onsdag 26 november 2008

Bedknobs and broomsticks

Filmen har väldigt lite med dagens inlägg att göra egentligen, förutom att det handlar om sängknoppar. Ganska tidigt i min blogg skrev jag om sängen jag just köpt på Ikea, en tromsnäs, och om hur jag ville modifiera den så den passar mig bättre. Jag har just avslutat steg ett: jag har spraymålat sängknopparna.

För 45 kronor köpte jag en sprayburk superbra guldfärg på Biltema. Min mamma tipsade, hon har nämligen provat många guldfärgade sprayer av många olika märken men enligt henne är det Biltemas som blir bäst och jag är inte besviken. Nu har jag fått något slags guldvansinne och spekulerar i vad mer jag kan måla guld. En guldfärgad cykel kanske? Kanske, men det blir till våren i så fall. Att måla sängknopparna på balkongen funkar såhär års men en hel cykel känns som mer jobb än man vill göra utomhus när det så vintrigt som det är nu.

Hur som helst är jag väldigt nöjd med hur sängknopparna blev. Tänk att en så liten sak som att måla sängknopparna verkligen förvandlar sängen helt!

söndag 23 november 2008

Flera loppisfynd!


Jag brukar åka till Västerås med mina föräldrar på en allmän utiksrunda och då bruakr vi alltid besöka ett ganska så stort loppis som har öppet varje helg. På det här loppiset trängs riktiga antikviteter med andrahandssorteringar från butiker och folks gamla skräp från vinden. Det här är platsen där jag alltid gör mina bästa sömnadsrelaterade fynd.

Det finns en äldre utländsk herre där som ofta säljer spetsar, band och tråd som han köper billigt när han åker hem till Turkiet. Det här är vad jag fyndade idag, allt som allt betalade jag 100 kronor. De båda spetsarna är det 8 meter av vardera och satinbandet är det 10 meter av. Det ena satinbandet är svart och det andra riktigt mörkt lila. Sen köpte jag två rullar svart sytråd också.

Den svarta spetsen är jag tokig i. Jag har sedan tidigare 8 meter till av det men jag har inte riktigt vågat mig på att använda det. Nu när jag har hela 16 meter av det borde jag göra något riktigt pråligt.

Den vita spetsen är så ljuvlig! Jag har ingen plan för det ännu men jag kommer nog att trä ett satinband genom öglorna på det, den looken slår aldrig fel så länge man har en spets av så här fin kvalitet.

Naturligtvis är det syntetmaterial allting, men jag är så konstig att jag föredrar mina spetsar och band i syntet. Det är lättare att arbeta med tycker jag, plus att man kan smälta kanterna för att förhindra att det trådas upp. Väldigt behändigt tycker jag.

Nya blommor


Jag tänkte visa blommorna jag började pilla med igår natt framför en film. De här är gjorda enligt mina instruktioner i ett tidigare blogginläg. De här blommorna har 16 lager blad, 4 st av 4 olika storlekar, och blommorna är ca 10 cm i diameter. I mitten har jag sytt dit pärlor, kanske 11-12 st "pistiller" som består av 7 st guldfärgade pärlor och en mörklila vardera. När jag sytt klart dom tog jag fram lite klarlack (35 kronor för en sprayburk på biltema, rekommenderas varmt) och sprayade över dom så de håller sig lika fina i framtiden som de är nu. Inte så dumt va? Har man ingen klarklack hema kan man använda hårspray, det har jag gjort förr i krissituationer men klarlack håller klart bäst.

Recept på marängtårta

När min pojkvän fyllde år i somras ville jag baka en marängtårta. Jag har aldrig bakat marängtårta förut och knappt vanlig tårta heller så jag surfade runt på nätet och läste nog vartenda recept jag kunde hitta på marängtårta. Jag kombinerade ihop lite olika tårtrecept till något som jag vågar kalla min egna lilla skapelse. Det blev en succé så nu när jag själv fyllde år blv jag ju så illa tvungen att göra en repris. :)

Ingridienser:
Marängbotten:
4 äggvitor
2 dl socker (2-3 dl krossad rischoklad)

Limefyllning:
4 ägggulor
1 dl socker
1,5 dl grädde
Skal och saft från 1 lime.
75 g smör

Jordgubbsfyllning:
2 dl vispgrädde
1 dl jordgubbssylt (helst med hela jordgubbar)
1 tårtbotten (du behöver bara ett lager)

Garnering: Vispgrädde, krossad rischoklad och jordgubbar. Om du använde ett jordgubbssylt med hela jordgubbar i kan du plocka ur sådanna och använda i garneringen. För lite mer smak i grädden kan du ha i lite vanilinsocker och skal ochsaft från en limefrukt.

Instruktioner:

Marängbotten: Vispa äggvitorna till ett hårt skum och tillsätt sockret medans du vispar. Ta hälften av marängen och bred ut i en rundel på ett bakplåtspapper, ca 25 cm i diameter. I den smet som är kvar i bunken kan du vända ner den smulade rischokladen innan du breder ut även den i en cirkel på ett bakplåtspapper. Grädda dina två marängbottnar i ugnen, 125 grader i 1 timme och 20 minuter.

Limefyllning: Blanda alla ingridienser utom smöret i en kastrull och låt den sjuda samtidigt som du vispar den, låt den inte börja koka. När konsistensen är tjock och krämig kan du ha i smöret och låta smeten kallna. När lime-smeten har svalnat bör den vara lite mer trögflytande i konsistensen, om den inte är det kan du vispa lite vispgrädde till en hård konsistens och blanda i det i lime-smeten.

Jordgubbsfyllning: Vispa grädden till ett ganska hårt skum och vänd ner jordgubbssylten. Om du tänkte använda jordgubar från sylten till garnyr ska du såklart ta ur jordubbarna ur smeten innan du vänder ner sylten i grädden.

Själva tårtan: Börja med marängbotten med rischoklad. På denna breder du ut ett ganska tjockt lager av lime-fyllningen och lägger på en tårtbotten. På denna breder du ut ett tjockt lager jordgubbsfyllning innan du lägger på marängbotten nummer 2. När du kommit såhär långt kan du gärna svepa folie runt tårtan och ställa in den i kylen några timmar. Lägg något platt på som tyngd så blir kakan lite mer fast. Vispa grädde till den konsistens du vill ha, ha gärna i lite rivet skal och saft från en limefrukt, och bred ut runt hela tårtan och garnera som du själv önskar! Jag använda syltiga jordgubar och krossad rischoklad.

lördag 22 november 2008

Och vinnaren är.....

Klockan slog 20:00, vi hade 6 deltagare i tävlingen. Nu fick tärningen avgöra vem som kammade hem vinsten. Det nummer som först kom upp två gånger var vinnaren. Peter, min opartiska pojkvän, fick stå för tärningskastandet för att det helt säkert skulle gå rättvist till. Det vinnande nummret fick.... Anna från http://sy.lugnagatan.net !

Grattis Anna! Skicka mig ett mail med mig din adress och vilken färg du vill ha på nåldynan så dyker det nog snart upp hos dig, som ett brev på posten ;) Min emailadress är missdeliana@gmail.com!

Gratulera nu Anna allihopa!

Happy birthday to me

Så var den här och snart avklarad, födelsedagen. Jag hade en liten "middagsbjudning" igårkväll för min familj och Peters föräldrar, vilket är en bra ursäkt till att jag inte haft tid att skriva något annat än svar på kommentarer hä på bloggen. Det har varit minst sagt fullt upp. Att få plats med 7 pers krävde kreativ problemlösning. Mitt sy- och datorbord fick ett par meter satäng över sig och blev ett middagsbord, köksstolarna kompletterades med våra kontorsstolar och den antika pinnstolen fick bli min tron på kortändan. Jag fick ringa mamma och be henne ta med sig assietter så alla kunde få något att äta tårta på, udda mattallrikar fick förstöra helhetsintrycket (förstöra är ett starkt ord, men jag gillar symetri) och jag fick gå till loppiset för att köpa några knivar och gafflar som hyfsat matchade de jag redan hade.

Det blev en lyckad kväll. Jag gjorde det här smarriga receptet på grönpepparkyckling och serverade med en ruccolasallad och klyftpotatis för de som ville ha. Till efterrätt bjöds det på min alldeles egenkomponerade marängtårta som det kommer recept på någon dag snart när jag orkar skriva rent det ordentligt. Det var första gången våra föräldrar träffades och det blev en fullträff. de kom precis så bra överrens som vi hade hoppats.

Sen var det ju såklart presenter. Av Peters föräldrar fick jag till min förtjusning en 2-discs utgåva av Nightmare Before Christmas som var väldigt tjusig. Jag ser fram emot att gosa ner mig i soffan framåt jul och titta på den, och allt extramaterial. Min bror köpte ett läckert litet cocktailset till mig, jag tror han vill ha fancy drinkar nästa helg när jag ska ha födelsedagsfest i efterskott. Av mina föräldrar fick jag ett helt kök. En köksvåg och ugnsgryta från samma serie i en ljuvlig babyblå/turkos färg. De matchar en gratängform jag har som också är ur samma serie, ursnygga! Sen fick jag en 5-liters kastrull i rostfritt stål och en ny teflonpanna. Men bäst av allt:
Den bästa dammsugaren jag någonsinn ägt! Mor min hade nött ut min fars tålamod när de jagade i hela Västerås efter den perfekta dammsugaren. Jag har beklagat mig över hur dålig min dammsugare är i snart ett år och jag antar att de var tröttna på att höra min klagan. Om du går i funderingarna på att skaffa ny dammsugare kan jag ju varmt rekommendera den här. Jag fick olyckligtvis chansen att prova de igårkväll när jag tappade en tallrik i golvet och en så effektiv och angenäm dammsugare har jag inte använt på väldigt länge. Tummen upp för den alltså!

En annan present som jag värderar väldigt högt är ett silverhänge som min mamma gjort själv. Jag försökte få en bra bild på den men hur jag än gör blir bilden för ljus så man kan inte se den ordentligt. Det är i alla fall det som ligger i förgrunden framför en gul liten ask i bilden högst upp. jag blev nästan gråtfärdig när jag fick den. Det är nog första gången jag får någonting som hon gjort själv, någonsinn. Den är gjord i silverlera, ett hantverk hon fick chansen att prova på för ett tag sedan i sammanband med rehabilitering för hennes ryggproblem. Hon verkar verkligen ha fastnat för det hantverket och jag hoppas att hon fortsätter med det. Jag tror att kreativa hobbies är ett måste för att själen ska må bra.

Av min pojkvän fick jag en bok, Stickat och Virkat - Vintage på Svenska. det är en bok fylld från pärm till pärm med härliga vintage stick- och virkmönster. Dessutom är varje mönster illustrerat med jättehärliga fotografier. Jättebra present till en textiltok som mig! 126 sidor mumsiga mönster att bita i.



Allt det här var ju igår, idag har jag tagit det lugnt, i kontrast mot gårdagens hets. Jag har städat lite, spelat lite Nintendo Wii och pysslat med lite info-arbete infö UppCon. Nu på kvällen gick jag och Peter till det lokala Sushi-haket där jag fick 30 kronors rabatt för att jag fyllde år. Det var väl gulligt av dom?

Nu är det pyjamasbyxorna på och mysa framför film, The Mummy -Tomb of the dragon emperor. Härligt fjantig äventyrsfilm!

onsdag 19 november 2008

Fnatt-i-hatt


Ja jag är ju då hattokig, på mitt eget lilla vis. Jag har sytt små fascinators och miniversioner av pirathattar och andra söta små hattar men inspirerad av Ung Farbror vill jag ju göra hattar på riktigt. Mest därför att jag har ett stort behov av att med mina händer förstå hur saker fungerar men också för att jag vill göra mina mina minihattar lite rejälare, jag vill att de ska kännas som riktiga hattar. Det är ett hantverk som lockar mig.

Bilden till vänster här är en av mina sydda hattar som jag la upp här i bloggen när den var nystartad. Visst är de sydda hattarna fina men jag stör mig faktiskt på sömmarna i hattkullen. Det känns för mycket hobbysytt på något vis såhär, för mig i alla fall.

Jag har hittat ett "fusksätt" att göra hattar på med vanlig hobbyfilt och vad jag tror skulle kunna vara trälim (white glue på engelska) istället för de dyrare äkta materialen. För mina minihattar kanske den här metoden skulle räcka till? Det är väl värt att testa. Nu måste jag bara hitta någo lämpligt att använda som hattstock och klura ut vad white glue är för något....

Tutorial: Tygblommor!

Till min ganska så enkla magdansdräkt ville jag ha en matchande hårpydnad. Blommor är alltid tjusigt att ha i håret, eller vad säger ni? Med syntetiskt skirt tyg kan man göra såhär vackra blommor väldigt enkelt. Jag pysslade ihop de här två blommorna igårkväll i en handvändning. De små bilderna går att klicka på för att få dom större.

Det du behöver:
  • Ett ljus och en tändare
  • Ett syntetiskt tyg, gärna ganska skirt.
  • papper och penna
  • Nålar
  • Sax
  • Nål och tråd

Börja med att rita ut tre likadana blommor i tre olika storlekar på ett papper. Mina mallar hittade jag faktiskt på nätet eftersom jag inte orkade sitta och rita, jag är ganska noga med symmetri och det skulle ha tagit en stund. Jag gjorde en google bildsökning på "flower templare" och skrev ut, sedan använde jag min skrivare som också är en kombinerad kopiator för att förstora den så jag fick 3 olika storlekar. Klipp ut mallarna och nåla fast på tyget.

För att spara en hel del tid kan du klippa ut flera lager tyg åt gången. Tyget jag använde i det här fallet var ett guldfärgat gardintyg som var väldgt tunt samt ett indisk sari-tyg av av liknande kvalitet. Under varje mall hade jag lagt två lager guld och två lager sari , så jag hade vi det här laget alltså 12 blommor framför mig. Klipp gärna ut några extra för att experimentera med i nästa steg.


Här kommer den roliga biten! Tänd ljuset och försiktigt smält kanterna på dinna blommor. Dels förseglar du kanterna så de inte trådar upp sig och dels får kanterna ett jättesnyggt naturligt ojämnt utseende. Med lite extra pill kan du få bladen att kupa sig lite och peka uppåt. Redan i det här skedet ser det ju jättefint ut, eller hur! Den här bilden måste ni faktiskt klicka på och kika närmare, minibilden gör inte blommorna rättvisa riktigt men är väl behövlig för att texten ska flyta och bli lättläst .:)

Sen är det bara att börja lägga dom i lager som man själv tycker är snyggast, med de största längst ner och minsta högst upp. Sy ihop och fäst en knapp eller en pärla i mitten. de färdiga blommorna högst upp i inlägget är egentligen inte alls färdiga, jag ha bara fäst en quiltnål i mitten och förankrat i en bit papp på undersidan av blomman tills vidare. Mina blommor har 6 lager vardera men man kan ju göra hur många man vill, kanske en fjärde storlek till på "bladen" vore ett alternativ?

Jag ska göra några till i lite olika storlekar och sy ihop till en tjusig huvudbonad, kanske hänga lite pärlor ifrån också. Ska det vara magdansdräkt ska det vara glamour! :)

Loppisfynd är glädje

Idag tog jag en sväng ner till Brödet och Fiskarna, den enda vettiga secondhandbutiken vi har i stan. Som vanligt letade jag mest efter sömnadstillbehör och vackra tyger, men det är ju klart att man kikar på annat också. Jag är en riktig loppisråtta och ogillar att köpa helt nytt i onödan, saker gjordes med en annan kvalitet förr helt enkelt. Ibland har man otroligt tur. Den här grillpannan i gjutjärn från Skeppshult kostar i butik runt 700 kronor.....

måndag 17 november 2008

Det eviga tjatet om förklädet!


Det här eviga tjatet... Varför inte bara skrida till verket? Tyget ni ser till vänster här är det 5-meters-klipp jag köpte billigt utan att ha någon som helst plan för det. Det är julmotiv får man väl säga och den planen jag så småningom fick var ju att sy ett förkläde av det. Men vet ni vad? Jag gillar nog inte riktigt det här tyget. Det är 100% bomull och det är gulligt, men det är inte riktigt jag. Däremot tänker jag i alla fall göra förkläde och övriga textila kökstillbehör av det, bara inte till mig. Det blir julklappar med jultema till släkten hemma i Finland. Grytlappar, förkläde och brödkorg. Jag funderar mycket på vad mer jag kan ha i paketen. Kanske ska jag fylla brödkorgen med hemmagjort knäckebröd? Ge mig tips och inspiration på vad jag kan fylla ut paketen med!

Tävling!

Mina damer och herrar, för första gången på Poor Miss Brown!: En tävling! I mitt vinstpaket från sysidan fanns två rullar metallictråd för broderi som jag själv inte kommer att få användning för så jag tänkte att det vore en skoj grej att lotta ut bland mina läsare!
Trådrullarna är 225 meter tråd från Sulky, Sliver Metallc 145-8019 och 145-8013. Förutom de här två rullarna broderitråd skickar jag även med en nåldyna som jag inte gjort ännu. Du får lämna önskemål om färg men modellen blir denna:
Reglerna är enkla, alla som skriver en kommentar till det här inlägget är med och tävlar. Tävlingen är öppen till och med min födelsedag, lördagen den 22:a November klockan 20:00. Då drar jag på något sätt lott bland de som är med i tävlingen och får på så vis fram en vinnare!

Lycka till!

Orken kom och ett paket med posten.

Idag hittade jag orken igen, den hade gömt sig på Apoteket hela tiden. Med andra ord så har jag fyllt på medicinskåpet och klarar mig ett par månader till. Något förkläde har jag inte hunnit med att fixa än dock. ;) I lördags var jag på fest och hade en av mina små söta hattar på mig. jag passade på att ta en liten snabb bild på hatten "in action" innan vi gick. hatten är mycket tjusigare i verkligheten tycker jag men även på bild är den ganska så söt.

Med posten idag kom paketet med min vinst från sysidans väsktävling. Det är ju alltid roligt med paket och vinster, men jag måste väl erkänna att jag är lite besviken. Den största saken i paketet var ett paket med glasunderlägg. Vad har det med sömnad att göra undrar ni? Det skulle väl vara ett sömnadspaket? Jo det är såhär mina vänner, glasunderläggen hade klassiska lapptäcksmotiv på sig. Visst var dom söta men jag har redan glasunderlägg och jag hade ju förväntat mig sömnadsprodukter. De blir nog julklapp till någon. Förutom glasunderläggen fick jag två rullar med metallic broderitråd som jag tänkte lotta ut i ett annat inlägg på den här bloggen. Sen innehöll paketet en sortimentsförpackning synålar av olika slag, quiltnålar i fina färger och en ny sprättare, vilket är väldigt passande för jag behövde både nålar, quiltnålar och en ny sprättare.

En annan glad överraskning kom när jag gick till biblioteket för att häma saker som blivit kvar sen jag hjälpte till med rysarkvällen för ett par veckor sedan. I min skattkista som jag hade kvar där låg det två paket och ett vykort med hälsningar från biblioteket. Självklart var det böcker jag hade fått. Den ena var en jättesnygg utgåva av Bram Stokers Dracula, på svenska, och den andra var Tina Nordströms "En matresa genom Sverige". Jag är oerhört tacksam, jag hade ju inte förväntat mig något alls, jag var bara glad över att få hjälpa till och så överraskas man med presenter! Dracula har jag ju läst såklart men den blir snygg i bokhyllan och kokböcker kan man ju aldrig få för många av om du frågar mig.


I övrigt har jag idag varit på danslektion och är lagom slut i kroppen nu. När man dansat i två och en halv timme faller det sig rätt så naturligt. Idag var näst sista gången och nästa vecka är det avslut. Jag erbjöd mig att komma in tidigare och hjälpa dansfröken med att ställa i ordning stolar och fixa fika, det ska bli mysigt. På avslutningen brukar de två grupperna, nybörjare och fortsättare, visa upp de koreografier de lärt sig under terminen för varandra, sen är det småprat och fika. med lite tur får vi se en dansuppvisning av fröken Jenny också. Jag har planerat in en liten present till henne henne också som jag pratar om lite senare i veckan. :)

lördag 15 november 2008

En dag i städandet, tvättens och ångestens tecken

Idag känns det som att jag inte varit produktiv alls. Dagen skulle handlat om städning, tvätt, disk, allt som hör därtill men merparten av dagen har istället präglats av ångest och apati. Det ledde till att min stackars Peter fick stå för en mycket större del av städningen än han annars brukar och borde. Att vara utan medicinen börjar kännas minst sagt trist och jag är så fruktansvärt tacksam över att Peter är så förstående och har ett så stort tålamod med mig.

Jag har dock lyckats med att fixa med tvätten i alla fall. Just i skrivandets stund hänger allt på tork, inklusive tyget jag ska göra julförkläde och övriga kökstillbehör av.

Sedan jag var sjuk för ett tag sedan så har lägenheten egentligen inte städats ordentligt alls och jag är väldigt känslig för stök och smuts. Kaos i lägenheten, kaos i sinnet. Om jag bara lyckas hålla det hyfsat städat så lyckas jag också må rätt så bra, men det är så lätt att det blir en negativ spiral. Något får mig att må dåligt, jag orkar inte hålla städat och mår ännu sämre osv osv.

Egentligen, när jag mår bra och får göra det i lugn och ro så tycker jag om att städa. Det är rofyllt och väldigt tillfredsställande att städa så man verkligen ser resultat, speciellt när man får chansen att använda alla små husmorsknep som man snappat upp genom åren.

Nu är lägenheten i alla fall ren och fräsch, tvätten hänger på tork och en kålpudding står i ugnen. Jag är till freds. Imorgon bitti ska jag iväg till Uppsala på möte med infodesk-teamet på UppCon, sen när jag är hemma från det lovar jag att sätta mig vi symaskinen lite. Framförallt ser jag fram emot ett blogg-inlägg med lite bilder, bloggen börjar se hemskt tråkig ut med all denna text.

fredag 14 november 2008

Förkläden!

Jag har bott hemifrån i mer eller mindre 8 år och jag syr väldigt bra om jag får säga det själv, trots detta har jag aldrig ägt ett förkläde. Snart är det jul och i år tänkte jag försöka undvika att skapa lika mycket tvätt som disk vid julbaket. Dessutom är det rent ut sagt löjligt att jag inte har tagit mig den lilla tid det tar till att sy ett förkläde.

Jag köpte ett billigt 5-meters-klipp bomullstyg från Jotex, mörkblå botten med bär på och väldigt diskreta guldiga stjärnor är och där. Ett jultyg helt enkelt som jag inte orkar ta bild på just nu men det kommer nog imorgon. Nu behöver jag bara bestämma mig för modell. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag vill ha ett förkläde med eller utan bröstlapp. Jag ha 5 meter av tyget så jag kan ju egentligen göra både och. För en variant utan bröstlapp tänker jag använda den här som inspiration:
Ripply apron from 1951

Jag har många idér och ska sätta mig och skissa lite på det hela ikväll. Det finns en viss risk att det blir flera förkläden, kanske några brödkorgar och grytlappar också för den delen. Det är så lätt när man väl kommer igång att göra fler av bara farten. Massor av smarrig inspiration kan man hitta i Jessie Steeles förklädeskollektioner, länk finns här:

Förkläden är för övrigt ett plagg som har en ganska spännande historia. Som många av er nog vet så användes de inte bara för att skydda kläder för utan som ett plagg i andra sammanhang också. Man skilde på bruksförkläden och finförkläden. En sida jag snubblade på idag när jag sökte inspiration hade en bra artikel, på engelska, om förklädenas historia.

torsdag 13 november 2008

Ja må jag leva....

Jag fyller år snart, den 22:a November närmare bestämt. Jag vet att många av mina vänner läser den här bloggen och många vet kanske inte alls vad de ska köpa. Dessutom är det snart jul också. Förutom allt vanligt krimskrams som jag älskar finns det en del saker som jag faktiskt behöver. Trots att jag bott hemifrån så länge som jag har gjort finns det saker i mitt kök som fattas.


Saker som hör till köket som jag önskar mig är:
Mortel.
Martini-glas och gärna cocktail set med bland annat cl-mått.
En ny stekpanna, teflon, lite större modell.
3-liters-kastrull.
En rejäl och gärna snygg pajform.
Muffinsformar i silikon.
Kryddkvarnar, salt och peppar.
Garlic card.
Stektermometer.

Övrigt som jag önskar mig, både dyrt och billigt:
Sytråd i olika färger men framförallt svart. Jag är väldigt kliché på det viset.
Fina spetsar och band.
Allmänna dekorationstillbehör som spännen, knappar och blommor.
Presentkort på Ikea eller Bauhaus, ja håller på och gör om vardagsrummet.
Snygg ny vattenkokare, gärna i söt retrodesign och gräddvit eller turkos.
En ny damsugare.


Böcker!
Istället för att lista titlar här har jag knåpat ihop en önskelista med massor av böcker på Amazon. Beställ inte därifrån dock utan att komma ihåg att frakten kostar £3.99 per försändelse och £0.99 per bok utöver den första. Fördelen dock är att om ni beställer via min önskelista skickas det direkt hem till mig, väldigt praktiskt utifall att du bor en bit bort och inte kommer träffa mig på ett tag. Önskelistan finns här:

A frivoulous heart

Det här är alltså resultatet efter 3 timar framför "My Name is Earl", som är min ästa feelgood-serie, med virkgarn och frivolitetsskyttel i handen. Hjärtat är 8 cm högt och är inte gjort efter eget huvud. Tro det eller ej men jag som annars är väldigt kreativ har fruktansvärt dålig fantasi när det kommer till fria former på det här viset. Den här kommer att pryda ett av 10 julkort som ska iväg i början av December. Den ska stärkas, strykas och få en upphängningsögla så man kan använda den som julgranspynt när man tröttnar på julkortet.

Jag köpte röd hobbykartong i a5-format som jag helt sonika ska vika på mitten och pryda med varsitt frivolitetsverk och vad mer jag kommer på råkar passa. Jag planerar sällan särskillt noga utan det visar sig när korten är klara exakt hur de ser ut.

För den som är intresserad av att försöka sig på hjärtat så kan man hitta mönstret här:

onsdag 12 november 2008

Sömnadsböcker jag vill ha!

Eftersom jag inte har några nya alster och projekt att visa upp just nu tänkte jag dela med mig av några sömnadsrelaterade böcker som väcker mitt habegär. Jag älskar böcker och jag har hyfsat nyligen börjat samla på mig sömnadsrelaterade böcker. Samtliga böcker hittade jag på http://www.bookdepository.co.uk som jag blev tipsad om häromdagen. De har ett jättestort sortiment, nästan skamligt låga priser och fri frakt världen över. Klicka på bilderna för att komma till objektets sida hos BookDepository. Ibland refererar jag till kundrescensioner på amazon.co.uk eftersom de har oerhört mycket information, men i allmänhet rekommenderar jag bookdepository enbart på grund av prisskillnaderna vad gäller frakten. Alla titlarna är på engelska.

Couture Sewing techniques av Claire Schaeffer.
Enligt läsarnas egna rescensioner på amazon.co.uk är den här boken ett måste för den som vill ta sin klädsömnad till en högre nivå och för den som vill veta mer om vad Haure Couture innebär. Den är fylld med steg-för-steg-instruktioner och förutom rent teknisk information innehåller den tydligen bra artiklar om många av våra största designers och vad det är som gjort just deras design till haute couture. Jag tror personligen inte att jag har tålamodet eller nivån av talang för att skapa äkta haute couture, men beväpnad med den här boken kan jag säkerligen lägga till det där lilla extra till mina små, och ibland stora, projekt. Ett stort plus är att BookDepository (och amazon) har lagt upp några exempelsidor från boken så att man ka tjuvkika innan man slår till. Ynkliga £10.09 kostar denna, inklusive frakten om man köper den från BookDepository.

Making Vintage Bags av Emma Brennan.
Den här söta lilla boken innehåller 20 mönster på väskor inspirerade av 20-50-talet. Nog för att jag kan göra mina mönster själv men till och med jag behöver lite inspiration ibland, även på det tekniska planet och väskan på omslaget var ju så söt! Kunderna på Amazon säger att mönstrena är lätta att följa och att Emma Brennan skriver oerhört läsarvänlig. Väskmodellerna verkar solklart uppskattade också. För £8.56 får du hem den här söta väskboken.


The Art of Manipulating Fabric av Collette Wolff.
Den här boken har jag funderat på att köpa ett tag nu. Den tar upp en mängd olika sätt att arbeta me tyg på ett tredimensionellt plan. genom att rynka, vecka och fläta kan man få en mängd olika effekter med ett tyg som annars kanske inte alls hade varit mycket att titta på. På BookDepositorys sida för produkten finns det några exempelsidor att titta på där man kan se några av de tydliga illustrationerna som finns i boken. Den här boken låter verkligen inspirerande! De kostar £13.86.

Sen vill jag passa på att påminna om en bok jag nämnde alldeles i början av min blogg, The Complete Encyclopedia of Needlework av Thérèse de Dillmont som är ett måste för alla som är intresserad av sömnad och andra textila handarbeten. Den verka tyvärr vara slutsåld på BookDepository men jag köpte den på Adlibris och det går minst lika bra. Ett av de bästa bokköpen jag gjort.


Lillgulls utmaning!

Jag blev utmanad av Lillgull och jag är inte den som är den så jag plockar upp den kastade liljevita handsken!

Utmaningen är enkel:
* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg

1. Jag kan inte dricka orange läsk. Samma färg på en icke kolsyrad dryck går hur bra som helst men just kolsyrat OCH fanta-färgat ger mig fruktansvärt lidande resten av dagen. Det värsta av allt? Att det är helt och hållet psykiskt. Jag känner på smaken med en gång vilken färg det är på läsken och när jag väl konstaterat att jag hade rätt så är hela dagen körd. Jag har ingen aning om varför det är såhär men en gissning är väl kaske att jag föråt mig på apelsiner när jag var liten och drack för mycket fanta. Det går säkert att "bota", men jag ser ingen större poäng i att göra det. Man kan nog leva ett rätt bra liv även utan orange gift.

2. Jag har sedan några veckor tillbaka slutat äta livsmedel som innehåller med än 5% kolhydrater och i gengäld tillsatt jättemycket fett i min diet jämfört med förut. Det är en så kallad LCHF-diet. Av flera anledningar, men främst för att jag vill gå ner i vikt och må bra kroppsligt. Än så länge har mina blodsockerfall som ofta förstört en annars trevlig dag helt försvunnit, likaså sötsug och magproblem. Sen om jag går ner i vikt eller inte får tiden utvisa. I korta drag rent matmässigt innebär det att jag inte får äta bröd, pasta, ris eller något annat som är gott, men desto mer av allt som alltid varit så förbjudet innan: fläsk, röd mjölk, fet grädde och smör. Gissa om det kändes absurdt första veckan....

3. När jag gick i högstadiet fick jag mer eller mindre böna och be om att inte bli underkänd i syslöjd. Det kan vara svårt för många att tro men så var det. Då var det inget jag var det minsta intresserad av och framförallt fick jag inte göra på mitt eget sätt. Tänk om hon kunde inspektera min garderob och mitt hem idag. Elle nej förresten, det vill jag verkligen inte, då skulle hon ser hur hemskt mycket jag fuskar!

4. När jag var 17 ville jag pierca läppen. Mamma sa blankt nej och vi hade ett stort gräl den kvällen.
-Jag vill fan pierca mig!
-Fan heller! Det är jättefult!
-NÄHÄ! Då ska jag fan ha en tatuering istället då!
-Ja skaffa en tatuering då! Hellre än en ful ring i läppen!
-Ok! Vart är hans jävla telefonnnummer då?
-Här!
-Då åker vi!
Och senare den kvällen åkte vi hem till Tom, en väldigt duktig tatuerare som vid tillfället inte hade öppnat salong ännu utan tatuerade hemma i sitt sovrum. Resultatet blev en svart tribalros på höger skuldra, en symbol för klan Toreador ur rollspelet Vampire:The Masquerade. Enkelt beskrivet för den som inte är insatt står rosen för konstnärlighet och skönhet. Jag har fortfarande inte ångrat mig.

5. Jag dansar magdans. Jag har gjort det i 3 terminer nu. De första två terminerna var det 1 timme i veckan plus sporadisk övning hemma. Den här terminen dansar jag 2½ timme varje måndag eftersom jag går både nybörjarkursen och fortsättningskursen. Om jag får säga det själv så är jag rätt duktig också. Merparten av min mp3-samling består av arabisk musik och min externa hårddisk är fylld av orientaliska dansfilmer,instrktionsfilmer och videoklipp från uppvisningar. Jag är såld på orientalisk dans, ingenting får mig att leva upp, känna mig stark och vacker och bara njuta av rytmerna som att dansa.

6. Jag älskar att läsa, men i perioder kan jag inte koncentrera mig alls. När jag har en "bra" läsperiod läser jag ut en bok per dag och ibland mer.

7. Jag använder inte schampo. Jag snubblade över lite information i somras om schampofritt hår och insåg snabbt att merparten av alla hårprodukter är bluff och båg. Schampo är skadligt för mitt hår, min hud och utan tvekan för naturen. Jag slutade med schampo och fick en bättre hårbotten och huden på min rygg som alltid haft mycket eksem blev betydligt friskare. Inte nog med det, mitt hår är friskare och växer snabbare än någonsinn förr. Strax före midsommar tvättade ja för sista gången med schampo och mitt hår har växt fruktansvärt mycket sedan dess. Sist jag skulle klippa mig sa frisören att det inte finns några slitna toppar att ta bort egentligen. Jag tänker inte skriva något långtråkigt om hur det funkar och vad man ska tänka på, därför att allt har redan sagts så väl på detta forum:
Lockig.se - forumet

Det var mycket svårare än jag trodde att hitta 7 saker att skriva men jag tog det lite som det dök upp i huvudet. Jag har ingen särskillt att utmana så cirkeln kanske slutar här, om ingen vill anta min öppna utmaning såklart. :)

På sömnadsfronten intet nytt

Jag fick jättemycket bra feedback på mitt förra inlägg om min ADHD-historik och det är jag jätteglad för! Eftersom det troligtvis är många som läst det men som inte känner till så mycket om ADHD egentligen så vill jag passa på att dela med mig av en länk till en sida där diagnoskriterierna för vuxna med ADHD står enkelt uppstaplade för den som vill veta mer:

Många känner med stor sannolikhet igen sig i många av kriterierna men det är viktigt att komma ihåg att det som gör det relevant eller inte är till vilken grad man känner igen sig. Är det till en normal grad, eller är det till den grad att just det diagnoskriteriet stör i din vardag? Är det någon enstaka som stör i din vardag, eller är det 12 av 20?

Nu tänkte ja bryta ADHD-diskussionen lite och fortsätta med lite sömnad. Det här är inte en strikt sömnadsblogg, men jag vill inte att ADHD-biten av mitt liv ska ta för mycket plats. Det är dock helt ok att kontakta mig om du har frågor om ämnet, även om jag inte har alla svaren själv så har jag många länkar i samlingen som säket kan vara till hjälp. Ärligt talat har jag varit ohyggligt lat med sömnaden sen jag blev klar med min kjol. Det har inte hänt något nytt alls annat än i mitt huvud, som exploderar av inspiration och skaparvilja! Jag har spenderat för mycket av min tid de senaste dagarna emd att spela Fallout3 och My Sims Kingdom, och igår var jag i Stockholm på en slags arbetsintervju angående arbetsträning/praktik på en butik jag verkligen älskar. Det berättar jag helst inte mer om förrän efter nyår när det börjar bli verklighet av det hela.

Julen är snart här och julklappar måste göras för att inte tala om allt julpynt jag måste få till. Jag har smygbörjat lite med julpyntet men än är det mycket kvar, för att inte tala om julklapparna. det tråkiga är att jag inte kan skriva här om mina julklappar eftersom många av de som ska få dom faktiskt läser den här bloggen regelbundet....

måndag 10 november 2008

Inte min livshistoria, men min ADHD-historia

När jag loggade in på mailen idag hade jag fått en kommentar från Winterbarn som undrade lite om hur min vardag såg ut och hur mitt liv förändrats av min diagnos. Jag ser det här som ett perfekt tillfälle att skriva ett långt inlägg om min relation till min diagnos. Jag har alltid varit öppen angående min problematik och tar generellt varje chans jag får att prata om hur rätt diagnos förändrade mitt liv från grunden och upp.

Det är helt ok att skippa läsandet av det här inlägget om ni läser min blogg för sömnadens skull för det här blir ett väldigt långt inlägg och jag skulle nog inte ens orka läsa det. ;)

Jag börjar lite med hur mitt liv var innan diagnos och medicinering. Jag vill också passa på att be om ursäkt redan nu för om inlägget är lite osammanhängande, jag har inte tagit min medicin på ett tag eftersom jag inte lyckats förnya mitt recept ännu. Min läkare är på semester och jag klarar mig kortare perioder utan medicinen utan några större konsekvenser, men det innebär att jag är lite mer virrpanna än jag brukar vara.

Jag tänker inte börja med någon längre utläggning om min barndom för det finns inget anmärkningsvärt med den. Det var en ganska typisk finsksvensk lantidyll utanför Enköping. Men jag var alltid lite på kant med världen, jag har alltid haft en känsla av att jag inte riktigt fungerar som man ska. Jag var sällan på lektionerna i högstadiet men eftersom jag alltid varit väldigt begåvad så lyckades jag få bra betyg ändå. Sen kom gymnasiet och ansvaret, då fungerade det inte längre. Plötsligt krävdes min närvaro och jag kunde faktiskt för allt i världen inte engagera mig i det som inte intresserade mig. När jag var där var jag väldigt duktig, men jag var ju inte där. Det hela skylldes på "utvecklingskriser" medans jag desperat försökte förklara för skolans psykolog att jag inte tror att svaret ligger fullt så nära till hands.

Jag böt linje tre gånger och gick inte färdigt en enda kurs på någon av dom, och där började liksom sjukskrivningsträsket och det ohanterliga vuxenlivet. Till och från under de följande åren var jag antingen sjukskriven, arbetslös eller deltidsarbetande. Inget funkade mer än i korta stunder och jag sjönk faktiskt djupare och djupare. Det finns säkert dom som skulle säga att mina djupare och djupare depressioner berodde på att jag inte kom ut i arbetslivet tidigare men det är humbug.

Jag ser ett så väldigt tydligt mönster. Ju mer ansvar, ju mer vuxen jag behövde vara, desto "sjukare" blev jag. Det som inte märktes i skolan när jag var yngre var att jag fick kämpa dubbelt så hårt som barnen omkring mig för att ens hålla mig vaken och uppmärksam på lektionerna. Jag satt ofta och ritade medans jag lyssnade på läraren för det var mycket lättare att koncentrera sig om jag gjorde två saker samtidigt. Jag behövde stimuleras från flera håll samtidigt för att hålla mig föränkrad där och då och inte bara vandra bort i tankarna. Mina problem maskerades lätt i min begåvning men vad kunde jag gömma mig bakom nu när jag skulle ta ansvar för min vardag, räkningar, myndigheter och allt annat man måste göra som vuxen. Det blev bara mer och mer för varje år utan att jag fick något som helst stöd utöver ekonomiskt bistånd trots sjukskrivningar. Räkningar betalades mer eller mindre alltid för sent, det var alltid jättestökigt hemma hos mig och jag kunde helt enkelt hantera några negativa känslor över huvudtaget utan flydde in i allt jag kunde tänka mig skulle vara intressant och kul. Jag shoppade bland annat hemskt mycket. Jag har idag skulder på runt 20 000 som en ständig påminnelse om hur kaotisk jag var innan. Det är lindrigt för att vara shopaholic-skulder ändå och jag är tacksam att jag även i mina shopping-rus var en obotlig fyndjägare men det gör sannerligen ont i bankkontot en gång i månaden ett bra tag framöver.

Mina romantiska relationer har alltid varit fruktansvärt stormiga och impulsiva. Nästan varenda relation jag någonsin haft har slutat fruktansvärt dramatiskt. Jag har alltid varit en fruktansvärd dramaqueen, både positivt och negativt. Passionerad och eldig, som skorpionens stjärntecken ska vara med en stor boost av bristfällig impulskontroll. Lätt sårad, osäker och passionerad är inte den bästa kombinationen. Tänk, alla mina stackars karlar som blev ihop med en söt, rar och bubblig liten Sanna slutade med ett bekräftelsesökande vrak förr eller senare.

Jag var inte en "bitch", jag har har alltid varit snäll och god egentligen, bara fruktansvärt lätt sårad och kränkt. Oftast , när jag var yngre, ledde det till att jaga gerade innåt istälelt för utåt. Arg blev jag sällan utanför hemmet. Det är där självskadebeteendet kom in i bilden, men det tänker jag inte gå in djupare på. Det är jätteviktig känner jag att komma ihåg det positiva också. Jag har alltid haft lätt för att skrattaså jag gråter och att se skönheten i precis vad som helst. Jag har alltid varit kreativ och törstat efter kunskap inpom vilket område jag än råkade intressera mig för just då. Jag har alltid varit lojal mot mina vänner även om det kanske blivit missförstånd ibland.

Jag har varit i kontakt med vården sedan jag var runt 16 år men jag har alltid mötts av samma fördom, oavsett vårdgivare. Jag har ju så länge jag själv fått bestämma över min garderob fallit in i goth-kategorin, dvs jag klär mig i svarta kläder i huvudsak. Merparten av den vårdpersonalen jag varit i kontakt med förr har dragit mig över goth-kammen. Ja titta, en sån där svartklädd ungdom som idealiserar själslig smärta och självskadebeteende. Gissa om jag haft stor tilltro till vården? Nej just det. Jag har alltid blivit behandlad som att mina problem inte är på riktigt. Jag har aldrig ens varit en av dom som stolt visar upp sina ärr, tvärtom gjorde jag alltid mitt bästa för att gömma dom, förutom när jag i blind passionerad vrede visat upp dom och skrikit "SE vad DU har gjort med mig!" till valfri person som sårat mig.

Det är inte det att jag aldrig fick hjälp egentligen, jag fick bara fel hjälp eftersom dom inte tittade efter så noga.

Jag hade ingen framtid. Jag kände ärligt och ut i fingerspetsarna att jag inte hade något att se fram emot. Jag hade svåra problem med att hantera vardagen men ändå för frisk för att bo på hem och få den sortens hjälp. Jag ville bara dö men var tvungen att göra det på samma långsamma plågsamma sätt som alla andra: jag väntade ut tiden. Jag gjorde vad jag kunde för att överleva från dag till dag. Värt att nämna är att jag aldrig varit vare sig alkoholist eller drogberoende. Jag har alltid flytt in i betydligt mer harmlösa saker som böcker, spel, handarbete och annat. Jag har alltid på ytan setts som en duktig, intelligent och vältalig tjej och många har varit skeptiska till om jag ens hade något problem. Det är bara de som levt i nära relationer med mig som egentligen sett hur trasig jag var. Jag har i hälften av mitt vuxna liv levt på socialbidrag eftersom jag inte räknats som sjuk nog att få någon annan hjälp (tack för det vården, lär er att undersöka era patienter tack).

För några år sedan när jag var arbetslös blev jag tvingad av arbetsförmedlingen, trots mina protester, att börja jobba som telefonförsäljare. Jag visste redan innan jag kom dit att det inte skulle fungera, jag har stundtals svår social fobi, och på den tiden var den fruktansvärt svår. En vecka tror jag det tog för mig att gå från på hyfsat bra humör till ett vrak. Jag fick kontakt med vården i Uppsala, på min begäraen eftersom jag var trött på läkarna här i Enköping och det var det bästa som någonsinn hänt mig. I samma sväng fick jag äntligen hjälp av försäkringskassan och fick Aktivitetsersättning istället för socialbidrag och en oerhört stor ångestfaktor försvann ur min vardag. Inte för attjag fick mer pengar utan för att jag inte behövde återansöka varje månad. Ett ansvarsmoment mindre varje månad och oron över att inte få pengar nästa månad försvann helt. Jag fick träffa en läkare och redan vid första besöket sa hon till mig att hon trodde att jag har ADHD.

För första gången i min kontakt med vården gjordes det en riktig utredning på mig. Blankett efter blankett fylldes i, jag fick göra intervjuer för psykologer och göra IQ-tester.Det tog kanske 6-10 månader men sen var det klart. Förutom alla skräpdiagnoser jag fått tidigare i mitt liv fylldes nu diagnosrutan med något nytt: ADD/ADHD. Jag som alltid varit tveksam till medicinering på grund av väldigt negastiva erfarenheter sedan tidigare blev superlycklig när jag erbjöds Ritalin. För första gången kändes det som att den här diagnosen stämmer, den här läkaren ser mig, hör mig och förstår mig. Jag kände fullkomlig tillit och tackade ja till det som skulle komma att rädda mitt liv.

Redan första dagen jag tog en tablett var det som att vakna upp ur en slags konstant fylla. Jag kände mig vaken och närvarande för första gången i mitt liv. Jag hängde med i konversationer och kunde komma ihåg i efterhand vad folk sagt. Jag kom ihåg mobil, nycklar och plånbok när jag gick hemifrån och jag började få ordning. Jag började organisera och känna mig som en riktig människa som kan klara sig i den här världen trots allt. Inte nog med det, den natten sov jag bra för första gången i mitt liv. Den natten och mer eller mindre varje natt sedan dess.

Jag har gått ner 15 kilo i vikt utan ansträngning sedan dess, bara för att jag fått en bättre mental balans. Jag behöver inte småäta hela tiden för att hålla mig vaken och jag kan stoppa impulserna som säger åt mig att köpa godis när jag handlar. Jag är fokuserad och närvarande, något jag inte förstod ens var möjligt. Jag känner att jag har en chans nu. En framtid. Allt tack vare en fantastisk läkare som såg mig för vem jag är och ett magiskt litet piller som förbättrar mina odds mer än jag någonsin kunnat ana.

Mitt liv har förändrats från grunden och upp, men att allt är fantastiskt jämfört med hur det var innan betyder inte att det är helt funktionellt. Det är viktigt att komma ihåg det att jag är inte bra. Samhället är inte riktigt anpassat efter mig och jag har inte helt förmågan att anpassa mig efter samhället heller så jag får ändå leva lite i en ständig krock mellan mig och världen, men jag lever. Jag känner mig som en riktig människa och jag gör så gott jag kan.

Jag har andra problem vid sidan av ADHD-problematiken men medicineringen har gett mig en chans att hantera dom på ett helt annat sätt. De har inte kontrollen över mig längre.

Summering:
Livet innan medicin och diagnos: sömnlösa nätter, förtvivlande ångest, desperat behov av distraktion och bekräftelse, vilse, dissociation, destruktiv impulsivitet, men ändå världsomvälvande glädje, kreativitet och kärlek. Jag kunde inte ligga still, för hur jag än låg still med min kropp spann min hjärna upp i tusen km/h. Hur kan man sova, när hjärnan försöker vinna ett sprintlopp?

Livet efter medicin och diagnos: lugn, balans, ordning, god sömn, närvaro, produktivitet, glädje, kärlek och kreativitet. Medicinen har inte på något sätt tagit bort det positiva i känslospektrumet och inte heller det negativa. Det har påverkat hur jag reagerar på känslorna dock. Förut var det som att varje känsla tog mig helt oförberedd, som om det var första gången jag upplevde känslan varje gång.

Jag har starkt stöd av min familj och mina vänner. Att ha en diagnos som stämmer upplever jag är enbart positivt. Det är betydligt lättare för någon att förstå att jag faktiskt har vissa svårigheter de inte har om jag har medicinska dokument att dela med mig av. Min familj är väl införstådda in ADHD-problematiken efter många år av propaganda från mitt håll. ;)

Min pojkvän är helt fantastisk. Eftersom jag alltid varit öppen om mina problem visste han ju att jag hade en diagnos redan när han klev in i det här förhållandet och gjorde faktiskt själv en del efterforskningar på nätet i början av våran relation för att han ville förstå mig och i viss mån säkert hantera mig.

Jag tycker personligen att det är oerhört viktigt att vara öppen som sin problematik, psykiatrin måste avdramatiseras! Jag är vare sig dum i huvudet eller farlig för att jag har en diagnos och det är viktigt att folk förstår det.

Mitt tips till dig om du misstänker att du har ADHD, eller om du har någon annan sorts problematik som du misstänker att du kan få hjälp och stöd för, är att du börjar med att kontakta din husläkare. Jag frågade min kurator för inte så länge sedan hur en person som inte redan är i kontakt med psykiatrin ska gå till väga för att få en utredning och det var det hon sa till mig. Kontakta din husläkare och förklara dina funderingar, be honom/henne om en remiss till psykiatrin. Att kontakta psykiatrin direkt är inte alltid den bästa vägen, det kan resultera i längre väntetider och i min erfarenhet dåligt bemötande. Förbered dig gärna inför mötet med din husläkare, var beredd på att förklara varför du tror att du har behov av psykiatrin och om du har taskigt minne och blir nervös i sociala situationer kan jag varmt rekommendera att du skriver upp det på ett papper. Det har jag ofta gjort när jag har gått till läkare av olika slag och det fungerar jättebra.

Jag hoppas att jag lyckats svara på dina frågor Winterbarn, och om inte så hoppas jag att mitt svammel var intressant läsning ändå!

Nej nu måste jag skriva lite om sömnad snart igen så det här inte blir en ADHD-blogg ;)

söndag 9 november 2008

lördag 8 november 2008

Temari!


Mitt förta taffliga försök att göra en temari. Den är fruktansvärt ojämn men å andra sidan blev jag klar med den klockan tre på natten. Vad är då en temari undrar ni nu. Temari är en traditionell japansk konstform som har sina rötter långt bak i historien. Jag är inte tillräckligt insatt för att skiva någon kortfattad historia om det här hantverket ännu, det finns mycket information att hämta på nätet om man inte är rädd för det engelska språket. Två bra sidor är dessa:

http://www.temari.com
http://www.temarikai.com/

Inspirationen till att prova på det här fanastiska hantverket kom från en tjej på sysidan, Sara från Uppsala, som visade upp sina fantastiska temaris i sitt galleri på sysidan. Om du bor i Uppsala och är sugen på att lära dig med om temaris så kan jag tala om för er att Sara håller kurser via medborgarskolan. Hon är verkligen jätteduktig och om det inte kändes för långt att åka för mig så skulle jag skrivit upp mig på en av hennes kurser. Tänk om man ändå kunde vara så skicklig som hon är!


Mitt julpynt iår kommer att ha ett textilt tema och jag har i ett par år planerat att göra julgranskulor lindade i garn för att ge intrycket av garnnystan som hänger i granen. Tack vare Sara blev det lite mer självklart för mig hur mina julgranskulor ska se ut. Jag vet inte om tofs och upphängningsögla riktigt hör till en vanlig traditionell temari men jag kände att det passade i just det här fallet ändå.

fredag 7 november 2008

Kunde ju inte låta bli

Alltså, jag kunde ju inte låta bli att klä upp Betsy och fota kjolen redan nu. Betydligt lättare att få till en vettig bild såhär mitt i natten när man fotar någon annan, men lite mörkt blev det ändå. Jag inser att jag behöver hitta ett bättre hörn att fota i, med ljus bakgrund. Mer eller mindre allt jag syr är ju svart så mörka bokhyllan är kanske inte det bästa valet av bakgrund.

Såhär i efterhand önskar jag att jag hade gjort volangen nertill bredare. Det är inte för sent egentligen, jag har gott om tyg. Det skulle nog sett bättre ut om den var säg 25 cm istället för 10 cm. Jag ska nog göra en volang med den bredden imorgon och nåla fast för att se om det ser bättre ut i mina ögon.
Så var den klar, mer eller mindre. Jag hade inget osynligt blixtlås så jag sydde dit ett vanligt och jag har ännu inte klippt bort alla små trådar och elände men den är klar nog att prova en stund. Den här kjolen skapar ett ganska allvarligt garderobsproblem: nu måste jag ju sy en överdel som passar till, föreslagsvis en vit romantisk blus med puffärm. Blusen ska ha massor med detaljer som biséveck, vita spetsar och volanger, för att väga upp kjolens enkelhet. Alla detaljer i vitt för en subtil effekt.

Jag har gott om svarta överdelar som passar fint men den fina formen på kjolens linning går helt förlorad om jag har något svart under. I ren desperation grävde jag fram ett av de gå ljusa plagg som finns i min garderob fö att få till en liten snabb bild på kjole nu när den är klar.

Ensam ser den kanske inte mycket ut för världen men föreställ er den ihop med blusen jag ska sy, ett par vita strumpbyxor och ett par svarta högklackade Mary Janes. Av någon anledning ser jag mig själv med ett klarrött äpple i handen också. Det låter som att det blir temafotoshootdags (långt ord) när allt väl är klart och det var det nog ett par år sedan jag gjorde sist. Det är faktiskt vansinnigt roligt, trots att det är poänglöst. Jag gör ju ingenting med fotografierna sen egentligen. Det är bara ett roligt sätt att göra något med av kläderna jag syr.

Imorgon ska jag fota kjolen på Betsy, det är så mycket lättare att få vettiga bilder när man fotar någon annan än sig själv. Speciellt när det är någon som är så pass fotogenique som Betsy.

Bilder bilder bilder

Eftersom det var fruktansvärt länge sedan jag tog nya bilder på mig själv att använda i profiler på nätet så kände jag idag att det var dags. Självklart kan man inte hålla sig seriös med en kamera i handen så det blev ganska så varierande resultat. Jag tänkte dela med mig av ett litet "best of" från dagens "shoot". Bilderna är klickbara.


Låt tyget göra jobbet

Nu har jag sytt fast volangen på kjolen jag visade i det förra inlägget. När man har ett väldigt vackert tyg och som är väldigt mönstrat som det tyget är bör man låta tyget göra jobbet. Vad menar jag med det? Jag menar det att för mycket detaljer försvinner bara, låt tyget själv stå för det dekorativa.

Jag hade ju tankar på att sy på en till "volang" ovanför den som jag sytt på nu men efter att ha fått dit den fösta volangen är det självklart för mig att det skulle bli för mycket. Om jag skulle sy på fler volanger och band skulle de försvinna och kanske rentav förstöra intrycket av själva tyget.

När jag vaknade imporse gick jag direkt till symaskinen utan att passera gå. Jag sitter med kjolen på mig nu, ihopnålad. Den är så söt! Ska försöka få den helt klar idag så jag kan visa upp den för er också. Nu måste jag gå, frukosten väntar..

torsdag 6 november 2008

Senaste projektet

Att kalla en enkel kjol för ett projekt känns lite missvisande. Ordet får det att låta som något stort och svårt egentligen men jag kör på det ändå. Jag håller på att sy en kjol i svart flockat satin, ett gardintyg från Jotex som jag fastnade för.Ohyggligt lat som jag varit den senaste veckan har jag inte hunnit längre än såhär. Just nu är linningen bara ihoptråcklad med själva kjoldelen men det ger en idé om hur det kommer att se ut. På Betsy ser den hur tjusig ut som helst, men så fort jag själv tar på mig den ser det ut som ett 80-talsmissfoster. Det går förhoppningsvis över när den är klar.

Den kommer att ha en dold dragkedja i sidan och det som saknas i huvudsak just nu är volangen nertill. Kjolen kommer att prydas av en 10 cm bred volang i samma tyg, så strunta i att underkjolen tittar fram på bilden för den kommer inte synas när det hela är klart. När volangen är på plats ska jag eventuellt sätta ytterligare en slags volang på. Hur ska jag enkalst beskriva hurdann jag menar nu... Om du tar ett långt smalt tygstycke och rynkar båda långsidorna så får du en lång rynkig remsa. En sådan ska jag eventuellt fästa ovanför volangen. Det beror lite på hur det ser ut när den första volangen väl är på plats. En sak jag är väldigt nöjd över är formen på linnigen.
Som ni ser råkade det nästan bli mönsterpassning också. Det var inte i min planering så det är en väldigt lyckosam slump. Jag ska justera kjoldelen lite lite till vänster bara så illusionen av mönsterpassningen blir fullständig.

Ytterligare en detalj jag tänkt lägga till är två kanaler lodrätt baktill med ett varsitt snöre i, så man kan om ma vill rynka kjolen baktill om man känner för det och få till illusionen av en "bustle", det svenska ordet har för tillfället fullkomligt fallit ur min trötta lilla hjärna. Då gäller det såklart att ha en tjusigare underkjol än döskallekjolen.

Peter har rest bort till sin syster över helgen så jag får njuta av lite me-time fram tills på måndag. Det kan innebära antingen att jag grips at lättja och spelar dataspel hela helgen eller att jag blir överproduktiv. Vi kan ju hålla tummarna för att det blir det sistnämnda så hinner kjolen bli klar snart och jag behöver faktiskt organisera om lite i garderoberna..

För den som inte läst kommentarerna på förra inlägget kan jag meddela att jag hamnade tvåa i Sysidans väsktävling och ett litet pris skickas hem till mig inom kort. Ska bli spännande att se vad det blev för något i sömnadspaketet!

tisdag 4 november 2008

Önska mig lycka till...

Det är så spännande, jag sitter som på nålar! För två månader sedan skickade jag in ett birag till sysidans väsktävling och om 1½ timme avgörs det hela. 56 bidrag skickades in varav 10 stycken valdes ut av en jury till att gå vidare. Min väska var en av dom. Jag har inte lagt ut bilden på bloggen innan eftersom det är lite så enligt reglerna att man inte får lägga ut den på sysidan förräns tävlingen är klar men just nu känns det som att det är så kort tid kvar att det inte kan spela någon roll. Dessutom är inte min blogg direkt ansluten till sysidan och jag har längtat efter att få visa upp min fina väska som jag är så stolt över. Det man vinner är väl kanske inte fullt lika häftigt som det jag vann på kuddtävlingen i somras (en ny symaskin för den som undrar) men det är lika roligt för det. Ett sömnadspaket med lite smått och gott går till de 2 som får flest röste så nu håller vi tummarna!

Merparten av materialet är second hand. Mönstret är helt efter eget huvud och det pilligaste var antingen handtagen eller den lilla blomman. I samma stund jag såg det här tyget visste jag precis vad jag ville göra av det. Vilken tur man kan ha när man är på fyndjakt ibland! Allt som allt kostade väskan mig under hundralappen att tillverka.

söndag 2 november 2008

Bloggskam och lite ADHD-prat.

Jag har vare sig svarat på kommentarer eller skrivit något nytt på en vecka! Vid det här läge kan jag knappast skylla på att jag är sjuk, även om halsen känns på morgonen och om natten. För en gångs skull kan jag faktiskt skylla på att jag ar haft mycket att göra.

I början av veckan var jag fortfarande sjuk nog att inte orka engagera mig i något allt för mycket. På tisdag åkte jag till doktorn och fick recept på hostmedicin men föga sympati och det berodde inte på att läkaren var otrevlig, bara på att jag faktiskt gnällde mer än jag var sjuk egentligen. I onsdags åkte jag till min gamla psykiatriker i Uppsala för hennes forskningsprojekt kring ADHD. Stjärnorna jag visade i senaste inlägget blev det tre av i slutändan och de packades omsorgsfullt ner i presentpapper och blev en gåva till Dr Fantastisk. Hon förändrade mitt liv. Hon var den första läkaren som någonsinn såg vem jag är och mer eller mindre direkt förstod vad som fick mig att ticka. Utan henne hade jag kanske aldrig fått rätt diagnos och medicinen som hör därtill. Jag är oerhört tacksam för det och även om jag vet att hon bara gör sitt jobb så tycker jag att det är viktigt att visa henne uppskattning. Jag tror att hon blev genuint rörd av presenten. Hon blev för det första troligtvis ganska shockad av att jag hade med mig någonting till henne och för det andra över att jag hade gjort dom själv. Hon har alltid vetat att jag är kreativ en jag har aldrig direkt visat henne någonting jag gjort. Självklart hade jag ju min fina nya rock på mig när jag anlände och den fick jag minst sagt komplimanger för.

Det kändes bra att träffa henne igen. Tills nu har den relationen kännts så fruktansvärt oavslutat på något vis. Helt plötsligt fick jag veta att jag var tvungen att byta läkare eftersom hon skulle sluta jobba där och sedan dess har jag egentligen inte haft en läkare som jag hunnit få en relation med. Det var för 2 år sedan. För kanske en månad sedan fick jag ett brev från akademiska sjukhuset i Uppsala där jag informerades om ett nytt forskningprojekt med bland annat min fd psykiatriker i spetsen. Jag gavs möjligheten att delta och jag tog den. Vi som valt att delta i forskningen får ingen direkt lön för mödan mer än eventuella resor till Uppsala betalade och två trisslotter för besväret en jag känner inte att jag ens vill ha något mer än så.

Forskning inom det här området är så oerhört viktigt för mig av ganska uppenbara skäl. Vad offrar jag för det här? Några cl blod som lämnas anonymt för forskning kring genetiken med ADHD, Bipolär störning och Borderline personlighetsstörning. Jag fyller i formulär och jag samtalade med min unerara fd psykiatriker i kanske 3 timmar. Om den här lilla insatsen av mig kan bidra till att man hittar något nytt inom ämnet så är det ju helt fantastiskt och det är ju långt viktigare än att sitta hemma och dega framför datorn dom där timmarna istället.

De timmarna jag satt där och pratade med henne kändes också som ett viktigt avslut i våran relation. Jag berättade om hur mitt liv är idag, vilken skillnad hon gjort för mig och hon brättade för mig om sin forskning och om varför hon slutade som psykiatriker på just den mottagningen jag besökte. Även om hon var där i egenskap av forskare och jag som en slags patient så kändes det ändå som att vi snarare var bara två människor som öppnade sig för varandra, om än på ett ganska så ytligt plan. Jag var noga med att berätta för henne att om jag någonsinn kan vara till hjälp med sådant här igen ska hon aldrig tveka att kontakta mig. Forskning överlag är bland det viktigaste som finns tycker jag. Nogpratat om det.

Jag passade på att spendera lite tid i Uppsala den dagen och strosa runt i affärer. Det är en stad som jag känner mig fullkomligt hemma i och inte bara för att jag bott där. Jag bodde inte där mer än ett år och det var den där känslan av hemma som gjorde att jag längtade dit till att börja med. Under dagen kom 3 vilt främmande människor med komplimanger för min rock varav en gjorde sitt bästa för att, under det korta mötet vi som främlingar hade, övertyga mig om att min framtid är inom sömnaden, att jag måste göra någonting av det. Som min psykiatriker, fd, sa när vi pratade om just allt det där med sömnaden och min kreativitet, det är synd att jag har de begränsningar jag har och det är jud et som är hela grejen. Jag skulle ju inte ha ett handikapp om allt funkade sådär självklart. Det är det som är det frustrerande och det enda som egentligen gör att jag ibland verkligen känner mig handikappad. Jag vet att jag har en god förmåga och en stor kreativitet men jag har inte riktigt resurserna för att verkligen använda mig av det och framförallt kan jag inte hur mycket jag än får höra det verkligen känna att jag är duktig på det jag gör. Jag ska inte gå in så mycket djupare på allt det här för jag fiskar inte efter komplimanger eller sympati och inte tusan vill jag att det ska bli en depp-blogg heller!

Det fanns förresten en dag efter onsdagen också och den hette torsdag. Pappas födelsedag firades med tårta och mys ute hos föräldrarna. Paketet tog jag aldrig någon bild på men det är lika bra det för jag orkade trots allt inte göra någon särskillt kreativ inslagning. Den verkade dock vara en succé. Jag och min bror hade delat på kostnaderna för en ny digitalkamera, något som han har pratat om i flera månader om att han vill ha och han hade nog aldrig kunnat ana att han skulle få en så "dyr" present av oss snåla fattiga ungdomar. ;) Nu var det inte en hemskt dyr kamera, kameror är inte så dyra nu för tiden och speciellt inte när man är två som delar, men oftast brukar i alla fall mina presenter vara väldigt krystade. Pappa har alltid varit den som är svårast att köpa present till.

Sen var det fredag och jag spenderade merparten av dagen med att baka. Inget stort i sig men det tog tid. Det var nämligen såhär att en vän till min som jobbar på biblioteket här i stan hörde av sig på onsdagen och frågade om jag ville hjälpa till med lite rysarkväll nere på bibblan för barn mellan 10 och 12 år. SJÄLVKLART ville jag vara med, vad skulle kunna vara roligare än att skrämma barn? Mitt jobb under fredagskvällen var att leka spåtant. Det jag gjorde utöver det var att jag bakade läskiga halloweengodisar, inte för att jag blev ombedd utan för att jag äntligen ahde en ursäkt! Det känns inge vidare att göra en massa bakverk och godis till sig själv endast... Jag önskar att jag hade tagit bilder men faktum är att jag har varit klantig och inte tagit min medicin på över en vecka (eftersom jag varit klantig och inte fixat nytt recept) så det blir väldigt lätt att glömma bort sånt. Hur som helst så var det fantastiskt mysigt, de som jobbade där hade klätt ut sig och vi pyntade och gjorde fint (eller läskigt). Min vän, Henrik, var zombie för kvällen och barnen blev överförtjusta i honom, trots att han bara hasade runt och var tyst. Han fick nog mer kramar än något annat den kvällen. Jag lärde mig två saker den kvällen. 1) Henrik har helt fantastiska arbetskamrater. 2) Barn är underbart lättlurade.

De slussades in två och två i mitt lilla rum där jag satt med kristallkula och tarotkort framför mig. Det typiska spåtantsbesöket såg ut såhär: jag tittar intensivt på barnen och vänta tålmodigt tills de satt sig. -En av er har en mamma med ljust hår, säger jag väldigt övertygande och vetande. Självklart hände det nästan alltid at ett av barnen plötsligt såg väldigt rätt ut och vid några tillfällen utbrast barnen "Men hur kan du veta det??". DÅ visste jag att jag hade full kontroll på läget. ;) Sen tittade jag på dereas livslinjer, pratade lite i luften med någon de inte kunde se och bad dom ta tarotkort so jag sedan tolkade lite efter vad just det barnet verkade reagera på. Kanske berättade jag om kärleken, om att de kommer att spela musik i framtiden och bli bra på det eller ibland berättade jag om saker som hänt, luddiga beskrivningar som skulle passa in på vad som helst för den som vill tolka det så. Jag avslutade oftast med en varning i stil med "Se upp för en man född i lejonets tecken, var på din vakt....".

Barnen verkade tycka att det var både jätteläskigt och fruktansvärt roligt och det var ju ändå poängen. Jag var ju dock inte huvudattraktionen under kvällen utan det var ju förstås hedersgästen. Författaren Dan Höjer gästade biblioteket och läste rysare för barnen. Eftersom ja fick hålla mig "bakom kulisserna" så fick jag aldrig chansen att se Dan Höjer läsa för barnen men jag fick höra att han hade gjort succé. Barnen älskade honom och de utväxlade skräckhistorier med varandra och jag är så avundsjuk på att jag inte kunde vara där och lyssna! Jag fick en chans att hälsa på Dan uppe i fikarummet när han var klar med spökhistorierna och jag måste säga att han var både charmant och väldigt stilig.

Fredagen var som ni nog förstår väldigt hektisk men fantastiskt rolig. Dagen därpå var vi, jag och min pojkvän, inbjudna på Allhelgonamiddag hos Tossa och det var väldigt mysigt. Vi åkte på eftermiddagen och allt fram tills dess är en dimma, som mitt liv brukar vara utan in medicin och som tur var så hittade vi en liten ask med extra medicin i lägenheten. Att åka på middag och träffa massor av nya människor utan min medicin hade varit fullkomligt kaosartat. Inte för att det blir läskgiare utan för att jag helt enkelt inte är helt närvarande. Det blir för mycket intryck att sortera och jag hänger inte med i det som hände romkring mig. Jag kan inte fokusera helt enkelt. Men som sagt var, jag hittade en liten burk med några pller i så det löste sig och kvällen blev väldigt trevlig. Dessvärre lyckades vi missa både sista tåget och sista bussen och fick övernatta lite spontant vilket inte hade varit så dåligt i sig om det inte hade varit för att jag lovat bort mig på en heldag rollspel klockan nio morgonen därpå.

När jag väl kom i säng var klockan närmare 5 på morgonen eftersom jag och Tossa låg och tjattrade som skolflickor hela natten och 07:30 ringde väckarklockan. En halvtimmes promenad senare nådde vi centrum och konstaterade att vi inte lyckats passera en enda mack eller kiosk som hade öppet. Däremot verkade staden fullkomligt invaderad av gula jackor. Ur varje hotell vi passerade myllrade det ut vuxna människor med resväskor och knallgula jackor som vi senare konstaterade var någon slags firmajacka för anställda på Forex. I hyfsat samlade trupper rörde de sig mot ett konferenscenter nära centralstationen och vi insåg ganska snabbt att det troligtvis rörde sig om ett väldigt typiskt konferens-scenario: Föreläsning och frukostbuffé.

Jag vet inte om vi sett för mycket film eller bara har ett väldigt flexibelt sinne för keativ problemlösning men vi var så häääär nära att slå ner några förbipasserande guljackor, förklä oss till som och passera obemärkt in med resten av crowdedn.
"-Hej hej, ja utländska valutor tycker jag om: pengar håhåjaja.. Vart är frukosten?"

Vi var väldigt hungriga men någon slags vett och sans hade vi tydligen kvar för vi gjorde alrig någon kupp. Istället gick vi snällt till busshållplatsen och först en timme senare kunde vi kliva in i lägenheten. Jag hann knappt in genom dörren innan ajg hade börjat steka upp lite ägg, bacon och köttbullar. Klockan var närmare halv tio då. Jag orerade länge om hur köttbullar är guds vackraste gåva till människan medans min Peter låg och fnissade sömnigt i sängen. Den lyckans osten hade ju inte lovat bort sig på rollspel utan kunde med gott samvete sova kvar en stor del av dagen, vilket han också gjorde. Jag däremot hoppade tappert upp på cykeln och trampade iväg till Henrik.

Jag har spelat rollspel hela dagen idag. Ni kan ju fundera en stund på om jag känner mig lite sliten och trött vid det här laget. Peter är på bio och nu när jag skrivit mitt monstrum till blogginlägg kan jag med gott samvete sätta mig och spela Fallout 3. Kom igen, mys med mig. Fallout 3.......