Resan till Finland; Lördag-Söndag

Direkt efter att jag städat upp efter workshopen rusade jag och bagaget till färjeterminalen. Det var en strålande solskensdag. Det är svårt att inte älska stockholm när man promenerar längst vattnet en sån dag.

För att spara en slant hade jag valt en delad hytt. Det har jag aldrig gjort förut och det kändes faktiskt lite småläskigt, men när jag väl var i hytten och träffat mina hyttkamrater kunde jag vara lugn. Anja och Sisko var två av dem, två medelålders finska damer som bor i Stockholmsområdet och vi kom jättebra överrens. Jag och Sisko hängde merparten av kvällen faktiskt. Det fanns en fjärde hyttkamrat, en ung tyska vid namne Ronja, men henne såg jag inte till så mycket under kvällen. Kommer nog minnas den här resan länge.

Taxfreen hade detsamma att bjuda på som alltid. Parfymer, smink och sprit. Jag hade nog kunnat spendera en hel de pengar där hur som. Gwen Stefanis nya serie parfymer, Harajuku Lovers, fångade mitt intresse. Jag har faktiskt helt lyckats missa att de finns. En flaska a 30 ml kostar på taxfree 230 kronor. Ganska dyr parfym i mina ögon men den snygga designen på flaskorna gör mig knäsvag. De är söta som pokemons, I gotta catch them all. Det jobbiga med det är att jag då också måste pay for them all. Gwen, flaskan med det blonda håret, luktade riktigt gott. Väldigt vaniljigt, sött och kryddigt, allt jag vill ha av en parfym.

Det som gjorde störst intryck på mig var dock trubaduren. En riktig rockbrud får jag väl säga att hon var. Hennes artistnamn när hon arbetar på viking line-färjorna är Ele Chik och om ni någonsinn har möjligheten att se henne uppträda så ta den. Hon hade sån energi och var så fylld av attityd. En riktig rockbrud med en helt fantastisk röst. Hon hade musiken i hela sin varelse, inte bara i handen som spelar på gitarren eller i munnen som ljudar sången. Förutom att hon spelade en hel del bra rock- och grungeklassiker så framförde hon även en hel del eget material och det var riktigt bra.

Jag pratade en stund med henne när hon uppträtt på kvällen. Jag kände mig smickrad när hon sa att hon såg mig innan och var jätteglad att jag kom och tittade på henns andra spelning också, hon sparade den lilla papperslappen jag hade skrivit ett låtönskemål på tidigare. Hon heter egentligen Jane och kommer från Australien. Jane bor i Stockholm nu och spelar i ett band under hennes vanliga artistnamn, Kitto. De spelar tydligen lite då och då i stan. Här är en länk till deras myspace-sida. Väl värt att kika på om man gillar rock, grunge och rockbrudar.

Klockan 10 var vi framme i Helsinfors. Jag var proppmätt på frukostbuffé och tacksam över att Anja skulle åka samma tåg som jag så jag fick åka snålskjuts i hennes taxi till järnvägscentralen.
Helsingfors järnvägscentral är så fin. Jag hann inte ta några bilder på framsidan men här är ett par från plattformarna. Jag får steampunk-vibbar och myyyyyyyser. Tågresan i sig var händelselös. Sträckan Helsingfors-Kouvola tog sisådär 1 timme och 40 minuter. Jag halvsov och tittade på anime mest.

Bildbevis på hur glad jag blir av Finland och farmor.

Vi åkte dock ner till sjön. Jag, min farbror och hans fru åkte i kärra bakom fyrhjulingen som pappa körde och mamma kom efter på moppe. Väl framme rodde vi ut och la näten, jag och Pappa. Nästa morgon åkte pappa och farbro ut och hämtade upp nätet men en ganska liten gädda var allt som fastnade, trots att vi lade ut 3 nät och vid sjöns finaste sänka. Där brukar man vanligtvis få upp stora tjocka fina aborrar.

Resten av dagen var jag så trött att jag knappt orkade göra någonting. Jag satt på terassen och virkade eller låg i soffan och halvslumrade. Veckan som gått har jag fått mycket lite sömn, bara några få timmar varje natt. Jag har dessutom varit hemskt stressad under en tid och nu när det släppte blev jag helt matt. Bastubad och en kall öl ensam på kvällen väckte mig till liv igen och det var där jag hittade lugnet på riktigt. Den natten sov jag bättre än jag gjort på länge.