Igår var det dags för Stockholm Zombie Walk, SZW for short. Jag var där, blodig och snygg... på den där bilden i alla fall. Det var roligare än förväntat, och inte alls så läskigt som jag hade trott. Det var ingen jag kände som skulle iväg på det här så jag åkte alldeles själv, vilket inte är likt mig alls som de flesta vet. Jag är inte direkt bekväm med att lämna lägenheten ensam över huvudtaget. Det kändes lite lättare bakom allt det där sminket förstås, trots att folk stirrade. Det känns ok att folk stirrar när man har så där mycket klet och smink på sig, då förstår man varför och behöver inte ifrågasätta sig själv. Lite tryggt på många sätt.
Hur som helst var det förbannat roligt. Stämningen var så hög att jag var lycklig trots att jag var ensam bland främlingar. Jag hasade fram merparten av vägen och idag inser jag att det är inte underligt att zombier går omkring och stönar, jag har så ont i ryggen efter allt det där hasandet att jag känner mig mer odöd idag än jag såg ut igår.
Jag har förresten lagt upp några bilder och skrivit några rader om SZW på Myskoteket. Bilden högst upp är förresten tagen av Bernhard Hettman som enligt mig tog de snyggaste bilderna från SZW av alla jag sett hittills.
söndag 31 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag såg dig allt, missus
Oh jag såg dig också! Men du, hade vi inte vansinnigt roligt där ute :) Ser fram emot repris på walken.
ahahaa! Aldrig hört talas om det här! Jag hade velat höra hur ni lät. Lät ni..sådär zombieaktigt?
Själv väste jag mest, men lite brains-skrik till blev det också.
Fan, varför såg jag inte det?
(Captcha: deddled. Haha, lite roligt.)
Visa väste, vissa stönade och somliga skrek efter hjärnor. :) Det var vansinnit skoj! Nästa Zombie Walk går av stapeln i Oktober. :)
Skicka en kommentar