Kvällsläsning

För mig alltså, inte för er. Idag kom mitt paket från Adlibris innehållandes denna mycket vackra bok. Det är en Limited Edition Bioshock Infinite Strategy Guide. Behövde jag den? Nej. Det var helt och hållet ett okynnesköp eftersom jag vill ha allting jag kan få tag på som är Bioshock Infinite-relaterat. För att jag är en tönt. Och älskar Bioshock Infinite. Infinite love.

Det KANSKE blir en slags unboxing- och recensionsvideo för den och OM det blir av så dyker den upp på Kraid, såklart. Eventuellt kommer den imorgon eftermiddag. Självklart säger jag till om och när den dyker upp.

The BIOSHOCK song

Won'tcha come on down to Rapture, jam a needle in your arm
It'll slowly corrode your genetical code, but it's all part of the charm
So you're a gross abomination, but in time you're gonna be...
So glad ya came on down to the best little town at the bottom of the deep blue sea

Hop in a bathysphere, take in the atmosphere, it's like New York, but with more fish
This unholy demon spawn looks like Joan Rivers in the morning,
but down here she's quite a dish

Aquatic nightmare drones are known to freely roam
with little sisters who require their help
I mean to tell you plainly mister, if that thing there was my sister,
I'd believe I'd disown myself, mahhh!

So you're stuck awhile in Rapture, and politically it's ...tense?
Libertarians scream, it's an Ayn Rand wet dream, and brother I mean soakin'
I'm not even jokin'
Don'tcha know the locals love the lifestyle, watch 'em scale the walls with glee
They're glad they came on down to best little town at the bottom of the deep blue sea

Try out the U-invent, it doesn't cost a cent, you're gonna love to mix and match
Just steal some glue from evil red guy, and a screw from smelly dead guy,
and you've made some crap from scratch

And there's this Atlas Joe, right on your radio, and he'll give you helpful hints and such
I bet you'll do his bidding blindly if he utters "would you kindly," but ohhhh,
I've said too much

So, you get a bit of story and a horrid killing spree!
Because you came on down to best little town
You're tryin' not to drown in this creepy town,
It really takes the crown though it's the only town in the bottom of the deep blue sea,
Forget Atlantis, it's the best little town at the bottom of the deep blue...
Somewhere beyond the sea, they spell it R-A-P-T-U-R-E.

En textvägg

Igår nämnde jag att en lite längre recension av Bioshock Infinite var på gång. Imorse, någonstans kring åttasnåret publicerades den.

Det blev en "wall of text", och ärligt talat had jag kunnat mala på i ett antal tusen tecken till. Det är svårt att fatta sig kort när det kommer till det här spelet, om nu 3000ish tecken kan kallas för kort. Speciellt svårt är det att hålla sig ifrån spoilers när jag ska berätta om mina känslor för Bioshock Infinite och allt den väcker inom mig.

Kanske återkommer jag om en vecka eller så, i någon slags spoilerinfekterad monstertext där jag fokuserar på att berätta om min upplevelse snarare än informera läsaren om spelet. Jag ska bara spela om det en gång till först.

Recensionen hittar ni för övrigt här.

I en alternativ tidslinje har jag gjort det jag planerade.

Den här dagen var tänkt att vara produktiv, vilket den också blev om än på fel sätt. Det jag egentligen skulle göra idag var att skriva flera texter, bland annat en ganska lång recension av Bioshock Infinite samt ägna en stund åt att göra iordning den där nya wordpressinstallationen jag nämnde härom veckan.

Det jag istället gjorde var att gå på en någorlunda lång promenad, diska, städa, rensa samt organisera min städskrubb och prismärka en jävla massa grejer jag ska sälja på loppis på lördag. Det och lära mig en viss visa på ukulele. Väl spenderad tid om ni frågar mig.

En vacker dag, när jag börjat bli lite mer bekväm med min sångröst kanske jag spelar upp den för er, men tills dess, njut av den Courtnee Drapers skönsång och Troy bakers ljuva gitarrspel.

Bioshockingly good

Idag såg jag eftertexterna rulla på Bioshock Infinite efter ett par dagars intensivt spelande och om jag inte hade en pojkvän som faktiskt förtjänade lite uppmärksamhet skulle jag börjat om från början och spelat om det en gång till direkt. Det har varit en av de mest underbara spelupplevelser jag någonsin varit med om. Jag vet att jag kan ha sagt det om något spel förut, var det Portal 2? Bioshock 1? Kanske, men Bioshock Infinite vinner över dem båda med hästlängder.

Jag tänker inte gå in på djupet på varför det här var en så underbar spelupplevelse här eftersom jag ämnar skriva en text om det till Kraid. Däremot vill jag skriva några rader om cosplayplaner.

Ända sedan jag såg de första bilderna på Elizabeth visste jag att jag ville cosplaya henne. Sedan dess har jag kommit fram till att det vore för enkelt, hon har inga fantastiska gadgets eller imponerande vapen; det skulle abra bli en välsydd dräkt och det är ärligt talat lite tråkigt. Jag skulle behöva göra något lite mer visuellt slående om jag hade tänkt ställa upp i SM i Cosplay. Nu däremot, efter att ha spelat igenom Bioshock Infinite en gång och fullständigt förälskat mig i Elizabeth, säger jag :screw you, past me. I'm doing this.

Det handlar för mig så mycket mer om att återskapa något vackert och att få ge liv åt en karaktär jag älskar än att imponera på någon slags publik.

Bioshopping bag

Det finns ett antal spelserier som liksom etsat sig fast i mitt hjärta och aldrig kommer att lämna mig. Bioshock är en sådan spelserie. Jag älskar ALLT med Bioshock. Estetiken, musiken, storyn, spelmekaniken, allt allt allt!

När jag skulle hitta på ett nytt pyssel till nästa nummer av LEVEL så var jag precis i behov av en tygkasse med lite längre remmar så att jag kan hänga den över axeln. Så jag kombinerade min kärlek till Bioshock med denna tygkasse samt lite textilfärg och voila! Bioshopping bag!