Stärkelse och några rader om coifen jag gjorde senast

Stärkelse är bra, stärkelse är min vän. När jag började slå frivoliteter började jag köpa sån där stärkelse som finns på sprayburk, från Verda. Den fungerar alldeles utmärkt till sånt där smått som inte behöver så mycket styvnad, för det är verkligen inte särskillt starkt. Jag försökte i alla fall använda spraystärkelsen på kläder men insåg att en hel sprayburk till en kjol-linning kändes sisådär.

Jag köpte stärkelse på tub, också från verda. Den fungerade väldigt bra och var billig. Den finns att köpa bland annat på ÖB. Jag har inte sett den någon annanstans men den måste ju finnas. Spraystärkelsen av samma märke finns ju att få tag på lite överallt.

En sak jag upptäckte första gången jag använde den var att den har en väldigt bekant doft. Den luktar precis som trälim, konsistensen är inte helt olikt heller.

Den huvudsakliga ingridiensen i såväl trälim som stärkelse är densamma: Polyvinylacetet, förkortat PVA. I övrigt verkar båda produkterna innehålla mest vatten. Experimentlustan kom över mig och jag insåg att trälim är mycket billigare än stärkelse och mer koncentrerat. Det här var för några veckor sedan. Jag har nu hunnit experimentera en hel del och kommit fram till att trälim utblandat med vatten går precis lika bra som vilken köpt stärkelse som helst. Det håller dessutom hyfsat i tvätten, bara halva styvnaden försvinner.

Jag skulle tippa på att olika märken av trälim har olika innehåll, men de jag tittat på än så länge har innehållit i princip enbart PVA och vatten, precis som stärkelsen. Innan du går ut och köper trälim ska du gärna läsa en innehållsförteckning. Finns det ingen på själva produkten finns det garanterat en på tillverkarens hemsida.

Vad gäller koncentrationen när du blandar ut det med vatten får du prova dig fram själv, kom bara ihåg att styvnaden ser du inte i tyget förrän det är torrt. När jag gjort en bra blandning brukar jag hälla över den i en pet-flaska. På det viset behöver jag inte blanda nytt varje gång jag behöver stärka något.

Till coifen jag gjorde till Hanna (se senaste hattinlägget) använde jag en väldigt stark blandning, jag minns inte proportionerna längre eftersom jag blandade den för några veckor sedan. Jag tänkte jag skulle berätta lite om hur jag gjorde när jag formade basen för den coifen.

Först tog jag en bit tjockt ylle jag hade liggandes och dränkte det i lim-blandningen. Sedan tänjde och sträckte jag den över en ganska stor rund glaskula jag har här hemma, för att den ska vara lätt skålformad och ligga bra på huvudet. När jag format klart den lät jag den ligga kvar på kulan och torka lite och när den gjort det tog jag en pensel och penslade på rikligt med blandningen igen. Jag lät den torka en stund till, lyfte bort den från kulan och penslade rejält med blandningen på insidan också. När den torkat helt är den väldigt styv och redo att kläs och dekoreras.

En sak som kan vara värt att ha i åtanke är att alla material suger inte åt sig lika mycket och därför är inte alla material helt lätta att stärka. Ett tjockt ylle är poröst och drar åt sig hur mycket som helst medans ett glättigt acetatfoder knappt går att stärka alls.