lovecraft-afton på SF-bokhandeln

Så i fredags var det Lovecraft-afton på bokhandeln. Mattias Fyhr, lovecraft-fetischisten som nyligen översatt HP Lovecrafts Anteckningsbok, var hedersgäst tillsammans med Lovecraft-experten Martin Andersson. Jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig eftersom jag aldrig varit på den här sortens tillställningar förut. Det började med att Mattias berättade om hur det var att resa till Providence och uppleva Lovecrafts hemstad. Mattias hade tagit massor av bilder och hade lite filmsnuttar att visa också, bland annat från kyrkogården där Lovecraft finns begravd. Det var jätteintressant att få se platserna, om än så bara på bild, och höra vilka anknytningar Lovecraft hade till dem. Sedan följde en slags frågestund kring Lovecraft och hans berättelser. Det hela avslutades med högläsning ur Anteckningsboken, vilket var ett ganska roligt segment. Anteckningarna är numrerade i boken och publiken valde själva ut nummer på måfå som Ulf, en arbetskamrat på bokhandeln, sedan läste upp.

Den enda kameran jag hade tillgänglig var min mobiltelefon, så ni får ursäkta att bilden till det här inlägget inte är i det skarpaste laget. Aftonen i sig var för övrigt väldigt lärorik för att inte tala om rolig. Jag köpte givetvis boken och fick den signerad av Mattias Fyhr, Lovecraft själv fanns inte tillgänglig för signering men man tager vad man haver. ;)

Efter tillställningen gick vi på en lång vandring, på jakt efter en pub som kunde husera 14 pers sent en fredagskväll. Det blev några varv runt kvarteren men till sist fann vi det vi sökte på Sjätte Tunnan. I sällskapet fanns jag och min älskling, arbetskamraterna, Lovecraft-experterna samt några tillhörande vänner. Det hände inget särskillt under kvällen som så, det var hemskt trevligt att träffa lite nya människor och under så trevliga omständigheter, men stundtals kände man sig minst sagt bortkommen.

Där sitter jag, som inte ens har gymnasiebetygen fixade, omringad av akademiker. Ser de ner på mig? Är det bara i mitt eget huvud? Jag vet inte, men det kändes som att vissa av dem liksom ändrade ton så fort de hörde att jag inte var akademiker, att jag bara råkar jobba på bokhandeln. Jag vill förtydliga att vare sig Mattias Fyhr eller Martin Andersson kändes elitistiska på det viset, de var hur rara som helst och jag hoppas jag stöter ihop med dem igen någon gång.

Mattias Fyhr har för övrigt skrivit en annan bok som heter "Död men drömmande" som jag tänker köpa. Det är den första (och hittills enda tror jag) svenska boken skriven om Lovecraft. Det låter vansinnigt intressant och blir ett fint komplement till anteckningsboken jag köpte.

Apropos Lovecraft kan jag tala om för er att namnet på min blogg är hämtad från rollspelet Call of Cthulhu. Vi spelar givetvis i 20-talsmiljö och Ms Melissa Brown är den karaktär jag spelat från och till i sisådär 8 år nu. Varför är det synd om henne? Låt oss bara säga att hon har förlorat en hel del Sanity Points under åren.