Det är mycket nu...

Det har varit lite väl mycket med det jordiska (och det själsliga) på senare tid. Jag har pysslat och sysslat, bara inte med bloggen. Jag har bland annat sytt ett par hattar (varav två finns i min etsy-butik).

Och så har jag varit på releasefest för Final Fantasy XIII där jag invigde min senaste hatt.

I övrigt har jag mest jobbat och försökt hänga med i mitt eget tempo, som varit lite för högt. Och målat om i köket. Det blev fint. Och brunt.

Stärkelse och några rader om coifen jag gjorde senast

Stärkelse är bra, stärkelse är min vän. När jag började slå frivoliteter började jag köpa sån där stärkelse som finns på sprayburk, från Verda. Den fungerar alldeles utmärkt till sånt där smått som inte behöver så mycket styvnad, för det är verkligen inte särskillt starkt. Jag försökte i alla fall använda spraystärkelsen på kläder men insåg att en hel sprayburk till en kjol-linning kändes sisådär.

Jag köpte stärkelse på tub, också från verda. Den fungerade väldigt bra och var billig. Den finns att köpa bland annat på ÖB. Jag har inte sett den någon annanstans men den måste ju finnas. Spraystärkelsen av samma märke finns ju att få tag på lite överallt.

En sak jag upptäckte första gången jag använde den var att den har en väldigt bekant doft. Den luktar precis som trälim, konsistensen är inte helt olikt heller.

Den huvudsakliga ingridiensen i såväl trälim som stärkelse är densamma: Polyvinylacetet, förkortat PVA. I övrigt verkar båda produkterna innehålla mest vatten. Experimentlustan kom över mig och jag insåg att trälim är mycket billigare än stärkelse och mer koncentrerat. Det här var för några veckor sedan. Jag har nu hunnit experimentera en hel del och kommit fram till att trälim utblandat med vatten går precis lika bra som vilken köpt stärkelse som helst. Det håller dessutom hyfsat i tvätten, bara halva styvnaden försvinner.

Jag skulle tippa på att olika märken av trälim har olika innehåll, men de jag tittat på än så länge har innehållit i princip enbart PVA och vatten, precis som stärkelsen. Innan du går ut och köper trälim ska du gärna läsa en innehållsförteckning. Finns det ingen på själva produkten finns det garanterat en på tillverkarens hemsida.

Vad gäller koncentrationen när du blandar ut det med vatten får du prova dig fram själv, kom bara ihåg att styvnaden ser du inte i tyget förrän det är torrt. När jag gjort en bra blandning brukar jag hälla över den i en pet-flaska. På det viset behöver jag inte blanda nytt varje gång jag behöver stärka något.

Till coifen jag gjorde till Hanna (se senaste hattinlägget) använde jag en väldigt stark blandning, jag minns inte proportionerna längre eftersom jag blandade den för några veckor sedan. Jag tänkte jag skulle berätta lite om hur jag gjorde när jag formade basen för den coifen.

Först tog jag en bit tjockt ylle jag hade liggandes och dränkte det i lim-blandningen. Sedan tänjde och sträckte jag den över en ganska stor rund glaskula jag har här hemma, för att den ska vara lätt skålformad och ligga bra på huvudet. När jag format klart den lät jag den ligga kvar på kulan och torka lite och när den gjort det tog jag en pensel och penslade på rikligt med blandningen igen. Jag lät den torka en stund till, lyfte bort den från kulan och penslade rejält med blandningen på insidan också. När den torkat helt är den väldigt styv och redo att kläs och dekoreras.

En sak som kan vara värt att ha i åtanke är att alla material suger inte åt sig lika mycket och därför är inte alla material helt lätta att stärka. Ett tjockt ylle är poröst och drar åt sig hur mycket som helst medans ett glättigt acetatfoder knappt går att stärka alls.

Another cocktail, miss?

Ny coif färdig. Basen är tjockt ylle som jag stärkt så pass att det låter klonk när man knackar på den. Basen är sedan klädd med ett kritstrecksrandigt tyg och dekorerat med tyll och fjädrar. Material jag råkade ha liggandes alltså. Den här gick väldigt fort att göra, det som tog mest tid var stärkandet at basen eftersom den behövde torka ohyggligt länge.

Förutom en ny coif har jag idag sytt en ny kjol. Det är den kjolen jag skrev om igår. Den blev jättefin. Just nu hänger den på tork eftersom jag tvättat bort lite kritstreck från den och dylikt men bild kommer självklart så småningom.

Ikväll är det kalas hos Hanna. Det är därför jag sytt lite nytt. Eftersom jag i ett par år inte orkat bry mig om mitt utseende så är min garderob vansinnigt tråkig. Det har resulterat i att det senaste halvåret har jag sytt någont nytt inför varje speciellt tillfälle. Snart borde min garderob faktiskt kännas lite roligare, några skoj specialtillfällen till bara så.

Vet inte om jag är nöjd...

Det är en väldigt söt liten hatt och jag lärde mig mycket medans jag sydde den, men jag är inte helt nöjd. Jag lyckades på något vis få den väldigt sned och vind på ena sidan, något jag egentligen skulle kunna dölja snyggt med att lägga till lilte fler blommor men samtidigt så vill den här hatten inte ha fler blommor. Jag har tänkt sälja den här hatten, men eftersom jag inte är helt nöjd med den får den nog skampris. En hundralapp kanske? Jag lägger nog på lite fler blommor i alla fall innan jag säljer den.

Som vanligt går alla bilderna att klicka på för att ses i större format.

Det var väl på tiden: en liten hatt börjar bli klar

Jag har haft så mycket för mig sedan jag påbörjade den här bloggen att jag inte hunnit klart med allt jag påbörjat ens en gång.

Idag arbetade jag vidare på en av de små hattarna jag presenterade i ett av de allra först ainläggen här i bloggen. Jag har stärkt hattkullen lite och börjat lägga till dekorationer. Än så länge har jag bara nålat dit alla blommor jag gjort men imorgon tänkte jag nog göra slag i saken och sy fast dem också. Det känns inte som att bilderna riktigt gör hatten rättvisa,hattkullen ser bra mycket mer ojämn ut på bild än i verkligheten. När jag sytt på hårspännen ska jag ta lite ordentliga bilder på hatten i action. Sen finns det en viss risk att det hamnar på tradera. Jag ska bara se om jag hittar en lagom stor låda att frakta raringen i.

Sådärja, då var det klart.

Såväl coif som tyllkjol hann bli färdiga idag. Coifen blev inte så genuint glamourös, mer lite billigt burlesqueglamourös, vilket passar mig alldeles utmärkt! Att försöka få en bra bild på hur den ser ut på var lättare sagt än gjort, speciellt när den är svart och försvinner helt i mitt hår. Jag ska försöka mig på en bättre bild imorgon när mitt hår är fixat lite och jag har dagsljuset till hjälp. I överlag är jag nöjd med den och den är mycket vackrare i verkligheten än på bild måste jag säga. Såhär på bild ser den väldigt liten och fånig ut. Jag lovar lovar lovar att försöka få en bättre bild på den inom kort.

Tyllkjolen blev jag nöjd med. tack vare min vän rynkapparaten var den inte pest och pina att göra och jag blev väldigt nöjd med den också. Jag kommer troligtvis fylla ut den med ännu ett lager tyll eller så med tiden, med rynkapparaten känns inte det som ett stort projekt direkt. Till det översta lagret tyll lånade jag lite av den vackra spetsen jag köpte på loppiset i Västerås för några veckor sedan. Det gick åt kanske 3 meter men jag tänkte som så att om jag någonsin behöver ha mer än de 13 meter av bandet jag har kvar, så kan jag faktiskt sprätta bort det från tyllkjolen.

Tyllkjolen har jag mest tänkt att använda som den är under just Das Boot, men som underkjol gör den ett inte så pjåkigt jobb. Jag provade den under min finaste svarta medaljongflockskjol och det såg alldeles utmärkt ut, men jag vill nog ha ytterligare lite puff så jag ska sy in mer tyll så småningom som jag sa tidigare. Det kändes så mycket bättre att ha en underkjol som ser "rätt" ut till en så vacker överkjol måst jag säga. Döskallar är sött, men det kändes inte riktigt rätt till en så tjusig finkjol.

Med posten idag kom det lite små godsaker också, nämligen lite pysselmaterial jag köpt på ebay. Runt 40 meter svart satinband och 10 meter vardera av 7 olika nyanser av grönt. Sen var det sådana där små pluttar som jag inte har någon aning om vad de heter. Någon som vet vad de kallas? Hursomhelst, man blir alltid lika glad när posten kommer med paket!

En coif har fötts

Jag har precis gjort färdigt det som ska vara basen i min nya coif. För första gången någonsin gör jag den ordentligt. Jag vågar nästan påstå att det ser proffsigt ut till och med.

Jag började med en bit ylle som jag fuktade, ångade och formade över en större glaskula a la spåtant som jag hade liggandes i bokhyllan. Jag hade täckt kulan med plast först och främst. Sen lackade jag den fult med klarlack för att få den att behålla formen någorlunda, både utvändigt och invändigt. När det hade torkat och stelnat något klippte jag ut den formen jag ville ha och sydde en tät raksöm längst med kanten för att ytterligare tvinga den att hålla formen och inte töja sig. Jag lackade lite till för säkerhets skull och sedan började jag tålmodigt att nåla på det svarta satintyget tills det låg helt slätt om basen.

Jag sydde fast det längst kanterna och klippte bort överflödigt tyg. Sedan sydde jag snedslå runt hela coif-basen. Sedan saknades bara min lilla etikett och vips så var basen färdig. Jag ska sy fast en perukclip i mitten också så småningom men det tänkte jag göra efter att jag dekorerat den. I förra inlägget fick jag en idé från Lillgull, att arrangera fjädrarna så det låg som en vinge och det låter supersnyggt! Jag bubblar av inspiration! Just den här ska jag dock inte göra just så på, jag lyckades ju få satinet att ligga så slätt och fint och vill nog att den ska synas lite, men det är väldigt sannolikt att nästa coif-projekt blir på den idéen. :)

Det är nu det roliga börjar...

Fnatt-i-hatt

Ja jag är ju då hattokig, på mitt eget lilla vis. Jag har sytt små fascinators och miniversioner av pirathattar och andra söta små hattar men inspirerad av Ung Farbror vill jag ju göra hattar på riktigt. Mest därför att jag har ett stort behov av att med mina händer förstå hur saker fungerar men också för att jag vill göra mina mina minihattar lite rejälare, jag vill att de ska kännas som riktiga hattar. Det är ett hantverk som lockar mig.

Bilden till vänster här är en av mina sydda hattar som jag la upp här i bloggen när den var nystartad. Visst är de sydda hattarna fina men jag stör mig faktiskt på sömmarna i hattkullen. Det känns för mycket hobbysytt på något vis såhär, för mig i alla fall.

Jag har hittat ett "fusksätt" att göra hattar på med vanlig hobbyfilt och vad jag tror skulle kunna vara trälim (white glue på engelska) istället för de dyrare äkta materialen. För mina minihattar kanske den här metoden skulle räcka till? Det är väl värt att testa. Nu måste jag bara hitta någo lämpligt att använda som hattstock och klura ut vad white glue är för något....

Här kan du klicka för att komma till sidan med tutorialen

Tutorial: Söta hattar a la EGL

Jag har fått frågan från ett par olika håll om hur jag gör mina små hattar så jag tänkte jag skulle lägga upp en "tutorial" på det. Ignorera sneda sömmar och andra små misstag, de rättar jag till senare, huvudsaken för mig var snarare att visa hur det går till än att göra en perfekt hatt medans jag gör det. :)

Det går åt ca 30x30cm av både tyg och mellanlägg. Eventuellt mer om du väljer att göra en veckad dekorativ kant som jag valt att göra. 30x5 cm ylle är valfritt om du vill fodra hattkullen för lite mer stadga.

Först och främst behöver du ett mönster. Det enklaste är att göra en helt rund hat men jag väljer att göra en lätt ovalformad. Du behöver i grund och botten 3 mönsterdelar. Två delar som ska göra "hattkullen", dvs en avlång bit och en rund bit, och en bit som ska bli brättet. Om du vill göra ett brätte med veckad kant ska du göra brättet ca 2 cm smalare än du vill ha den färdiga hatten. Det kan vara en hel del pill med att rita mönstret. Sax och tejp är dina vänner, ge dom den uppmärksamhet de förtjänar. Rita av mönsterdelarna på ditt påstrykbara mellanlägg, brättet behöver du två exemplar av.

Klipp ut mönsterdelarna och stryk fast dom på tyger du ämnar göra hatten av. Det finns ingen särskild anledning till att jag inte klippt ut mitten ur ena brättesmönsterdelen (långt ord där), det är mest slump och inget annat. Lämna ca 0.5 cm i sömsmån på alla delarna och klipp ut. Om du valt att göra en hatt med veckad kant ska du också klippa ut en del i tyget som är lika me cirka 2 gånger omkretsen runt hattbrättets mönsterdel gånger 4,5 centimeter. Klipp gärna ut den delen mer än 2 gånger omkretsen så är du garderad utifall att det skulle bli för kort. Här vill jag hänvisa till videon jag la upp tidigare idag om hur man lättast gör ett band med pennveck.

Sy ihop delarna som ska bli hattkullen först och sy sedan fast den mot en av brättesdelarna. Det här är väldigt pilligt arbete, jag rekommenderar nog egentligen att sy det här för hand men jag är för lat och använder maskin ändå. Det brukar kunna resultera i att jag sprättar upp och gör om så pass många gånger att jag nog hade sparat tid på att sy för hand i slutändan men det är tanken som räknas.



När du har kommit så här långt är det dags att nåla fast den veckade remsan mot brättesdelen. I samma veva nålar du fast den andra brättesdelen enligt bilden och sen syr du försiktigt, kom ihåg att nålarna kan göra ont på symaskinen och sy väldgit försiktigt över dom eller ta bort dom allt eftersom. Det här är betydligt lättare att lyckas bra med när du syr med maskinen.

När du lyckats med konststycket som är det föregående steget i den här tutorialen ska du vränga allt ut och in. Nu böjar det se ut som en hatt! Pressa gärna runtom så det blir jämnt och fint. Strykjärnet är din bästa vän när du syr, oavsett vad du syr.
Det är i det här läget jag syr ihop ett litet foder av en bit tjockt ylle och petar in i hattkullen om jag tycker att det har för dålig stadga. Den syr jag fast för hand i sömsmånen där brättet möter hattkullen.

Du kan du själv bestämma hur du vill avsluta den. Man kan ta en bit bomullsband och sy fast mot den delen av brättet som är neråt och vika det upp, för att ge den en känsla av en "riktig" hatt, jag brukar täcka hålet med en rundel av tyg som jag strykt mellanlägg på och vikt in kanterna och under rundeln låter jag ett tygband gå så jag kan knyta hatten om huvudet. Ibland syr jag fast ett perukspänne istället för ett band eftersom det är snällare mot frisyren då man slipper ha ett band som stör. Sen vad gäller dekorationer så finns det hur mycke som helst man kan göra. Spetsar, band, rosor, rosetter, kristaller... Du sätter själv gränserna. Visa gärna dina egna kreationer, det är roligt att se vad anda gör!