Titthålsdekoration

I "Vänner" har de en ram på dörren runt titthålet. Jag har alltid tyckt att det var hemskt sött och velat göra samma sak själv men låtit mig avskräckas för att det inte känns orginellt. Idiot-skäl egentligen, man ska ha det man tycker är fint utan att bry sig om huruvida andra dömmer en för ens kreativitet eller inte. Jag lyckades lura min hjärna till sist genom att sätta en egen spinn på det.

Jag köpte en söt liten ram på ett loppis för tio kronor, gjorde ett hål anpassat efter titthålet på baksidan av ramen. Sen limmade jag fast ett fint tyg på ramens rygg och när det torkat lite gnuggade jag in tyget i hålet med en tesked, så det sträckte sig lite och liksom buktade in i hålet. Jag penslade på lite lim på baksidan av tyget genom hålet och lät det torka lite till. Sen klippte jag upp ett litet hål i tyget och gnuggade tyget så gott det gick bakåt och utåt, så det liksom hamnar runt hålet på baksidan.

När det var klart hängde jag upp ramen runt titthålet. Med lite extra hjälp av häftmassa sitter den faktiskt kvar som jag vill att den ska göra också, även om man smäller igen dörren som man gör ibland när man har bråttom.

Jag har en idé om att använda en större ram och istället för ett tyg använda mig av en bild, där titthålet kan få falla in som en naturlig detalj. Det är ett projekt för en annan dag, när jag hittat en tavla där titthålet faktiskt passar in.

Stärkelse och några rader om coifen jag gjorde senast

Stärkelse är bra, stärkelse är min vän. När jag började slå frivoliteter började jag köpa sån där stärkelse som finns på sprayburk, från Verda. Den fungerar alldeles utmärkt till sånt där smått som inte behöver så mycket styvnad, för det är verkligen inte särskillt starkt. Jag försökte i alla fall använda spraystärkelsen på kläder men insåg att en hel sprayburk till en kjol-linning kändes sisådär.

Jag köpte stärkelse på tub, också från verda. Den fungerade väldigt bra och var billig. Den finns att köpa bland annat på ÖB. Jag har inte sett den någon annanstans men den måste ju finnas. Spraystärkelsen av samma märke finns ju att få tag på lite överallt.

En sak jag upptäckte första gången jag använde den var att den har en väldigt bekant doft. Den luktar precis som trälim, konsistensen är inte helt olikt heller.

Den huvudsakliga ingridiensen i såväl trälim som stärkelse är densamma: Polyvinylacetet, förkortat PVA. I övrigt verkar båda produkterna innehålla mest vatten. Experimentlustan kom över mig och jag insåg att trälim är mycket billigare än stärkelse och mer koncentrerat. Det här var för några veckor sedan. Jag har nu hunnit experimentera en hel del och kommit fram till att trälim utblandat med vatten går precis lika bra som vilken köpt stärkelse som helst. Det håller dessutom hyfsat i tvätten, bara halva styvnaden försvinner.

Jag skulle tippa på att olika märken av trälim har olika innehåll, men de jag tittat på än så länge har innehållit i princip enbart PVA och vatten, precis som stärkelsen. Innan du går ut och köper trälim ska du gärna läsa en innehållsförteckning. Finns det ingen på själva produkten finns det garanterat en på tillverkarens hemsida.

Vad gäller koncentrationen när du blandar ut det med vatten får du prova dig fram själv, kom bara ihåg att styvnaden ser du inte i tyget förrän det är torrt. När jag gjort en bra blandning brukar jag hälla över den i en pet-flaska. På det viset behöver jag inte blanda nytt varje gång jag behöver stärka något.

Till coifen jag gjorde till Hanna (se senaste hattinlägget) använde jag en väldigt stark blandning, jag minns inte proportionerna längre eftersom jag blandade den för några veckor sedan. Jag tänkte jag skulle berätta lite om hur jag gjorde när jag formade basen för den coifen.

Först tog jag en bit tjockt ylle jag hade liggandes och dränkte det i lim-blandningen. Sedan tänjde och sträckte jag den över en ganska stor rund glaskula jag har här hemma, för att den ska vara lätt skålformad och ligga bra på huvudet. När jag format klart den lät jag den ligga kvar på kulan och torka lite och när den gjort det tog jag en pensel och penslade på rikligt med blandningen igen. Jag lät den torka en stund till, lyfte bort den från kulan och penslade rejält med blandningen på insidan också. När den torkat helt är den väldigt styv och redo att kläs och dekoreras.

En sak som kan vara värt att ha i åtanke är att alla material suger inte åt sig lika mycket och därför är inte alla material helt lätta att stärka. Ett tjockt ylle är poröst och drar åt sig hur mycket som helst medans ett glättigt acetatfoder knappt går att stärka alls.

Baboschka, min vän.

Jag tycker om att döpa mina saker. Det här är, som titeln på dagens inlägg antyder, Baboschka. Baboschka är mitt gamla nötta strykjärn från Bosch. Hon har hett temprament och ångar över mina fruktansvärt skrynkliga tyger och sömmar.

Ingenting skulle bli gjort utan Baboschkas stränga tillsyn. Strykjärnet är förutom din symaskin det allra viktigaste redskapet du kan ha, ett ångstrykjärn gör livet lättare på så många sätt men om du inte har ett järn med ångfunktion så går det bra att spraya lite vatten på tyget först innan du stryker. Det gjorde jag i flera år innan jag fick ett ångstrykjärn, och ärligt talat har jag gjort det mycket på sistone också eftersom hon kalkat igen något så fruktansvärt.

Att jag valde att presentera Baboschka idag beror på att jag har rengjort henne och ville skriva lite om det. Det verkar finnas gott om tips på nätet på hur man rengör ett strykjärn, det är bara att googla på "rengöra strykjärn" så dyker det upp hur mycket som helst, så jag behöver inte gå så djupt inpå det hela. Jag tänkte bara berätta vad jag gjorde.

Först hällde jag i en blandning av några msk ättika och någon dl vatten i vattenbehållaren på Baboschka. Sedan lät jag henne ånga ur ordentligt mot några gamla handdukar på strykbrädet. Eftersom jag bor i Enköping har jag fruktansvärt kalkhaltigt vatten i mina kranar, ättika är både billigt och miljövänligt alternativ när man behöver kalka av. Jag fyllde på med lite vatten när hon hade fräst färdigt och lär henne spotta ett tag till, för att vara säker på att slippa att allt man stryker luktar ättika sen.

När avkalkningen var avklarad bredde jag ut en gammal dagstidning på strykbrädet och tog fram ett gammalt stearinljus. Stearinljuset gned jag mot strykjärnet över dagstidningen, så att inte droppande stearin skulle fläcka ner strykbrädan. När jag gnidit över hela ytan på Baboschka så tog jag en ny dagstidning och strök på den för att bli av med stearinresterna. Jag hade hoppats på att det här skulle få bort lite av de envisare fläckarna på strykjärnet, och även om den tog bort en del tog den inte bort allt. Jag kompletterade med att gnugga med en ättikslösning tills hon var helt ren.

Baboschka är en gammal dam, hon har sina gamla repor och funkar väl sisådär, men efter en dag på spa känns hon ung på nytt ett tag till.

Stadigt mellanlägg; ett hemmabygge

Jag ska skriva lite om något jag nämnde häromdagen, nämligen stadiga mellanlägg till väskor och dylikt. Jag föreställer mig att det här är något som man ofta gör men som man generellt inte får lära sig på sykurser. Om man ska sy en väska eller till exempel ett magdansbälte vill man ju gärna använda ett väldigt grovt tyg som bas/mellanlägg, men det är inte alltid lätt att hitta.

Jag brukar ta 3-6 lager av något bomullstyg jag har hemma, eller kanske bordsfilt som på bilden i dagens inlägg. Jag nålar ihop dom och syr runt kanterna med sicksack. Sedan fortsätter jag att sy sicksack över hela stycket, fram och tillbaka, åt alla håll och kanter. Det är ett jättebra användningsområde för tygsnuttar man annars inte vet vad man ska göra med eftersom de är för fula eller för tråkiga. Om man dessutom har massor av tråd i hiskeliga färger är det här ett bra sätt att nyttja det. Stycket på bilden ska bli botten i min nya handväska.

Bedknobs and broomsticks

Filmen har väldigt lite med dagens inlägg att göra egentligen, förutom att det handlar om sängknoppar. Ganska tidigt i min blogg skrev jag om sängen jag just köpt på Ikea, en tromsnäs, och om hur jag ville modifiera den så den passar mig bättre. Jag har just avslutat steg ett: jag har spraymålat sängknopparna.

För 45 kronor köpte jag en sprayburk superbra guldfärg på Biltema. Min mamma tipsade, hon har nämligen provat många guldfärgade sprayer av många olika märken men enligt henne är det Biltemas som blir bäst och jag är inte besviken. Nu har jag fått något slags guldvansinne och spekulerar i vad mer jag kan måla guld. En guldfärgad cykel kanske? Kanske, men det blir till våren i så fall. Att måla sängknopparna på balkongen funkar såhär års men en hel cykel känns som mer jobb än man vill göra utomhus när det så vintrigt som det är nu.

Hur som helst är jag väldigt nöjd med hur sängknopparna blev. Tänk att en så liten sak som att måla sängknopparna verkligen förvandlar sängen helt!