torsdag 31 januari 2013

Ett nytt äventyr

Så. Idag fick jag svar på en ansökan jag skickade igår. Jag skulle inte kalla det för en arbetsansökan eftersom det inte låg ett betalt jobb i potten. Mina damer, herrar och allting där emellan, från och med någon dag typ ganska så snart kommer jag vara en del av teamet som modererar Electronic Arts svenska och finska Facebooksidor.

Det här är ett uppdrag jag och mina blivande kollegor kommer att göra ideellt. Det tog inte lång tid efter det att jag berättat det här på de sociala nätverken jag brukar innan jag fick en och annan kommentar om att jag borde få betalt för det här. Så här ser jag på saken: jag får betalt, även om jag inte får några pengar. Med betalt menar jag i det här sammanhanget att det lönar sig för mig snarare än att jag får en lönespecifikation varje månad.

Det är först ganska nyligen som jag insett vad jag vill göra med mitt liv, vad jag vill jobba med när jag blir vuxen och det här uppdraget är en av förhoppningsvis många som kommer att ge mig den erfarenheten jag behöver för att nå dit. Jag ser det här som en slags praktik, kan man säga, förutom att jag gör det här för att jag verkligen vill göra det istället för att jag blir tvingad av till exempel arbetsförmedlingen.

Utbildning har aldrig varit ett fungerande alternativ för mig. Jag har ADHD och även om det finns gott om människor med mina svårigheter som klarat sig galant i skolbänken men jag är helt enkelt inte en av dem. Jag har försökt och jag har misslyckats. Jag lär mig bäst i praktiken och av naturliga skäl är det svårt att bli anställd för att göra något man inte har dokumenterad erfarenhet av.

Att moderera en facebooksida kanske inte låter som hjärnkirurgi precis och det är är inte som att jag inte hanterat facebooksidor förut, men det är en ganska stor skillnad mellan att handskas med sidor av den skala jag arbetat med förut och sidor för ett så stor kommersiell aktör som EA som har en betydligt större bredd i målgrupp än de sidor jag hanterat förut. Jag kommer utan tvekan att lära mig en hel del nytt under den här tiden och det kommer att vara ett välkommet tillskott till mitt annars ganska tråkiga CV.

Reaktioner:

onsdag 30 januari 2013

En helt vanlig onsdag i de bipoläras land

Onsdagar är för mig i allmänhet väldigt långa dagar. Trots att jag har en lång lunch på ett par timmar mitt på dagen så lämnar onsdagarna mig mer eller mindre uttömd men just den här onsdagen var något alldeles speciellt. Kanske beror det på att jag klev upp extra tidigt idag, kanske beror det på mina inre oroligheter, kanske både och.

Jag mår periodvis väldigt dåligt och jag skulle nog påstå att mitt normalläge är ganska så lågt men det är väldigt länge sedan jag hade så här dramatiska svängningar som jag har just nu och ärligt talat så oroar det mig en aning. Jag har jobbat väldigt länge för att komma dit jag är nu och även om min position i livet inte ser imponerande ut i era ögon så är det väldigt imponerande om man jämför med hur jag hade det för bara fem år sedan.

Sannolikt är det en helt naturlig svängning, åthjälpt av vissa yttre omständigheter jag inte har någon kontroll över just nu. Det är såhär det är att vara bipolär. Men arbetet med att hålla mig flytande genom den här perioden kommer att kräva mycket av mig och i värsta fall av de som lever tätt intill mig.

Håll i hatten, kamrater. Nu rider vi ut den här stormen.
Reaktioner:

tisdag 29 januari 2013

Extreme smyckesdeal

Vill du också köpa dessa? Följ länkarna: Water drop, Imitation jewel och Diamond Style.
Ahhhhhhhhhhhhh jag älskar Deal Extreme. Halsbandet till höger har jag dreglat över varje gång jag besökt Cybershop i Helsingfors. Där kostar det 16-18 euro, om jag inte minns helt fel. Visst, det tog paketet ungefär en månad att leta sig hela vägen hem till mig men totalkostnaden på ungefär 106 kronor för alla tre halsbanden inklusive frakten gör att det känns väl värt väntan.

Och ja, de två halsbanden till höger är klockor.
Reaktioner:

måndag 28 januari 2013

Jag övar vidare

Jag hoppas verkligen ingen trodde att jag skulle skriva någonting meningsfullt varje dag under #Blogg100. För mig handlar #Blogg100 i huvudsak om att påminna mig själv om att jag faktiskt kan producera text varje dag, att det inte är så viktigt att ha något helt fantastiskt att säga. Ett sätt för mig att lära mig att slappna av vad gäller skrivandet igen. Jag har periodvis svår skrivkramp och ju längre tid dessa perioder varar, desto svårare är det för mig att komma igång igen. Den här sortens "skrivövningar" hjälper verkligen.

Men om jag nu ska skriva någonting som inte bara handlar om att skriva någonting så kan jag berätta att jag haft ett par mycket trevliga dagar. I lördags gick jag ut med vänner jag träffar allt för sällan till en klubb jag saknat: Syntax Error. En nattklubb med "nördtema" där dansgolvet bjuder på remixade chiptunes, tecknad serieintron från 80-talet och nya klassiker som Gangnamn Style, Badgers Badgers Badgers Badgers och Nyan Cat. På plats finns också ett antal spelkonsoler med olika spel, sen får vi inte heller glömma att de varje gång har en tipspromenad med frågor som hör nördpopulärkulturen till.

Jag och min skara vänner har en tendens att vinna de där tipspromenaderna och så gick det även denna gång. min kära vän John van en billig surfplatta från Deal Extreme laddad med Syntax Error-tema. Den hamnade snabbt i mina händer istället, eftersom John är en generös människa (och för att han själv redan har en iPad). SÅ beväpnad med en blygsam surfplatta kan jag äntligen börja läsa serier i digitalt format på ett vettigt sätt. Hurra!


Reaktioner:

söndag 27 januari 2013

En neonorange överraskning

Under gårdagens nattklubbsbesök upptäckte jag något förvånande. Min i normalt ljus knallrosa hårfärg förvandlades under UV-ljus till en självlysande, neonorange uppenbarelse.

Och det blev veckans mest krystade #Blogg100-inlägg. På resande fot är det svårt att få nog med datortid för ett ordentligt blogginlägg. Jag får kompensera för det en annan dag.

Reaktioner:

lördag 26 januari 2013

Lyckad loppislördag

Dagens loppisfynd blev en blandpåse för 12 kronor. Den här påsen innehöll inte bara en My little Pony jag inte hade sen tidigare utan en komplett outfit, en fejkponny som jag snabbt ska kassera, tillbehör från ett My little Pony-stall och två Pixietails-hårklämmor. De sistnämnda är inte alls My Little Pony-tillbehör utan hör till en annan ikonisk flickserie från 80-talet: Lady Lovelylocks.

Jag har inget minne av att jag ska ha haft några dockor från serien som barn men jag minns hårklämmorna mycket väl. De kommer att göra sig fint i mitt knallrosa hår ikväll, känner jag.
Reaktioner:

fredag 25 januari 2013

A Bit of Fry and Laurie

Långt innan House och QI spelade Hugh Laurie och Stephen Fry in en klassisk, brittisk sketchserie vid namn 'A little bit of Fry and Laurie'. Serien hade premiär 1989 och fick totalt 4 säsonger innan de båda herrarna gick över till andra projekt.

Min fredagspresent till er är en blygsam lista med några av mina favoritklipp från 'A bit of Fry and Laurie'. Enjoy.
Reaktioner:

torsdag 24 januari 2013

Surprise! En försenad julklapp

De flesta som hamnar här vet sannolikt att jag samlar på den första generationens My Little Pony. Idag fick jag en försenad julklapp från min pojkväns syster. Den här luddiga skönheten tillhör So Soft-produktserien och heter Surprise, vilket är en smula ironiskt med tanke på hur förvånad jag blev när jag fick paketet.

Hon är i fantastiskt bra skick. Manen har sannolikt aldrig blivit borstad så hon har kvar originallockarna och hon verkar knappt lekt med över huvudtaget. Vanligtvis blir det slitage vid mulen och längst ner på hovarna men denna ponny är helt oskadd. Hon är helt enkelt underbar och ett mycket välkommet tillskott i min samling. Jag skulle nog våga säga att hon just nu är den finaste ponnyn i min samling.




Reaktioner:

onsdag 23 januari 2013

#Blogg100

Det var länge sedan jag skrev ett blogginlägg utan att nämna hur länge sedan det var jag sist skrev något. Minst lika länge sedan är det som jag skrev ett blogginlägg utan att lova bättring. Vad jag egentligen försöker säga är att det är alldeles för länge sedan jag skrev något sist och jag lovar att bättra mig. Det här är mitt första blogginlägg av 100 på 100 dagar.

#Blogg100 är Fredrik Wass påhitt och en riktigt bra idé. Jag såg det flyta runt på twitter och det kändes som ett utmärkt tillfälle att äntligen ta tag i mitt privata bloggande igen. 100 inlägg i 100 dagar för att kickstarta min kreativitet, för att döda min skrivkramp och för att utforska vad jag egentligen har att berätta för världen. Det är det som har dödat mitt bloggande, jag tappade bort vad jag hade som jag ville ha sagt. Mycket av det är kanske twitters och mina skrivjobbs fel men jag vägrar att tro att jag inte har mer text i mig än så.

 Well, vi får väl.
Reaktioner: