Bioshockingly good

Idag såg jag eftertexterna rulla på Bioshock Infinite efter ett par dagars intensivt spelande och om jag inte hade en pojkvän som faktiskt förtjänade lite uppmärksamhet skulle jag börjat om från början och spelat om det en gång till direkt. Det har varit en av de mest underbara spelupplevelser jag någonsin varit med om. Jag vet att jag kan ha sagt det om något spel förut, var det Portal 2? Bioshock 1? Kanske, men Bioshock Infinite vinner över dem båda med hästlängder.

Jag tänker inte gå in på djupet på varför det här var en så underbar spelupplevelse här eftersom jag ämnar skriva en text om det till Kraid. Däremot vill jag skriva några rader om cosplayplaner.

Ända sedan jag såg de första bilderna på Elizabeth visste jag att jag ville cosplaya henne. Sedan dess har jag kommit fram till att det vore för enkelt, hon har inga fantastiska gadgets eller imponerande vapen; det skulle abra bli en välsydd dräkt och det är ärligt talat lite tråkigt. Jag skulle behöva göra något lite mer visuellt slående om jag hade tänkt ställa upp i SM i Cosplay. Nu däremot, efter att ha spelat igenom Bioshock Infinite en gång och fullständigt förälskat mig i Elizabeth, säger jag :screw you, past me. I'm doing this.

Det handlar för mig så mycket mer om att återskapa något vackert och att få ge liv åt en karaktär jag älskar än att imponera på någon slags publik.

Helgnöje

Det här är allt jag har att säga och allt jag tänker göra de närmaste dagarna.

Aesthetic Perfection

Jag har inget fördjupat musikintresse så det är sällan jag hittar ny musik på egen hand. Lyckligtvis har jag en pojkvän som är väldigt musikintresserad och dessutom råkar ha fantastiskt bra smak. Aesthetic Perfection var en riktig fullträff och jag är tacksam för att pojkvännen inte bara introducerade mig till deras musik utan också släpade med mig på en klubbspelning. Igår kväll spelade Aesthetic Perfection på Nalen i Stockholm och jag hade fantastiskt trevligt. Jag kan tänka mig att bli ivägsläpad på fler spelningar framöver.

Jag går mycket sällan på spelningar överlag och jag kan inte minnas när jag sist var på en så mina referensramar är kanske inte att lita på men jag tyckte att det var en riktigt bra spelning. Förbandet gjorde ett bra jobb med att värma upp publiken tills huvudakten gjorde entré. Det enda jag kan känna mig lite kritisk mot är att Aesthetic Perfection valde att öppna med Inhuman, en låt jag ser som deras största "hitlåt". Jag hade personligen föredragit att ha den någonstans mitt i eller mot slutet av deras setlist så att publiken hinner bygga upp rätt sorts energi. Men å andra sidan, de lyckades få mig att behålla samma energi spelningen igenom så vem är jag att kritisera deras setlist?

En aning imponerad är jag också över att jag lyckades få en så bra bild på bandets frontman Daniel Graves, trots att allt jag hade till mitt förfogande var min smartphone. Inte så illa, hmm?

Små gester kan göra så mycket

I måndags tappade jag min favoritkaffekopp i golvet på jobbet. Det var en vit kaffekopp med en blå twitterfågel på och ett handtag format som en hashtag. Den var en födelsedagspresent från en god vän så det var mig en stor sorg att förlora den. Jag kunde inte låta bli att börja fundera kring symboliken i att min jobbkaffekopp går förlorad såhär i dessa svåra tider. Än värre blev det med symboliken när jag lyckades skära mig djupt på skärvorna av min förlorade jobbkaffekopp.

Igår när jag kom tillbaka till mitt skrivbord efter eftermiddagsfikat stod där en presentpåse med mitt namn på.    I påsen låg en ny kaffemugg, med en liten fågel på handtaget. Den var så himla fin, ett solklart fall av kärlek vid första ögonkastet och just precis vad jag behövde för att göra en tung dag lätt.

Det visade sig senare under dagen att det var kollegan utanför vars dörr jag tappat koppen som hade gett mig den anonyma gåvan. "-Jag tyckte att du kunde behöva en liten present nu när det är så mycket som är emot dig", erkände hen. Ja, det gjorde jag faktiskt. Tänk att en så liten sak kan göra så mycket för humöret. Tack. <3 p="">

Askalas

Igår var jag på ett riktigt trevligt kalas. Electronic Arts och Dice visade upp Battlefield 4 för allra första gången. Press och gamercommunityfolk från hela världen (främst Europa) var på plats för att se de första 17 skälvande minutrarna av det som komma skall och efteråt låta oss bli bortskämda med öppen bar och fantastisk plockmat på Café Opera.

Jag hade en löjligt trevlig kväll. Vänner jag saknat, nya bekantskaper och internetvänner jag inte tidigare mött i köttet. Det var en fantastisk kväll på precis alla sätt och vis. Jag är fortfarande helt euforisk. Vad gäller själva spelet kan jag säga så här mycket:  jag är inte ett Battlefield-fan, så även om jag kanske inte känner peppen så är jag definitivt imponerad. Min kollega, Peter, skrev om sina intryck på Kraid.

(Jag är förresten smärtsamt medveten om att jag alltså ligger två bloggposter kort den här veckan. Jag tar igen det, jag lovar.)

Oh noes!

Jag glömde att blogga igår! Eeeeeeeek! Jag som nästan hållit mig till #Blogg100 så länge. Nåja. Jag får överkompensera en annan dag. Jag får skriva två blogginlägg någon dag senare i veckan. Idag hinner jag inte.

Det här blir en förträfflig och alldeles alldeles underbar vecka, trots att jag vet att jag blir arbetslös om en månad och har en stor skattesmäll framför mig. Imorgon är det storkalas hos EA som ska ge oss en förhandstitt på det som komma skall (Battlefield 4, dvs). På torsdag ska jag och min hjärtas kära gå och se Aesthetic Perfection på Nalen och på lördag är det Syntax Error. Inte nog med det: veckan avslutas med långhelg också. Inte förrän på onsdag nästa vecka ska jag tillbaks till jobbet.

Ahhh. good times.

Earth hour

Det är många som inte bryr sig ett dyft om Earth Hour, själv tycker jag att det både är fint och mysigt.  För en och en halv timme sedan stängde jag av elen i lägenheten med huvudstömbrytaren, tände ljus och plockade fram några brädspel.

Jag märkte knappt av att elen var av, ärligt talat. Jag har fortfarande inte slagit på strömmen, jag bloggar från min telefon.

Det får mig att fundera: skulle jag inte kunna göra om det här ett par gånger i veckan? Kanske i mer än en timme i taget dessutom. Öppnas inte kylskåpsdörren under tiden lär inte temperaturen där inne förändras direkt så jag behöver knappast oroa mig för att min mat ska bli dålig.

Att jag som enskild person gör det kanske inte påverkar miljön, men det borde ju synas på elräkningen om inte annat.

Jobbsökarpanik och kvarskattsångest

Jag försöker att hålla humöret uppe men det börjar bli lite svårt. Det här är en minst sagt omtumlande tid i mitt liv. Jag har hittat en kärlek jag inte trodde var möjlig och är på många sätt lyckligare än jag någonsin varit förut men det måste väl finnas en balans i livet, förmodar jag.

Så nu sitter jag här, i skiten. Om lite mer än en månad blir jag arbetslös och idag fick jag beskedet om att jag ska betala femsiffrigt i kvarskatt. Vilken jävla solskenshistoria. Det finns inga avdrag jag kan göra för att lösa det där med skatten och det är inte egentligen en fråga om att någon har gjort fel heller, det är enbart en fråga om att det helt enkelt förväntas att jag skulle ha förstått att jag måste tala om för min arbetsgivare att dra rätt mängd skatt från min lön. Jag antar att det är sånt som står i vuxenmanualen, eller? Någon sådan har jag aldrig fått. Nåja. Det är bara att bita ihop och hoppas att jag hittar ett nytt jobb, för den sortens pengar har jag vare sig liggandes eller inkommandes annars.

Jag har inte råd att lägga energi på att oroa mig för det där med kvarskatten heller för den delen. Min energibudget är så väldigt liten, jag måste verkligen fokusera på att hitta ett nytt jobb i första hand. Jag har beräknat att jag på sin höjd klarar av 2 månader utan inkomst så det börjar bli brådis nu. Men vem vill ha någon som mig?

Jag har inte försvinnande låg självkänsla, jag vet att jag är skicklig och kapabel på en mängd olika områden men på pappret ser jag faktiskt inte så imponerande ut. Jag imponerar i köttvärlden, inte på pappret. Kommer jag bara till en intervju så får jag verkligen chansen att glänsa men vägen dit är lång och kantad av hård konkurrens med utbildning och dokumenterad erfarenhet i bagaget.

Jag har provat att utforma mitt CV på så många olika vis men vad jag än gör och hur jag än formulerar mig så ser resultaten likadana ut: på 10 utskickade ansökningar får jag på sin höjd ett "nej tack". Det är dags att prova något nytt. I helgen ska jag skapa mig själv ett ordentligt hem på nätet.

En wordpressinstallation ligger och väntar på att bli designad och fylld med information. Det ska bli en ganska personlig site, men egentligen något som ska kunna presentera mig ur en lite mer proffesionell synvinkel än vad min blogg och min twitter gör.

Jag återkommer med mer information så fort jag är färdig men tills dess kan ni kika in på min LinkedIn-profil.

Lajvare

Tittade idag på den här korta dokumentären från Battlestar Galactica-lajvet "The Monitor Celestra". Herre min jävla gud vad det verkade grymt! Jag var en gång i tiden en mycket aktiv lajvare. Jag åkte i snitt på 8 lajv per år, och då räknar jag inte ens in Vampire-lajven jag deltog i.

Nu har jag inte lajvat på snart 10 år och ärligt talat känns det faktumet som ett tomrum i mitt bröst. Det saknas mig. Sedan jag var aktiv på området har det hänt så fantastiskt mycket med hobbyn, framförallt när det gäller utbud. På min tid fanns det i princip bara fantasylajv att välja på. Idag finns det frakking jävla Battlestar Galactica-lajv.

I gotta get back out there, man.

I nästa nummer

Äntligen är jag färdig! Nåja, nästan. Kvar är bara att läsa igenom mina instruktioner och se till att det faktiskt går att förstå hur man går till väga, samt kontrollera att jag faktiskt kommit ihåg att skriva ner alla ingredienser i recepten. Det lämnar jag till imorgon förmiddag, inte för att jag prokrastrinerar utan för att jag behöver en natts sömn innan dess för att kunna läsa igenom texten med den distans som behövs för att jag faktiskt ska kunna SE vad jag skrivit.

Instruktioner och recept för festligheterna på bilden som pryder det här inlägget hittar ni i nästa nummer av ROBOT som borde komma ut den 16 april.

Deadlineångest

Deadlineångesten ligger tät runtom mig. I övermorgon ska nästa pysselartikel för Robot ligga på redaktörens bildliga skrivbord och jodå, jag kommer att hinna. Likt förbannat är jag så stressad att jag är nära tårar.

En artikel av det här slaget, två helsidor med 4-5 bakverk, innebär generellt inte långt ifrån två heldagars arbete varav merparten av den tiden spenderas i köket. Jag måste prova mig fram och dokumentera vad jag gör hela tiden. Inte nog med det, alla bakverk behöver vara färdiga något sånär samma dag så att jag kan ta ett foto på allt tillsammans och för att göra det måste jag dessutom försöka skapa en miljö där bakverken passar in.

Sen ska mina anteckningar omvandlas till något ett barn i 8-årsåldern kan förstå och bilder bearbetas innan artikeln väl skickas in.

De senaste två kvällarna har jag bakat och skrivit, imorgon ska jag möblera, duka och fotografera och med lite tur kan jag ha min första ångestfria dag på sisådär en vecka framåt helgen.

Det är då tur att jag inte gör de här artiklarna mer en gång varannan månad och att barnen verkligen uppskattar mina artiklar. Det sistnämnda gör det värt allt slit, utan tvekan.

Silly.

Hon kastade sig i soffan, ansiktet rakt ner i kudden och armarna rakt ut.

-Jag är död nu.

-Nej.

-Jo. Jag föll mot min död och nu måste du resa till dödsriket och spela Magic: The Gathering mot döden för att rädda min själ.

-Åh nej!

-Ett varningens ord: döden spelar med svart. Anpassa din lek därefter.

She's kind of a silly girl.

Ponnyrelaterade loppisfynd

Det är inte så att jag alltid hittar My Little Pony när jag är ute på loppisrundor. Faktum är att det är ganska sällan jag hittar några. Igår hittade jag lite annat MLP-relaterat godis på Läkarmissionen och på Brödet&Fiskarna i Västerås. Några VHS:er, varav en var en jag inte hade sedan tidigare, och två serietidningar. Det är de första serietidningarna med My Little Pony som jag över huvudtaget hittat och SOM jag har letat! Lycka! Den ena var på danska men det kan jag nog stå ut med.

Det här är ett bra tillfälle att påminna er alla om att om ni har My Little Pony-relaterade produkter som ligger och skräpar i förrådet så kan de få ett varmt och kärleksfullt hem hos mig. Allt är av intresse, hur slitet och ledset det än ser ut.

Dr Horrible

Dr Horrible's Sing-AlongBlog. Jag kan se den här ungefär hur många gånger som helst. Är det inte dags att man gör en sing-along-biovisning av denna i till exempel Stockholm? I would attend.

Outfit of the day

Vissa dagar känner man sig liksom lite extra ljuvlig. Idag är en sådan dag. Med favoritkjolen, en lila skotskrutig historia med hög midja och volang nertill, kan jag såklart inte känna mig annat än ljuvlig. Mitt underbara, bärnstensfärgade klockhalsband gör ju sitt till också, såklart. För att inte tala om min just nu blekrosa hårfärg som skiftar åt det persikofärgade hållet. Hade det inte varit för den fruktansvärda utväxten skulle jag behålla den här färgen ett tag till.

Bakverksplanering

Med en ovanligt lugn dag i receptionsdisken hinner jag ta några minuter till att söka inspiration på nätet inför nästa artikel i ROBOT. Temat den här gången blir ätbart eftersom det är det läsarna verkar uppskatta mest.
Fokuset ligger inte på recepten, jag använder generellt beprövade grundrecept. Här är det utformningen som står i centrum och instruktioner för hur barnen själva kan göra spelinspirerade mästerverk till kalaset.

Jag tänkte prova att göra mina egna kakstansar till den här artikeln och om det går riktigt bra så skriver jag nog instruktioner för det också i artikeln. metoden jag tänkt använda är denna:
http://www.wikihow.com/Make-Cookie-Cutters

Den stora frågan är om de blir stabila nog för att använda till en himla massa kakor. Aluminiumformarna är oftast ganska sladdriga. Om jag viker aluminiumet dubbelt kanske jag får lite mer stadga på det hela, vad tror ni?

Sistaminutenblogg

Jag hade gått och lagt mig men vaknade till för ca en minut sedan. HERREGUD JAG HAR GLÖMT ATT BLOGGA! Jag har således ingenting alls att säga just nu så varsågoda, njut av denna video istället.

Fruktlös sömnbrist

Jag sov ungefär två timmar i natt. Det beror inte på att jag låg och vred mig av ångest utan på att min hjärna helt enkelt vägrade att varva ner när jag lagt mig. Det brukade vara så här för mig i princip varje natt förr i tiden innan jag fick medicinering för min ADHD-poblematik. Nuförtiden drabbar de sömnlösa, energifyllda nätterna mig bara någon enstaka natt här och var och oftast i samband med någon slags kreativ mani.

Inatt var jag i en kreativ sinnestämning men inspirationen saknades på något vis så det enda som kom av min sömnlösa natt var utmattning. Bättre lycka nästa gång, antar jag.

På klippkanten

Det är så väldigt mycket som känns motigt nu och det är så väldigt lätt att känna att det är som att världen och livet medvetet arbetar för att krossa mig. Dels har jag naturlig dalgång just nu vad gäller min humörkurva men det blir knappast bättre av att jag nu står inför kommande arbetslöshet. Den sista april jobbar jag min sista dag på biblioteket där jag har jobbat sedan juli 2011. Det har varit en lång tid av ett antal korta till ytan identiska vikariat som avlöst varandra som nu börjar närma sig sitt slut.

Tänk att jag har jobbat så länge på en och samma plats utan att för en sekund haft tyggheten i att veta att jag fortfarande har ett jobb ett par månader in i framtiden. Jag inser att det knappast är ovanligt på dagens arbetsmarknad, men det betyder inte för den sakens skull att det inte är jobbigt.

Nu sitter jag här igen med mitt CV som så många gånger förr, petar och piffar och försöker få det här stela dokumentet att säga någonting om vilken potential jag har snarare än om vad jag har gjort tidigare. Det är så förbannat svårt att sälja sig själv. Det spelar nästan ingen roll vad jag skriver, jag vet hur det fungerar. Jag skickar ut hundra ansökningar, skriver ett nytt brev för varje, lägger ner mer energi än jag över huvudtaget har att ge och får på sin höjd en handfull svar. Några få, automatiserade tack men nej tack.

Jag vill verkligen känna att det är ett spännande äventyr jag ger mig ut på men det håller inte. Upprymdheten över att stå inför något nytt är så liten i jämförelse med oron för att det inte ska finnas något.

Söndagsuppdatering

Idag åkte jag och pojkvännen till Tekniska Museet för att lämna in min Eliza-kavaj och min Nintendoväggkrok inför den kommande utställningen "Ateljé dataspel". Egentligen skulle man komma in med sina verk på onsdag men eftersom jag jobbar då och vi ändå var i Stockholm över helgen så passade vi på.

Det har varit en helg fylld med många milstolplar relationsmässigt. Igår träffade jag pojkvännens mamma för första gången, på kvällen gick vi på fest tillsammans för första gången och idag firade vi min brors sambos födelsedag hemma hos dom. Som om det inte var många läskiga saker som det var så passade jag på att ge honom en nyckel till min lägenhet också. Hujeda mig, vart ska det här sluta?

Vad ska jag cosplaya härnäst?

Det börjar bli dags att fundera på vad jag ska cosplaya i höst. Förrförra året körde jag Eliza Cassan från Deus Ex Human Revolution. I höstas var jag Leliana från Dragon Age: Origins och ställde upp i cosplaytävlingen, inte för att jag hade planerat det utan för att jag lika gärna kunde göra det när jag nu var där och i cosplay. Någon plats i finalen fick jag inte, min dräkt var nog för tråkig för att få röster, men ett särskilt hedersomnämnande fick jag för att min dräkt var så otroligt välgjord. Det var först då det slog mig att jag faktiskt borde satsa på att tävla iår- på riktigt.

Det betyder att jag behöver en flashigare dräkt och något som känns aktuellt och igenkänningsbart. Även om jag lockas av Elizabeth från Bioshock Infinite så känns dräkten alldeles för enkel. Jag vill göra något som hänför även de som inte känner till spelet jag hämtat dräkten ifrån. Det här kommer att kräva lite betänketid.

Ateljé dataspel

Nästa vecka börjar en ny utställning på Tekniska Museet. "Ateljé dataspel" är en jäääättestor konstutställning där spelnördar ställer ut sina spelinspirerade konstverk och hantverk. Hade jag varit medveten om den här utställningen i lite mer god tid hade jag mycket gärna skapat något nytt att visa upp alternativt lånat hem lite grejer jag gett bort eller sålt men nu fick jag nys om det här först för några dagar sedan.

Jag anmälde i alla fall min "Hooked on Nintendo"-väggkrok och kavajen jag visade er i gårdagens bloggpost och båda blev antagna till utställningen. Hurra! Så 13-24 mars kan ni besöka Tekniska Museet i Stockholm för att se dessa två verk.

I'm just your problem

Sorry I don't treat you like a goddess,

 Is that what you want me to do?

 Sorry I don't treat you like you're perfect,

 Like all your little loyal subjects do.

Sorry I'm not made of sugar,

Am I not sweet enough for you?

Is that why you always avoid me?

That must be such an inconvenience to you.

Well, I'm just your problem.

I'm just your problem.

It's like I'm not even a person, am I?

I'm just your problem.

Well, I shouldn't have to justify what I do.

I shouldn't have to prove anything to you.

I'm sorry that I exist,

I forget what landed me on your black list.

But I shouldn't have to be the one that makes up with you.

So, why do I want to?

 Why do I want to?

To... bury you in the ground... and drink the blood from your... UGH!

Eliza

Förrförra året gjorde jag en halvtaskig cosplay inför Gamex. Med halvtaskig menar jag egentligen halvklar, för den delen som var färdigt var fucking fantabulous. Eliza Cassan från spelet Deus Ex: Human Revolution har en fantastiskt uppsättning kläder och jag blev genast blixtförälskad i denna outfit. Kvar av dräkten finns egentligen bara kavajen, ett halsband och peruk med tillhörande huvudbonad och den här kavajen behåller jag till mina dödsdagar.

Den är skitsnygg och det är svårt att inte känna sig spektakulärt snygg i den. Den var ett helvete att sy också kan jag be att få tala om för er, men det var så värt mödan. Jag har använt kavajen vid flera tillfällen till helt andra ändamål än Eliza Cassan-cosplay. I just loooove it.

Poddpodd

Det här är förvisso gårdagens nyheter men låt gå, för den här gången. Jag skriver och podcastar borta på spelbloggen Kraid och igår släpptes avsnitt 4 där jag, Niclas och Joel pratar om mars månads spelreleaser. Vi tokmegasuperpeppar Bioshock och är allmänt svamliga.

Det var ett otroligt roligt avsnitt att spela in, vi skrattade i alla fall väldigt mycket och enligt Joel var det också ett avsnitt som var riktigt kul att redigera. Det är också det första avsnittet där jag är programledare och även om jag misslyckades med att hålla hårt i tyglarna så tycker jag nog ändå att jag gjorde ett bra jobb.

Avsnittet blev strax över två timmar och går att lyssna på här.

Glossy, glossy

I fredags fick jag min senaste Glossybox. Jag har prenumererat i lite mer än ett år och är fortfarande supernöjd. Det är en liten låda som kostar 139 kronor i månaden och i varje låda ligger det 5 skönhetsprodukter. Det är en blandning mellan små prova-på-förpackningar och ofta också hela förpackningar. Jag kan inte påstå att jag varje månad är nöjd med precis hela boxen, men oftast faller 3-4 produkter av 5 mig i smaken så för mig är det otroligt prisvärt.

Jag är ohyggligt feg för att prova nya saker och därför hittar jag sällan nya skönhetsprodukter, vilket är varför jag började prenumerera till att börja med: för att prova nytt utan att det kostar skjortan. Jag har hittat en hel del nya favoriter den här vägen och trots att det är jag själv som betalar känns det faktiskt som att jag får en present en gång i månaden. Silly but true.

Den här månadens box var- förutom riktigt fin- fylld med pure loveliness.

Om du vill prova Glossybox så blir jag jätteglad om du skulle använda dig av den här länken eftersom det ger mig poäng som jag kan samla på och sen använda för att få en gratis box framöver.

Småpyssel

Jag hade tänkt pyssla hur mycket som helst den här helgen men av någon anledning har jag varit helt utmattad. Så trött, så trött. Ingenting vettigt har blivit gjort.

Lite småpyssel har jag dock hunnit med. Dessa pärlplattor ska strax göras om till örhängen som jag så småningom ska slänga upp i min Etsy-butik som varit tyst och tom allt för länge nu.

Ponnyglädje

Dagens stora loppisglädje blev denna blygsamma samling My Little Pony. Hela 25 kronor fick jag betala. Det kan jag nog leva med.

Brevbäraren är tomten

Har jag nämnt hur mycket jag älskar ebay? För ca tvåhundra kronor- inklusive frakt- har jag precis köpt följande:
20 bärnstensfärgade droppformade kristaller, 10 ametistfärgade, 10 bleklila, 200 mässingsfärgade stavar med hatt, 800 mässingfärgade ringöglor, ett verktyg för att öppna ringöglor, 20 mässingshängen formade som söta små nycklar, ca 1000 silverfärgade ringöglor, 50 silverpläterade smyckeslås och 100 mobilsnoddar.