Tim Burton förstår.

Idag såg jag om Edward Scissorhands för första gången på jag vet inte hur många år. Jag blev... förundrad. Dels över att jag fortfarande, efter så många år, kom ihåg merparten av all dialog utantill men också över vad jag såg i den idag som jag helt missat de dussintals gånger jag sett filmen förut. Jag FÖRSTÅR filmen idag, jag ser precis vad den handlar om.

Vad jag förr enbart såg som en vacker saga är vid närmare granskning en fantastisk tolkning av en sorts utanförskap som jag och sannolikt alla andra Tim Burton-fans upplevt i våra liv. Om hur det är att känna sig trasig, felskapad och hur svårt det är att försöka passa in i ett samhälle som man av uppenbara skäl helt enkelt inte kan passa in i, någonsin. Om hur det känns att bara genom att vara skapade som vi är riskerar att skada de vi älskar mest.

Om jag bara hade energin skulle jag skriva en betydligt längre text om det här, det finns så mycket jag ser i den här filmen som jag skulle vilja förklara för er, om paralellerna jag ser i hur sådana som vi blir behandlade av världen runtomkring oss. Men nu har jag en deadline för en två-sidors-artikel flåsande i nacken på mig. En annan gång kanske. Tills dess, se om Edward Scissorhands så kanske även ni ser vad jag menar. Filmen finns på Netflix.