viktor teamade upp och vann det hela, så jag gick inte tomhänt hem på fredagkvällen heller! FellowFollowers vinst-goodiebag var fin. Jag fick ett presentkort på SF-bokhandeln, 2 xbox-xpel, ett PS2-spel och två serietidningar. Dataspelsgalans goodiebag i all ära, men det här var så mycket bättre! Det enda som saknas nu är förstås en konsol att spela spelen på... Tips på vars jag kan vinna en xbox? ;)

Dataspelsgalapeppen

2010-03-18T11:05:00.007+01:00

Ikväll ska jag på dataspelsgalan. I min värld är det hur häftigt som helst. Problemet är att jag inte riktigt har något att ha på mig som känns särskillt gala. Jag har festligare kläder än dessa, men det är just precis det här jag känner för att ha på mig idag. Tror ni det går hem? Blir jag insläppt? Blir jag utslängd? Jag är faktiskt rätt så nervös. På riktigt.

Blusen är ett gammalt Ellos-fynd jag köpt på rea, kjolen är egensydd och västen kommer från New Yorker. Till detta tänkte jag ha på mig ett par fina vagabond-pumps med 4 remmar och blommiga strumpbyxor.

Steampunk-brosch

2010-03-17T22:26:00.001+01:00

Inspirerad av de nya kugghjulen jag köpte av min bror svängde jag ihop den här broschen igår. Den är ungefär 4 cm i diameter och kommer nog upp i min Etsy-butik snart. Jag ska bara bestämma mig för vad den är värd.

Veckans bokomslag:

2010-03-17T07:55:00.004+01:00

Ett par veckor har gått sedan det senaste bokomslaget, här kommer Sarah Monettes "fängslande" roman Corambis, den fjärde delen av Melusiné-serien.

So out of my league

2010-03-16T17:44:00.008+01:00

Jag har en väldigt knepig relation till mig själv, min självkänsla är fruktansvärt låg. En sak som jag reflekterat mycket över på senare tid är min oförmåga att ragga. Jag skyller gärna på att jag inte vet hur man gör och det är till viss mån sant. Det är dock inte den största faktorn.

Under de senaste veckorna har jag stannat upp och reflekterat lite kring vad som händer i mitt huvud när jag möter attraktiva människor och insett att jag ser varje människa som jag över huvudtaget känner att jag dras till som "out of my league". I allmänhet verkar jag kategorisera människor som antingen långt under mig eller högt över mig. Det finns ingen som är mitt emellan, det finns ingen som är så låg som jag men ändå attraktiv för mig.

Det dumma med det här är att jag rent logiskt förstår att många av dem jag känner mig attraherad av inte alls är helt bortom räckhåll för mig (jag är kreativ, smart och ser bra ut trots för många kilon, jag har bra koll på mig själv trots mina problem och jag har riktigt bra smak om jag får säga det själv) men det verkar inte hjälpa hur mycket jag än vet det på ett logiskt plan, min självkänsla är för låg. Jag kan verkligen inte ens i min fantasi se mig själv tillsammans med någon jag är intresserad av. Inte ens på det där viset som så många verkar kunna fantisera om till exempel en känd skådespelare.

Eftersom jag inte ens kan föreställa mig möjligheten så blir det ju väldigt svårt att agera intresserad, jag blir ju på sätt och vis helt ointresserad eftersom jag får för mig att personen ifråga är för attraktiv för mig. Lägg där till mina problem med att förstå sociala signaler, det är hemskt svårt för mig att ens gissa mig till en människas intentioner i sin kommunikation med mig.

Det är... knepigt.

Det är mycket nu...

2010-03-15T20:53:00.004+01:00

Det har varit lite väl mycket med det jordiska (och det själsliga) på senare tid. Jag har pysslat och sysslat, bara inte med bloggen. Jag har bland annat sytt ett par hattar (varav två finns i min etsy-butik).

Och så har jag varit på releasefest för Final Fantasy XIII där jag invigde min senaste hatt.

I övrigt har jag mest jobbat och försökt hänga med i mitt eget tempo, som varit lite för högt. Och målat om i köket. Det blev fint. Och brunt.

Amigurumidöskalle

2010-02-15T00:00:00.002+01:00

Fick en förfrågan häromdagen på om jag kunde virka en döskallenyckelring. Det kunde jag tydligen.

Veckans Bokomslag

2010-02-14T23:55:00.004+01:00

Varje gång jag ser den här boken tänker jag att jag msåte ta upp den i min blogg, lika ofta glömmer jag bort det. Jag vill helt enkelt inte veta att den finns.

Tillåt mig presentera, Wet and Wild av Sandra Hill. Wet and Wild är den första delen i den fantastiska serien Navy Seal Viking.

Etsy etsy etsy!

2010-02-13T21:22:00.001+01:00

Sådärja! Nu har jag tagit det stora steget och faktiskt öppnat min etsy-butik. Hoppas något faller er i smaken!

Titta hit! Ja just du! Klicka här. Köp något. Snälla?

Lite örhängen

2010-02-10T06:21:00.003+01:00

Det är inget nytt jag gjort, men det är sånt jag glömt bort att visa upp! Jag älskar örhängen trots att jag sällan använder några. Att göra örhängen blir för mig ett sätt att leva ut den lilla passionen. De här kommer jag att slänga upp i min etsy-butik för runt $10 som jag planerar att öppna innan den här veckan är slut. Prissättning är vansinnigt svårt ska ni veta, jag får både en känsla av att jag tar ut för lite och att jag tar ut för mycket. Hemskt svårt.

Smockad liten väska

2010-02-09T11:34:00.002+01:00

Jag är hemma från jobbet idag, liksom igår. Jag är sjuk. Sjuk men inte helt orkeslös, något måste jag sysselsätta mig med för att inte klättra på väggarna. Igår sydde jag den här lilla handväskan. Jag kan inte helt bestämma mig för om jag tycker den är fin eller ful. Den har något visst, jag är jättenöjd med smocken på den och det är första gången jag använd en väskbygel. Den känns lite naken på något vis, men samtidigt vill jag inte lägga till något, smocken ska vara i fokus. Jag tror att den här hamnar i min etsy-butik en dag snart. Vad tycker ni?

Full med kärlek!

2010-02-08T13:00:00.002+01:00

För ett tag sedan hade tre av mina vänner en stor gemensam födelsedagsfest. För att vara rättvis gav jag dem alla likadana presenter. En fin kakburk (från Lagerhaus) och fina hjärtformade knäckebröd som jag bakat kvällen innan. Jag tog kanske i lite väl mycket när jag gjorde degen, för det blev tolv plåtar knäcke. Det räckte både födelsedagsbarnen och till att ta med till arbetskamraterna.

Das Boot

2010-02-03T05:49:00.005+01:00

Så i Helgen är det Das Boot. Min plan från början var att åka tillsammans med mina vänner i UppCon-crew, men lite ändringar i övrig planering gjorde att jag sålde min biljett till Kattfisk så jag kunde åka på andra festligheter förra helgen istället. På IRC-kanalen ledde detta till diskussion.

(00:32:35) (lendai) vem har hoppat av?
(00:32:39) (magma) Sanna
(00:32:42) (lendai) ok
(00:32:43) (@Tomb) oh snap
(00:32:51) (@Tomb) Då hamnar han ju i min hytt!
(00:33:02) (magma) Tomb: Nepp, vi flyttar lite
(00:33:06) (@Tomb) ah
(00:33:15) (magma) Jag, kattfisk^, krunaldo och maddoc i en hytt
(00:33:22) (lendai) gg
(00:33:37)... (kattfisk^) jag får hedra hennes minne. ska ha glasögon, bröst och dricka finsk vodka!

Det är skönt att veta att Kattfisk förstår vilka skor han har att fylla och tar sin uppgift på allvar.. ;D

Veckans bokomslag:

2010-01-31T19:38:00.005+01:00

Tanken från början var aldrig att det bara skulle vara romansböcker, men det är ju en väldigt tacksam kategori att hitta fantastiskt dåliga omslag i. Denna veckas bok är "Immortals: The Gathering" av Jennifer Ashley.

Boken är del 4 av 8 i serien "Immortals". På SF-bokhandelns hemsida kan man hitta följande beskrivning på del ett i serien:

"Han kastade sig in i striden med ett silverflammande svärd i händern. Amber begrep inte riktigt varför han dök upp för att rädda henne. Han gick lös på demonen som hade dödat hennes syster och hon kände i sitt hjärta att han var förutbestämd att skydda henne. När hans läppar rörde hennes formades ett band starkare än döden. Men mörka skuggor formas över världen och snart kommer både Amber och hennes älskade att vara illa ute, om de inte lyckas klura ut hemligheten bakom "The Calling"."

Ny frisyr

2010-01-28T16:56:00.003+01:00

Jag har inte haft så här kort hår på många år. Det känns ovant, det är säkert nära 10 cm som klipptes bort. Det var mer eller mindre en nödvändighet dock. Förra året ställde jag upp som offer för en vän som skulle göra gesällprov som frisör. Det jag fick bli försökskanin för var en permanent. Det var roligt och jag tycker nog jag gjorde en del skoj med mitt hår som lockig, men permanenten slet ju förstås hårt på håret. Nu är nästan allt det slitna bortklippt.

Jag trivs nog i det här håret, hade nog kunnat klippa det lite kortare ändå och varit nöjd. Nu måste jag ju bara skaffa mig en cloché-hatt och ta sepiatonade foton på mig själv!

Den senaste veckan har jag småpysslat en del, gjort lite små rosetter till håret, knåpat ihop ett par frivolitetshalsband. Jag försöker samla ihop lite grejer så jag kan starta en liten etsy-butik. Det ska bli skoj att se om någon köper mina alster. Bilder kommer givetis så småningom på allt småpyssel. :)

Vardagssöt

2010-01-23T22:13:00.004+01:00

Jag känner mig lite sådär vardagssöt på ett gothigt sätt idag. Jag börjar hitta tillbaka till mig själv rent utseendemässigt. Det känns väldigt sådär 14 att slänga upp webcam-bilder såhär men jag känner mig söt, så jag gör som jag vill! I embrace fjårtismentaliteten idag. Diademet med blommor på köpte jag från Indiska på rea för 20 kronor förra veckan. Notera att jag har ett likadant halsband på mig som det jag gjorde till Melanie.

Ett förkläde till Kniven, ett till baby-Godzilla och ett till mig...

2010-01-22T14:53:00.006+01:00

Ikväll ska jag ha lite myspystjejkväll. Vi ska baka, spela spel och vara allmänt mysiga. Kniv-Hanna har klagat ett tag på att hon inte har ett fint förkläde, så jag gjorde ett till henne. Så tjejigt jag bara orkade göra. Jag har också köpt en liten Godzilla-plushie till henne, och då blev jag ju tvungen att sy ett matchande förkjläde till Godzilla också.

Det fantastiskt fina mönstrade bomullstyget hittade jag på en second hand-affär. Det är ganska tätvävt och ganska smalt, jag misstänker att det kan ha varit ett lapptäckstyg från början. Det var en lång gardinkappa som kostade 20 kronor. Jag kan konsten att fynda! Sen hade jag ju redan ångan uppe så jag svängde ihop ytterligare ett förkläde av ett gammalt vitt broderat lakan jag fått av min pappas kusin.

Bloggkoll

2010-01-22T14:41:00.004+01:00

ÄNTLIGEN har jag fått ordning på mitt blogg-läsande. Jag har hittills gått in på alla mina favoritbloggar med jämna mellanrum för att läsa ikapp. Inte helt smidigt kanske.

För ett par dagar sedan skapade jag ett konto på Bloglovin. Jag har inte helt bestämt mig för om jag ska fortsätta använda det eller Google Reader, men det kan vara värt att prova båda innan jag bestämmer mig för en. Jag är nöjd med Bloglovin än så länge dock. Det är enkelt nog men kanske lite för plastigt för mig. Vi får se vad jag tycker i längden.

Hur som helst är jag väldigt lycklig över att jag äntligen tagit steget. Det känns lite mer lätthanterligt att använda en RSS-läsare än att manuellt gå runt och leta efter nya inlägg....

Kniven i mitt hjärta

2010-01-20T19:24:00.011+01:00

- Jag är en sån där finne.
- Vart har du kniven då?
- I min själ.

Ibland slinker det ut små saker som på sitt sätt blir poetiska. Men det finns en annan Kniv, i mitt hjärta. Kniv-Hanna. Världens finaste Kniv. Idag fick jag ett paket med posten med en fantastiskt fin barnbok av Edward Gorey, en påse underbart lingon-te och massor av choklad. Precis vad jag behövde, nu när jag känner mig allmänt oälskad: kärlek i ett vadderat kuvert.

Veckans Bokomslag

2010-01-20T17:29:00.010+01:00

Eftersom Gabriella länkade till min blogg i dagstexten på SF-bokhandelns hemsida kom jag ihåg att det faktiskt var ett par veckor sedan jag uppdaterade bloggen med ett bokomslag. Idag bjuder jag på "The Cat" av Jean Johnson. Boken är del 5 i serien "Sons of destiny". Eftersom det var länge sedan jag bjöd på fantastioska bokomslag tänkte jag visa upp resten av böckerna ur serien också. The Cat står dock på topp av dessa omslag. Jag menar: kolla på katten. KATTEN.

Dagens text

2010-01-19T11:18:00.001+01:00

.. har jag stått för idag på SF-bokhandelns hemsida. Min allra första. Passande nog skrev jag om ångest. ;)

Det finns djup, det är rent av botten till och från.

2010-01-18T18:07:00.004+01:00

Det syns inte alltid, men det finns där. Ibland sitter det liksom lite längre in, inte så nära ytan. Idag är djupet, botten, nära ytan. Jag kände hur panikångesten var så nära att ta över idag på lunchen. Det kändes som att mitt hjärta skulle slita sig loss och hoppa ut ur mitt bröst när som helst.

Jag lyckades hålla min andning helt normal, jag lyckades jaga in besten i sin bur igen, den här gången. Men nästa gång? Det här har liksom växt inom mig ett tag nu. Mitt liv har stått stilla i så många år och nu går allting så fort och jag hinner knappt förstå vad som händer eller vart jag är på väg. Just nu är jag osäker på om jag ens finns. Det är nog ganska vanligt att känna så i sådanna här situationer, när det händer för mycket för fort.

Jag tror nog att jag vet vem jag är, det jag inte vet är hur jag ska känna inför mig. Mest av allt vill jag bara slappna av och inte reflektera så mycket kring mitt eget värde i olika sammanhang. Just nu känner jag mig värdelös, korkad, fullkomligt oattraktiv, fruktansvärt talanglös och smärtsamt oproduktiv. Det här känns som en process som kommer att ta tid.

Ännu ett halsband!

2010-01-17T21:53:00.007+01:00

Jag var hos min kära vän Melanie igår på födelsedagsfest. Till min stora glädje blev hon väldigt glad över sin födelsedagspresent och jag måste säga att jag tycker också att den var värd att glädjas åt.

Det är inte lätt att tycka om saker man gjort själv, men när jag såg det på hennes hals istället för på mig eller på min provdocka, var det lite lättare att mentalt ta ett steg tillbaka och se på det utifrån. Det är snyggt. Jättesnyggt. Jag vill också ha en.

Det fina med det här halsbandet är att det är ett hyfsat lättarbetat frivolitetsmönster. Det tar ganska mycket tid, men det är inte svårt i sig. Det finns en viss risk för att jag gör flera av den här sorten och lägger upp till försäljning så småningom.

Frivolitetsprojekt

2010-01-13T11:16:00.002+01:00

Det här är vad jag har pysslat med i helgen, framför avsnitt efter avsnitt av Doctor Who. Det är det första smyckesliknande frivolitetsprojektet jag gjort och jag tycker väl det blev bra. Det fåniga är att det inte är riktigt i min smak. Den är fin, bara inget jag skulle använda. Men den var väldigt trevlig att göra och bra övning för mina händer som inte lekt med frivolitetsskytteln på länge.

Jag vill göra ett liknande halsband, eller ska jag säga krage? För det jag vill göra är lite flådigare och större, den ska gå längre upp på halsen och den ska vara längre även nertill. Viktorianskt och överdådigt. Hela kragen ska vara utfylld av lite snirligare mönster, som nedre halvan på halsbandet. Kanske väva in massor av små svarta glaspärlor? Jag tror att den ska fästas med knappar i nacken. Vi får se. Jag har en känsla av att det projektet kommer att ta tid.

Du vet att du har sett för mycket Dollhouse när.....

2010-01-10T14:59:00.007+01:00

Jag drömde inatt. Att jag blev kontaktad av Åhlens här i Enköping för att de ville anställa mig. Det var mycket viktigt att jag inte berättade om detta för någon och jag skulle komma dit, redo att arbeta inom några timmar, detaljerna skulle vi diskutera där. Det var viktigt att jag skulle vara diskret.

Jag kom dit, klädd ganska neutralt och svart, som jag brukar egentligen fast så jag skulla "passa in" bland övriga anställda på Åhlens. Jag fick hänga upp min kappa i kapprummet och sen gick jag ut och började göra saker för att det skulle se ut som att jag arbetade. Ingen sa åt mig vad jag skulle göra så jag mest försökte göra allt jag såg behövde göras. Jag organiserade saker som låg i oordning och sådant. Sen ringde min mobiltelefon. Jag svarade och det var hon, chefen.

Vi pratar i telefonen om detaljerna kring min anställning, som är hemlig men inte direkt svart. Det här beslutas av någon högre i näringskedjan än våra myndigheter. Medans samtalet pågår går jag runt och letar efter den jag pratar med för jag vet att hon finns i byggnaden. Sen ser jag henne, vid parfymdisken. Plötsligt slår det mig varför detaljerna kring min anställning är en hemlighet. Kvinnan vid parfymdisken, med den förtrollande rösten och brittiska dialekten.. Det är Adele DeWitt...

U bring the body and I'll bring the steam

2010-01-08T14:47:00.005+01:00

Förutom frivolitetspeppen har jag en allmän kreativitets-period såklart, dessa örhängen svängde jag ihop igår av lite smyckesdetaljer och gamla slitna kugghjul.

Frivolitetspeppen!

2010-01-08T14:10:00.006+01:00

Den kom liksom från ingenstans igår. Frivolitetspeppen. Helt plötsligt ville jag bara slå frivoliteter så det gjorde jag. Jag gjorde det här bandet, en dekoration för håret eller hatten kanske? Jag tror att jag ska skicka den här till Ung Farbror. Jag ser den framför mig på en vinröd eller beige clochehat, sträcker sig runt kullen som en lagerkrans.

Jag tror att frivolitetspeppen är en väldigt praktisk försvarsmekanism som kickade in. Den senaste tiden har jag känt en tomhet växa inom mig och den nådde sin topp den här veckan. Jag har känt mig fången i mitt eget liv, vilket inte är en obekant känsla för mig alls men den slår mig som lite märkligt just nu. På många sätt känner jag mig mer fri än jag gjort på många år.

Förr var det alltid mina handarbeten som räddade mig, och det tog ett tag men mekanismen kickade till sist in och räddade dagen.

Man ska inte fly sina känslor är det nog många som säger, men faktum är att om man lider av en ångeststörning så är känslan oftast där helt i onödan, det finns inget att bearbeta. Det är bara en känsla som äter upp en innifrån som man måste sluta fokusera på. Det här är mitt sätt. Det här är hur jag överlever. Jag skapar.

2010 - ingenting är bra, allt är dåligt!

2010-01-04T12:41:00.005+01:00

Året började sisådär. Min bror hade nyårsfest med sommartema hos mina föräldrar och festen var hemskt trevlig men röran den lämnade efter sig var inte av denna värld. Det är svårt att begripa att vuxna människor kan vara så stökiga. Vi spenderade troligtvis sammanlagt ett dygn på att städa upp efter festen men det var fortfarande vansinnigt stökigt när mor och far kom hem från Finland.... Men med en så vansinnigt dålig början på året kan det inte gå annat än uppåt, eller? Jag hoppas verkligen det.

Till nyårsfesten sydde jag en ny kjol. Ballongkjolar har jag inte riktigt kunnat bestämma mig för vad jag ska tycka om. De ser väl lite trevliga ut men.. Men.. Ja vad ska jag tycka om dem? Enda sättet att verkligen undersöka saken var att sy en.

Den här är sydd i ett grovt bomullstyg från Jotex, ett inredningstyg alltså. Utöver det har jag små detaljer i lack (passpoaler runt linningen) och en dragkedja i back. Jag måste säga att det var väldigt skoj att sy och jag är väldigt nöjd med resultatet. Det här är helt klar min nya favoritfestkjol.

Jag sydde mest på känn, som jag alltid gör, men om du vill ha en tutorial så vet jag att min bloggvän Katafalk har en jag kan rekommendera.

Hälsningar från Finland

2009-12-25T14:22:00.008+01:00

Jag sitter i en stuga mitt ute i de finska urskogarna just nu och myser. Stolthet och Fördom på tv, mitt favoritgodis i munnen och min netbook framför mig. Jag har haft en fantastiskt fin jul, som vanligt.

Det blev mycket lite handgjort den här julen och det gör lite ont I hjärtat. Det känns fel. Jag har ju i så många år nu skapat merparten av mina julklappar med mina bara händer, lagt ner timmar av kärlek och hårt arbete på dem men inte iår. Det fanns inte tid, det fanns inte energi. I år har jag jobbat istället.

Sakta men säkert börjar jag känna att jag http://kanske aldrig kommer kunna ha det kreativa produktiva som jag alltid haft i mitt liv. Jag har så små energireserver. Allt jag har går åt till att jobba och att försöka ta hand om mig själv så jag klarar av att jobba nästa dag igen. Jag ångrar inte att jag tog steget och började arbetsträna, men jag önskar att jag kunde få jobbet och mitt kreativa skapande att finnas samtidigt. Det är nog inte omöjligt, men det kräver nog en del experimenterande med strategier.

Det enda jag gjort själv iår är farmors julklapp. En brosch i form av en stor prålig svart ros. Hon har länge önskat sig en sådann och hon blev så glad när hon öppnade paketet att hon skrattade och nästan skrek rakt ut. Jag lade upp en tutorial för ganska länge sedan på hur jag gör mina tygblommor och här om kvällen hittade jag en liknande beskrivning på en annan site med en något snabbare variant av samma metod som jag tänkte att jag skulle dela med mig av. Här hittar ni den.

Jag fick fantastiska julklappar, betyligt bättre än jag kunnat hoppas på. Jag har länge behövt en trådlös router och en sådan fick jag, likaså en ny allt-i-ett-skrivare som fungerar trådlöst. Lite smycken och Hello Kitty-saker, pengar, allmänna sånna där småsaker man får runt jul. Men det bästa av allt kom i en ganska liten avlång låda. Jag öppnade kartongen och tog fram en bit papper med en utskriven produktbekrivning. Det tog en stund innan jag förstod vad det var jag hade fått... Jag fick en ny TV. En ny fin 32” platt-TV. Jag har länge behövt en ny, den jag haft tills nu är mer än 15 år gammal, på väg att ge upp och därtill lånad av en vän. Jag hade inte ens kunnat föreställa mig att jag skulle få en ny TV i julklapp. Min bror visste inget om att jag skulle få en TV, så han blev lika förvånad som jag. Att han inget fick veta innan berodde på att han fick ett likadant paket själv. Rättvist var det, och oerhört generöst. Längtar efter att få komma hem på söndag och leka med nya elektroniken!

Jag hoppas att ni alla har haft en fantastiskt mysig jul, på ett eller annat sätt.