Vissa dagar borde man inte över huuvud taget kliva ur sängen.
Det började med att jag försov mig med en timme. Jag brukar gå upp i god tid, så även om jag försov mig skulle jag hinna med ett tåg så jag precis hann i tid till jobbet. Tåget var en kvart försenat och när det väl kom var det så fullt med folk att det inte ens gick att sitta mellan vagnarna, för där stod det så packat med folk att man var tvungen att stå upp.
Det enda som kunde rädda mig nu var min morgonlatte. Varje morgon går jag direkt till Espresso House som ligger mitt emot bbokhandeln och köper en stor vaniljlatte. Så jag krälar mig fram genom butiken, svag av min längtan efter koffein, mummlandes något om latte bara för att nå fram till Espresso Houses dörr där det satt en lapp upptejpad. "Stängt på grund av elfel. Vi öppnar så fort problemet är löst".
....
...............
Sen var det en kund som ville köpa ett spel i present till sina barn, men barnen var där så hon kunde inte köpa det då, hon frågade mig jättesnabbt om jag trodde det ksulle vara kvar en kvart senare, så hon kunde göra sig av med barnen. Jodå, sa jag, och just den där kvarten senare så var samtliga ex sålda. Ett spel som generellt säljer väldigt dåligt och som vi hade 3-5 exemplar kvar av...
När det började närma sig lunch började jag dessutom känna mig sjuk. Ont i magen och yrsel, som inte ville ge med sig, men vid lunch hade Espresso House i alla fall öppnat så jag kunde få min vaniljlatte och ett leende från min favvobarista. Där kändes det _nästan_ som att dagen inte var helt åt skogen.
Så småningom var det ju dags att dra sig hemåt. Jag hann med ett lite tidigare tåg än det jag normalt tar men när vi passerat Sundbyberg saktade tåget ner. "Spårfel", hette det, och vi rullade fram i snigelfart...
Väl framme i Enköping täntke jag ta en sväng förbi affären och handla. När jag handlat klart och kliver ut så regnar det såklart. Ganska rejält. Just som jag skulle bestiga min cykel sa en lustigkurre till farbror "Du får nog ta och fälla upp sufletten". Istället för att göra som mina instikter ville, dvs att slita honom i stycken i ren missriktat agression, svarade jag "Ja hade jag vetat om det här hade jag inte tagit cabben".
NU sitter jag hemma, är jättetrött och känner mig småsjuk. Hur var din dag?
torsdag 24 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Men åh, vilken hemsk dag! :( Jag har haft en sjukt stressig dag och kommer hem och upptäcker till min besvikelse att det var i dag som Daniel skulle på personalfest så jag får äta middag själv, buhu.
Hej förresten! :D Sandra, Rc's flickvän, om du inte minns mig. :)
Jorå, jag minns dig. :)
Lite skönt att veta att det inte bara är jag som haft en knepig dag :)
Naaaw! Låter som att min gårdag var bättre än din. Jag pluggade halva dagen med en vän, sen åkte vi till Eskilstuna för att gå ut och lyssna på band och dricka vin.
(Vilket betyder att jag efter fyra timmars sömn och morgonlektion är skittrött idag, men det var det värt!)
Hej! jag är fortfarande intresserad av dina skor men till min olycka har jag råkat radera ditt mail, kan jag komma förbi på torsdag den här veckan och betala för dom på SF bokhandeln? om du fortfarande har kvar dem förstås, de kostade 40 kr - eller hur?
Btw lider jag med dig och drar till minnes den lokala dagskatastrofen som uppstod i våras när skolkafeterian stängde och min dagliga kafferäddare uteblev... Vissa dagar är bara eländiga, oavsett hur man ser det.
I dag är en ganska lugn dag i sysslolöshetens fotspår, som timanställd jobbar jag bara några pass om månaden så det blir mycket dötid över där jag dricker te och ligger på köksgolvet och ritar med sköldpaddan. I dag är inget undantag.
Skicka en kommentar