Veckans bokomslag

Jag msisade förra veckan, ber så hemskt mycket om ursäkt, men den komemr här i efterskott. Worth waiting for? Hmm... Devil in a Kilt, av Sue-Ellen Welfonder. Underbart! Ja, nej?

Stockholm Zombie Walk II - Return of the living dead

Fotot av JimmyB.

I lördags var det Zombie Walk igen. Jag tänkte inte skriva jättemycket om den här, men länkar vidare till den artikel jag skrivit på Myskoteket. Där finns bilder jag tagit från själva walken men jag har lite bilder att visa här också!

Innan promenaden hade vi smink-stund på SF-bokhandeln. Lite folk som ville ha hjälp med sminket kombinerades med lite folk som gärna hjälpte till med sminket. Magiskt bra blev det. Jag gjorde mitt smink själv dock. Jag har ett svårt kontrollbehov och visste precis vilken effekt jag ville uppnå. Nådde den nästan. Skulle haft bättre material att arbeta med. Ni vet, smink istället för oljefärger, men det blev helt ok vill jag nog påstå.

För att se alla mina bilder från den dagen, besök min Flick'r. Jag tog inte så många dock.

Tyg från de tusen sjöarnas land

Mamma och pappa har varit i finland nyligen och de tog med sig lite fina saker på vägen hem. Finast av allt var Farmor, soms tannar här i Sverige tills på Söndag. Igår kväll kom far, mor och farmor på besök. Det finns en liten tygbutik i staden nära vår stuga som jag hittade så vansinnigt mycket vackra tyger i sist jag var där. Bland annat det lila tyget jag sydde en blus av. Mamma hade gått in i butiken och letat reda på det fulaste tyget hon kunde hitta och köpte det. Det funkade. Jag och mamma har gaaanska olika smak och hon vet precis hur fult det ska vara för att jag ska älska det... Det är ett mjukt bomullstyg och blir troligtvis en puffärmsblus eller två.

Veckans bokomslag

På bokhandeln har vi en romanshylla. Det finns en mängd helt fantastiskt roliga framsidor på många av dem och jag tänkte att det kunde vara skoj att dela med mig av lite guldkorn. Först ut "Hot for the Holidays".

Love lost, and avoided.

Det var väldigt länge sedan jag skrev något personligt. Det är egentligen inte för att jag inte haft något att skriva, det har mer varit en fråga om att det har varit för mycket, att jag inte fått ro att skriva. Det tråkigaste av allt är väl kanske att jag börjat känna mig lite feg inför att skriva "personliga" saker här i bloggen. För att försöka motverka den där fegheten tänkte jag försöka babbla på en liten stund om saker som känns mycket just nu. Ber om ursäkt på förhand för eventuellt kaos.

Det här året har varit ett stort år, mycket har förändrats både i min situation rent världsligt men också inom mig. Det finns mycket jag har lärt mig om mig själv och hur jag påverkar människor omkring mig, framförallt de allra närmast mig. Mest saker jag alltid liksom vetat, men ibland får man en aha-upplevelse som slår till lite närmare hjärtat, som får en att inte bara förstå utan förstå.

Kärlek och relationer i förhållande till mig har jag lärt mig en hel del om till exempel. Framförallt har jag lärt mig att jag bör hålla mig så långt borta ifrån allt vad kärlek och relationer heter. Det är inte en fråga om att jag är rädd för att bli bränd, även om det också är en faktor. Jag har inte riktigt råd att gå igenom en massa drama när min livssituation i övrigt är så instabil. Men i grund och botten är det en fråga om energi. Jag har väldigt begränsat med energi och har inte en chans att ha både ett fungerande liv (som arbete, mat, ordning på pappersarbete och lägenhet) och en fungerande relation. Det ena eller det andra måste ta stryk, det går inte att få balans på det. Kanske någon gång i framtiden, men jag har ärligt talat lite svårt att se det i horisonten över huvudtaget.

Jag måste alltså göra ett medvetet val att leva ensam och det är inte så lätt. Jag är en kärleks-junkie och kastar mig in i en relation med hela min varelse när någon väl lyckas få mig på fall. Jag kan inte älska halvhjärtat. Jag glöder inte, jag brinner. Däremot är jag, dessvärre, fullt kapabel till att sköta själva förhållandet till människan ifråga halvhjärtat.

Jag tror inte att det är helt omöjligt för mig att ha en fungerande relation, men det känns som att det ställer lite större krav på min partner i nuläget än vad som känns rimligt.

För lite mer än en månad sedan fick jag mitt hjärta krossat. Sure, fine, jag har blivit bränd förut men just det här var ett wake-up-call. Vi sa aldrig att vi skulle ha en långvarit seriös relation, faktum är att vi undvek i den mån vi kunde att kalla det för ett förhållande ens, men det var på många sätt en av de viktigaste relationerna jag haft. Han fick mig att känna saker jag aldrig känt förut och det var läskigt. Framförallt fick han mig att känna mig älskad och trygg på ett sätt som ingen annan någonsinn lyckats. Jag som brukar ha sån koll på mig själv känslomässigt, han fick mig att helt tappa fotfästet och jag blev som en osäker liten tonåring igen.

Jag blev rädd för vad jag kände, lika mycket upprymd och sen rädd igen för att bli av med allt det. Jag försökte fly men han lyckades alltid lugna ner mig igen, jag behövde honom mer än jag var rädd för det okända. Till sist orkade han dock inte, min rädsla och osäkerhet nötte ut honom, ett typiskt fall av "self fulfilling prophecy". Jag blev så rädd för att nöta ut honom, att jag blev än mer osäker och än mer rädd för att förlora honom och till sist så.... Det är så vansinnigt tråkigt när en relation som på så många sätt är så fantastisk nöter ner bägge parterna. Särskillt trist när den huvudsakliga orsaken till det är jag.

Jag vet att det krävs två personer för att ha sönder en relation, men jag har alla fakta och aningens bättre självinsikt än folk tror att jag har. Jag vet att det var jag som var kossan i den här relationen, även om han sannolikt kunnat göra saker annorlunda också.

Det var mycket som hände i mig under relationens gång och ännu mer efter att det tog slut. Många smärtsamma insikter har kommit till mig, jag har lärt mig väldigt mycket och det har tvingat mig att göra en del val som jag borde gjort för länge sen.

Så. All visdom åsido, jag har ju faktiskt ont i hjärtat också. Mitt hjärta och min kropp skriker efter honom när jag inte är på min vakt och jag vet inte hur jag ska hantera det här. Det är en saknad jag inte är van vid att känna. Vanligtvis efter en breakup är jag fullkomligt rasande och förtvivlad en stund men sedan ger det med sig. Såväl förtvivlan som ilskan. Nu är jag bara.. Det är bara saknad och en stickande sorg, och den är stundtals förlamande. Det har visserligen bara gått en månad, men det är inte såhär det brukar vara. Ingenting med den här relationen var som det brukar vara.

Värst av allt är nog att han brytit kontakten med mig helt, så jag har inte en chans att skapa en annan relation till honom. Hans namn kommer alltid att stå för förlusten av något av det vackraste jag haft.

Jag känner lite för att skriva emo-poesi på engelska. Så illa är det.

Zombie walk-dags igen!

På lördag, den 10:e Oktober är det återigen dags för Stockholm Zombie Walk. Förra gången hade jag inte direkt avancerat smink, körde mest på att överdosera fejkblod istället men den här gången vill jag göra något lite mer utstuderat. Därför sitter jag och experimenterar med lite sårsmink. Det ni ser på bilden ovan är vad jag pysslat med ikväll. Jag har använt mig av trälim, toalettpapper, mer trälim och akrylfärg. Inte så dumt för att vara ett första försök. Nästa gång ska jag dock använda en svamp för att applicera färgen för att få den att spridas lite bättre. Jag använde fingrarna nu och det gav ett lite ojämnt resultat.

Zombie-walken verkar inte ha någon hemsida men det finns ett facebook-event att kika på.
För lite inspiration vad gäller smink har jag såklart lite länkar att dela med mig av:

http://thegirlinthebigbox.deviantart.com/art/zombi-face-tutorial-99886488

http://www.fullhalloween.com/blog/2303/homemade-halloween-make-up-bruises-blood/#more-2303

http://www.instructables.com/id/How-To-Make-Zombie-Makeup/