Self pity mode, engage

Och plötsligt var den bara där, febern. Mitt under lunchen kände jag hur jag blev alldeles matt. Lyckligtvis hade jag just klarat av min yttre tjänst för dagen och hade enbart skrivbordsjobb kvar, jobb jag faktiskt kan skjuta på till en annan dag vid sådana här tillfällen.

Lyckligtvis hann jag gå hem innan jag blev för sjuk för att klara av det och nu sitter jag här och vältrar mig i självömkan. Så fort jag bara skrivit färdigt ska jag göra mig en gigantisk kopp te och gömma mig under täcket resten av dagen. Om jag orkar ska jag spela lite Bioshock men jag räknar inte med några stordåd.

Jag hoppas att ni där ute mår bättre än vad jag gör.