söndag 15 mars 2009

Smörgåstårta och rollspel, just another sunday.

Idag fyllde min mamma år så jag åkte ut till föräldrahemmet på besök. Där vankades det smörgåstårta, vi betalade för oss med en orchidé och en ask chokladtryffel. Jag hade gärna köpt något lite större eller tillverkat något lite roligare, men det finns inte så mycket energi att ta av nuförtiden och framförallt inga ekonomiska resurser. Jag hoppas hon blev glad ändå, det var en fin orchidé och hon förstår att det är skrallt i kassan.

Sen åkte vi tillbaks till stan för att spela lite rollspel. Conan, D20 2nd edition, utgivet av Mongoose. Jag är rollspelsnörd och älskar att spela rollspel men karaktärsskapandet är min baneman. Rollformulär ger mig panik. Blanketter med massor av siffror som ska läggas ihop hit och dit, rutor som ska fyllas med information som ska hittas i rätt tabeller i rätt bok. Det är nästan såpass att jag är på väg att utveckla en fobi mot karaktärsskapande, och levlande. Det är fruktansvärt löjligt och jag verkar dessutom bli värre med åren.

Jag tror att det beror på att ju äldre jag blir, desto längre har jag spelat rollspel och desto mer självklart borde det vara hur man går till väga när man skapar en karaktär. Det borde vara självklart vilken stat modifier man har om man har till exempel 13 i styrka och jag borde verkligen vid det här laget förstå hur många skillpoints jag får vid vilken level osv. Jag känner mig helt enkelt korkad när jag skapar karaktärer och fruktansvärt stressad. Man måste läsa på om alla feats, ras- och klassbonusar medans alla andra sitter och väntar på att få kolla upp saker i boken.

Jag är rädd för att vara korkad och i vägen, som jag alltid varit. Den rädslan är korkad och i vägen.

Pojkvännen (som också är spelledare när vi spelar Conan) hjälpte mig göra min karaktär innan vi åkte iväg för att spela. Han försöker förstå varför det här är så svårt för mig och han gör ett ganska bra jobb med att behålla lugnet och tålamodet, även när jag får panik över ett uselt litet rollformulär.

När väl allt tråkigt pappersarbete är klart kan jag andas igen, då börjar det roliga. Skapandet av karaktären, människan bakom alla siffror och feats. Allt eftersom vi spelat idag har hon växt fram i mitt huvud. Lucilla, född och uppvuxen i Old Tarantia, världsmetropolet. Kanske skriver jag hennes historia en dag och publicerar här? Det har varit alldeles för lite med nörderier i den här bloggen.

Vi hann inte spela så hemskt länge just idag, karaktärsskapandet tog väldigt lång tid och Matte var tvungen att sticka tidigt eftersom han ska upp och jobba innan klockan 06:00 imorgon, men vi har kommit igång och fått känsla för äventyret och våra karaktärer. Jag ser mycket fram emot nästa speltillfälle. Tilläggas bör också att Conan är ett av mina absoluta favoritrollspel.

Nu börjar det närma sig läggdags för mig, men för Lucilla, den Aquiloniska tjuven, har natten bara börjat. Hon kommer nog rida ut på egna äventyr i min drömvärld under nattens gång. Natti natti på er.
Reaktioner:

6 kommentarer:

Anna sa...

Ja, gärna mer rollspelsnörderi! Blite helt glad och nostalgisk av att läsa sånt!

Den där rädslan för att vara i vägen, den har jag också alltid släpat på. Vill inte ens tänka på hur många krokben den har satt för mig.

Deliana sa...

Mer rollspelsnörderi it is! Från början hade jag tänkt skriva ungeffär lika mycket nörderi som sömnad, men det blev liksom abra mycket mer sömnad. Jag tror kanske att jag fick för mig nånstans på vägen att mer nörderi skrämmer bort de som bara läser för sömnaden. Men vad tusan, det är min blogg, jag bestämmer väl ändå om jag får skriva om nörderier eller inte ;)

Magister sa...

Jag har förstaupplagan av Conan-rollspelet -- den där någon klantig redaktör har kört en "search & replace" på alla "lb" och ersatt dem med "lb.". Ser lite lustigt ut med ordet "spellb.ook". :)

Deliana sa...

Magister, nejmen har fu hittat hit igen! Söker du dagligen på "Conan" också? ;) Det lät som en ganska så jobbig bok att läsa i. ;)

Magister sa...

Attans -- avslöjad! ;-)
Nej, jag bokmärkte bloggen i händelse av att något kul kunde dyka upp.
Jag har faktiskt inte läst Conan-spelet eller spelat det -- bara bläddrat i det och låtit "Oooh" och "Aaah" och "Sweeeet". :-) Jag har en olycklig tendens att köpa på mig spelprylar utan att spela dem.

Deliana sa...

Magister, ja men vet ju aldrig. Ena dagen är det stickning, nästa dagen Lovecraft här i bloggen. Det blir väl lätt sådär när man jobbar, man har pengar att köpa allt skoj men aldrig tid att faktiskt göra något med det.