Jag oroar mig för att jag kan ha tappat den, kreativiteten. Det knepiga är att jag känner behovet av att skapa. Att ha skaparlusten utan kreativiteten, det är som att vara hungrig men inte ha någon mat. Jag svälter.Jag vet vart den tagit vägen, kreativiteten. Den har ätits upp av livet och nu när kreativiteten snart är borta är jag rädd för att livet ska äta upp mig istället.
Jag är så rädd för vad som ska hända i sommar när jag troligtvis blir helt utförsäkrad och därmed också arbetslös. Det är så det gör, livet, när det vill äta upp en.
7 kommentarer:
Hur blir det med SF-bokhandeln då? Är det helt kört att få en tjänst där? Verkar ju som att du har mycket ansvar.
De vill men det är inte säkert att de kan. Om de kan så kan de ändå inte ge mig mer än några timmar i veckan. Jag har inte ens halvtids arbetsförmåga och blir heltidsutförsäkrad så hur man än gör så är situationen fucked.
Fan alltså, så jäkla risig situation. Min styvmamma blir också utförsäkrad i sommar. Har de massutförsäkring då eller? :S
Jag vet precis hur det är, med att ha skaparsug men ingen kreativitet. Det har varit så för mig i flera år, någon gång väldigt sällan faller kreativiteten på. Försöker hitta inspiration i vardagen, men det går inte. Det är som du säger, att livet ätit upp den.
Angående utförsäkringen, jag kan inte säga så mycket men jag hoppas verkligen att det löser sig. Kram!
Så tråkigt att höra! *kram*
Köpemönster är till för såna där tillfällen då man vill göra något men kreativiteten och initiativförmågan lyser med sin frånvaro. Det är precis då man ska dra fram ett fint mönster med allt färdigt och uträknat, bara att sy/virka/pyssla på.
hemskt med utförsäkringen, förstår att du är rädd för hur det ska bli. Man kan inte tvinga fram nåt som inte finns
Fy vilken jobbig känsla att inte veta.
Och självklart tar oron bort kreativiteten. Håller med föregående ta ett köpemönster. så får du hålla dig till det bara. det brukar släppa lite när man väl kommer igång.
Skicka en kommentar