tisdag 30 juni 2009

Chokladmuffins med glasyr och jordgubbar

Chokladmuffins bakade jag igår minsann. Receptet till själva cupcaken är snott av Leila, med en liten justering. Jag hade ingen gräddfil hemma så jag ersatte det med creme fraiche. Glasyren freestyleade jag.

50 g smör
1 dl vispgrädde
100 gram choklad
X antal dl florsocker
1 liten nypa salt

Jag smälte smöret, slängde i chokladen och lät det smälta också innan jag hade i vispgrädde. Sen vispade jag tills det blev lite fluffigare och rörde i florsocker tills det nådde en konsistens jag var nöjd med. Kalasgott blev det!

Sen toppade jag med jordgubbar från mammas trädgård. Det här blev kanske de godaste muffins jag någonsinn bakat och arbetskamraterna verkade nöjda. Av en händelse så hade Camilla bakat 2 sorters kladdkakemuffins och tagit med sig också. Arbetskamraterna fick alltså njuta av en veritabel bakverksbuffé.
Reaktioner:

måndag 29 juni 2009

Äntligen fann jag sommaren

Jag har sett så många njuta av allt som är somrigt i ett par veckor nu och jag själv har inte gjort någonting. Jag har känt mig ganska utanför faktiskt. Det har inte riktigt funnits vare sig tillfällen eller energi att ta mig iväg och göra allt det där. Som närmast sommaren kom jag i lördags när jag åt jordgubbar och glass. Det var gudomligt gott men jag har inte hittat sommaren på riktigt förrän idag.

Jag åkte ut till mina föräldrar och badade för första gången iår i deras pool. Det var svalt och skönt, jag simmade mot vågmaskinen en stund och bara njöt. Efter en öl och lite allvarsprat plockade jag pioner från mammas rabatt och fick med mig jordgubbar från trädgården innan jag till sist åkte hem. Ja nog vågar jag påstå att jag hittade sommaren ändå till sist.
Reaktioner:

fredag 26 juni 2009

Smouldering mr Abercrombie

Igår var Joe Abercrombie på besök i bokhandeln för signering, högläsning och frågestund. Jag och arbetskamraten David fick nöjet att intervjua honom, sen hängde jag med ut på middag och öl med karln i sällskap med några till.

Jag har inte hunnit läsa hans triologi, The First Law, men jag har kommit sisådär halvvägs igenom hans senaste alster, Best Served Cold, och det var tillräckligt för att känna mig lite starstruck när jag träffade honom ärligt talat. Jag respekterar, och imponeras lätt av, folk med riktig talang.

Intervjun kommer upp på sf-bokhandelns hemsida inom några dagar och jag ska slänga ihop någonting till Myskoteket också inom kort, bland annat en tävling där man kan vinna ett signerat exemplar av Abercrombies första bok, The Blade Itself.

Självklart fick jag ju mitt ex av Best Served Cold signerat av Abercrombie också, som synes på bilden högst upp. Hoppas han har vägarna förbi Stockholm nån dag igen snart, han är helt klart den typen av människa jag gärna tar en öl med och snackar skit ett par timmar.
Reaktioner:

onsdag 24 juni 2009

Småshoppat, igen.

Svart spetsresår, 10 meter. 50 kronor på Ebay.
"Muffins - små pyntade cupcakes" av Susanna Blake. 74 kronor från Adlibris
Tablettask formad som en NES handkontroll. 49 kronor från SF-bokhandeln.

On a different note kan jag säga att jag fick svar från min handläggare på arbetsförmedlingen. Hon tackar så mycket för att jag informerar henne om hur jag känner och mår. Det kan vara så att hon inte är helt omöjlig att handskas med, även om hon inte kan förstå hur jag mår så kan hon respektera vad jag berättar. Kanske....
Reaktioner:

söndag 21 juni 2009

Ny underkjol

Det här har varit en väldigt produktiv vecka för mig. Jag vet inte varifrån den här produktiviteten och kreativiteten kommer ifrån men det är en bra sak, dumt att ifrågasätta i onödan. ;) Jag har haft behov av en ny underkjol ganska länge, framförallt en som var lite kortare och lite fylligare, och när jag hittade 5 meter av det här gardintyget i mina gömmor kände jag att det var dags.

Den här sydde jag lite annorlunda mot mina tidigare underkjolar. Jag brukar vanligtvis sy en volang som jag syr fast i en annan volang osv. men den här gången sydde jag fast volanger på en bas istället. Det gick åt mycket mindre tyg och jag är hemskt nöjd med formen och fluffet, för att itne tala om att det här var väldigt snabbsytt. Det kommer bli fler underkjolar av den här modellen.

Jag klippte ut och sydde ihop en bas, lagom stor att få upp över höfterna. På bilden till höger har jag ritat ut vart volangen längst ner ska börja, nästa volang skulle sitta 5 cm högre men det hade jag inte ritat ut än när jag tog bilden. Jag klippte ut, fållade och rynkade 4 långa remsor i olika höjd, eftersom alla volangerna ska gå hela vägen ner till fållen på basen men sitta fastsydda olika högt på basen. Den minsta var 15 cm hög, nästa var 20, nästa 25 och den sista var 30.

Sen var det bara att nåla fast och sy dit alla volangerna. Jag valde att sy fast volangen "upp och ner"och sedan vika ner den med förhoppningen att det skulle ge lite mer puff. Jag sydde fast volangen längst ner först, vilket jag är van vid att göra när jag syr mina vanliga underkjolar men när man syr fast volangerna upp och ner såhär är det nog mycket lättare att börja högst upp och det tänker jag göra nästa gång.

När jag hade fått på mina fyra volanger kändes det ändå lite tomt upptill så jag sydde fast en volang som var samma höjd som basen, ett översta lager på kjolen kan man väl säga. Jag hade nog inte gjort det om jag hade använt samma tyg till basen som till volangerna, men nu råkade jag ha lite tyg över så det var ju bara att slänga på. Lite extra puff kan ju aldrig skada. Det hade dock räckt gott och väl med de fyra volangerna också.

Till sist var det bara att slänga på en bred midjeresår och vips var den klar.

Det som är så fint med den här varianten av underkjol är att den är mycket lättare att sy än en vanlig volangunderkjol plus att den faller mycket bättre (tycker jag). Dessutom blir det många lager volang längst ner med minimal tygåtgång vilket gör att underkjolen är väldigt fyllig (även om den ser tam ut på bilden) och ändå har det bara gått åt knappt 5 meter tyg.
Reaktioner:

torsdag 18 juni 2009

Snabbsytt

Igår kväll fick jag ett ryck och sydde äntligen den här volangkjolen som jag borde sytt för flera veckor sedan. Den är sydd i det där meshtyget som jag använde till klänningenjag fick färdig för några dagar sedan, med foder av något mjukt bomullstyg jag hade liggandes. Söt, enkel och snabbsydd. Det är svårt att uppskatta hur lång tid den tog att sy eftersom jag tittade på film men den tog ungefär ett Matrix att sy. Materialkostnaden skulle jag gissa på gick kring 50-70 kronor.
Reaktioner:

onsdag 17 juni 2009

Bortglömd på vinden

Jag brukade måla en del förr men det är inte många som vet det. Mina teckningar visade jag glatt upp för världen så fort jag fick chansen men mina målningar höll jag mest för mig själv. De flesta har jag nog dessutom slängt.

Jag har så svårt att ta mitt skapande på tillräckligt stort allvar för att känna att det jag gör ska vara relevant att visa för andra, speciellt mina målningar. Jag tror det har att göra med att jag själv har så väldigt svårt att ta till mig och uppskatta vad jag skulle kalla " modern konst", det gör det ju lite svårare att vilja visa upp det jag själv gjort.

Jag hittade den här tavlan på vinden förra veckan. Den är inte så speciell egentligen, det händer inte så mycket på den. Den är svart, vit och blodigt röd. Det händer saker i mig när jag ser den, för jag vet hur det kändes att måla den, jag kommer liksom ihåg. Sen är det någonting med den.. jag vet inte vad, men jag tycker verkligen om den. Jag tror att jag tycker den är vacker. Jag ska nog montera den i en ram och sätta upp den någonstans.
Reaktioner:

En doft av sommar och Enköping.

Vissa dagar cyklar jag till tåget, trots att det inte ens är 5 minuters promenad men saken är den att jag är lite virrig och kommer ofta iväg halvt försenad. När jag sen åker hemåt igen på eftermiddagen och det är sånt väder ute som det varit idag blir jag så fylld av livsglädje. Enköping luktar fantastiskt.

Jag tänker inte på det när jag promenerar. Jag tror att det beror på att jag tycker så mycket om att susa fram på cykeln att jag suckar sådär djupt och njutningsfyllt, verkligen drar in den där Enköpingsluften. Inte spelar det någon roll att jag är trött efter en lång dag när man kommer hem till något som luktar sådär.

Man kanske skulle ut och ta sig en lång lång cykeltur senare? Man kanske skulle prioritera en bra kamera nästa gång man köpåer mobiltelefon?
Reaktioner:

tisdag 16 juni 2009

Muffinsbak för att trösta själen

Efter en så här dålig dag måste man hitta på nått för att trösta sig med. Muffins är alltid en bra idé. Morotsmuffins med valnötter, recept finnes här. Jag inser dock att jag behöver köpa en muffinsplåt, använder man vanliga små pappersformar till muffinsbak flyter de ut alldeles för mycket och blir ovala. Jag gillar runda fina amerikanska muffins.

Jag hade i alla fall fina muffinsformar. För 9:90 får du ett 100-pack sådanna här söta små formar på Rusta. Mamma var så rar och köpte två paket till mig när hon var dit i helgen med min far på en av deras sedvanliga västerås-rundor.

Det är sånt här som gör det lite extra roligt att baka.
Reaktioner:

Arbetsträning, inte helt en dans på rosor alltid.

Idag har jag haft möte med personalchefen, min handledare på postordern och min handläggare på arbetsförmedlingen. Jag var inte så jättenervös innan men såhär i efterhand tycker jag att jag borde ha varit det. Det var mycket jobbigare än jag kunnat ana. Jag döper arbetsförmedlings-damen till C, för enkelhetens skull.

Till en början pratade vi om hur bra det gått hittills för mig på bokhandeln, om hur bra jag trivs och om vad jag har för arbetsuppgifter. Allt det var jag förberedd på, inget konstigt med det alls. Sen började hon pressa, föreslå att vi lägger på ett par dagar till för att se hur det går. Jag försöker tala om för henne att jag är redan nu väldigt nära gränsen för vad som inte funkar.

C tycker att vi vet ju inte hur mycket jag klarar om vi inte lägger på mer. Det låter inte så farligt, men det hon faktiskt föreslog var att vi ska fortsätta lägga på timmar och dagar tills jag faktiskt går in i väggen igen, för då vet vi ju hur mycket som gick. Problemet med det är ju att om jag går in i väggen igen då är vi tillbaka på noll. Då har 5 års arbete varit helt förgäves och jag är tillbaka på 0% arbetsförmåga.

Droppen som fick min bägare att sprängas var dock när hon började prata om att jag kanske borde arbetsträna på en annan plats där det är större chans att jag kan få anställning när arbetsträningen är över och för att bredda mina erfarenheter. Där fick jag verkligen panik. Jag kan inte ens tänka tanken att arbetsträna någon annanstans. Jag känner mig inte färdig på bokhandeln än, det finns fortfarande jättemycket det här kan ge mig.

Även om jag låter hoppfull ibland så är jag ganska övertygad om att bokhandeln inte kan ge mig ett jobb när jag är klar, och det har de hela tiden varit väldigt tydliga med. Jag är också ganska säker på att jag inte skulle klara av att jobba ens så här mycket på en annan arbetsplats.

Det som är grejen med bokhandeln är att det är en oerhört anpassningsbar arbetsplats. Det finns väldigt många typer av arbetsuppgifter och olika sätt att utföra många av dem på, något min ADHD-hjärna behöver för att inte dö av tristess och fastna i negativa tankespiraler. Dessutom är den övriga personalen fantastisk. Förutom att de är väldigt förstående vad gäller mina svagheter och styrkor, de lyckas på något sätt plocka fram det bästa i mig och faktiskt få mig att känna mig som en av dem, trots att jag bara är en halvtidspraktikant. Jag känner mig inte som en praktikant, jag känner mig som en medarbetare. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig en annan arbetsplats där allt det här är möjligt. Att bokhandeln säljer produkter inom min intressesfär är bara en liten bonus jämfört med hur arbetsklimatet är.

Jag jobbar nu 3 dagar á 5 timmar vardera och det har jag gjort i några månader nu. Jag klarar av det, men ärligt talat är det knappt. Jag kämpar väldigt hårt och det finns nog ingen som faktiskt märker att jag gör det. Jag gjorde slut med min pojkvän för några månader sedan, jag har inte möjligheten att underhålla en nära relation med någon om jag ska jobba så här mycket samtigti. Jag har mer eller mindre tappat kontakt med de flesta i min närhet därför att jag har inte energi nog. Jag stog inför valet: jobba eller ha ett socialt liv. Jag valde att jobba. Detsamma gäller merparten av mina fritidsintressen. Den orientaliska dansen har jag helt lagt på hyllan hur mycket det än smärtar att göra så, jag har knappt rört symaskinen på månader och bloggen har ni ju själva sett att jag försummat. Det är ändå värt det. Det här, även om det bara är fram tills november, är det viktigaste och bästa som hänt i mitt liv.

3 dagar i veckan jobbar jag nu. Hur korta dagar jag än må ha är jag helt slut när jag kommer hem på kvällen och jag hinner inte återhämta mig inför nästa dag ordentligt. Tisdag är jag pigg på jobbet, onsdag är jag sisådär och på torsdag är jag ganska slut. Skulle jag jobba fredagen också skulle det nog vara katastrofalt, med tanke på hur jag mår nu på torsdagkvällarna. Jag är tacksam att det gick att få schemat lagt så jag kan ha de tre dagarna intill varandra i alla fall, det ger mig en chans att hinna återhämta mig inför nästa vecka.

Jag har i flera år drömt om att bara kunna få ha ett jobb som vanligt folk, och även om det här är tidsbegränsat och tekniskt sett inte ett jobb så får det mig att känna mig som en riktig värdig människa. Låt mig få ha det här om så bara fram till november, sen kan jag springa in i väggen i extra fart om ni vill, låt mig bara få för den här korta stunden i mitt liv låtsas att jag är en normal människa med ett riktigt liv.

Jag älskar bokhandeln, det gör jag, men ändå står jag där i hallen varje morgon när jag ska gå till tåget och tvekar, ofta tar jag till och med fram telefonen och börjar bläddra fram telefonnummret till sjukanmälningen men jag tar mig iväg. Det är ett svårt och stort beslut varje dag för mig att faktiskt ta mig iväg och jag tror inte att någon faktiskt förstår att det kan vara så svårt för mig.

Jag har väntat på att det ska kännas naturligt att ta mig iväg, att jag ska vänja mig men det gör jag inte. Det har inte blivit lättare. Om något har det blivit svårare, tyngre, men det går.

Nej du C, det känns inte så jävla aktuellt att lägga på två arbetsdagar till på det här. Det kan du glömma.
Reaktioner:

måndag 15 juni 2009

Kors i taket, jag har faktiskt sytt!

Japp. Jag har faktiskt suttit lite vid symaskinen. Jag påbörjade den här klänningen för ett par veckor sedan men det har inte blivit mycket tid framför symaskinen på sistone.

Det är en ganska enkel liten sommarklänning, sånt som jag har alldeles för lite av i garderoben. Tyget är ett svart meshtyg jag fyndade på Ohlssons för 29 kronor metern, med foder av en tunn fin trikå jag köpt i nån fyndlåda för länge sen. Jag köpte 8 meter av mesh-tyget och av det som blev över (hur många meter det är vet jag inte) ska det bli en volangkjol.

Jag hatar att sy klänningar. Det enda jag egentligen tycker om att sy är kjolar har jag insett och det beror enbart på att det är kjolar jag känner mig säker på. Jag har sytt om den här klänningen så många gånger innan jag till sist blev nöjd.

Det är av våra misstag vi lär oss, vi människor, och nu känner jag nog att jag kanske vågar sy en till klänning, så länge den är stretchig.

Ignorera förresten hur vansinnigt kaxig jag ser ut på bilden, allt jag tänkte på var att vinkla huvudet uppåt för att inte få så mycket dubbelhaka på bilden. Jag är i alla fall med på bilden hela jag, det är ett stort framsteg ska ni veta!
Reaktioner:

lördag 13 juni 2009

Småshoppat en regning lördag i Stockholm

Söt liten kokosfettsbaserad tvål för 15 kronor och en tjusig fotfil för 10 kronor. Lagerhaus är inte så dumt alltid. :)
Reaktioner:

Titthålsdekoration

I "Vänner" har de en ram på dörren runt titthålet. Jag har alltid tyckt att det var hemskt sött och velat göra samma sak själv men låtit mig avskräckas för att det inte känns orginellt. Idiot-skäl egentligen, man ska ha det man tycker är fint utan att bry sig om huruvida andra dömmer en för ens kreativitet eller inte. Jag lyckades lura min hjärna till sist genom att sätta en egen spinn på det.

Jag köpte en söt liten ram på ett loppis för tio kronor, gjorde ett hål anpassat efter titthålet på baksidan av ramen. Sen limmade jag fast ett fint tyg på ramens rygg och när det torkat lite gnuggade jag in tyget i hålet med en tesked, så det sträckte sig lite och liksom buktade in i hålet. Jag penslade på lite lim på baksidan av tyget genom hålet och lät det torka lite till. Sen klippte jag upp ett litet hål i tyget och gnuggade tyget så gott det gick bakåt och utåt, så det liksom hamnar runt hålet på baksidan.

När det var klart hängde jag upp ramen runt titthålet. Med lite extra hjälp av häftmassa sitter den faktiskt kvar som jag vill att den ska göra också, även om man smäller igen dörren som man gör ibland när man har bråttom.

Jag har en idé om att använda en större ram och istället för ett tyg använda mig av en bild, där titthålet kan få falla in som en naturlig detalj. Det är ett projekt för en annan dag, när jag hittat en tavla där titthålet faktiskt passar in.
Reaktioner:

onsdag 10 juni 2009

Geek cred and celebration

Idag kom SF-bokhandelns nyhetstidning ut. I den finns en kort text jag skrivit samt reklam för min amigurumi-workshop. Jag känner mig faktiskt lite fånigt lycklig över det här. För mig är det fett med geek cred hur vardagligt det än är med bokhandeln nu när jag jobbar där. Innerst inne är jag fortfarande den där 15-åriga flickan som klev in i butiken för första gången storögd med hakan i backen. Innerst inne, och ibland kommer det fram. (TITTA JAG HAR SKRIVIT SAKER I SF-BOKHANDELNS NYHETSTIDNING!) Jag firade faktiskt med att shoppa lite.

Först och främst shoppade jag på bokhandeln. "Property of Miskatonic University Metaphys. Ed" blev det bland annat. Man måste ju visa världen på nått sätt vilken lovecraft-tönt man ändå är. Vi har en hel del lovecraft-inspirerade t-shirtar på bokhandeln men den här är min favorit. 178 kronor kostade den, eller skulle ha kostat utan personalrabatt.

Sen blev det den här superfina tischan från Skelanimals med katten Kit och texten "Dead animals need love too". Jag har spanat på den ett tag men den var slut när jag väl fick för mig att köpa den så jag blev alldeles till mig när jag såg att det hängde en i t-shirt-stället just idag när jag fått skatteåterbäringen. 298 kronor kostar den i butiken, vilket jag normalt skulle anse vara llite väl mycket för en t-shirt men jag tycker att trycket är av bra kvalitet och den är sydd i ett väldigt skönt tunnt material.

Sen råkade jag ha vägarna förbi Sundbyberg och gick där förbi en Kodak-butik (på järnvägsgatan tror jag det var) som förutom att erbjuda tjänster för att framkalla bilder hade försäljning av söta små asiatiska figurer. Där kunde jag inte låta bli det här söta lilla mobilsmycket med Hello Kitty. 20 kronor kostade den. De hade en hel del söta små klistermärken, mobilsmycken och små vinylfigurer. Värt att kika in på om man ändå är i krokarna.
Reaktioner:

måndag 8 juni 2009

Amigurumi! Super Happy Crochet Cute

Ja jag är kanske smått amigurumi-fixerad just nu. Jag har ju en tendens att fullkomligt obsessa över en sorts handarbete i perioder och just nu är det amigurumi som tar plats. Inte helt utan sina anledningar, vi har tagit in några böcker på jobbet som till sist lyckades få mig att falla i träsket ordentligt. Det har blivit så illa till och med att jag ska hålla i en workshop på bokhandeln den 18:e Juli. Mer info om det kommer när det väl börjar närma sig lite, men det kommer att vara gratis så så skriv gärna in det i kalendern redan nu så vi kan träffas och virka lite.

Igår damp det ner en ny bok genom brevinkastet. Amigurumi Super Happy Crochet Cute av Elisabeth A. Doherty. Jag har hittills 4 amigurumi-böcker och den här är minn favorit än så länge. Jag är inte fullt lika intresserad av själva figurerna i en här som i Crobots till exempel men den här innehöll så mycket mer välskriven information än de andra jag har.

Gulligast av allt var nog ändå att det längst bak i boken fanns lite tips på övningar man kan göra med händerna för att ta hand om sig lite. Det är viktigt att stretcha sina händer emellanåt och framförallt komma ihåg att vila när man virkar, speciellt när man virkar smått och tight som man gärna gör när man virkar amigurumi. I boken slår Doherty ett slag för ergonomiska virknålar, något som jag börjar inse är ett måste om jag ska orka pyssla ihop fler amigurumis än de jag redan påbörjat. Jag får ganska så rejäl träningsvärk efter ett par timmars virkande. Boken innehåller mycket bra information om nål- och garnval samt en hel del matnyttiga tips om ögon, paljetter och andra detaljer.

Även om många av mönstren i boken är ganska svåra så tror jag att även en ganska ovan virkare skulle klara av dem eftersom varje mönster är så tydligt skrivet, inte bara som några rader med siffror utan med många tydligt skrivna instruktioner.

Sen är ju faktiskt motiven i boken hemskt söta, även om de inte är robotar. Framförallt tycker jag att Doherty gett sina amigurumis ögons om tillför väligt mycket personlighet i jämförelse med figurer i andra mönsterböcker jag sett.

Det finns en chans att vi tar in den här boken i bokhandeln lagom till workshopen. Jag har ju redan övertalat de som beställer in böcker till bokhandeln att ta in fler handarbetsböcker så om ni inte vill beställa den från adlibris nu så ka ni ju alltid köpa den av mig i juli tycker jag. :)




Reaktioner: