söndag 21 mars 2010

Söndagssvammel kring min kvinnlighet och min feminism

Det kanske kommer som en chock för er alla men... Jag är en tjej. Så är det. Jag är en kvinna, en ganska stereotyp sådan på många sätt. Jag har fruktansvärt många stereotypt kvinnliga intressen, jag föredrar manliga män som kan få mig att känna mig liten och ompysslad och även om jag äger ett par byxor så använder jag dem kanske 1-3 gånger om året, i övrigt bär jag kjol. Jag ser ut som en tjej, jag låter som en tjej och jag gillar en hel del tjejiga saker. Jag spelar oftare "tjejiga" spel som The Sims, Harvest Moon eller diverse strategi-spel än FPS och ja, jag gillar att shoppa.

Jag har också en hel del som nog skulle räknas som klassiskt manliga personlighetsdrag och det finns en hel del typiskt manliga aktiviteter jag uppskattar också. Jag tycker om att bygga och snickra och renovera (jag äger troligtvis fler verktyg än merparten av mina killkompisar). Jag dricker gärna ett par iskalla öl efter dag av hårt fysiskt arbete på gården. Jag tycker om att fiska och att vistas i vildmarken. Jag spelar rollspel, brädspel och dataspel. Jag tycker att kvinnokroppen är vacker att se på. Jag tycker om våldsamma blodiga skräckfilmer och jag har generellt rätt rå humor.

Det senaste året, allt efter att jag orkat engagera mig i omvärlden lite mer än jag förmått tidigare, har jag funnit att jag ibland skäms för den delen av mig som är en "typisk tjej". Det känns ofta som att jag gör fel för att jag är kvinna och lever upp till stereotypen, som att det sticker i folks ögon, att de anser att jag håller könskampen tillbaka. Det är förstås aldrig någon som sagt något sådant rakt till mig, men jag har hört kommentarer från olika håll som pekat ut kvinnor av "min sort" som bakåtsträvare som vill bli förtryckta. WTF?

Eftersom jag dessutom är en nörd så känns det som att jag blir lite närmare granskad, jag måste ju vara noga med att jag representerar mitt kön på "rätt sätt" när jag nu är på killarnas hemmaplan.

Men tänk om jag inte vill representera mitt kön? Tänk om jag bara vill representera mig själv? Tänk om jag faktiskt tycker om rosa prinsessklänningar eller spel med skumpande bröst, eller om jag faktiskt vill flirta lite blygt (eftersom jag har social fobi, inte för att jag är en tjej och tjejer ska vara blyga enligt gammal stereotyp) med min spelkompis? Tänk om jag bara vill vara mig själv och må bra.

Jag blir ofta lite stött när jag hör fraser "det är uppenbarligen inte designat för tjejer" när man pratar om ett dataspel som jag älskar såväl gameplaymässigt som designmässigt. Är inte jag en tjej? Får inte jag tycka att det är designat för mig?

Jag är inte politiskt engagerad, jag brinner inte för jämställdhetsfrågan på samma sätt som många runtom mig. Jag är helt enkelt inte intresserad av politik på det viset och jag har inte energi att engagera mig om jag ens skulle vilja. Jag har aldrig känt mig generellt sämre behandlad för att jag är kvinna men jag skulle kalla mig feminist, för jag tycker att vi är lika mycket värda i grunden oavsett vilket kön eller vilka intressen vi än må ha . Jag tycker att jag ska få vara precis hur och vem jag vill, vilket kön jag än tillhör. Det ska inte spela någon roll om jag bakar muffins eller hugger ved.

Någonstans finns det en ironi i att jag inte känt mig mindre värd för att jag är kvinna och gör typiskt kvinnliga saker som sedan jag i större utsträckning kom i kontakt med jämställdhetsdebatten.

6 kommentarer:

Kultisten sa...

Jodå, man känner igen sig. Jag började fundera över sådant här först för några år sedan när jag på en marknad köpte en docka. En sådan där fin docka med spetskjolar och porslinansikte och fina lockar. Jag kände hela tiden ett behov av att förklara varför jag köpt henne, även om sanningen bara var att jag tycker att hon är fin... men det är ju liksom så... flickigt... =/

Deliana sa...

Yvonne. Precis. Man ska inte behöva försvara en sån grej liksom. Det ska vara ok att bara tycka att den är fin, det ska vara ok att vara flickig. Det är inte fult att vara flickig.

Julia sa...

Man ska absolut inte behöva be om ursäkt och försvara sig, särskilt om man själv reflekterar över vem man är och varför.

Jag TROR att det folk säger när de menar att ett spel inte är designat för tjejer är att det kanske inte har kvinnliga figurer med agens, eller att det är misogynt. Jag hoppas det, i alla fall. Att de inte menar "det är inte rosa och byggt på shopping."

Henrik sa...

Nej, det är trist när det ska vara så...Själv så är jag väl inte direkt karlakarlen som älskar sport, öl och snabba bilar... och jag jobbar i ett väldigt kvinnodominerat yrke. 5 män av 30 anställda och en känsla av att man måste hävda sig hela tiden för att kvinnor precis som män kan vara riktigt jävliga när de känner att de har ett övertag....

Deliana sa...

Julia, jag hoppas också att det är det de menar när de pratar om spel på det viset men det känns ändå som att man generaliserar på ett knepigt sätt, antar att alla tjejer ska gilla samma saker.

Henrik, människor i större grupp oavsett vilken sorts grupptillhörighet (kön, klädstil, etnisk härkomst) tenderar att bli översittare, sad truth.

Bella sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.