Från min mors trädgård

 De senaste åren har jag i allt större utsträckning intresserat mig för att ta till vara på det som jag själv kan plocka från naturen. Eller ja, jag säger naturen men jag menar min mors trädgård. Eftersom så väldigt många har frågat efter det så tänkte jag att det var dags att dela med mig av recepten på mina välsmakande drycker.

Svartvinbärsbladsaft

Min mamma har så länge jag kan minnas det varit väldigt duktig på att ta tillvara på det som skördats från hennes trädgård. När jag var liten brukade hon till exempel göra saft. Svartvinbärssaft har jag aldrig gillat men den saft min mor gjorde på bladen från samma buske har alltid haft en särskild plats i mitt hjärta. Smaken påminner till viss del om fläderblomssaft. En kvist mynta kan med fördel slängas ner i hinken tillsammans med svartvinbärsbladen. Saften är frisk nog som den är men myntan tillför ändå något visst till smaken.

Du behöver:
3 l svartvinbärsblad (använd bara de fräschaste bladen på busken)
3-4 citroner
60 g citronsyra
2 l vatten
2 kg socker

Skölj bladen och lägg dem i en 10-litershink med lock. Min mamma använde alltid en metallhink men jag använder en av plast och det gick alldeles utmärkt.  Tvätta citronerna noga, skiva dem och lägg dem i hinken tillsammans med bladen.
Häll vattnet och sockret i en kastrull och koka upp det under omrörning tills allt socker har lösts upp.
Häll sockerlagen över bladen och citronskivorna, tillsätt citronsyran och rör om ordentligt.
Ställ hinken på en sval och mörk plats i fem dagar. Rör om två gånger per dygn.
Sen är det bara att sila saften genom en silduk och hälla upp på flaskor. Har du inte en silduk går det bra med en kökshandduk av bomull, se till att koka den först bara så att den är ordentligt ren!

Även om saften håller länge som den är så kan det vara en bra idé att frysa in en del av den om du misstänker att det kan dröja ett tag innan allt går åt. Använd plastflaskor och fyll dem inte mer än till hälften eftersom vätskan expanderar när den fryser.

Rabarberlikör

När jag firade midsommar fick jag smaka på gudarnas nektar: hemmagjord rabarberlikör. Färgen var förtrollande och smaken var rent ut sagt fantastisk. Så jag bestämde mig för att göra en sats själv och den blev precis lika himmelsk som den jag fick smaka på midsommarafton. Jag är inte den som är girig så nu vill jag dela med mig av smakrikedomen.


Du behöver: 
7,5 dl vodka (ju finare vodka desto mer mild blir spritsmaken i den färdiga likören.)
Skivade rabarber
1 kilo socker

Häll vodkan i en liten hink med lock.
Fyll på med skivade rabarber tills vodkan nätt och jämnt täcker dem.
Tillsätt sockret och rör om ordentligt.
Sätt på locket och ställ hinken mörkt, till exempel i skafferiet.  Där ska den få vila i 3 veckor, men rör gärna om den ett par gånger under den tiden.
Efter tre veckor är det bara att sila bort rabarberna och hälla upp likören på flaska och njuta!

Tips på en supersmarrig rabarberdrink! I ett highballglas: fyll upp glaset med isbitar, tillsätt 2cl rabarberlikör och  2cl Likör 43. Fyll upp glaset med mjölk. Jag kallar den "My Liqueur Pony".

Amigurumis söker nytt hem!

Jag behöver mer plats i lägenheten och mindre plats i plånboken. Samtidigt misstänker jag att det råder akut brist på amigurumis i det svenska folkhemmet. Kanske vill du ge någon av dessa figurer ett nytt hem?

Gomez

Gomez är den charmerande huvudpersonen från det rent ut sagt underbara spelet Fez. Han är ca 10 cm hög och hur söt som helst. 200 kronor.

Totoro

Totoro vill också ha kärlek! Han stod länge i en av mina hyllor men fick flytta ner i en låda för ett tag sedan. Han skulle nog må bättre på din hylla. 9,5 cm mäter han från bordet upp till öronspetsen. 300 kronor.

Purple and Green

Purple och Green har haft det bra hos mig men jag känner att det är dags för dem att ge sig ut i den stora världen nu. Vill du ge dem ett nytt hem? De är ca 9-10 cm höga. De säljs som ett par. 500 kronor.

Katamari

Denna lilla boll är sisådär 8 cm hög och virkat i bomullsgarn. 200 kronor.

Vid intresse, lämna kommentar här, kontakta mig på twitter (@missdeliana) eller maila mig på missdeliana (at)gmail.com. Priserna på mina figurer baserar jag på mängden arbete, inte på storleken. Två figurer av samma storlek kan därför ha ganska olika pris om den ena har fler detaljer. Jag tar i nuläget inte specialbeställningar.

Farväl, Räkis.

För 1-2 dagar sedan dog min amanoräka. Jag har inte superstarka emotionella band till mina akvariedjur men lite sorgligt är det allt. Ni akvarister där ute kanske reagerar över att jag skriver räka i singular, för visst trivs de bäst om de är några stycken? Jag hade fler. 2006 köpte jag 3-4 stycken. Amanoräkor blir, som jag har förstått det hela, ca 3 år gamla. Jag tror att det är 2 år sedan Räkis kamrater trillade av pinn.

Jag har ingen aning om hur gamla de var när jag köpte dem, men om vi utgår ifrån att de var födda samma år som jag köpte dem så blev Räkis alltså 6 år gammal. Det är inte så dumt för en amanoräka, det!

Jag har ett gäng Crystal Red-räkor i ett annat kar och i och med Räkis bortgång har jag äntligen en ursäkt att köpa fler räkor och framförallt: en ursäkt att dela med mig av den här fina bilden jag tog 2006 på Räkis (som gömmer sig bakom mossan) och en av hennes kamrater.

Sommarkänsla på balkongen

Efter många års längtan efter en mysig balkong har jag äntligen tagit tag i det. Jag har köpt trätrall, sått frön och planterat om kryddväxter jag köpt på Ica. Jag har till och med klistrat upp små fjärilar runtom hela balkongen.  Jag måste säga att det är ohyggligt trivsamt på balkongen nu. För första gången sedan jag flyttade in letar jag efter ursäkter till att sitta där ute.

Jag hade inte tänkt lägga ut några bilder på min balkong förräns den var "färdig", det vill säga när mina växter yvat till sig lite, framåt juli eller så. Men det råkade bli en balkongbild av bara farten igår när jag skulle fota min senaste amigurumi-skapelse. (En guldstjärna i kanten till alla som vet vad den lille filuren heter!) Så varsågoda, njut lite av min soon-to-be prunkande balkong.

Dagens loppisfynd: ett goråjärn

Jag älskar loppisar. Man vet liksom aldrig vad man kommer att hitta. Det är långt mer ett äventyr än vad det är att åka till en "vanlig" affär eller ett köpcentra. Oftast hoppas jag naturligtvis på My Little Pony från 80-talet men jag hittar en hel del andra pärlor också. 

Idag hittade jag ett "goråjärn" för 30 kronor. Damen som sålde det var sannolikt av norsk härkomst. Hon berättade att kakan man använder järnet till kallas för "goro" eller "goderåd" men att man i Sverige oftast kallade dem för "gorån".

Efter att ha googlat runt lite har jag till sist hittat några recept att använda mig av. Om jag har tid imorgon kväll så kan det hända att det blir premiäranvädning av mitt nya goråjärn.

Ett lovande recept hittade jag på Bevemyrs blogg.

Gail Carriger och mitt nya parasoll

I onsdags besökte den förtjusande steampunkförfattarinnan Gail Carriger Science Fiction Bokhandeln i Stockholm. Anledningen till hennes besök var släppet av den svenska utgåvan av Soulless (Själlös), den första delen i The Parasol Protectorate. Det är en roman som utspelar sig i ett alternativt 1800-tal, där vampyrer och varulvar inte bara finns utan är en del av samhället. Släng dessutom in steampunk, parasoller och en god dos brittisk humor (trots att författarinnan ifråga är amerikan) så får vi Gail Carrigers böcker. Låter det intressant? Om inte så var min kortfattade presentation av boken ganska kass för boken är riktigt bra.

Hur som helst, efter att ha läst Gails bok insåg jag exakt hur hemskt det är att jag inte ägde ett parasoll. Så direkt efter jobbet på onsdagen besökte jag Minns Du, en antik- och prylhandel som ligger mitt emot huset där jag bor. Och där såg jag det, det svarta spetsparasollet som jag längtat efter sedan jag var en 14-årig liten gothare.

Parasollet är sannolikt från tidigt 1900-tal, eventuellt sent 1800-tal, och prislappen var därefter men nu är den min. Det fick naturligtvis följa med till signeringen senare under kvällen och passade perfekt på signeringsbordet med Gails suveräna böcker omkring sig.

Visst är det vackert? Jag älskar speciellt handtaget som är så vackert snidat med olika mönste rpå båda sidorna. Den lilla papperslappen med den förra ägarens namn på som jag fann i en tygrosett om handtaget var även det mycket förtjusande.

Nu måste jag naturligtvis köpa nya handskar också. och en ny hatt. Jag måste nog vid närmare eftertanke också sy en ny klänning.

Skaparglädje!

Även om jag inte delat med mig särskilt aktivt här på länge så HAR jag skapat. En hel del. Mycket av mitt skapande på senare tid har varit beställningsjobb. Jag skriver ju som några av er kanske redan vet pysselartiklar till dataspelstidningarna LEVEL och ROBOT.

I det förra numret av ROBOT gjorde jag ett helt uppslag med bakverk inspirerade av spel. Det var otroligt roligt att göra, dels för att jag älskar att baka men också för att jag älskar tryckt media. Tänk vilken lyx att jag får ta så mycket plats i en fysisk tidning!

Men det ALLRA roligaste dök upp nu, såhär i efterhand. I det nya numret av ROBOT kan man på insändarsidan läsa 2 insändare som verkligen gillade mina kakor. Den roligaste av dem var den här, där Anton och hans kompis Gustav berättade att de har bakat efter mina recept. Inte nog med det: de skickade in en bild också!

Tänk att min skaparglädje kan smitta av sig på andra på det här viset. Det är underbart!

GlossyBox!

Jag är ohyggligt dålig på att våga mig på något nytt. Så för en månad sedan hörde jag talas om GlossyBox via Twitter. Det är alltså en tjänst där man prenumererar på skönhetsprodukter. En gång i månaden kommer en otroligt tjusig liten låda hem med posten och i den otroligt tjusiga lilla lådan ligger det 5 mindre förpackningar av olika skönhetsprodukter och det kostar hör och häpna inte mer än 130 kronor.

Eftersom jag är väldigt dålig på att våga prova nya produkter är det här ett perfekt sätt för mig att upptäcka sådant som jag kanske aldrig annars skulle fått för mig att köpa.

Idag fick jag hem min första box och jag är så himla nöjd! Förutom att jag verkligen gillade produkterna så var lådan det hela kom i otroligt söt och väl värd att återanvända. Jag kommer utan tvekan att fortsätta prenumerera på GlossyBox. <3

Lyssna på mig i P3! (ja fast i efterhand dårå)

Idag tog jag en liten avstickare till Stockholm för att besöka Lina och Pär i PP3 och prata om det här med Star Wars. Varför hatar egentligen fansen George Lucas? Programmet går självklart att lyssna på även i efterhand:

Väl valda bitar: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4283&artikel=4954716
Hela programmet: http://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/3760227.mp3

My Little Pony - Gotta catch them all!

När jag först hörde ordet “tjejsamla så antog jag till en början att att det handlade om att samla på typiskt tjejiga saker. Ni vet, saker som är rosa om inte till färgen så väl till sin image. Med DEN definitionen så kan jag stolt säga att jag tjejsamlar. Jag samlar nämligen på My Little Pony, i huvudsak de från 80-talet.

Jag bestämde mig för att samla för lite mer än 2 år sedan men det började ganska trögt. Länge bestod min samling endast av de 4 ponnys* jag hade kvar från min barndom. Det dröjde ända till den här vintern innan jag började samla aktivt.

Min samling är fortfarande liten men jag är stolt över den. Jag har idag 22 G1-ponnys**, en handfull ponnys av G3 och G4, ett Dream Castle och ett Show Stable, inte illa pinkat med tanke på att jag för bara ett par månader sedan hade totalt 7 G1-ponnys.

Samlandet är otroligt givande för mig, det är en hobby med ett ganska tydligt mål och ett väldigt avlägset slut. Ett evighetsprojekt om jag så önskar. Varje ny ponny är en investering (förutsatt att jag inte köpte ponnyn ifråga till ett absurdt överpris i jämförelse med vad den är värd) och gör mitt arbetsrum till en betydligt mer färgrik och trivsam plats.

Det mest givande är nog kanske ändå ponny-vården. Att ta en smutsig, trasig ponny i med tufsigt hår eller kanske inget hår alls och restaurera den till sin forna glans.

Har du några gamla ponnys kvar från din eller dina barns 80-tal? Oavsett skick så är jag intresserad av att köpa dem till ett rimligt pris. De får ett tryggt och kärleksfullt hem hos mig.

*Peppermint Crunch och hela familjen Apple Delight, utifall att ni undrade.

**G1 är en förkortning för Generation 1 och avser ponnies tillverkade 1982-1995. G2 tillverkades 1997-2002, G3 2003-2009, G3,5 2009-2010 och G4 kom 2011 och är den generationen som går idag.