Veckans bokomslag:

Tanken från början var aldrig att det bara skulle vara romansböcker, men det är ju en väldigt tacksam kategori att hitta fantastiskt dåliga omslag i. Denna veckas bok är "Immortals: The Gathering" av Jennifer Ashley.

Boken är del 4 av 8 i serien "Immortals". På SF-bokhandelns hemsida kan man hitta följande beskrivning på del ett i serien:

"Han kastade sig in i striden med ett silverflammande svärd i händern. Amber begrep inte riktigt varför han dök upp för att rädda henne. Han gick lös på demonen som hade dödat hennes syster och hon kände i sitt hjärta att han var förutbestämd att skydda henne. När hans läppar rörde hennes formades ett band starkare än döden. Men mörka skuggor formas över världen och snart kommer både Amber och hennes älskade att vara illa ute, om de inte lyckas klura ut hemligheten bakom "The Calling"."

Ny frisyr

Jag har inte haft så här kort hår på många år. Det känns ovant, det är säkert nära 10 cm som klipptes bort. Det var mer eller mindre en nödvändighet dock. Förra året ställde jag upp som offer för en vän som skulle göra gesällprov som frisör. Det jag fick bli försökskanin för var en permanent. Det var roligt och jag tycker nog jag gjorde en del skoj med mitt hår som lockig, men permanenten slet ju förstås hårt på håret. Nu är nästan allt det slitna bortklippt.

Jag trivs nog i det här håret, hade nog kunnat klippa det lite kortare ändå och varit nöjd. Nu måste jag ju bara skaffa mig en cloché-hatt och ta sepiatonade foton på mig själv!

Den senaste veckan har jag småpysslat en del, gjort lite små rosetter till håret, knåpat ihop ett par frivolitetshalsband. Jag försöker samla ihop lite grejer så jag kan starta en liten etsy-butik. Det ska bli skoj att se om någon köper mina alster. Bilder kommer givetis så småningom på allt småpyssel. :)

Vardagssöt

Jag känner mig lite sådär vardagssöt på ett gothigt sätt idag. Jag börjar hitta tillbaka till mig själv rent utseendemässigt. Det känns väldigt sådär 14 att slänga upp webcam-bilder såhär men jag känner mig söt, så jag gör som jag vill! I embrace fjårtismentaliteten idag. Diademet med blommor på köpte jag från Indiska på rea för 20 kronor förra veckan. Notera att jag har ett likadant halsband på mig som det jag gjorde till Melanie.

Ett förkläde till Kniven, ett till baby-Godzilla och ett till mig...

Ikväll ska jag ha lite myspystjejkväll. Vi ska baka, spela spel och vara allmänt mysiga. Kniv-Hanna har klagat ett tag på att hon inte har ett fint förkläde, så jag gjorde ett till henne. Så tjejigt jag bara orkade göra. Jag har också köpt en liten Godzilla-plushie till henne, och då blev jag ju tvungen att sy ett matchande förkjläde till Godzilla också.

Det fantastiskt fina mönstrade bomullstyget hittade jag på en second hand-affär. Det är ganska tätvävt och ganska smalt, jag misstänker att det kan ha varit ett lapptäckstyg från början. Det var en lång gardinkappa som kostade 20 kronor. Jag kan konsten att fynda! Sen hade jag ju redan ångan uppe så jag svängde ihop ytterligare ett förkläde av ett gammalt vitt broderat lakan jag fått av min pappas kusin.

Bloggkoll

ÄNTLIGEN har jag fått ordning på mitt blogg-läsande. Jag har hittills gått in på alla mina favoritbloggar med jämna mellanrum för att läsa ikapp. Inte helt smidigt kanske.

För ett par dagar sedan skapade jag ett konto på Bloglovin. Jag har inte helt bestämt mig för om jag ska fortsätta använda det eller Google Reader, men det kan vara värt att prova båda innan jag bestämmer mig för en. Jag är nöjd med Bloglovin än så länge dock. Det är enkelt nog men kanske lite för plastigt för mig. Vi får se vad jag tycker i längden.

Hur som helst är jag väldigt lycklig över att jag äntligen tagit steget. Det känns lite mer lätthanterligt att använda en RSS-läsare än att manuellt gå runt och leta efter nya inlägg....

Kniven i mitt hjärta

- Jag är en sån där finne.
- Vart har du kniven då?
- I min själ.

Ibland slinker det ut små saker som på sitt sätt blir poetiska. Men det finns en annan Kniv, i mitt hjärta. Kniv-Hanna. Världens finaste Kniv. Idag fick jag ett paket med posten med en fantastiskt fin barnbok av Edward Gorey, en påse underbart lingon-te och massor av choklad. Precis vad jag behövde, nu när jag känner mig allmänt oälskad: kärlek i ett vadderat kuvert.

Veckans Bokomslag

Eftersom Gabriella länkade till min blogg i dagstexten på SF-bokhandelns hemsida kom jag ihåg att det faktiskt var ett par veckor sedan jag uppdaterade bloggen med ett bokomslag. Idag bjuder jag på "The Cat" av Jean Johnson. Boken är del 5 i serien "Sons of destiny". Eftersom det var länge sedan jag bjöd på fantastioska bokomslag tänkte jag visa upp resten av böckerna ur serien också. The Cat står dock på topp av dessa omslag. Jag menar: kolla på katten. KATTEN.

Dagens text

.. har jag stått för idag på SF-bokhandelns hemsida. Min allra första. Passande nog skrev jag om ångest. ;)

Det finns djup, det är rent av botten till och från.

Det syns inte alltid, men det finns där. Ibland sitter det liksom lite längre in, inte så nära ytan. Idag är djupet, botten, nära ytan. Jag kände hur panikångesten var så nära att ta över idag på lunchen. Det kändes som att mitt hjärta skulle slita sig loss och hoppa ut ur mitt bröst när som helst.

Jag lyckades hålla min andning helt normal, jag lyckades jaga in besten i sin bur igen, den här gången. Men nästa gång? Det här har liksom växt inom mig ett tag nu. Mitt liv har stått stilla i så många år och nu går allting så fort och jag hinner knappt förstå vad som händer eller vart jag är på väg. Just nu är jag osäker på om jag ens finns. Det är nog ganska vanligt att känna så i sådanna här situationer, när det händer för mycket för fort.

Jag tror nog att jag vet vem jag är, det jag inte vet är hur jag ska känna inför mig. Mest av allt vill jag bara slappna av och inte reflektera så mycket kring mitt eget värde i olika sammanhang. Just nu känner jag mig värdelös, korkad, fullkomligt oattraktiv, fruktansvärt talanglös och smärtsamt oproduktiv. Det här känns som en process som kommer att ta tid.

Ännu ett halsband!

Jag var hos min kära vän Melanie igår på födelsedagsfest. Till min stora glädje blev hon väldigt glad över sin födelsedagspresent och jag måste säga att jag tycker också att den var värd att glädjas åt.

Det är inte lätt att tycka om saker man gjort själv, men när jag såg det på hennes hals istället för på mig eller på min provdocka, var det lite lättare att mentalt ta ett steg tillbaka och se på det utifrån. Det är snyggt. Jättesnyggt. Jag vill också ha en.

Det fina med det här halsbandet är att det är ett hyfsat lättarbetat frivolitetsmönster. Det tar ganska mycket tid, men det är inte svårt i sig. Det finns en viss risk för att jag gör flera av den här sorten och lägger upp till försäljning så småningom.

Frivolitetsprojekt

Det här är vad jag har pysslat med i helgen, framför avsnitt efter avsnitt av Doctor Who. Det är det första smyckesliknande frivolitetsprojektet jag gjort och jag tycker väl det blev bra. Det fåniga är att det inte är riktigt i min smak. Den är fin, bara inget jag skulle använda. Men den var väldigt trevlig att göra och bra övning för mina händer som inte lekt med frivolitetsskytteln på länge.

Jag vill göra ett liknande halsband, eller ska jag säga krage? För det jag vill göra är lite flådigare och större, den ska gå längre upp på halsen och den ska vara längre även nertill. Viktorianskt och överdådigt. Hela kragen ska vara utfylld av lite snirligare mönster, som nedre halvan på halsbandet. Kanske väva in massor av små svarta glaspärlor? Jag tror att den ska fästas med knappar i nacken. Vi får se. Jag har en känsla av att det projektet kommer att ta tid.

Du vet att du har sett för mycket Dollhouse när.....

Jag drömde inatt. Att jag blev kontaktad av Åhlens här i Enköping för att de ville anställa mig. Det var mycket viktigt att jag inte berättade om detta för någon och jag skulle komma dit, redo att arbeta inom några timmar, detaljerna skulle vi diskutera där. Det var viktigt att jag skulle vara diskret.

Jag kom dit, klädd ganska neutralt och svart, som jag brukar egentligen fast så jag skulla "passa in" bland övriga anställda på Åhlens. Jag fick hänga upp min kappa i kapprummet och sen gick jag ut och började göra saker för att det skulle se ut som att jag arbetade. Ingen sa åt mig vad jag skulle göra så jag mest försökte göra allt jag såg behövde göras. Jag organiserade saker som låg i oordning och sådant. Sen ringde min mobiltelefon. Jag svarade och det var hon, chefen.

Vi pratar i telefonen om detaljerna kring min anställning, som är hemlig men inte direkt svart. Det här beslutas av någon högre i näringskedjan än våra myndigheter. Medans samtalet pågår går jag runt och letar efter den jag pratar med för jag vet att hon finns i byggnaden. Sen ser jag henne, vid parfymdisken. Plötsligt slår det mig varför detaljerna kring min anställning är en hemlighet. Kvinnan vid parfymdisken, med den förtrollande rösten och brittiska dialekten.. Det är Adele DeWitt...

U bring the body and I'll bring the steam

Förutom frivolitetspeppen har jag en allmän kreativitets-period såklart, dessa örhängen svängde jag ihop igår av lite smyckesdetaljer och gamla slitna kugghjul.

Frivolitetspeppen!

Den kom liksom från ingenstans igår. Frivolitetspeppen. Helt plötsligt ville jag bara slå frivoliteter så det gjorde jag. Jag gjorde det här bandet, en dekoration för håret eller hatten kanske? Jag tror att jag ska skicka den här till Ung Farbror. Jag ser den framför mig på en vinröd eller beige clochehat, sträcker sig runt kullen som en lagerkrans.

Jag tror att frivolitetspeppen är en väldigt praktisk försvarsmekanism som kickade in. Den senaste tiden har jag känt en tomhet växa inom mig och den nådde sin topp den här veckan. Jag har känt mig fången i mitt eget liv, vilket inte är en obekant känsla för mig alls men den slår mig som lite märkligt just nu. På många sätt känner jag mig mer fri än jag gjort på många år.

Förr var det alltid mina handarbeten som räddade mig, och det tog ett tag men mekanismen kickade till sist in och räddade dagen.

Man ska inte fly sina känslor är det nog många som säger, men faktum är att om man lider av en ångeststörning så är känslan oftast där helt i onödan, det finns inget att bearbeta. Det är bara en känsla som äter upp en innifrån som man måste sluta fokusera på. Det här är mitt sätt. Det här är hur jag överlever. Jag skapar.

2010 - ingenting är bra, allt är dåligt!

Året började sisådär. Min bror hade nyårsfest med sommartema hos mina föräldrar och festen var hemskt trevlig men röran den lämnade efter sig var inte av denna värld. Det är svårt att begripa att vuxna människor kan vara så stökiga. Vi spenderade troligtvis sammanlagt ett dygn på att städa upp efter festen men det var fortfarande vansinnigt stökigt när mor och far kom hem från Finland.... Men med en så vansinnigt dålig början på året kan det inte gå annat än uppåt, eller? Jag hoppas verkligen det.

Till nyårsfesten sydde jag en ny kjol. Ballongkjolar har jag inte riktigt kunnat bestämma mig för vad jag ska tycka om. De ser väl lite trevliga ut men.. Men.. Ja vad ska jag tycka om dem? Enda sättet att verkligen undersöka saken var att sy en.

Den här är sydd i ett grovt bomullstyg från Jotex, ett inredningstyg alltså. Utöver det har jag små detaljer i lack (passpoaler runt linningen) och en dragkedja i back. Jag måste säga att det var väldigt skoj att sy och jag är väldigt nöjd med resultatet. Det här är helt klar min nya favoritfestkjol.

Jag sydde mest på känn, som jag alltid gör, men om du vill ha en tutorial så vet jag att min bloggvän Katafalk har en jag kan rekommendera.