Thrift shop bargains

Att fynda på second hand är för mig många gånger mer givande än att hitta någonting helt nytt. Dels kan man htita prylar med mycket mer personlighet och man sparar ofta en slant men framförallt ger man någonting ett nytt liv istället för att ändlöst bidra till slit- och slängkonsumtionen. 

Eftersom jag idag kände mig pigg nog att gå och handla mat bestämde jag mig för att jag också var pigg nog för att stanna till på second handbutiken som låg på vägen till mataffären. Dagens fynd blev ett par superfina brittiska mockastövlar i en helt fantastisk lila färg, en grå farfarstischa med döskallemönster, en snygg topp med svart spets över cremefärgad stretchsatäng, en fin gammal handarbetsbok och den grafiska romanen Gängkrig 145 av Peter Bergting och Jens Lapidus. Allt som allt betalade jag 130 kronor. Inte så tokigt, hmm?

Tomb Raider, Rhianna Pratchett och julmust.

I december var jag på ett pressevent för det nya Tomb Raider-spelet som släpps nästa vecka. Förutom att jag fick spela i ett par timmar fick jag också träffa manusförfattaren Rhianna Pratchett, som också råkar vara dotter till favoritförfattaren Terry Pratchett. Det var otroligt trevligt, inte bara för att jag verkligen gillade spelet och är otroligt pepp på att få spela det "på riktigt" när det väl kommit ut utan för att Rhianna var riktigt trevlig att prata med. Det bästa av allt är väl ändå att jag lyckades få henne att ställa upp på att spela in ett avsnitt av julmustkalender med mig. Helt underbart!

Hur som helst gjorde jag i samband med detta en intervju med henne som jag idag publicerade på Kraid. Hoppa dit och läs den, vettja!

Mega Man Rap

Jump Jump, Slide Slide.

Thats how we ride tonight. 

Shoot shoot, bang bang

Yeah thats the Megaman

Self pity mode, engage

Och plötsligt var den bara där, febern. Mitt under lunchen kände jag hur jag blev alldeles matt. Lyckligtvis hade jag just klarat av min yttre tjänst för dagen och hade enbart skrivbordsjobb kvar, jobb jag faktiskt kan skjuta på till en annan dag vid sådana här tillfällen.

Lyckligtvis hann jag gå hem innan jag blev för sjuk för att klara av det och nu sitter jag här och vältrar mig i självömkan. Så fort jag bara skrivit färdigt ska jag göra mig en gigantisk kopp te och gömma mig under täcket resten av dagen. Om jag orkar ska jag spela lite Bioshock men jag räknar inte med några stordåd.

Jag hoppas att ni där ute mår bättre än vad jag gör.

En perfekt söndag

Det fanns en tid då jag skrev ganska anspråkslösa blogginlägg, ibland rena beskrivningar av vad jag gjort under dagen. Någonstanslängst vägen började jag få fler och fler läsare och med det kom pressen, ångesten över att avra ointressant. Men de tär väl ändå för min egen skull jag skriver, ska jag inte då skriva vad jag känner för att få ur mig? Med #Blogg100 känner jag att jag börjar hitta tillbaka till det kravlösa skrivandet, och visst är det väl så att det är bättre att skriva än att inte skriva alls.

Idag har jag haft en PERFEKT söndag. Jag vaknar intill min stora kärlek, äter pannkaksfrukost i sängen och tittar på Adventure Time och fortsätter sedan resten av dagen med att spela favoritspelet Bioshock medans älsklingen sitter brevid och läser serier. Vi äter kålpudding till lunch, med kärleksmums till efterrätt och spelar lite mer Bioshock. Till sist rundar vi av dagen med pizza och att titta på Looper. Slå det om ni kan.

Snabbpysslat: Companion cubehalsband

Jag är pysselberoende. Efter att ha spenderat ett dygn hemma hos pojkvännen kommer jag hem, stoppar matvarorna jag handlat på vägen i kylen och sätter mig och gör ett halsband. Bara sådär. Som om det byggts upp ett pysselbehov det senaste dygnet som jag BEHÖVDE göra något åt. Dagens snabbpyssel blev ett Companion Cube-halsband av minihamapärlor.

Och med denna pysselexhibitionism vill jag också ge ett litet tips! Notera hur skarpa kanter jag fått på pärlplattan? Det har jag åstadkommit genom att lägga en ram av transparenta pärlor runt motivet som jag sedan klippt/skurit bort.

Öl hjärta julmust

Det är tyst tyst tyst här på nedervåningen. En våning upp donar min kärlek med att rigga kamera och ljus.  Snart spelar han in en ölrecension som han sedan ska lägga upp på youtube, som han gör varje fredag sedan en tid tillbaka. De är inte helt olika de julmustrecensioner jag brukar lägga upp vid juletid.

Känner ni till julmumma? Det är en dryck som ofta görs på öl och sockerdricka men jag har alltid fått en variant gjord med julmust.

Är det inte tydligt att vi är skapade för varandra? Ni kan förvänta er julmummavideos till 2013 års upplaga av julmustkalender.

Jag mår bra nu

Efter att ha sett flera personer i min närhet drabbas av influensan och ligga däckade hemma i flera veckor blev jag en aning orolig när jag igår på förmiddagen kände mig yr och svag. Jag sjukanmälde mig och gick hem igen, beredd på att ligga däckad i min säng i flera veckor. En och en halv dag senare känner jag mig pigg igen. Eller ja, normaltrött ska jag väl säga.

Mitt immunförsvar tycks vara väldigt beroende på hur jag mår. Under depressiva perioder är jag sjuk mer eller mindre konstant medan jag under mina mer eller mindre maniska perioder är superfrisk. Just nu är jag nyförälskad, jag har flera roliga projekt på gång och för en vecka sedan fick jag veta att jag får behålla jobbet i ett par månader till. Jag antar att det gör mig till en väldigt lycklig människa. Kanske lyckligare än jag någonsin varit tidigare. På riktigt.

Crafting Minecraft

Som en del av er kanske vet så skriver jag pysselartiklar till dataspelstidningarna Level och Robot. Jag skrev igår om deadlineångest och idag kunde jag äntligen släppa den. Pyssel är gjorda, fotografier är tagna och behandladesamt texter skrivna.

Den här månaden blev det Minecraft-tema för hela slanten, något som alltid uppskattas av barnen som läser Robot, för att inte tala om av mig som älskar faktumet att jag får BETALT för att göra det här. För att se fler bilder och få (förhoppningsvis) tydliga instruktioner för hur man går till väga för att skapa de här skönheterna får ni köpa nästa nummer av Robot, som går i tryck i övermorgon. När den finns i handeln vet jag inte ännu.

Deadlineångest

Så i förrigår kväll kom jag på att jag blandat ihop deadlines och hade plötsligt ohyggliga mängder saker att göra på alldeles för lite tid. För att döva den ångesten tittar jag på Girls och jobbar järnet. Jag har med andra ord inte riktigt tid att skriva något klokt i bloggen idag, men jag vill uppmana alla att titta på Girls. SÅ JÄVLA BRA.

Girls finns på SVT Play. Hurra!

Tim Burton förstår.

Idag såg jag om Edward Scissorhands för första gången på jag vet inte hur många år. Jag blev... förundrad. Dels över att jag fortfarande, efter så många år, kom ihåg merparten av all dialog utantill men också över vad jag såg i den idag som jag helt missat de dussintals gånger jag sett filmen förut. Jag FÖRSTÅR filmen idag, jag ser precis vad den handlar om.

Vad jag förr enbart såg som en vacker saga är vid närmare granskning en fantastisk tolkning av en sorts utanförskap som jag och sannolikt alla andra Tim Burton-fans upplevt i våra liv. Om hur det är att känna sig trasig, felskapad och hur svårt det är att försöka passa in i ett samhälle som man av uppenbara skäl helt enkelt inte kan passa in i, någonsin. Om hur det känns att bara genom att vara skapade som vi är riskerar att skada de vi älskar mest.

Om jag bara hade energin skulle jag skriva en betydligt längre text om det här, det finns så mycket jag ser i den här filmen som jag skulle vilja förklara för er, om paralellerna jag ser i hur sådana som vi blir behandlade av världen runtomkring oss. Men nu har jag en deadline för en två-sidors-artikel flåsande i nacken på mig. En annan gång kanske. Tills dess, se om Edward Scissorhands så kanske även ni ser vad jag menar. Filmen finns på Netflix.                                                                                                                  

Lycka på någon annans bekostnad

Jag behöver lätta mitt hjärta. Vad gör man om man knappt en vecka efter att ett förhållande tagit slut hittar vad som ser ut att vara den stora kärleken i en av exets bästa vänner? Jag tror inte att det finns något bra svar på det. Situationen är omöjlig att hantera på ett mjukt sätt, hur man än gör så skadas alla inblandade.

Vi har känt varandra i 20 år. Hur kan vi inte ha sett det här förrän nu? Jag var så oförberedd på de känslor som väcktes i mig att jag inte hade en chans att värja mig mot dem. Plötsligt så var det bara där, för det kändes verkligen som om någon hade tryckt på en knapp. Det fanns inget trevande, den vara bara där. Pang. Bom. Kärleken. Har det legat och bubblat under ytan under all denna tid utan att vi ens märkt något?

Det är det märkligaste jag någonsin har varit med om. Jag är 30 år och var inte en ”late bloomer” precis, jag har varit med ett tag och jag har upplevt så många olika sorters relationer. Jag har haft ett minst sagt rikt känsloliv och har varit så förälskad att jag verkligen trott att jag skulle sprängas men ingenting jag har varit med om har förberett mig på det jag upplever nu och det skrämmer ärligt talat skiten ur mig. 

Man väljer inte vem man älskar och man väljer inte när, men det känns som en slags feg ursäkt till att slippa ta ansvaret i en svår situation. Jag tar ansvaret för att jag sårat exet och det väger tungt på mina axlar, men hade jag inte agerat hade jag nog ångrat mig för resten av mitt liv och det var inte en risk jag var beredd att ta.

Förlåt mig, om du kan. Jag vet ärligt talat inte om jag kan förlåta mig själv men jag ångrar ändå ingenting.

Marceline, is it just you and me in the wreckage of the world?

 

 På senare tid har jag spelat allt mer ukulele och ju mer jag såg mig omkring, desto mer insåg jag att man ska döpa sitt instrument. Det känns ganska rimligt, jag har döpt merparten av min elektronikså varför inte min nyfunna kärlek, ukulelen?

Jag har redan skrivit det här på både twitter och facebook, men jag tar det även här för att göra det officiellt. Min första ukulele, tillika en av mina största glädjeämnen på denna jord just nu, heter Marceline.

Namnet kommer från den populära Cartoon network-serien "Adventure Time" och det är nästan så att namnet valde ukulelen snarare än att jag valde namnet. Det kom till mig medans jag lärde mig låten "Remember you" från ovan nämnda serie, skriven av (och i videon jag länkar till framförd av) Rebecca Sugar.

Fråga mig om mitt hår!

Eftersom det är så väldigt många som så väldigt ofta frågar om min hårfärg och hur jag åstadkommer den så tänkte jag göra en stor bloggpost med svar på alla era frågor. Jag har redan skrivit en guide för hur jag gör när jag färgar håret men jag vill ha lite input från er innnan jag lägger upp den.

Vad vill ni veta om min hårfärg? Vad vill ni ha tips och goda råd om? Har ni några andra funderingar kring hårfärg som ni vill dela med er av?

Ställ era frågor i kommentarsfältet till det här inlägget.

Rosor

Minns ni igår när jag skrev några rader om alla hjärtans dag? Om hur fint det vore om vi firade all kärlek, inte bara den romantiska. Om hur fint det vore om vi kunde skippa det kommersiella och ge bort något handgjort.

För att göra denna blygsamma bukett brukade jag mig av limpistol, tålamod, antika bibelblad och ståltråd. Instruktioner finns här.

Alla vänners dag

Så här dagen innan alla hjärtans dag är det nog många känslor som hänger i luften. Många förbereder sig på att må riktigt jävla dåligt, andra förbereder fina små överraskningar till sina nära och kära. Somliga kanske inte bryr sig över huvudtaget och har knappt lagt märke till valentinskyltningarna i handeln.

Jag vill vara den som inte bryr sig alls, egentligen, eftersom sättet vi uppmärksammar den här dagen på i sverige är ganska så uteslutande. Samtidigt så känner en stor del av mig att det faktiskt är hur fint som helst, vilket kanske i huvudsak beror på att jag inte helt delar svenskarnas syn på vad alla hjärtans dag innebär. I finland heter det "ystävänpäivä", vilket betyder "vännens dag", och är inte fullt lika fokuserad på den romantiska kärleken som den är här i sverige. Där handlar det istället om kärleken till våra nära, sen om det är din bästa vän eller din partner är detsamma.

Vore det inte fint om vi kunde anamma det synsättet på dagen ifråga även här? Kan vi inte slopa lite av den där kommersialismen kring dagen också, när vi nu ändå är i farten. Det är väl ändå kärleken som ska stå i centrum, inte en tävling kring vem som köper den mest imponerande blomsterkvasten.

***

Om du nu ska ge bort något på alla hjärtans dag, ge bort något handgjort! Här kommer några tips från pysselcoachen:

• Pappersrosor av gamla böcker- DIY storybook paper roses
• Ett pixligt valentinkort-  Pixelated popup card
• Trådhjärta- DIY string heart
• Söta hjärthängen av knappar - Button heart ornaments
• Alla hjärtansdag-kort i filt och papper- How to: make sewn valentines
• Alla hjärtansdaggodis till fåglar och människor- Natural valentine's day crafts

Pysselparty

Igår besökte jag Vampire Lounge i Stockholm för drinkar med vänner. Eftersom jag har ganska ont om pengar just nu tog jag med mig några av mina virkade djur och ett par örhängen som jag gjort då några av mina vänner uttryckte intresse för att köpa några.

Det som hände under kvällen var ganska så lustigt egentligen. Jag slängde upp mina alster på det trånga lilla bordet runt vilket vi satt och under kvällens gång byttes flera av mina kreationer ut, en efter en, mot drinkar.  Kan det här bli min grej nu? För jag pysslar ihop en hel del små saker emellanåt för till exempel pysselartiklar eller för att prova nya tekniker och samtidigt har jag pinsamt ofta pinsamt dåligt med pengar. Även om jag uppskattar generösa vänner som gärna bjuder på en öl eller två så gillar jag nog pyssel-mot-drink-byteshandeln betydligt mer.

Det hela slutade med att jag faktiskt gick i plus OCH lyckades bli behagligt berusad, för att inte tala om att jag hade en jättetrevlig kväll och mina vänner fick med sig bedårande små virkverk hem.

Måndag.

Jag skrev för ett par dagar sedan att jag under de närmaste dagarna skulle lägga ut lite grejer till försäljning. Well, idag känner jag inte för att sälja något. Inte alls faktiskt. Det beror väl lite på att jag är för trött för att fortsätta rota bland mina saker, en måndag är ju trots allt alltid en måndag och jag slås alltid ganska hårt av den där måndagströttman.

Måndagströttman till trots ser jag fram emot kvällen. Om ungefär en halvtimme ska jag slänga mig iväg på ett tåg mot hufvudstaden för att dricka drinkar ihop med ett gäng awesome gamer-brudar för att fira att några av oss fått roliga jobb och uppdrag i branschen. Hurra för oss!

Hooked on Nintendo

Jag fortsätter att slänga upp saker till försäljning. Dagens objekt blir den här superfina Nintendo-väggkroken. Det bär mig emot att sälja den men samtidigt har jag i ett par månaders tid nu försökt hitta en bra plats för den här hemma utan framgång. Hur snygg den är så passar den helt enkelt inte in. Den måste få ett nytt hem. 300 kronor inklusive frakt, kan det locka?

Söthet till salu

Ja hörni. Det är mycket månad kvar i slutet på pengarna. Därför tänkte jag rota igenom mina gömmor de här närmaste dagarna  och sälja både det ena och andra ur nördförrådet. Först ut är en handfull amigurumi, dvs virkade figurer. Storleken kan variera men de är samtliga under 10 cm höga. Jag säger 150 kronor inklusive frakt och om jag får betalning snabbt slänger jag med en bonusöverraskning. Det är bara att hojta till i kommentarsfältet om du är intresserad!

Lördag fast fredag

Idag är det fredag men eftersom jag tagit ledigt känns det förvånansvärt likt en lördag. Efter en alldeles för lång tid med stress och elände känns det bra att ta långhelg. Utöver #Blogg100 har jag inga måsten alls i helgen och det är första gången jag har en 100% fri helg på jag vet inte hur länge. Jag njuter.

Dagen efter

Jag, Ola Skogäng, Nina von Rüdiger och Johanna Koljonen. Foto av Erica Lhådö

 Igår gick mitt serieevenemang på Enköpings bibliotek av stapeln. På det stora hela gick det bra. Publiken såg ut att ha trevligt, gästerna verkade ha trevligt och jag hade supertrevligt. Det enda som hade kunnat vara bättre var antalet besökare. Det kom mindre än hälften av den mängd människor jag hade väntat mig.

Av tidigare erfarenhet är jag vis nog att veta vilken betydelse vädret har för besökarantalet på de flesta evenemang men kontrollfreaket i mig är arg över att jag inte ordnade med bättre väder när jag ändå lagt ner så mycket möda på att få allt annat att klaffa.

Och klaffade gjorde det. Med gäster som Johanna Koljonen, Ola Skogäng och Nina von Rüdiger är det inte direkt svårt att hålla ett samtal levande heller. Så kloka, insiktsfulla och talföra som de är behövde jag knappt göra någonting annat än slänga in en liten liten fråga med tjugo minuters mellanrum för att hålla det hela levande. Som vanligt var jag virrig och awkward men jag har full tilltro till min förmåga att vända det till en bra sak. Jag hoppas att det satte en avslappnad och varm ton på programmet, i alla fall har jag tidigare fått höra att jag är bra på just den biten.

Som en liten bonus så hade Olas kollega Daniel Thollin infiltrerat publiken och efter att vi rundat av på biblioteket gick vi ut och slängde i oss den middag ingen av oss hunnit äta ännu. När Nina och Johanna sen rusade iväg för att hinna med sitt tåg lämnades blott tre små apor kvar i skyltfönstret på thairestaurangen.

Ola, Daniel och jag. Bilden är lånad från http://oblivionhigh.wordpress.com/

 För fler bilder från kvällen, se albumet på Enköpings Kommubiblioteks facebook-sida.

Serielamporna är färdiga!

Inatt, någon gång kring ett, blev de äntligen färdiga. Lamporna. Konceptet är busenkelt: klipp cirklar av gamla serietidningar och limma fast på en rislampa med en limpistol. Total materialkostnad för dessa två tillsammans, inklusive lampsladd: under 200 kronor.

Dessa två exemplar finns nu att beskåda på Enköpings bibliotek.

Seriepysslare

Det är mycket som är rörigt nu, mycket hjärtesorg. Så här sitter jag nu, mitt i natten nästan, och limmar fast pappersbitar på en rislampa. En lampa jag borde ha påbörjat för flera dagar sedan. En lampa av två är färdig, den andra har jag bara kommit en bit på väg med. Det blir en lång lång natt, men det blir å andra sidan ett par jävligt snygga lampor.

Not my slave

Igår delade jag med mig av en hittad ukulele-cover av en Oingo Boingo-låt. Idag delar jag med mig av Oingo Boingo.

We close our eyes

Strax före jul köpte jag en gåva till mig själv: en ukulele. När jag var yngre spelade jag ganska mycket gitarr men av någon anledning tappade jag intresset. Jag har länge varit förälskad i ukulelen så det är märkligt att det dröjt så länge innan jag till sist köpte en.

Det senaste dygnet har jag övar mycket på en av mina favoritlåtar av Oingo Boingo efter att ha hittat en förtjusande cover på den på youtube. En dag kanske jag länkar till en video där jag själv sjunger och spelar men tills dess får ni njuta av JadyLesters version.

Seriehörnan börjar ta form

På biblioteket där jag jobbar har jag fått (roffat åt mig) uppdraget att greja lite med vår seriehörna. Idag efter stängning satte jag fart på pysslandet och det första jag gjorde var att hänga upp de fantastiskt snygga veporna min vän Ola tecknat åt oss. Allt som allt är de fyra stycken och bildar tillsammans en enkel men trevlig liten historia. Så fort allt är klart ska jag självklart bombardera er med bilder på vår nya fina serieavdelning.

Det hela beräknas vara klart tills på onsdag då vi kommer att ha en slags nyinvigning av serieavdelningen. Ni kommer väl?

Tiden rinner ut!

Och plötsligt slog det mig att klockan var farligt nära midnatt. jag hade kanske kunnat publicera två blogginlägg imorgon för att kompensera för dagens men ärligt talat vågar jag inte ta den risken. Den som ger sig in i #Blogg100 får #Blogg100 tåla. Det här blir alltså om ni förstår ytterligare en i mängden av metablogginlägg om #blogg100.

Ett mycket kort inlägg. Ett inlägg enbart för att hinna ha något publicerat alls innan den här dagen tar slut. Ett krystat inlägg.