Frivoliteter

Frivoliteter är ett förtjusande handarbete som jag var ganska besatt av under en period. Jag har inte rört min "skyttel" på över ett år men idag dammade jag av den och plockade fram lite virkgarn. Händerna rörde sig liksom av sig självt och jag gick in i ett litet meditativt stadie medan jag gjorde knutarna på garnet och formade en stjärna. Det här är kanske mitt favorithandarbete över huvudtaget. Sömnad i sig kan jag inte helt se som ett handarbete, man använder ju en maskin till merparten av arbetet.

Har du aldrig hört talas om frivoliteter innan? Det är inte helt märkligt, det har varit något av ett bortglömt handarbete tills nyligen. Jag tror att frivoliteternas nyvunna popularitet beror till stor del på internet. Människor från världens alla hörn delar med sig av sina mönster och instruktioner och många lär sig framför sina datorer. Hade det inte varit för internet hade jag nog alrig lärt mig alla de handarbeten jag idag kan och just frivoliteterna hade jag kanske aldrig ens hört talas om. Det finns hur mycket information som helst på nätet om det här fantastiska handarbetet och ännu mer så om man väljer att söka på engelska. Värt att veta då är att det heter "tatting" på engelska.

Stjärnan på bilden tog mig inte så hemskt lång tid att göra. Jag är helt värdelös på att räkna på vilken tid saker tar för mig men kanske 1-1½ timme. Det är ett handarbete som går snabbt när man väl fått in handlaget och som ser väldigt avancerat ur när det är färdigt. I grund och botten kan man väl säga att det är besläktat med macramé och virkning. Man gör olika knutar på en tråd med en annan tråd, ibland på samma tråd för att göra en ring, och skapar spetsmönster som ser ut att ta minst dubbla tiden att göra.

Kort sagt: att slå frivoliteter är att fuska sig fram till ett snyggt resultat. ;) Nej att säga så är egentligen väldigt orättvist, för det är ett handarbete som kräver sin skicklighet utan tvekan, det finns säkert de som hur myckt de än övar förblir bättre på virkning till exempel. För mig är det ett hantverk som är så lätt att det känns som att fuska.

Stjärnan är inte efter eget huvud utan jag har använt ett mönster jag en gång i tiden hittat på internet. Själva mönstret har jag inte kvar men jag återskapade det efter en stjärna jag gjort tidigare.

Med andra ord börjar jag bli frisk nog igen för att orka skapa. Underbart. Självklart kan jag inte avsluta det här inlägget utan att länka till en video som demonstrerar det härliga hantverket:



När jag fixat en kamera att filma vettiga videoklipp med ska jag göra en egen svensk instruktionsvideo för det här.