Ny väska på G

Det har alltså som ni ser inte stått helt stilla här i syateljén. Den här väskan har jag stundtals pillat med över en vecka nu. Det är inte det att den är krånglig, det är det att jag är det. Det blev många det i den meningen. Alltså, jag har bara inte orkat ta itu med saker och ting ordentligt på sistone, vilket märks tydligt i hur dålig jag är på att uppdatera bloggen. Till skillnad mot den förra väskan jag sydde så blir den här stor, jättestor faktiskt. Precis vad jag behöver för att få med mig övernattningsgrejer till storstan på ett snyggt sätt. Det här tyget har legat och lurat i min garderob ganska länge nu, jag har inte riktigt vågat sätta saxen i mer än ett litet hörn för att göra en liten hatt, men nu var det dags. Det var en väska det ville bli.

Jag parade ihop det med ett möbeltyg jag köpte på Olssons i Stockholm och som foder har jag använt ett tyg jag köpte på loppis i höstas. Bilder på fodret kommer senare, när väskan är klar. Det jag har kvar är att sy dit handtagen och lite annat småpill. Jag räknar kallt med att kunna ha den här väskan med mig till jobbet på tisdag i alla fall, tillsammans med matchande necessärer. En för tamponger/bindor, en för smink, en för mediciner och ytterligare en för dusch-grejer. Många necessärer blir det.

Men satan vad snygg den blir, om jag får säga det själv. Det som inte syns på just den här bilden är att det är en passpoal där det bruna tyget möter det mönstrade. Det ser proffsigt ut som tusan. Fler bilder kommer när den är klar.

Väskan är typ klar

Ok, så väskan är mer eller mindre klar. Det enda jag har kvar är några få detaljer jag ska gå över med stärkelse och eventuellt slänga ihop en brosch av något slag för dekoration. Det jag inte är nöjd med vad gäller den här väskan är handtagen. De är lite för lång och jag slarvade nog lite för mycket vid fästet. men den är fin ändå. jag tycker om min tant-väska.

Tantväskan är inte vad den heter dock. Det var aldrig min intention på något sätt, men när den är tom och ligger på golvet ser den ut som det kvinnliga könsorganet. That's right, jag kallar den "vagina bag". V-bag, for short. Freudiansk felsömnad?

En annan sak som är lite småtokigt med den är att när jagb örjade sy den var ju idén den att jag behöver en abormt stor väska. Det blev itne riktigt så. Någonstans fick jag för mig att den var större än den var. Den är inte större ä någon av mina andra handväskor. Jag skyller det på materialbrist. Jag kan ju inte göra väskan större än jag har material till, inte sant?


En liten närbild på mobilfickan i väskan. Det syns inte eftersom det faller in precis bakom vecken, men det är en infälld ficka, typ som en passpoal-ficka fast utan passpoal. Jag kan stolt säga att jag har bemästrat den konsten. Jag älskar att göra passpoal-fickor.

Och till sist en bild där jag posear med väskan. Det är lite fantastiskt därför att jag undviker kameror så gott jag kan. Nu var visserligen inte mitt huvud med, men det som är grejen är att det är med kroppen jag undviker kamerorna som mest. Det börjar märkas på ett psykologiskt plan att jag gått ner i vikt. Det är inte illa, får man väl säga.

En liten förhandstitt...

.. på hur väskan kommer att se ut som färdig. Allt är ihopnålat just nu och jag har knappt börjat på fodret. Men ungefär sådär kommer den att se ut. Det är lite tantvarning på de och den känns liksom lite naken på något sätt. Ändå vill jag inte överösa den med detaljer i onödan.

Det går framåt

I lagom takt pysslar jag vidare på väskan. Idag har jag till exempel inte gjort någonting på den. Det är lagom. Igårnatt gjorde jag färdigt handtagen och översta delen av väskan. handtagen nålade jag på överdelen lite snabbt för att visa vad tjusigt det blir och för att bevisa att ur det där snedklippta kaoset jag visade förra gången kan det faktiskt skapas fina väskhandtag.

Jag behöver peta in lite extra mellanlägg i den övre delen känner jag, så den håller sig slät och fin när man bär väskan. Jag kanske syr ihop några lager bomullstyg med massor av sicksack till det. Det brukar funka bäst och är enkelt att göra. Ta bara lite tyg du inte behöver och billig tråd i en avskyvärd färg. Sy ihop flera lager med massor av sömmar kors och tvärst över hela alltet. Det blir väldigt styvt och stadigt. Det fungerar alldeles utmärkt till väskor eller till exempel magdansbälten. När jag har gjort det ska jag sy fast mina väskhandtag ungefär så som jag nålat fast dem på bilderna.

Morgondagens projekt blir att klippa till resten av väskan och med lite tur orkar jag sy ihop det hela också. Jag kanske tar en paus mitt i det hela för ett litet annat smått projekt. Ska jag släpa på skor till jobbet varje vecka behöver jag ju såklart en skopåse, inte sant?

Med kaos som redskap

Jag är fullkomligt övertygad om att jag inte kan skapa om det inte är fullständigt kaos runtomkring mig. Så fort jag börjar med misnta lilla projekt breder jag ut alla sömnadsattiraljer över hela lägenheten. Jag har börjat med min väska nu i alla fall, och det syns. Jag tänker bespara er helheten, men en detaljvy över strykbrädan delar jag med mig av. Det är svårt att föreställa sig, men plastslangen och de där minst sagt ojämna tygbitarna ska bli väskhandtag.

Den senaste väskan jag sydde var den blommig jag kom i andra plats med på en tävling arrangerad av Sysidan. Det var i somras. Otroligt vad snabbt tiden går! Jag som tycker så mycket om att sy väskor, varför har det tagit sådan tid innan jag gjort en ny? Jag har så många små projekt på gång hela tiden, jag roterar mellan olika kategorier liksom. Väskan jag gjorde sist hittar du om du klickar här.

Väskan jag ska sy nu får likadana handtag fast i lila sammet istället för vitt skinn. Plastslangen jag använder i handtagen kommer från Bauhaus och kostar runt 4-6 kronor metern. Hett tips tycker jag.

Modellen på min nya väska ska vara lite mer hobo-stuket, som den här väskan till vänster som jag sydde förra sommaren. Den väskan är jag egentligen väldigt nöjd med förutom en sak: lacken jag använde till handtagen får den att se lite plastig och billig ut. Synd, för jag älskar verkligen tyget. En vacker dag ska jag orka sy om den, kanske ge den lite fint skinn istället. En fiffig sak med den är att den går att vända ut och in, om man vill. Ljusblått är dock inte riktigt min grej så jag begriper inte riktigt varför jag ens gjorde den funktionen.

När väskan sedan är klar kommer jag troligtvis go bananas med tygresterna och göra matchande necessär och laptop-fodral...

Nytt väskprojekt

Jag har kommit så långt som till att välja tyg i alla fall. Det översta är bomullssammet, och faktiskt lite mer åt det lila hållet iRL. Det hundtandsmönstrade är ett kapp-ylle som bilden till trots matchar bra med sammeten. Den huvudsakliga delen av väskan kommer att utgöras av det hundtandsmönstrade. Det lila kommer jag att använda till axelremmar och detaljer.

Nu ska jag bara klura ut exakt vilken modell jag vill göra.

Förkläden!

Jag har bott hemifrån i mer eller mindre 8 år och jag syr väldigt bra om jag får säga det själv, trots detta har jag aldrig ägt ett förkläde. Snart är det jul och i år tänkte jag försöka undvika att skapa lika mycket tvätt som disk vid julbaket. Dessutom är det rent ut sagt löjligt att jag inte har tagit mig den lilla tid det tar till att sy ett förkläde.

Jag köpte ett billigt 5-meters-klipp bomullstyg från Jotex, mörkblå botten med bär på och väldigt diskreta guldiga stjärnor är och där. Ett jultyg helt enkelt som jag inte orkar ta bild på just nu men det kommer nog imorgon. Nu behöver jag bara bestämma mig för modell. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag vill ha ett förkläde med eller utan bröstlapp. Jag ha 5 meter av tyget så jag kan ju egentligen göra både och. För en variant utan bröstlapp tänker jag använda den här som inspiration:

Ripply apron from 1951

Jag har många idér och ska sätta mig och skissa lite på det hela ikväll. Det finns en viss risk att det blir flera förkläden, kanske några brödkorgar och grytlappar också för den delen. Det är så lätt när man väl kommer igång att göra fler av bara farten. Massor av smarrig inspiration kan man hitta i Jessie Steeles förklädeskollektioner, länk finns här:

Jessie Steel - Vintage aprons.

Förkläden är för övrigt ett plagg som har en ganska spännande historia. Som många av er nog vet så användes de inte bara för att skydda kläder för utan som ett plagg i andra sammanhang också. Man skilde på bruksförkläden och finförkläden. En sida jag snubblade på idag när jag sökte inspiration hade en bra artikel, på engelska, om förklädenas historia.

Collecting female uniforms: Vintage Aprons

Kunde ju inte låta bli

Alltså, jag kunde ju inte låta bli att klä upp Betsy och fota kjolen redan nu. Betydligt lättare att få till en vettig bild såhär mitt i natten när man fotar någon annan, men lite mörkt blev det ändå. Jag inser att jag behöver hitta ett bättre hörn att fota i, med ljus bakgrund. Mer eller mindre allt jag syr är ju svart så mörka bokhyllan är kanske inte det bästa valet av bakgrund.

Såhär i efterhand önskar jag att jag hade gjort volangen nertill bredare. Det är inte för sent egentligen, jag har gott om tyg. Det skulle nog sett bättre ut om den var säg 25 cm istället för 10 cm. Jag ska nog göra en volang med den bredden imorgon och nåla fast för att se om det ser bättre ut i mina ögon.

Så var den klar, mer eller mindre. Jag hade inget osynligt blixtlås så jag sydde dit ett vanligt och jag har ännu inte klippt bort alla små trådar och elände men den är klar nog att prova en stund. Den här kjolen skapar ett ganska allvarligt garderobsproblem: nu måste jag ju sy en överdel som passar till, föreslagsvis en vit romantisk blus med puffärm. Blusen ska ha massor med detaljer som biséveck, vita spetsar och volanger, för att väga upp kjolens enkelhet. Alla detaljer i vitt för en subtil effekt.

Jag har gott om svarta överdelar som passar fint men den fina formen på kjolens linning går helt förlorad om jag har något svart under. I ren desperation grävde jag fram ett av de gå ljusa plagg som finns i min garderob fö att få till en liten snabb bild på kjole nu när den är klar.

Ensam ser den kanske inte mycket ut för världen men föreställ er den ihop med blusen jag ska sy, ett par vita strumpbyxor och ett par svarta högklackade Mary Janes. Av någon anledning ser jag mig själv med ett klarrött äpple i handen också. Det låter som att det blir temafotoshootdags (långt ord) när allt väl är klart och det var det nog ett par år sedan jag gjorde sist. Det är faktiskt vansinnigt roligt, trots att det är poänglöst. Jag gör ju ingenting med fotografierna sen egentligen. Det är bara ett roligt sätt att göra något med av kläderna jag syr.

Imorgon ska jag fota kjolen på Betsy, det är så mycket lättare att få vettiga bilder när man fotar någon annan än sig själv. Speciellt när det är någon som är så pass fotogenique som Betsy.

Låt tyget göra jobbet

Nu har jag sytt fast volangen på kjolen jag visade i det förra inlägget. När man har ett väldigt vackert tyg och som är väldigt mönstrat som det tyget är bör man låta tyget göra jobbet. Vad menar jag med det? Jag menar det att för mycket detaljer försvinner bara, låt tyget själv stå för det dekorativa.

Jag hade ju tankar på att sy på en till "volang" ovanför den som jag sytt på nu men efter att ha fått dit den fösta volangen är det självklart för mig att det skulle bli för mycket. Om jag skulle sy på fler volanger och band skulle de försvinna och kanske rentav förstöra intrycket av själva tyget.

När jag vaknade imporse gick jag direkt till symaskinen utan att passera gå. Jag sitter med kjolen på mig nu, ihopnålad. Den är så söt! Ska försöka få den helt klar idag så jag kan visa upp den för er också. Nu måste jag gå, frukosten väntar..

Senaste projektet

Att kalla en enkel kjol för ett projekt känns lite missvisande. Ordet får det att låta som något stort och svårt egentligen men jag kör på det ändå. Jag håller på att sy en kjol i svart flockat satin, ett gardintyg från Jotex som jag fastnade för.Ohyggligt lat som jag varit den senaste veckan har jag inte hunnit längre än såhär. Just nu är linningen bara ihoptråcklad med själva kjoldelen men det ger en idé om hur det kommer att se ut. På Betsy ser den hur tjusig ut som helst, men så fort jag själv tar på mig den ser det ut som ett 80-talsmissfoster. Det går förhoppningsvis över när den är klar.

Den kommer att ha en dold dragkedja i sidan och det som saknas i huvudsak just nu är volangen nertill. Kjolen kommer att prydas av en 10 cm bred volang i samma tyg, så strunta i att underkjolen tittar fram på bilden för den kommer inte synas när det hela är klart. När volangen är på plats ska jag eventuellt sätta ytterligare en slags volang på. Hur ska jag enkalst beskriva hurdann jag menar nu... Om du tar ett långt smalt tygstycke och rynkar båda långsidorna så får du en lång rynkig remsa. En sådan ska jag eventuellt fästa ovanför volangen. Det beror lite på hur det ser ut när den första volangen väl är på plats. En sak jag är väldigt nöjd över är formen på linnigen.
Som ni ser råkade det nästan bli mönsterpassning också. Det var inte i min planering så det är en väldigt lyckosam slump. Jag ska justera kjoldelen lite lite till vänster bara så illusionen av mönsterpassningen blir fullständig.

Ytterligare en detalj jag tänkt lägga till är två kanaler lodrätt baktill med ett varsitt snöre i, så man kan om ma vill rynka kjolen baktill om man känner för det och få till illusionen av en "bustle", det svenska ordet har för tillfället fullkomligt fallit ur min trötta lilla hjärna. Då gäller det såklart att ha en tjusigare underkjol än döskallekjolen.

Peter har rest bort till sin syster över helgen så jag får njuta av lite me-time fram tills på måndag. Det kan innebära antingen att jag grips at lättja och spelar dataspel hela helgen eller att jag blir överproduktiv. Vi kan ju hålla tummarna för att det blir det sistnämnda så hinner kjolen bli klar snart och jag behöver faktiskt organisera om lite i garderoberna..

För den som inte läst kommentarerna på förra inlägget kan jag meddela att jag hamnade tvåa i Sysidans väsktävling och ett litet pris skickas hem till mig inom kort. Ska bli spännande att se vad det blev för något i sömnadspaketet!

Nytt projekt och underkjolar

För ett tag sedan köpte jag ett gardintyg som jag tänkt göra en kjol av, och en del annat. Det är ett svart satintyg med sammetsflock i medaljongmönster. Först behöver jag en ny underkjol dock. Jag har tre underkjolar som alla ger olika grad av volym till kjolar men jag vill ha en ny med mer puff och snyggare form. Jag planerar att göra den i chiffong men först tänker jag göra en prototyp i ett billigt svart tyg med döskallar på jag köpte från jotex i ett femmetersklipp. Med bara fem meter tyg, och inte ens det eftersom jag redan använt lite för att testa lite andra projekt, blir det inte en särskillt fyllig underkjol, men det duger för att se om formen blir som jag tänkt mig.

Det finns många sätt att göra en "petticoat" på, den metoden jag oftast använder mig av är i princip densamma som när man gör en vanlig "volangkjol". Jag klipper alltså tyget i långa remsor och rynkar fast dem i varandra. Beroende på hur mycket man rynkar och hur breda man gör remsorna kan man få till olika form och framförallt olika volym.

Mina underkjolar brukar vara ca 60 cm långa och uppdelade i 4 delar och en linning. Kjolen på bilden har dock som ni ser bara 3 delar exklusive linningen och är inte särskillt fyllig men den tjänar sitt syfte. Linningen brukar jag göra av en ca 10 cm bred remsa som är migg höftmått och några cm till så jag enkelt kan få på mig den. jag viker den så den blir 5 cm och syr så jag får _minst_ 3 kanaler för resår. En kanal med resår tenderar att resultera i en hemskt osmickrande linning och sitter oftast väldigt obekvämt. Med tre resårer ser det proffsigare ut och är mycket skönare. Efter linningen har jag oftast en trekvartscirkel som är lite större än liningsstycket i överkant så den rynkas lite innan den sys fast. Det är väldigt varierande hur brett jag låter det stycket vara men ofta runt 10-15 cm. Det här är mest för bekvämlighetens skull och för att det ska vara så smickrande som möjligt för figuren. Delarna efter den där trekvartscirkeln är det som avgör formen på det hela. Varje ny del neråt låter jag vara några cm bredare än den föregående och det är det som gör att mina underkjolar får en ganska så kupad form. Om jag istället skulle låtit varje del vara lika bred skulle kjolen få en mer utsvängd look, om man nu föredrar det.

Vad gäller material så tycker jag nog allra bäst om att sy underkjolar i mjuka bomullstyger, men jag har ju inte testat chiffong ännu. Tyll är rent ut sagt ett helvete att arbeta med och är dessutom fruktansvärt obekvämt. Det sticks och river men det håller formen fint, ett tag. Sen blir det ganska platt men mjukt och skönt. Om jag skulle göra en ny underkjol med tyll skulle jag nog göra den minst dubbelt så fyllig som jag vill ha den och sen slänga den i tvättmaskinen ett par gånger, men ärligt talat, då låter det lättare att använda chiffong direkt istället.

http://home.scarlet.be/fenicia/tutoral/petticoat/petticoate.htm
Den här sidan visar mer eller mindre samma sätt att göra en underkjol som det jag beskrev. Bilderna längst ner på det färdiga resultatet illustrerar tydligt vad jag skrev om tidigare om att kjolen får en mer utsvängd look om remsorna är lika breda.

Ett gott råd för dig som ska sy en underkjol: Börja nerifrån. Det är mycket lättare att rynka fast ett tygstycke mot ett annat om det du rynkar mot är rakt och slätt. Tro mig...

Om någon önskar svenska steg-för-steg-instruktioner så skriv gärna en kommentar om det så gör jag en, inga problem.

Sing halleluja: den är klar

Rocken är klar. Faktum är att den blev klar i fredags, jag har bara inte orkat fotografera den innan idag. Jag är nöjd med den och har fått många fina komplimanger för den. Rocken är väldigt bekväm och sitter precis så som jag hade föreställt mig att den skulle göra.

Det enda jag egentligen inte är nöjd med är att jag har fuskat lite; jag sydde sånt på maskinen som jag egentligen för skönhetens skull borde ha sytt för hand, i huvudsak menar jag då infodringen. En vacker dag kanske jag sprättar upp min fula maskinsöm och syr fast infodringen i fodret för hand, men det är kallt nu och jag vill ha rocken mer än jag har orken att sy för hand.

Hösten är här och även om det än så länge är rätt varmt ute kommer det tids nog bli väder för mössor och annat. Jag har aldrig gillat mössor, de förstör frisyren och blir alldeles för varma. Öronmuffar har varit mer min melodi, kanske rentav pannband. Jag sydde ett matchande pannband av tygrester och mörkbrun fuskpäls. Den blev fruktansvärt bekväm och löjligt söt! Det råkade bli två stycken dessutom.

När jag sytt färdigt den första tyckte jag den var lite för kort, den värmer fortfarande öronen men jag har lite för stort huvud för att det skulle kännas helt bekvämt med knytet under hakan med just denna så jag sydde en ny som var några cm längre. Den förstnämnda tänkte jag erbjuda till försäljning för 50 kronor plus frakt. Om någon är intresserad så hör av er här på bloggen, annars slänger jag upp den på tradera när jag kommer hem från min resa till Finland.

Här till vänster ser du bild på den jag tänk sälja. Den är sydd av samma material och är av samma modell som den jag har på de andra bilderna jag har lagt upp här. Det enda undantaget är att satinbandet den här knyts med har ett rosmönster och den här har två små satinbandsrosor fastsydda vid rosetterna istället för bara en. Den är några centimeter kortare.

Om jag mäter runt mitt huvud på en ledd som den här öronvärmaren ska sitta är måttet så mycket som 61 cm. Den passar på mig, men jag föredrar att ha den längre. Jag tror den skulle sitta bäst på någon som är några cm mindre runt huvudet på den ledden. Om du vill vara helt säker på att den här täcker öronen dina så kan jag meddela att måttet från kant till kant, utan satinbanden då, är 44 cm. Det räcker till att precis täcka i alla fall mina öron.

Jag vill ha 50 kronor plus frakt för den och frakten kommer att gå på 20 kronor, och då har jag räknat in ett vadderat kuvert i det hela och porto med posten.

Men händerna då? Jag kommer ju fysa om händerna när det blir kallt nog att använda öronvärmaren också. Det har jag edan tänkt på. Nästa matchande projekt blir en handmuff. Ni vet en sån där härlig liksom "tunnel" av päls och tyg som man värmer händerna i. Jag har inte börjat på den än, men jag snurrade lite tyg runt lite tyg för att kika lite på hur det skulle komma att se ut ihop med allt annat.

Ja ni... det är bara att hoppas på en kall vinter så jag får en ursäkt till att använda allt tillsammans. Kanske borde jag göra en pälskrage till också? En sak är i alla fall säker, jag msåte nog klacka om mina mormorskängor för det känns som att det skulle vara rent ut sagt brottsligt att inte ha dom till den här outfiten.

Det börjar ta sig

Jodå, det börjar nog allt likna en rock. Foder och yttertyg är mer eller mindre klart. Jag nålade dit knappar och annat pill för att få en överblick över hur det ser ut än så länge.
Det börjar ta sig. Det är fortfarande ne hel del kvar men nu börjar jag se hur det ser ut, nu kommer jag liksom till den roliga delen av arbetet. Justeringar. Inte i passfomen i sig, den är jag nöjd med, men alla detaljerna jag inte riktigt hade bestämt mig för innnan. vart fickor ska sitta, hur jag vill ha krage och knappar osv. Nu har jag nålat dit saker och ting på ett ungefär så som jag vill att sllutresultatet ska bli. Det kan rentav bli så att jag hinner klart med det här innan veckan är över. Önska mig lycka till..

Ärmar ärmar ärmar

Då var man igång. Idag har jag gjort mönster till rocken och både klippt ut och sytt ihop det mesta i fodertyget. Det mesta.... Allt utom ärmarna. Om det är någonting jag hatar så är det att göra ärmar. Varför? Människan är en varelse som fruktar det hon inte känner till och jag är ju bara människa. Jag har aldrig lärt mig hur man gör ärmar ordentligt så jag har undvikit plagg som kräver ärmar så långt som möjligt. Jag använder aldrig köpemönster. I huvudsak för att jag inte förstår dom och därmed inte ha kontroll över resultatet. Mina egna mönster förstår jag konstruktionen och poängen med och det blir precis som jag vill ha det, i slutändan.

Men idag skrevs det historia mina vänner. Idag gjorde jag mönster till ärmarna!! Jag gjorde ett riktigt grundmönster efter konstens alla regler till en snygg figursydd ärm. Nu återstår bara att justera det för "mutton"-effekten och det är ju en baggis nu när jag har ett ordentligt och välgjort mönster att arbeta med.

Jag har äntligen avtäckt ärmarnas dunkla hemligheter och känner det himmelska ljuset skölja över mitt sinne. JAG FÖRSTÅR NU, men jag har svårt att begripa varför jag inte förstått det innan. Jag vill tacka en rent ut sagt förbannat bra hemsida för min nyfunna förståelse för ärmar:

Vintage Sewing, mer specifikt kapitlet om ärmar

Sidan är på engelska och innehåller flera böcker om sömnad och mönsterkonstruktion från en svunnen era. Min favoritbok är den jag länkar till här ovan, en bok från 1942 som heter "Modern pattern design" och är skriven av Harriet Pepin. Jag är så begeistrad över den här boken att jag överväger att köpa den så att den kan finnas i mitt referensbibliotek även när apokalypsen ödelagt jorden och internet inte längre finns. Jag har varnat er förr, det kan hända när som helst! ;) Fram tills internets undergång finns i alla fall den boken och många fler att beskåda på Vintage Sewing.

En inte så tidig tisdagsmogon

Helgen och måndagen gick ganska så obemärkt förbi. Jag gjorde inget vettigt direkt och har inte uppdaterat bloggen, skandalöst nog. Jag har ju tänkt vara duktig och uppdatera dagligen men jag skippar nog hellre en dag då och då än skriver något oinspirerat.

Igår kom posten med mycket paket till mig. Jag hade köpt saker på ebay, Jonic textilimport och adlibris. Det är så roligt att beställa på postorder, man väntar på posten som ett barn vänta rpå julafton och speciellt roligt är det när det kommer så många paket på en och samma gång. Det mindre roliga med postorder är att man vet inte alltid vad man får. Det tycker jag inte är helt negativt heller, det blir alltid lite överraskning men jag har nog aldrig varit med om att jag beställt saker som jag varit helt missnöjd med. Från ebay beställde jag små färdiga satinrosor. Självklart kan jag göra dom själv, men ibland är det faktiskt värt några slantar att spara tid och ärligt talat så blir det inte alltid dyrare än att köpa band och göra eget. Från Jonic beställde jag lite tygstuvar av möbeltyg och sammet som jag tänkt göra väskor av och eventuellt håracessoarer och huvudbonader. Nu känner jag mig inspirerad och kreativ... Det är så roligt med nytt material!

En av tygerna jag beställde var ett brunt kviltat foder som jag ska använda till en höst/vinterjacka ihop med ett tyg jag köpte på Eurokangas i Finland när jag var dit för en månad sedan. Så fort jag såg tyget i affären visste jag vad jag skulle göra med det och skissade snabbt upp en ful skiss som ingen annan än jag förstås. när jag kom hem köpte jag 48 mässingsknappar på ebay för en spottstyver och nu har jag ett fdertyg. Det är dags att sätta igång... Tyget är egentligen ett byxtyg av kraftig bomull men jag har aldrig varit den som låtit mig begränsas av vad tyger egentligen är till. Det är vävt med en mycket mörkbrun botten med ett subtil blommigt mönster och en slags melerad batikeffekt i bakgrunden. Klicka på bilden här brevid för att se en förstoring så får du se min kladdiga skiss och alla små detaljer jag tänkt inkorporera i designen. Nu har jag en skiss att utgå ifrån, men jag är fruktansvärt dålig på att hålla mig till den eftersom jag oftast får så mycket ideér under projektets gång så vi får se vart det hela slutar. Just nu är det i alla fall en knälång rock med starka influenser från den viktorianska erans soldatuniformer i kombination med den tidstypiska kvinnosilhouetten. Jag tänkte göra ärmarna väldigt snäva från armbågen ner medan överdelen av ärmen ska ha lite mer "mutton sleeve" känsla. Rocken kommer troligtvis ha ståkrage och massor av knappar, både på bröstet och på den snävare delen av ärmarna. Knapparna jag har är väldigt stora, kanske 2 cm i diameter och jag hoppas lite på att hitta matchande knappar i mindre storlek för just ärmarna. De stora knapparna kommer att göra sig väldigt bra på rocken eftersom jag är en ganska så knubbig tjej, små knappar skulle försvinna helt och få mig att se ännu större ut. Jag tänkte lägga mycket fokus på midjan och jag vill att den ska sitta mer eller mindre perfekt, framförallt i svanken. Det här kommer ta mig många veckor, om inte ett par månader eftersom jag oftast arbetar med flera projekt samtidigt för att inte dö av tristess.

Det jag tänkte börja med är något så lustigt som fodret. Jag har aldrig arbetat med kviltat foder förut så jag vill försäkra mig om att fodret sitter bra. Sen tänkte jag drapera plagget runt det så att jag garanterat räknat in fodrets volym i yttertygets mått. Med tanke på vilken obscen mängd knappar jag tänkt använda på den här rocken är jag tacksam bortom alla gränser för att min nya fina symaskin har mer eller mindre felfria kanpphålssömmar. Önska mig lycka till.