Jobbsökarpanik och kvarskattsångest

Jag försöker att hålla humöret uppe men det börjar bli lite svårt. Det här är en minst sagt omtumlande tid i mitt liv. Jag har hittat en kärlek jag inte trodde var möjlig och är på många sätt lyckligare än jag någonsin varit förut men det måste väl finnas en balans i livet, förmodar jag.

Så nu sitter jag här, i skiten. Om lite mer än en månad blir jag arbetslös och idag fick jag beskedet om att jag ska betala femsiffrigt i kvarskatt. Vilken jävla solskenshistoria. Det finns inga avdrag jag kan göra för att lösa det där med skatten och det är inte egentligen en fråga om att någon har gjort fel heller, det är enbart en fråga om att det helt enkelt förväntas att jag skulle ha förstått att jag måste tala om för min arbetsgivare att dra rätt mängd skatt från min lön. Jag antar att det är sånt som står i vuxenmanualen, eller? Någon sådan har jag aldrig fått. Nåja. Det är bara att bita ihop och hoppas att jag hittar ett nytt jobb, för den sortens pengar har jag vare sig liggandes eller inkommandes annars.

Jag har inte råd att lägga energi på att oroa mig för det där med kvarskatten heller för den delen. Min energibudget är så väldigt liten, jag måste verkligen fokusera på att hitta ett nytt jobb i första hand. Jag har beräknat att jag på sin höjd klarar av 2 månader utan inkomst så det börjar bli brådis nu. Men vem vill ha någon som mig?

Jag har inte försvinnande låg självkänsla, jag vet att jag är skicklig och kapabel på en mängd olika områden men på pappret ser jag faktiskt inte så imponerande ut. Jag imponerar i köttvärlden, inte på pappret. Kommer jag bara till en intervju så får jag verkligen chansen att glänsa men vägen dit är lång och kantad av hård konkurrens med utbildning och dokumenterad erfarenhet i bagaget.

Jag har provat att utforma mitt CV på så många olika vis men vad jag än gör och hur jag än formulerar mig så ser resultaten likadana ut: på 10 utskickade ansökningar får jag på sin höjd ett "nej tack". Det är dags att prova något nytt. I helgen ska jag skapa mig själv ett ordentligt hem på nätet.

En wordpressinstallation ligger och väntar på att bli designad och fylld med information. Det ska bli en ganska personlig site, men egentligen något som ska kunna presentera mig ur en lite mer proffesionell synvinkel än vad min blogg och min twitter gör.

Jag återkommer med mer information så fort jag är färdig men tills dess kan ni kika in på min LinkedIn-profil.

På klippkanten

Det är så väldigt mycket som känns motigt nu och det är så väldigt lätt att känna att det är som att världen och livet medvetet arbetar för att krossa mig. Dels har jag naturlig dalgång just nu vad gäller min humörkurva men det blir knappast bättre av att jag nu står inför kommande arbetslöshet. Den sista april jobbar jag min sista dag på biblioteket där jag har jobbat sedan juli 2011. Det har varit en lång tid av ett antal korta till ytan identiska vikariat som avlöst varandra som nu börjar närma sig sitt slut.

Tänk att jag har jobbat så länge på en och samma plats utan att för en sekund haft tyggheten i att veta att jag fortfarande har ett jobb ett par månader in i framtiden. Jag inser att det knappast är ovanligt på dagens arbetsmarknad, men det betyder inte för den sakens skull att det inte är jobbigt.

Nu sitter jag här igen med mitt CV som så många gånger förr, petar och piffar och försöker få det här stela dokumentet att säga någonting om vilken potential jag har snarare än om vad jag har gjort tidigare. Det är så förbannat svårt att sälja sig själv. Det spelar nästan ingen roll vad jag skriver, jag vet hur det fungerar. Jag skickar ut hundra ansökningar, skriver ett nytt brev för varje, lägger ner mer energi än jag över huvudtaget har att ge och får på sin höjd en handfull svar. Några få, automatiserade tack men nej tack.

Jag vill verkligen känna att det är ett spännande äventyr jag ger mig ut på men det håller inte. Upprymdheten över att stå inför något nytt är så liten i jämförelse med oron för att det inte ska finnas något.

Lika men ändå så olika

Min aktivitetsersättning gick ut den sista maj. Det såg ganska mörkt ut ett tag, jag oroade mig mycket för att bli urförsäkrad men så blev det inte. Jag gjorde en ansökan om att få aktivitetsersättning på halvtid och den fick jag beviljad. Det innebär att från och med den första Juni 2011 är jag arbetsför på halvtid. Jag kunde inte vara med nöjd, det här är precis vad jag jobbat för under alla dessa år.

Det innebar ju dock att min praktik på Science Fiction Bokhandeln tog slut. Eftersom bokhandeln har så pass många anställda innan mig som har rätt att få fler timmar innan de kan anställa någon ny reguljärt så fanns det ingen plats för mig där, inte med regelbundet schema. Under juni månad hade jag en del jobb där ändå. Eftersom jag arrangerade en Star Wars-temadag (som för övrigt blev mycket lyckad) så lyckades jag skrapa ihop mina timmar under den månaden men faktum kvarstår: jag bor i Enköping. Om jag inte har en hel halvtid garanterad varje månad är det inte motiverat att betala 2400 kronor i månaden för det pendelkort jag skulle behöva.

Så jag sökte jobb och jag började i god tid innan min praktik var slut. I ett par månaders tid skickade jag ansökning på ansökning utan att få svar och mot slutet av juni började jag helt tappa hoppet. Det var då jag fick ett sms av min vän Henrik. Han undrade om jag ville vikariera på biblioteket. Jag skickade in en ansökan, gick på intervju och den första juli gjorde jag min första arbetsdag på Enköpings Bibliotek.

Hej. Jag heter Sanna och jag är biblioteksassistent.