Chokladmuffins med blåbär

När jag vann i ett chokladlotteri på jobbet förra veckan lovade jag att baka något med chokladen. Dagarna gick och chokladhögen blev allt mindre och mindre. Till sist fanns bara en kaka kvar: Lindts mörka choklad med blåbär. Efter lite funderande kom jag fram till att kladdkakemuffins med inslag av blåbär måste bli en hit, och det blev det. Jag har inte själv hittat på receptet från grunden, jag har kombinerat ett par olika jag hittat runtom på nätet.

• 2 stora ägg (om de är riktigt små, ta 3)
• 2 dl strösocker
• 100 g Smör
• 1 dl ljus sirap
• 2 dl vetemjöl
• 1 dl kakao
• 1 tsk bakpulver
• 1 tsk vaniljpulver
• 1 nypa salt
• 1 kaka Lindt Blueberry Excellence (100 gram)
• ½ dl blåbär (plus ca 1 dl till garnering)

Vispa ägg och socker vitt och pösigt.
Smält smöret och blanda med sirap, blanda sedan ner det i äggsmeten.
Blanda de övriga torra ingredienserna och vänd försiktigt ner det i smeten.
Smält chokladen (i vattenbad) och rör ner det i smeten tillsammans med blåbären.
Häll smeten i muffinsformar och grädda i ca 12 minuter i 175 grader.
När muffinsen svalnat lite kan du fylla i gropen som blir med blåbär.

Chokladen från Lindt smakar i sig redan väldigt mycket av blåbär, men lite extra skadar ju aldrig och om inte annat ser det ju väldigt tjusigt ut. De här muffinsen kommer jag nog baka fler gånger. Blåbär+ choklad = Sant.

Tutorial: Från Herrtischa till Damtischa

Hittat din drömtischa men den finns bara i herrmodell? Inga problem, det är bara att sy om den. Det tar inte ens en halvtimme om du är vän med din symaskin. Det du behöver:

• En topp att använda som mall
  
• En tröja att sy om
• Papper och penna
• En skräddarkrita
• Sömnadsverktyg: Symaskin (helst med elastisk söm, alternativt overlock) , sax, knappnålar och tråd.

Börja med att vika både tröjan du ska sy om och tröjan du använder som mall på mitten, vertikalt. Lägg mallen ovanpå omsömnadsobjektet och rita av. Var noga med att t-shirten du ska sy om ligger plant och att alla kanter och sömmar ligger ihop så att du får ett jämnare slutresultat. Klipp ca en halv cm utanför längst linjerna du ritat. Nu kommer det kluriga.

Lägg ett papper på en mjuk yta, som till exempel en strykbräda eller på en sittkudde. Lägg tröjan du använt som mall på pappret, släta ut ärmen så mycket du bara kan och sätt knappnålar längst med sömmen. På det här sättet får du en perforerad linje att följa med pennan istälelt för att försöka vika tyget åt sidan medans du ritar av svåråtkomliga vråer, smart va? Det här är ett bra knep när man ska rita av ett par byxor också, till exempel.

Rita av ärmen längst de yttre kanterna (kom ihåg vilken sida som är mot vikt kant) och ta sedan bort kanppnålarna. Fyll i den streckade linjen.

Tröjan jag använde som modell hade lite för snäv ärm, men jag var nöjd med hur ärmhålet var, så jag passade på att göra lite modifikation. Jag ville ha en ärm som var nån cm längre och lite vidare, så jag klippte ut mitt utritade ärmmönster och klippte en massa jack i det, delade ut det som en solfjäder och ritade av på ett nytt papper. Det här är bra att göra även om du är nöjd med hur ärmen sitter eftersom tyget man använder för herrmodellen av t-shirtar tenderar att vara lite midre stretchigt än det man har i dam-toppar.

Lägg ut ditt ärmmönster på de avklippta ärmarna från tröjan du ska sy om. Var noga med att tyget ligger slätt och jämnt längst med fållen. Rita av och klipp ut ca en halv cm utanför linjen.

Eftersom ärmen är lite större än ärmhålet behöver vi rynka den lite innan vi syr fast den. Enklaste sättet att göra det på är att sy två raksömmar tätt intill varandra och sedan dra i övertråden på bägge sömmarna. Det behöver inte rynkas mycket alls, bara så ärmen passar in i ärmhålet.

Sy fast ärmarna mot ärmhålen först, räta mot räta, och sy sedan ihop tröjan i sidorna, från fållen längst ner ända ut till ärmen. Klipp bort alla trådändar och dra bort överblivna rynktrådar. Färdig!

Hoppas min tutorial är någon till hjälp! Fråga gärna om det är några oklarheter, jag svarar om jag kan.

Omsydda t-shirtar

Jag hittar ganska ofta t-shirtar med hemskt fina tryck på men problemet är att de kommer i två varianter. Å ena sidan herrmodellerna som inte sitter bra på ens killar generelllt å andra sidan dam-modellerna som visserligen är bättre men på tok för korta. Förr köpte jag damvarianten och sydde på en mudd nertill, men jag vill inte ha en påsydd remsa längst ner. Nuförtiden köper jag herrmodell och syr om istället.

Dessa två tischor hittade jag i gamla stan för en 50-lapp styck för ungefär en månad sedan. Jag råkade sy dem lite för tighta om magen men jag är nöjd ändå. De är sköna och kommer göra sig fina med min midjehöga ballongkjol (som för övrigt lämpar sig väldigt bra med just t-shirtar tydligen, bildbevis kommer någon dag). Till vänster här kan ni se passformen på på en t-shirt innan jag sytt om den.

Nu var det ett tag sedan jag lade upp en tutorial på något här i bloggen så jag kan glädja alla t-shirtälskare där ute med att jag idag har tagit bilder för att göra en tutorial i hur man syr om en herr-tshirt till en dam-tshirt. Coming soon, to a browser near you!

Nästa hållplats: Utopia

Det mysigaste klottret jag sett på länge. Det finns i gamla stans tunnelbanestation. När jag såg det här för första gångenf ör ett par måander sedan hade jag fortfarande Dmitrij Gluchovskjis Metro 2033 färsk i huvudet.

Boken utspelar sig i en postapokalyptisk framtid där mänsklighetens sista överlevare finns kvar i Moskvas tunnelbanesystem. Det moderna samhället är inte bortglömt men är mer legender än historia för de flesta. Världen ovan jord är radioaktiv och fylld av fruktansvärda monster, man är antingen en dåre eller en hjälte om man vågar sig upp dit.

Hur som helst så får det där klottret i Gamla Stan mig att drömma mig bort till en postapokalyptisk värld där vi tagit tillflykt till underjorden, där man i folkmun talar om mytomspunna stationer som kanske inte ens finns.

De säger att man i Utopia inte behöver vara rädd. De har vatten där, rent vatten och svamp och fläskkött i överflöd! Ja de säger att man kan leva till att bli så gammal som 50 år i Utopia. En mycket god vän till mig berättade att han träffat man som varit i Utopia en gång. De andra skrattar åt honom, men jag känner min vän, jag vet att han talar sanning. Utopia finns, det finns i slutet på röda linjen.

VICTORY

Jag har just sålt min första grej på Etsy! Sålt som i fått pengar för och allt! Hurra! Är så glad glad glad glad! Det är så spännande! Whohooo!!!

Veckans Bokomslag:

Jag har fått nog av romanshyllan och söker mig vidare till Sci Fihyllorna. Det här omslaget till Charles Stross bok "Saturn's Children" fick mig att blöda i hjärnan redan första gången jag såg det förra året. Vilken slags publik försöker de sälja till och skulle den publiken faktiskt känna sig nöjd med innehållet om de köpt boken för omslagets skull? Då tycker jag att den brittiska utgåvan har ett betydligt mer tilltalande omslag.

Söndagssvammel kring min kvinnlighet och min feminism

Det kanske kommer som en chock för er alla men... Jag är en tjej. Så är det. Jag är en kvinna, en ganska stereotyp sådan på många sätt. Jag har fruktansvärt många stereotypt kvinnliga intressen, jag föredrar manliga män som kan få mig att känna mig liten och ompysslad och även om jag äger ett par byxor så använder jag dem kanske 1-3 gånger om året, i övrigt bär jag kjol. Jag ser ut som en tjej, jag låter som en tjej och jag gillar en hel del tjejiga saker. Jag spelar oftare "tjejiga" spel som The Sims, Harvest Moon eller diverse strategi-spel än FPS och ja, jag gillar att shoppa.

Jag har också en hel del som nog skulle räknas som klassiskt manliga personlighetsdrag och det finns en hel del typiskt manliga aktiviteter jag uppskattar också. Jag tycker om att bygga och snickra och renovera (jag äger troligtvis fler verktyg än merparten av mina killkompisar). Jag dricker gärna ett par iskalla öl efter dag av hårt fysiskt arbete på gården. Jag tycker om att fiska och att vistas i vildmarken. Jag spelar rollspel, brädspel och dataspel. Jag tycker att kvinnokroppen är vacker att se på. Jag tycker om våldsamma blodiga skräckfilmer och jag har generellt rätt rå humor.

Det senaste året, allt efter att jag orkat engagera mig i omvärlden lite mer än jag förmått tidigare, har jag funnit att jag ibland skäms för den delen av mig som är en "typisk tjej". Det känns ofta som att jag gör fel för att jag är kvinna och lever upp till stereotypen, som att det sticker i folks ögon, att de anser att jag håller könskampen tillbaka. Det är förstås aldrig någon som sagt något sådant rakt till mig, men jag har hört kommentarer från olika håll som pekat ut kvinnor av "min sort" som bakåtsträvare som vill bli förtryckta. WTF?

Eftersom jag dessutom är en nörd så känns det som att jag blir lite närmare granskad, jag måste ju vara noga med att jag representerar mitt kön på "rätt sätt" när jag nu är på killarnas hemmaplan.

Men tänk om jag inte vill representera mitt kön? Tänk om jag bara vill representera mig själv? Tänk om jag faktiskt tycker om rosa prinsessklänningar eller spel med skumpande bröst, eller om jag faktiskt vill flirta lite blygt (eftersom jag har social fobi, inte för att jag är en tjej och tjejer ska vara blyga enligt gammal stereotyp) med min spelkompis? Tänk om jag bara vill vara mig själv och må bra.

Jag blir ofta lite stött när jag hör fraser "det är uppenbarligen inte designat för tjejer" när man pratar om ett dataspel som jag älskar såväl gameplaymässigt som designmässigt. Är inte jag en tjej? Får inte jag tycka att det är designat för mig?

Jag är inte politiskt engagerad, jag brinner inte för jämställdhetsfrågan på samma sätt som många runtom mig. Jag är helt enkelt inte intresserad av politik på det viset och jag har inte energi att engagera mig om jag ens skulle vilja. Jag har aldrig känt mig generellt sämre behandlad för att jag är kvinna men jag skulle kalla mig feminist, för jag tycker att vi är lika mycket värda i grunden oavsett vilket kön eller vilka intressen vi än må ha . Jag tycker att jag ska få vara precis hur och vem jag vill, vilket kön jag än tillhör. Det ska inte spela någon roll om jag bakar muffins eller hugger ved.

Någonstans finns det en ironi i att jag inte känt mig mindre värd för att jag är kvinna och gör typiskt kvinnliga saker som sedan jag i större utsträckning kom i kontakt med jämställdhetsdebatten.

Sömnig söndag

Det har varit rätt mycket den här veckan. Mycket spännande och roligt, många nya ansikten och upplevelser. Jag var på Dataspelsgalan och skrev en rapport som ni kan hitta här.

En sak jag glömde nämna i min eventrapport var ju att man fick en goodiebag. Det är min första goodiebag någonsin. Det är lite fånigt att bli uppspelt över en sån sak kanske, men jag blev förtjust även om innehållet inte var episkt. I goodiebagen fanns två filmer, en T-shirt från PEGI, en tidning för elektronikbranschen och en energidryck. Filmerna har jag faktiskt inte sett sen tidigare så dom blev jag hemskt glad för och jag tyckte nog allt att t-shirten var lite fyndig.

Energidrycken var lite spännande faktiskt. Det var Burn Mocha, en energidryck som smakar som en islatte, fast med en stor stark boost av socker. Jag hade nog aldrig köpt den i vanliga fall, men eftersom jag fick en gratis så provade jag och fann att jag gillade den. Jag kommer troligtvis köpa den igen när jag känner att jag behöver energidryck så det PR-knepet funkade fint.

I fredags var jag på spelblogmingel på Bysis i Stockholm. Det var mysigt men jag var lite blyg och lugn då i jämförelse med Dataspelsgalan där jag varit i 100% networking modem och minglat som en galning hela natten. Maria och Monika hade ordnat med en tipsrunda på puben med spelfrågor, jag och Ninas kille Viktor teamade upp och vann det hela, så jag gick inte tomhänt hem på fredagkvällen heller! FellowFollowers vinst-goodiebag var fin. Jag fick ett presentkort på SF-bokhandeln, 2 xbox-xpel, ett PS2-spel och två serietidningar. Dataspelsgalans goodiebag i all ära, men det här var så mycket bättre! Det enda som saknas nu är förstås en konsol att spela spelen på... Tips på vars jag kan vinna en xbox? ;)

Dataspelsgalapeppen

Ikväll ska jag på dataspelsgalan. I min värld är det hur häftigt som helst. Problemet är att jag inte riktigt har något att ha på mig som känns särskillt gala. Jag har festligare kläder än dessa, men det är just precis det här jag känner för att ha på mig idag. Tror ni det går hem? Blir jag insläppt? Blir jag utslängd? Jag är faktiskt rätt så nervös. På riktigt.

Blusen är ett gammalt Ellos-fynd jag köpt på rea, kjolen är egensydd och västen kommer från New Yorker. Till detta tänkte jag ha på mig ett par fina vagabond-pumps med 4 remmar och blommiga strumpbyxor.

Steampunk-brosch

Inspirerad av de nya kugghjulen jag köpte av min bror svängde jag ihop den här broschen igår. Den är ungefär 4 cm i diameter och kommer nog upp i min Etsy-butik snart. Jag ska bara bestämma mig för vad den är värd.

Veckans bokomslag:

Ett par veckor har gått sedan det senaste bokomslaget, här kommer Sarah Monettes "fängslande" roman Corambis, den fjärde delen av Melusiné-serien.

So out of my league

Jag har en väldigt knepig relation till mig själv, min självkänsla är fruktansvärt låg. En sak som jag reflekterat mycket över på senare tid är min oförmåga att ragga. Jag skyller gärna på att jag inte vet hur man gör och det är till viss mån sant. Det är dock inte den största faktorn.

Under de senaste veckorna har jag stannat upp och reflekterat lite kring vad som händer i mitt huvud när jag möter attraktiva människor och insett att jag ser varje människa som jag över huvudtaget känner att jag dras till som "out of my league". I allmänhet verkar jag kategorisera människor som antingen långt under mig eller högt över mig. Det finns ingen som är mitt emellan, det finns ingen som är så låg som jag men ändå attraktiv för mig.

Det dumma med det här är att jag rent logiskt förstår att många av dem jag känner mig attraherad av inte alls är helt bortom räckhåll för mig (jag är kreativ, smart och ser bra ut trots för många kilon, jag har bra koll på mig själv trots mina problem och jag har riktigt bra smak om jag får säga det själv) men det verkar inte hjälpa hur mycket jag än vet det på ett logiskt plan, min självkänsla är för låg. Jag kan verkligen inte ens i min fantasi se mig själv tillsammans med någon jag är intresserad av. Inte ens på det där viset som så många verkar kunna fantisera om till exempel en känd skådespelare.

Eftersom jag inte ens kan föreställa mig möjligheten så blir det ju väldigt svårt att agera intresserad, jag blir ju på sätt och vis helt ointresserad eftersom jag får för mig att personen ifråga är för attraktiv för mig. Lägg där till mina problem med att förstå sociala signaler, det är hemskt svårt för mig att ens gissa mig till en människas intentioner i sin kommunikation med mig.

Det är... knepigt.

Det är mycket nu...

Det har varit lite väl mycket med det jordiska (och det själsliga) på senare tid. Jag har pysslat och sysslat, bara inte med bloggen. Jag har bland annat sytt ett par hattar (varav två finns i min etsy-butik).

Och så har jag varit på releasefest för Final Fantasy XIII där jag invigde min senaste hatt.

I övrigt har jag mest jobbat och försökt hänga med i mitt eget tempo, som varit lite för högt. Och målat om i köket. Det blev fint. Och brunt.