2009, en melankolisk början på det nya året

Och så började det nya året. Jag sitter ute hos mina föräldrar som är bortresta, i mitt sällskap har jag min Peter, min bror och en Kattfisk. Jag är salongsberusad på rom-baserade drinkar och ryskt mousserande vin. Jag har det trevligt, men kan inte hålla mina tankar borta från året som kommer. Året som gick var bra, det är i det förflutna nu. 2009 är framför mig och ännu helt okänt. Jag vet ingenting om vad det här året för med sig och jag skäms inte för att erkänna att det gör mig fullkomligt lamslagen av skräck. Kommer jag att överleva det här året?

Förra året tog jag ett stort steg, kommer det steget att bli mitt fall? Kommer jag att orka driva den här bloggen som jag gjort hittills? Kommer jag att lyckas med att få ett liv jag står ut med under det här året? Frigöra mig från alla myndigheters förlamande tryck och försörja mig själv som en riktig människa...

Året som har gått, och året innan dess också för den delen, har gett mig en fantastisk förståelse i hur jag fungerar och varför. Jag kan se mina styrkor, men jag kan se mina svagheter också. Jag vet vad jag inte förmår, men klarar jag av att stå för det inför mig själv?

Svaret är nej, det kan jag inte riktigt, det är i den konflikten, mellan delen av mig själv som vill bli som alla andra och den delen av mig som vet hur jag fungerar, som gör att jag tvekar inför allt som komma skall...