Frivolitetspeppen!

Den kom liksom från ingenstans igår. Frivolitetspeppen. Helt plötsligt ville jag bara slå frivoliteter så det gjorde jag. Jag gjorde det här bandet, en dekoration för håret eller hatten kanske? Jag tror att jag ska skicka den här till Ung Farbror. Jag ser den framför mig på en vinröd eller beige clochehat, sträcker sig runt kullen som en lagerkrans.

Jag tror att frivolitetspeppen är en väldigt praktisk försvarsmekanism som kickade in. Den senaste tiden har jag känt en tomhet växa inom mig och den nådde sin topp den här veckan. Jag har känt mig fången i mitt eget liv, vilket inte är en obekant känsla för mig alls men den slår mig som lite märkligt just nu. På många sätt känner jag mig mer fri än jag gjort på många år.

Förr var det alltid mina handarbeten som räddade mig, och det tog ett tag men mekanismen kickade till sist in och räddade dagen.

Man ska inte fly sina känslor är det nog många som säger, men faktum är att om man lider av en ångeststörning så är känslan oftast där helt i onödan, det finns inget att bearbeta. Det är bara en känsla som äter upp en innifrån som man måste sluta fokusera på. Det här är mitt sätt. Det här är hur jag överlever. Jag skapar.