söndag 17 februari 2013

Lycka på någon annans bekostnad

Jag behöver lätta mitt hjärta. Vad gör man om man knappt en vecka efter att ett förhållande tagit slut hittar vad som ser ut att vara den stora kärleken i en av exets bästa vänner? Jag tror inte att det finns något bra svar på det. Situationen är omöjlig att hantera på ett mjukt sätt, hur man än gör så skadas alla inblandade.

Vi har känt varandra i 20 år. Hur kan vi inte ha sett det här förrän nu? Jag var så oförberedd på de känslor som väcktes i mig att jag inte hade en chans att värja mig mot dem. Plötsligt så var det bara där, för det kändes verkligen som om någon hade tryckt på en knapp. Det fanns inget trevande, den vara bara där. Pang. Bom. Kärleken. Har det legat och bubblat under ytan under all denna tid utan att vi ens märkt något?

Det är det märkligaste jag någonsin har varit med om. Jag är 30 år och var inte en ”late bloomer” precis, jag har varit med ett tag och jag har upplevt så många olika sorters relationer. Jag har haft ett minst sagt rikt känsloliv och har varit så förälskad att jag verkligen trott att jag skulle sprängas men ingenting jag har varit med om har förberett mig på det jag upplever nu och det skrämmer ärligt talat skiten ur mig. 

Man väljer inte vem man älskar och man väljer inte när, men det känns som en slags feg ursäkt till att slippa ta ansvaret i en svår situation. Jag tar ansvaret för att jag sårat exet och det väger tungt på mina axlar, men hade jag inte agerat hade jag nog ångrat mig för resten av mitt liv och det var inte en risk jag var beredd att ta.

Förlåt mig, om du kan. Jag vet ärligt talat inte om jag kan förlåta mig själv men jag ångrar ändå ingenting.
Reaktioner:

Inga kommentarer: