Jag har en väldigt knepig relation till mig själv, min självkänsla är fruktansvärt låg. En sak som jag reflekterat mycket över på senare tid är min oförmåga att ragga. Jag skyller gärna på att jag inte vet hur man gör och det är till viss mån sant. Det är dock inte den största faktorn.
Under de senaste veckorna har jag stannat upp och reflekterat lite kring vad som händer i mitt huvud när jag möter attraktiva människor och insett att jag ser varje människa som jag över huvudtaget känner att jag dras till som "out of my league". I allmänhet verkar jag kategorisera människor som antingen långt under mig eller högt över mig. Det finns ingen som är mitt emellan, det finns ingen som är så låg som jag men ändå attraktiv för mig.
Det dumma med det här är att jag rent logiskt förstår att många av dem jag känner mig attraherad av inte alls är helt bortom räckhåll för mig (jag är kreativ, smart och ser bra ut trots för många kilon, jag har bra koll på mig själv trots mina problem och jag har riktigt bra smak om jag får säga det själv) men det verkar inte hjälpa hur mycket jag än vet det på ett logiskt plan, min självkänsla är för låg. Jag kan verkligen inte ens i min fantasi se mig själv tillsammans med någon jag är intresserad av. Inte ens på det där viset som så många verkar kunna fantisera om till exempel en känd skådespelare.
Eftersom jag inte ens kan föreställa mig möjligheten så blir det ju väldigt svårt att agera intresserad, jag blir ju på sätt och vis helt ointresserad eftersom jag får för mig att personen ifråga är för attraktiv för mig. Lägg där till mina problem med att förstå sociala signaler, det är hemskt svårt för mig att ens gissa mig till en människas intentioner i sin kommunikation med mig.
Det är... knepigt.
tisdag 16 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
oj, vad jag känner igen mig i "I allmänhet verkar jag kategorisera människor som antingen långt under mig eller högt över mig."
nu har jag förvisso en partner, men det går ju att applicera på alla relationer och människor man stöter på.
precis som du vet jag också på ett logiskt plan att jag ser bra ut, har bra smak, är tillräckligt intelligent och kreativ och allt det där, men ändå är jag för tjockskallig för att verkligen ta åt mig av det.
har ingen aning om hur man förbättrar självkänslan, trodde att det skulle ändras med min viktnedgång men som med allt annat måste man väl jobba lika mycket på självkänslan. but how?
Det är verkligen svårt.
Att självförtroendet kan vara så högt, men att självkänslan samtidigt är så svårt, det mycket knepigt.
Skicka en kommentar