-"JO men var det inte hon som var med i den där filmen där hon...", han gestikulerar snurrande med sina händer.
-"Byter plats med sin mamma? Ja justja, det var ju hon!" svarar jag.
Sen fnissade vi lite åt att jag faktiskt lyckades förstå exakt vad han menade med sin gest och åt hur lustiga hjärnor är ibland. David och jag, på samma våglängd.
tisdag 26 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar