Mallig

Nä jag var och handlade tidigare idag tittade kassörskan på mig så väldigt granskande och log. Självföraktande som jag är utgick jag ifrån att hon log så mycket för att hon trodde att jag är gravid, vilket folk ibland trott pga min vikt, och folk brukar ju le sådär fånigt av någon anledning vid tanken på bäbisar. Jag tänkte inte mer på det.

Jag cyklade iväg till samma butik för att handla lite saker jag glömt på första rundan. Samma tjej satt i kassan och hon sken upp lika mycket som tidigare.

Jag är en idiot och tolkar allt efter mina egna negativa känslor gentemot mig själv. Hon hade inte stirrat på min mage, hon hade stirrat på min rock.
-Din rock är ju så fantastiskt fin! Jag beundrade den när du var här tidigare men vågade inte säga något, jag ville så gärna fråga vart du köpt den ifrån!
Bakom falsk blygsamhet, för egentligen finns det ingen annan sort, förklarade jag att den inte finns att köpa någonstans, att det var min egen skapelse. Hon blev nog lika imponerad och förvånad som hon blev ledsen över att hon inte kunde köpa en likadan.

Det här är första gången någonsin en komplett främling kommenterat på något jag sytt på det här viset. Gissa om jag känner mig mallig nu......

Sing halleluja: den är klar

Rocken är klar. Faktum är att den blev klar i fredags, jag har bara inte orkat fotografera den innan idag. Jag är nöjd med den och har fått många fina komplimanger för den. Rocken är väldigt bekväm och sitter precis så som jag hade föreställt mig att den skulle göra.

Det enda jag egentligen inte är nöjd med är att jag har fuskat lite; jag sydde sånt på maskinen som jag egentligen för skönhetens skull borde ha sytt för hand, i huvudsak menar jag då infodringen. En vacker dag kanske jag sprättar upp min fula maskinsöm och syr fast infodringen i fodret för hand, men det är kallt nu och jag vill ha rocken mer än jag har orken att sy för hand.

Hösten är här och även om det än så länge är rätt varmt ute kommer det tids nog bli väder för mössor och annat. Jag har aldrig gillat mössor, de förstör frisyren och blir alldeles för varma. Öronmuffar har varit mer min melodi, kanske rentav pannband. Jag sydde ett matchande pannband av tygrester och mörkbrun fuskpäls. Den blev fruktansvärt bekväm och löjligt söt! Det råkade bli två stycken dessutom.

När jag sytt färdigt den första tyckte jag den var lite för kort, den värmer fortfarande öronen men jag har lite för stort huvud för att det skulle kännas helt bekvämt med knytet under hakan med just denna så jag sydde en ny som var några cm längre. Den förstnämnda tänkte jag erbjuda till försäljning för 50 kronor plus frakt. Om någon är intresserad så hör av er här på bloggen, annars slänger jag upp den på tradera när jag kommer hem från min resa till Finland.

Här till vänster ser du bild på den jag tänk sälja. Den är sydd av samma material och är av samma modell som den jag har på de andra bilderna jag har lagt upp här. Det enda undantaget är att satinbandet den här knyts med har ett rosmönster och den här har två små satinbandsrosor fastsydda vid rosetterna istället för bara en. Den är några centimeter kortare.

Om jag mäter runt mitt huvud på en ledd som den här öronvärmaren ska sitta är måttet så mycket som 61 cm. Den passar på mig, men jag föredrar att ha den längre. Jag tror den skulle sitta bäst på någon som är några cm mindre runt huvudet på den ledden. Om du vill vara helt säker på att den här täcker öronen dina så kan jag meddela att måttet från kant till kant, utan satinbanden då, är 44 cm. Det räcker till att precis täcka i alla fall mina öron.

Jag vill ha 50 kronor plus frakt för den och frakten kommer att gå på 20 kronor, och då har jag räknat in ett vadderat kuvert i det hela och porto med posten.

Men händerna då? Jag kommer ju fysa om händerna när det blir kallt nog att använda öronvärmaren också. Det har jag edan tänkt på. Nästa matchande projekt blir en handmuff. Ni vet en sån där härlig liksom "tunnel" av päls och tyg som man värmer händerna i. Jag har inte börjat på den än, men jag snurrade lite tyg runt lite tyg för att kika lite på hur det skulle komma att se ut ihop med allt annat.

Ja ni... det är bara att hoppas på en kall vinter så jag får en ursäkt till att använda allt tillsammans. Kanske borde jag göra en pälskrage till också? En sak är i alla fall säker, jag msåte nog klacka om mina mormorskängor för det känns som att det skulle vara rent ut sagt brottsligt att inte ha dom till den här outfiten.

Det börjar ta sig

Jodå, det börjar nog allt likna en rock. Foder och yttertyg är mer eller mindre klart. Jag nålade dit knappar och annat pill för att få en överblick över hur det ser ut än så länge.
Det börjar ta sig. Det är fortfarande ne hel del kvar men nu börjar jag se hur det ser ut, nu kommer jag liksom till den roliga delen av arbetet. Justeringar. Inte i passfomen i sig, den är jag nöjd med, men alla detaljerna jag inte riktigt hade bestämt mig för innnan. vart fickor ska sitta, hur jag vill ha krage och knappar osv. Nu har jag nålat dit saker och ting på ett ungefär så som jag vill att sllutresultatet ska bli. Det kan rentav bli så att jag hinner klart med det här innan veckan är över. Önska mig lycka till..

Ärmar ärmar ärmar

Då var man igång. Idag har jag gjort mönster till rocken och både klippt ut och sytt ihop det mesta i fodertyget. Det mesta.... Allt utom ärmarna. Om det är någonting jag hatar så är det att göra ärmar. Varför? Människan är en varelse som fruktar det hon inte känner till och jag är ju bara människa. Jag har aldrig lärt mig hur man gör ärmar ordentligt så jag har undvikit plagg som kräver ärmar så långt som möjligt. Jag använder aldrig köpemönster. I huvudsak för att jag inte förstår dom och därmed inte ha kontroll över resultatet. Mina egna mönster förstår jag konstruktionen och poängen med och det blir precis som jag vill ha det, i slutändan.

Men idag skrevs det historia mina vänner. Idag gjorde jag mönster till ärmarna!! Jag gjorde ett riktigt grundmönster efter konstens alla regler till en snygg figursydd ärm. Nu återstår bara att justera det för "mutton"-effekten och det är ju en baggis nu när jag har ett ordentligt och välgjort mönster att arbeta med.

Jag har äntligen avtäckt ärmarnas dunkla hemligheter och känner det himmelska ljuset skölja över mitt sinne. JAG FÖRSTÅR NU, men jag har svårt att begripa varför jag inte förstått det innan. Jag vill tacka en rent ut sagt förbannat bra hemsida för min nyfunna förståelse för ärmar:

Vintage Sewing, mer specifikt kapitlet om ärmar

Sidan är på engelska och innehåller flera böcker om sömnad och mönsterkonstruktion från en svunnen era. Min favoritbok är den jag länkar till här ovan, en bok från 1942 som heter "Modern pattern design" och är skriven av Harriet Pepin. Jag är så begeistrad över den här boken att jag överväger att köpa den så att den kan finnas i mitt referensbibliotek även när apokalypsen ödelagt jorden och internet inte längre finns. Jag har varnat er förr, det kan hända när som helst! ;) Fram tills internets undergång finns i alla fall den boken och många fler att beskåda på Vintage Sewing.

En inte så tidig tisdagsmogon

Helgen och måndagen gick ganska så obemärkt förbi. Jag gjorde inget vettigt direkt och har inte uppdaterat bloggen, skandalöst nog. Jag har ju tänkt vara duktig och uppdatera dagligen men jag skippar nog hellre en dag då och då än skriver något oinspirerat.

Igår kom posten med mycket paket till mig. Jag hade köpt saker på ebay, Jonic textilimport och adlibris. Det är så roligt att beställa på postorder, man väntar på posten som ett barn vänta rpå julafton och speciellt roligt är det när det kommer så många paket på en och samma gång. Det mindre roliga med postorder är att man vet inte alltid vad man får. Det tycker jag inte är helt negativt heller, det blir alltid lite överraskning men jag har nog aldrig varit med om att jag beställt saker som jag varit helt missnöjd med. Från ebay beställde jag små färdiga satinrosor. Självklart kan jag göra dom själv, men ibland är det faktiskt värt några slantar att spara tid och ärligt talat så blir det inte alltid dyrare än att köpa band och göra eget. Från Jonic beställde jag lite tygstuvar av möbeltyg och sammet som jag tänkt göra väskor av och eventuellt håracessoarer och huvudbonader. Nu känner jag mig inspirerad och kreativ... Det är så roligt med nytt material!

En av tygerna jag beställde var ett brunt kviltat foder som jag ska använda till en höst/vinterjacka ihop med ett tyg jag köpte på Eurokangas i Finland när jag var dit för en månad sedan. Så fort jag såg tyget i affären visste jag vad jag skulle göra med det och skissade snabbt upp en ful skiss som ingen annan än jag förstås. när jag kom hem köpte jag 48 mässingsknappar på ebay för en spottstyver och nu har jag ett fdertyg. Det är dags att sätta igång... Tyget är egentligen ett byxtyg av kraftig bomull men jag har aldrig varit den som låtit mig begränsas av vad tyger egentligen är till. Det är vävt med en mycket mörkbrun botten med ett subtil blommigt mönster och en slags melerad batikeffekt i bakgrunden. Klicka på bilden här brevid för att se en förstoring så får du se min kladdiga skiss och alla små detaljer jag tänkt inkorporera i designen. Nu har jag en skiss att utgå ifrån, men jag är fruktansvärt dålig på att hålla mig till den eftersom jag oftast får så mycket ideér under projektets gång så vi får se vart det hela slutar. Just nu är det i alla fall en knälång rock med starka influenser från den viktorianska erans soldatuniformer i kombination med den tidstypiska kvinnosilhouetten. Jag tänkte göra ärmarna väldigt snäva från armbågen ner medan överdelen av ärmen ska ha lite mer "mutton sleeve" känsla. Rocken kommer troligtvis ha ståkrage och massor av knappar, både på bröstet och på den snävare delen av ärmarna. Knapparna jag har är väldigt stora, kanske 2 cm i diameter och jag hoppas lite på att hitta matchande knappar i mindre storlek för just ärmarna. De stora knapparna kommer att göra sig väldigt bra på rocken eftersom jag är en ganska så knubbig tjej, små knappar skulle försvinna helt och få mig att se ännu större ut. Jag tänkte lägga mycket fokus på midjan och jag vill att den ska sitta mer eller mindre perfekt, framförallt i svanken. Det här kommer ta mig många veckor, om inte ett par månader eftersom jag oftast arbetar med flera projekt samtidigt för att inte dö av tristess.

Det jag tänkte börja med är något så lustigt som fodret. Jag har aldrig arbetat med kviltat foder förut så jag vill försäkra mig om att fodret sitter bra. Sen tänkte jag drapera plagget runt det så att jag garanterat räknat in fodrets volym i yttertygets mått. Med tanke på vilken obscen mängd knappar jag tänkt använda på den här rocken är jag tacksam bortom alla gränser för att min nya fina symaskin har mer eller mindre felfria kanpphålssömmar. Önska mig lycka till.