Mitt huvud är en torktummlare

Tjugo i nio ikväll ringde min mamma mig. Hon hade just skickat ett tips på msn men jag hade inte svarat fort nog så hon ringde istället. Hon ville tipsa om en dokumentär på SVT1 som började klockan nio.

Mitt huvud är en torktummlare.

Vilken fantastisk titel! Det här var en dokumentär om ADHD, mer specifikt om att vara vuxen och ha ADHD. Man fick följa bland annat bandystjärnan Per Fosshaug när han genomgick en ADHD-utredning och det hittade jag en artikel om på Aftonbladet: De slogs mot alla odds

Artikeln är ju inte direkt en ADHD-artikel, men väl värd att läsa ändå. Om dokumentären går i repris, vilket jag är säker på att den kommer allt göra, så uppmanar jag alla som känner någon med ADHD eller helt enkelt vill förstå sig på diagnosen bättre att se den. Det var en bra informativ dokumentär som tog upp några väldigt olika personer med samma grundproblematik.

Jag kunde känna igen mig i mycket av det och jag ska vara ärlig och säga att jag satt och grät under somliga bitar av den. Säga vad jag säga vill, men jag har fortfarande ont av allt ont jag genomlidit fram tills, och till viss mån efter, det att jag fått min diagnos och fått rätt hjälp. det som fick mig mest gråtig var nog mot slutet, när boxarkillen pratade om sin 6-åriga son som börjat visa symtom och hur han tyckte att det var en stor skillnad mellan sonen hon honom. Hans son har honom där som kan skydda honom mot världens okunskap om deras problematik.

Tack mamma för tipset, det var en superbra dokumentär.