måndag 6 april 2009

Théophile Gautier - Den Döda Älskarinnan

Sen jag började arbetsträna på SF-bokhandeln har jag kommit i kontakt med mycket böcker som jag annars kanske inte skulle lagt märke till. Jag är i allmänhet väldigt dålig på att ta till mig nya saker, vare sig det är musiker som är nya till mig eller författare. När man har en förmånlig personalrabatt och fin översikt över vad som är på rea är det mycket lättare för mig att våga prova något nytt. Att jag har mer tid att läsa nuförtiden (eller snarare mer ro) gör ju sitt till också.

I torsdags köpte jag den här lilla lilla pocketboken från Ellerströms Förlag, de som också givit ut Lovecrafts anteckningsbok. Det är en novellsamling av Théophile Gautier, i huvudsak känd som poet som var aktiv under 1800-talet och mycket god vän med Charles Baudelaire.

Som en del av er redan vet så är jag lite av en Lovecraft-nörd och Gautiers noveller ger mig snarlika vibbar, om än lite mer grovhugget och plumpt. Titelnovellen "Den döda älskarinnan" (som för övrigt är min personliga favorit) handlar om en präst. Romuald, som låter sig förföras av vampyren Clarimonde. Den är skriven i jag-form som en varning till alla unga män att inte låta sig lockas av kärleken.

Jag har inte läst vansinnigt mycket 1800-talsliteratur men jag har i alla fall fått den uppfattningen att kärleken ofta är ett kompakt fint paket tillsammans med lusten, dvs så fort man känner stark lust innebär det att man älskar någon. Visserligen skrivs det inte alltid ut som sexuell lust men man förstår att det är det som menas. Det är fint och troligtvis mer symboliskt än något annat. I titelnovellen får den unge mannen syn på den överjordiskt vackra Clarimonde och blir överrumplad av ett begär till henne som får honom att ifrågasätta hela sitt liv. Jag tänker nog låta er ta reda på vad som händer med Romuald och Clarimonde själva, men så mycket kan jag avslöja att det är trots allt en ganska vacker historia.

Lovecraft-vibbarna jag får av Gautiers noveller kommer i huvudsak ifrån det centrala temat, en verklig värld vars gränser suddas ut, en ifrågasatt verklighet. Drömde jag eller var det verklighet?

Boken var ganska lagom att läsa på tåget på väg till och från jobbet, trots att den är skriven på 1800-talet känns språket ganska lättillgängligt (när man väl vant sig vid) och i slutet på boken fanns några sidor skrivna om Théophile Gautiers liv och karriär. Även om jag sällan har behov av att förstå författaren för att få en djupare förståelse av det han skrivit så är det ju alltid trevligt att veta lite mer om människan bakom.

Betyg? Hmm, ska jag ha ett sånt system här? Ptja varför inte. Den får 3 hattar av 5, vilket betyder att jag tycker att den var definitivt läsvärd men den rörde inte om min värld.

Köp boken direkt från Ellerströms Förlag eller kom in till oss på SF-bokhandeln där den just nu kostar 25 kronor. ;)
Reaktioner:

3 kommentarer:

Anna sa...

Den författaren har jag aldrig hört talas om, kul att läsa om något nytt! Låter intressant, jag gillar också sträck/gotiskt/skumma noveller. Tack för tipset!

Deliana sa...

Vad roligt att mitt boksvammel alltså gör någon nytta! :)

Felicia sa...

Du borde läsa "vampyrbiten", det är en underbar novellsamling med lagom melodramatiska sekelskiftesvampyröden, om du missat godbitar som "blodsfesten" borde den vara till stor glädje.

Den döda älskarinnan finns också med bland berättelserna, jag vet inte hur många gånger jag låtsades vara Clarimonde, Elena, Carmilla eller andra sköna vampyrdrottningar som yngre.

Men just den döda älskarinnans Slutsats är fortfarande bäst, fan vad den mannen gjorde sig förtjänt av sitt lidande.