Julafton... Solen skiner och det är vitt vitt vitt överallt. Jag som knappt vågade hoppas på en vit jul. Jag vill på sätt och vis skriva en lång överromantisk text om hur mysig julen är, men samtidigt känns det som att det vore på något sätt överflödig. Jag känner mig upprymd av julglädjen och vill dela med mig av den, men det känns inte som att jag kan göra det genom några rader text. Jag vill att ni ska vara här med mig och känna värmen och dofterna från köket.
Jag tror inte att våra jular är särksilt märkvärdiga jämfört med andras firande egentligen, men den är magisk ändå. Man vaknar på morgonen och kommer in i köket som är sprängfyllt av all julmat och julgodis, men inget får man egentligen vidröra förrän det är matdags. Man hämtar julgranen, man dekorerar den och spenderar hela dagen mer eller mindre framför TV'n med glögg eller julmust i handen. Det går så mycket mysiga filmer kring julen, men något jag saknar är svensk jultv.
Jag har spenderat de senast årens jular i Finland, det är såpass att jag inte hunnit se Lasse Kronér leda julprogrammen ens. Jag saknar tomtens julklappsverkstad, Askungen och Kalle Ankas rage against the hackspett. En mysig grej i finsk TV dock är tomtens heta linje. Varje jul i många herrans år är det ett långt morgonprogram som utspelar sig i tomtens verkstad som är helt fantastiskt fin. Där tar han sedan emot email och telefonsamtal från barn och presenterar lite julprogram. Det är ett oerhört vackert program rent estetiskt. I Finland tar man tomten på större allvar än i Sverige. Rekvisitan och kostymerna är underbart välarbetade, det gör det så mycket lättare att faktiskt tro på tomten. Det kanske är tur att jag missar svenska julprogrammen. Jag vet inte om jag skulle kunna acceptera någon annan än Arne Weisse som programledare. Finska tomten och hans verkstad är nog bättre för min mentala hälsa trots allt. Bilden högst upp i inlägget är på den finska tomten jag nämnde tidigare.
Bror spelar julsånger av Loa Falkman via Spotify på sin macbook medans jag sitter här och skriver. Mys mys mys. Min stora sorg är att jag glömde att ladda hem H.P Lovecraft Historical Society's julskiva innan jag åkte hit. Visst har vi internet här men det är långsamt och Spotify har inte den skivan. Santa Baby av Eartha Kitt fanns däremot, till min stora glädje. :D
Nu börjar det sina med kraft i laptopens batterier så jag ska väl gå och sätta mig framför TVn med de andra. God jul på er allesammans, jag återkommer senare ikväll med ny rapport.
onsdag 24 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar