En vit jul

Nu sitter jag här mitt ute i skogen med laptopen framför mig. Bror spelar syntig julmusik på sin macbook och vi dricker julmust. Vi är omringade av en armé tomtar och värmeljus, nu finns det ingen återvändo. Vi, och julen, är här.

Färjan åkte från Stockholm i lördags, 16:30. Om själva resan finns inte så mycket att säga, vi åker på de här resorna så ofta att det känns väldigt vardagligt allting. Hytten, nattklubben, taxfreen. Det är väldigt mysigt men inget vi blir särskilt uppspelta över. Trubaduren ombord var däremot värd att bli uppspelt för. Rasmus Eriksson hette han och var helt fantastisk. Kryssningstrubadurer brukar vara ganska så tråkiga vanligtvis. De spelar liksom pliktskyldigt, man känner inte glädjen. Rasmus spelade självklart alla trubadurklassiker men det som jag kommer att komma ihåg är att han är den första krysstrubaduren som någonsin faktiskt tagit sig an att spela en Tenacious D-låt när jag önskade en. Han fick välja fritt och han valde "I'm the only gay eskimo" till min stora förtjusning. Inte nog med det, han avslutade sin spelning med Stephen Lynch. Rasmus i mitt hjärta! Hoppas han spelar på resa hem också, men det är inte så troligt. Det är inte samma färja och dessutom finns det ohyggligt många krysstrubadurer.

När vi åkte av färjan i Helsinki var det blött och kallt, men ingen snö. Ju närmare Kääpälä vi kom, desto mer började det likna ett vinterlandskap värt att fira en riktig jul i. Vi åkte inte bara till Finland, vi åkte till julen. Eller kanske tog vi den med oss? Det jag slås av i år, som jag inte lagt märke till tidigare, är att folk här inte pyntar särskilt mycket till jul. Nu vet jag ju inte hur det ser ut inne i husen vi passerat på vägen hit men det är väldigt sparsamt med julbelysning överallt. Ungefär vartannat hus har någon juljusstake i fönstret, vart femte hus har någon form av julbelysning på tomten om ens det. Man skulle inte ens kunna gissa att det närmar sig jul.

Det tog inte ens ett dygn innan vårat hus var det mest pyntade i byn. Det sitter elljusstakar i alla fönster, det hänger flera julstjärnor här och var och ljusslingor pryder altanerna både på huset och på gäststugan. Det hänger till och med belyst pussande snögubbe-par på bastustugan. Invändigt är huset invaderat av tomtar och ljusstakar, det enda som faktiskt saknas är julgardiner och jag saknar dom inte så hemskt mycket kan jag avslöja. Mamma är ganska så entusiastisk när det kommer till julpyntet, och även om jag klagar på hennes förbannade tomtar så tycker jag faktiskt att det är mysigt. Men gissa om det kommer att bli prat i byn nu. "De där svenskarna ska alltid vara så märkvärdiga, vilka tror de att de är egentligen?".

Idag åkte vi till Kouvola, staden närmast vår lilla by, för lite julshopping. Jag handlade några enstaka sista julklappar men mest blev det klappar till mig själv. Resten av dagen går nog ut på att ta det lugnt och invänta kvällen. Precis som igår blir det het bastu och kall öl. Livet ute i storskogen är inte så dumt....