Du vet att du har sett för mycket Dollhouse när.....

Jag drömde inatt. Att jag blev kontaktad av Åhlens här i Enköping för att de ville anställa mig. Det var mycket viktigt att jag inte berättade om detta för någon och jag skulle komma dit, redo att arbeta inom några timmar, detaljerna skulle vi diskutera där. Det var viktigt att jag skulle vara diskret.

Jag kom dit, klädd ganska neutralt och svart, som jag brukar egentligen fast så jag skulla "passa in" bland övriga anställda på Åhlens. Jag fick hänga upp min kappa i kapprummet och sen gick jag ut och började göra saker för att det skulle se ut som att jag arbetade. Ingen sa åt mig vad jag skulle göra så jag mest försökte göra allt jag såg behövde göras. Jag organiserade saker som låg i oordning och sådant. Sen ringde min mobiltelefon. Jag svarade och det var hon, chefen.

Vi pratar i telefonen om detaljerna kring min anställning, som är hemlig men inte direkt svart. Det här beslutas av någon högre i näringskedjan än våra myndigheter. Medans samtalet pågår går jag runt och letar efter den jag pratar med för jag vet att hon finns i byggnaden. Sen ser jag henne, vid parfymdisken. Plötsligt slår det mig varför detaljerna kring min anställning är en hemlighet. Kvinnan vid parfymdisken, med den förtrollande rösten och brittiska dialekten.. Det är Adele DeWitt...

U bring the body and I'll bring the steam

Förutom frivolitetspeppen har jag en allmän kreativitets-period såklart, dessa örhängen svängde jag ihop igår av lite smyckesdetaljer och gamla slitna kugghjul.

Frivolitetspeppen!

Den kom liksom från ingenstans igår. Frivolitetspeppen. Helt plötsligt ville jag bara slå frivoliteter så det gjorde jag. Jag gjorde det här bandet, en dekoration för håret eller hatten kanske? Jag tror att jag ska skicka den här till Ung Farbror. Jag ser den framför mig på en vinröd eller beige clochehat, sträcker sig runt kullen som en lagerkrans.

Jag tror att frivolitetspeppen är en väldigt praktisk försvarsmekanism som kickade in. Den senaste tiden har jag känt en tomhet växa inom mig och den nådde sin topp den här veckan. Jag har känt mig fången i mitt eget liv, vilket inte är en obekant känsla för mig alls men den slår mig som lite märkligt just nu. På många sätt känner jag mig mer fri än jag gjort på många år.

Förr var det alltid mina handarbeten som räddade mig, och det tog ett tag men mekanismen kickade till sist in och räddade dagen.

Man ska inte fly sina känslor är det nog många som säger, men faktum är att om man lider av en ångeststörning så är känslan oftast där helt i onödan, det finns inget att bearbeta. Det är bara en känsla som äter upp en innifrån som man måste sluta fokusera på. Det här är mitt sätt. Det här är hur jag överlever. Jag skapar.

2010 - ingenting är bra, allt är dåligt!

Året började sisådär. Min bror hade nyårsfest med sommartema hos mina föräldrar och festen var hemskt trevlig men röran den lämnade efter sig var inte av denna värld. Det är svårt att begripa att vuxna människor kan vara så stökiga. Vi spenderade troligtvis sammanlagt ett dygn på att städa upp efter festen men det var fortfarande vansinnigt stökigt när mor och far kom hem från Finland.... Men med en så vansinnigt dålig början på året kan det inte gå annat än uppåt, eller? Jag hoppas verkligen det.

Till nyårsfesten sydde jag en ny kjol. Ballongkjolar har jag inte riktigt kunnat bestämma mig för vad jag ska tycka om. De ser väl lite trevliga ut men.. Men.. Ja vad ska jag tycka om dem? Enda sättet att verkligen undersöka saken var att sy en.

Den här är sydd i ett grovt bomullstyg från Jotex, ett inredningstyg alltså. Utöver det har jag små detaljer i lack (passpoaler runt linningen) och en dragkedja i back. Jag måste säga att det var väldigt skoj att sy och jag är väldigt nöjd med resultatet. Det här är helt klar min nya favoritfestkjol.

Jag sydde mest på känn, som jag alltid gör, men om du vill ha en tutorial så vet jag att min bloggvän Katafalk har en jag kan rekommendera.

Hälsningar från Finland

Jag sitter i en stuga mitt ute i de finska urskogarna just nu och myser. Stolthet och Fördom på tv, mitt favoritgodis i munnen och min netbook framför mig. Jag har haft en fantastiskt fin jul, som vanligt.

Det blev mycket lite handgjort den här julen och det gör lite ont I hjärtat. Det känns fel. Jag har ju i så många år nu skapat merparten av mina julklappar med mina bara händer, lagt ner timmar av kärlek och hårt arbete på dem men inte iår. Det fanns inte tid, det fanns inte energi. I år har jag jobbat istället.

Sakta men säkert börjar jag känna att jag http://kanske aldrig kommer kunna ha det kreativa produktiva som jag alltid haft i mitt liv. Jag har så små energireserver. Allt jag har går åt till att jobba och att försöka ta hand om mig själv så jag klarar av att jobba nästa dag igen. Jag ångrar inte att jag tog steget och började arbetsträna, men jag önskar att jag kunde få jobbet och mitt kreativa skapande att finnas samtidigt. Det är nog inte omöjligt, men det kräver nog en del experimenterande med strategier.

Det enda jag gjort själv iår är farmors julklapp. En brosch i form av en stor prålig svart ros. Hon har länge önskat sig en sådann och hon blev så glad när hon öppnade paketet att hon skrattade och nästan skrek rakt ut. Jag lade upp en tutorial för ganska länge sedan på hur jag gör mina tygblommor och här om kvällen hittade jag en liknande beskrivning på en annan site med en något snabbare variant av samma metod som jag tänkte att jag skulle dela med mig av. Här hittar ni den.

Jag fick fantastiska julklappar, betyligt bättre än jag kunnat hoppas på. Jag har länge behövt en trådlös router och en sådan fick jag, likaså en ny allt-i-ett-skrivare som fungerar trådlöst. Lite smycken och Hello Kitty-saker, pengar, allmänna sånna där småsaker man får runt jul. Men det bästa av allt kom i en ganska liten avlång låda. Jag öppnade kartongen och tog fram en bit papper med en utskriven produktbekrivning. Det tog en stund innan jag förstod vad det var jag hade fått... Jag fick en ny TV. En ny fin 32” platt-TV. Jag har länge behövt en ny, den jag haft tills nu är mer än 15 år gammal, på väg att ge upp och därtill lånad av en vän. Jag hade inte ens kunnat föreställa mig att jag skulle få en ny TV i julklapp. Min bror visste inget om att jag skulle få en TV, så han blev lika förvånad som jag. Att han inget fick veta innan berodde på att han fick ett likadant paket själv. Rättvist var det, och oerhört generöst. Längtar efter att få komma hem på söndag och leka med nya elektroniken!

Jag hoppas att ni alla har haft en fantastiskt mysig jul, på ett eller annat sätt.