Hälsningar från Finland

Jag sitter i en stuga mitt ute i de finska urskogarna just nu och myser. Stolthet och Fördom på tv, mitt favoritgodis i munnen och min netbook framför mig. Jag har haft en fantastiskt fin jul, som vanligt.

Det blev mycket lite handgjort den här julen och det gör lite ont I hjärtat. Det känns fel. Jag har ju i så många år nu skapat merparten av mina julklappar med mina bara händer, lagt ner timmar av kärlek och hårt arbete på dem men inte iår. Det fanns inte tid, det fanns inte energi. I år har jag jobbat istället.

Sakta men säkert börjar jag känna att jag http://kanske aldrig kommer kunna ha det kreativa produktiva som jag alltid haft i mitt liv. Jag har så små energireserver. Allt jag har går åt till att jobba och att försöka ta hand om mig själv så jag klarar av att jobba nästa dag igen. Jag ångrar inte att jag tog steget och började arbetsträna, men jag önskar att jag kunde få jobbet och mitt kreativa skapande att finnas samtidigt. Det är nog inte omöjligt, men det kräver nog en del experimenterande med strategier.

Det enda jag gjort själv iår är farmors julklapp. En brosch i form av en stor prålig svart ros. Hon har länge önskat sig en sådann och hon blev så glad när hon öppnade paketet att hon skrattade och nästan skrek rakt ut. Jag lade upp en tutorial för ganska länge sedan på hur jag gör mina tygblommor och här om kvällen hittade jag en liknande beskrivning på en annan site med en något snabbare variant av samma metod som jag tänkte att jag skulle dela med mig av. Här hittar ni den.

Jag fick fantastiska julklappar, betyligt bättre än jag kunnat hoppas på. Jag har länge behövt en trådlös router och en sådan fick jag, likaså en ny allt-i-ett-skrivare som fungerar trådlöst. Lite smycken och Hello Kitty-saker, pengar, allmänna sånna där småsaker man får runt jul. Men det bästa av allt kom i en ganska liten avlång låda. Jag öppnade kartongen och tog fram en bit papper med en utskriven produktbekrivning. Det tog en stund innan jag förstod vad det var jag hade fått... Jag fick en ny TV. En ny fin 32” platt-TV. Jag har länge behövt en ny, den jag haft tills nu är mer än 15 år gammal, på väg att ge upp och därtill lånad av en vän. Jag hade inte ens kunnat föreställa mig att jag skulle få en ny TV i julklapp. Min bror visste inget om att jag skulle få en TV, så han blev lika förvånad som jag. Att han inget fick veta innan berodde på att han fick ett likadant paket själv. Rättvist var det, och oerhört generöst. Längtar efter att få komma hem på söndag och leka med nya elektroniken!

Jag hoppas att ni alla har haft en fantastiskt mysig jul, på ett eller annat sätt.

Framtid, I has it

Det är inte för att mitt liv är händelselöst som jag inget skrivit på länge, snarare tvärtom. Det har hänt så vansinnigt mycket att jag inte haft tid att hitta den ro jag behöver för att blogga.

Det största och viktigaste av allt: Jag fick min ansökan om förlängd aktivitetsersättning beviljad. Jag kommer nog aldrig glömma bort den där dagen, även om jag inte kommer att komma ihåg datumet. (Jag tror att det kan ha varit 27:e Oktober. Siffror har aldrig varit min starka sida.)

Jag skulle iväg till ett möte i den trepartssamverkan jag ingår i, dvs med mina handläggare hos arbetsförmedlingen och försäkringskassan samt min kurator. En timme innan jag skulle cykla iväg damp det ner ett stort tjockt kuvert genom brevinkastet, det var från försäkringskassan och jag kände på en gång att det där, det där måste vara beslutet. Med darrande hand plockade jag upp det proppmätta kuvertet och tittade på det en lång stund innan jag till sist vågade öppna det. Det stod att jag hade fått min aktivitetsersättning beviljad i 1½ år till.

Jag var tvungen att läsa om det flera gånger och kontrollera att det faktiskt är 2010 nu innan jag faktiskt förstod vad det stod. Jag minns inte om jag faktiskt skrek eller om det bara kändes så, men tårarna bara sprutade. Jag har aldrig känt mig så lättad i hela mitt liv.

Jag lyfte luren och ringde mamma det första jag gjorde. När hon svarade grät jag och hon blev fruktansvärt orolig, hon frågade vad som hänt och jag kunde knappt få fram orden. Jag förklarade att det var glädjetårar, att jag fått min ansökan om aktivitetsersättning beviljad.
”- Och vad innebär det då?” frågade hon försiktigt.
”-Att … att... jag blir kvar på bokhandeln!” varpå jag började riktigt fulgråta och kunde knappt andas.

Jag lyckades samla mig precis i lagomt id för att ta mig iväg på mitt möte, men även där var jag så nräa att brista i gråt hela tiden. Alla känslorna låg och lurade precis under ytan och jag fick torka tårarna många gånger under det mötet. De kändes uppriktigt lyckliga för min skull, jag kände verkligen att de tyckte att jag förtjänade det här, att jag gjort så stora framsteg under det året som gått och att de faktiskt kämpar för mig.

Jag känner att jag har en chans, en framtid. Jag ska utnyttja den tiden jag fått beviljad väl och kämpa för att få ordning på mitt liv. Jag kommer aldrig kunna toppa framstegen jag gjort under det här året, men jag kan alltid röra mig framåt, om så med pyttesteg...

Jag borde lära mig flera språk

Det var lunchtid och relativt lugnt i bokhandeln. Det fanns kunder, utströdda lite här och var i butiken men inte någon direkt kö i kassan. Jag var på väg till kassan och just när jag rundade ett hörn stod där 5 män i 25-årsåldern och blockerade min väg.

"Ursäkta mig, jag måste förbi", de flyttade rart och artigt på sig, så gott de kunde, och jag ormade mig igenom den blygsamma folkmassan. När jag passerat hör jag dem sätta igång på finska. Jag kände att de tittade efter mig, och de började prata i normal samtalston om att den där, hon var minsann inte dum att titta på. Ingenting nedsättande alls, de bara pratade om att de tyckte jag var snygg, de råkade bara vara helt övertygade om att jag inte förstod vad de sa. De såg ju lite besvärade ut när jag frågade dem på finska om de ville ha hjälp...

Jag älskar sådanna här situationer, och jag råkar ofta i dem. Speciellt roligt är de om de säger något förolämpande och man sen lite fint kan visa för dem att man faktiskt förstod vad de sa.

Komplimanger är ju folk snåla med här i världen, så man får ju sluka allt man kan tjuvlyssna sig till... ;)

This is halloween, everybody scream!

I går kväll var det Halloween och jag var utklädd. Dräkten var lite sådär sista minuten, jag bestämde mig först natten innan vad jag skulle vara och beslutet fattades i huvudsak för att jag redan hade allt jag behövde. Det enda jag egentligen gjorde nytt var att jag sydde fast lite rött tyll på min BH och jag klippte av fingrarna på ett par spetshandskar. Det blev en ganska hyfsad dräkt ändå, måste jag säga. 10 poäng till den som kan gissa vem jag skulle föreställa utan att kika på bildens titel.

Förutom en halloween-fest igår så deltog jag i rysarkväll på biblioteket i Enköping i fredags, som spåtant. Det var fantastiskt roligt, precis som förra året. Alla barnen hann tyvärr inte komma in och bli spådda, men de som gjorde det verkade helt klart uppskatta det. Min vän Henrik som jobbar på biblioteket vittnade om att jag tydligen var kvällens höjdpunkt. Några barn kom utrusande ur mitt spåtantsrum och ropade ut "Hon äger!", jag hörde flera barn säga "Hon kan spå på riktigt! Hon är asbra!" Nånting gjorde jag uppenbarligen rätt.

Jag har en hel del rekvisita när jag gör mitt spåtants-gig på biblioteket, mycket dukar, ljus, vackra gamla böcker, en kristallkula och en tarotkortlek som ser väldigt mystisk och gammal ut. Jag klär mig som en klassisk zigenare, mycket smycken, svepande kjolar, mycket smink och ett plingande magdansbälte om höften. Stämningen är nyckeln.

När jag väl fått rätt stämning, både med rekvisita och med min inre teaterapa, är det lätt att luras. Jag talar om för dem att de behöver inte ställa några frågor, jag har svar även på de frågor de själva inte ens vet att de har, en mystisk blick och ett leende och de är redo att sluka precis vad jag än säger härnäst!

Jag lät barnen plocka ett kort ur tarotleken, och att titta på det. Jag bad dem att berätta för mig vad de såg eller tänkte på när de tittar på kortet. Självklart ser de någonting som säger en hel del om deras personlighet eller deras intressen, jag snappar upp det och ger dem en spådom relaterad till det, en positiv men realistisk sådan såklart så de blir lyckliga av vad jag säger och vill tro på det.. Ganska enkel psykologi egentligen, och väldigt roligt att applicera på det här sättet. :)

Firade ni halloween på något sätt?

Veckans bokomslag

Time Travel Romance är en antologi med, och jag citerar här, "Noveller om romantiska möten över tidsgränserna. " Tänk att romanshyllan aldrig slutar förundra mig med sina ostiga omslag..

Veckans bokomslag

Jag msisade förra veckan, ber så hemskt mycket om ursäkt, men den komemr här i efterskott. Worth waiting for? Hmm... Devil in a Kilt, av Sue-Ellen Welfonder. Underbart! Ja, nej?

Stockholm Zombie Walk II - Return of the living dead

Fotot av JimmyB.

I lördags var det Zombie Walk igen. Jag tänkte inte skriva jättemycket om den här, men länkar vidare till den artikel jag skrivit på Myskoteket. Där finns bilder jag tagit från själva walken men jag har lite bilder att visa här också!

Innan promenaden hade vi smink-stund på SF-bokhandeln. Lite folk som ville ha hjälp med sminket kombinerades med lite folk som gärna hjälpte till med sminket. Magiskt bra blev det. Jag gjorde mitt smink själv dock. Jag har ett svårt kontrollbehov och visste precis vilken effekt jag ville uppnå. Nådde den nästan. Skulle haft bättre material att arbeta med. Ni vet, smink istället för oljefärger, men det blev helt ok vill jag nog påstå.

För att se alla mina bilder från den dagen, besök min Flick'r. Jag tog inte så många dock.

Tyg från de tusen sjöarnas land

Mamma och pappa har varit i finland nyligen och de tog med sig lite fina saker på vägen hem. Finast av allt var Farmor, soms tannar här i Sverige tills på Söndag. Igår kväll kom far, mor och farmor på besök. Det finns en liten tygbutik i staden nära vår stuga som jag hittade så vansinnigt mycket vackra tyger i sist jag var där. Bland annat det lila tyget jag sydde en blus av. Mamma hade gått in i butiken och letat reda på det fulaste tyget hon kunde hitta och köpte det. Det funkade. Jag och mamma har gaaanska olika smak och hon vet precis hur fult det ska vara för att jag ska älska det... Det är ett mjukt bomullstyg och blir troligtvis en puffärmsblus eller två.

Veckans bokomslag

På bokhandeln har vi en romanshylla. Det finns en mängd helt fantastiskt roliga framsidor på många av dem och jag tänkte att det kunde vara skoj att dela med mig av lite guldkorn. Först ut "Hot for the Holidays".

Love lost, and avoided.

Det var väldigt länge sedan jag skrev något personligt. Det är egentligen inte för att jag inte haft något att skriva, det har mer varit en fråga om att det har varit för mycket, att jag inte fått ro att skriva. Det tråkigaste av allt är väl kanske att jag börjat känna mig lite feg inför att skriva "personliga" saker här i bloggen. För att försöka motverka den där fegheten tänkte jag försöka babbla på en liten stund om saker som känns mycket just nu. Ber om ursäkt på förhand för eventuellt kaos.

Det här året har varit ett stort år, mycket har förändrats både i min situation rent världsligt men också inom mig. Det finns mycket jag har lärt mig om mig själv och hur jag påverkar människor omkring mig, framförallt de allra närmast mig. Mest saker jag alltid liksom vetat, men ibland får man en aha-upplevelse som slår till lite närmare hjärtat, som får en att inte bara förstå utan förstå.

Kärlek och relationer i förhållande till mig har jag lärt mig en hel del om till exempel. Framförallt har jag lärt mig att jag bör hålla mig så långt borta ifrån allt vad kärlek och relationer heter. Det är inte en fråga om att jag är rädd för att bli bränd, även om det också är en faktor. Jag har inte riktigt råd att gå igenom en massa drama när min livssituation i övrigt är så instabil. Men i grund och botten är det en fråga om energi. Jag har väldigt begränsat med energi och har inte en chans att ha både ett fungerande liv (som arbete, mat, ordning på pappersarbete och lägenhet) och en fungerande relation. Det ena eller det andra måste ta stryk, det går inte att få balans på det. Kanske någon gång i framtiden, men jag har ärligt talat lite svårt att se det i horisonten över huvudtaget.

Jag måste alltså göra ett medvetet val att leva ensam och det är inte så lätt. Jag är en kärleks-junkie och kastar mig in i en relation med hela min varelse när någon väl lyckas få mig på fall. Jag kan inte älska halvhjärtat. Jag glöder inte, jag brinner. Däremot är jag, dessvärre, fullt kapabel till att sköta själva förhållandet till människan ifråga halvhjärtat.

Jag tror inte att det är helt omöjligt för mig att ha en fungerande relation, men det känns som att det ställer lite större krav på min partner i nuläget än vad som känns rimligt.

För lite mer än en månad sedan fick jag mitt hjärta krossat. Sure, fine, jag har blivit bränd förut men just det här var ett wake-up-call. Vi sa aldrig att vi skulle ha en långvarit seriös relation, faktum är att vi undvek i den mån vi kunde att kalla det för ett förhållande ens, men det var på många sätt en av de viktigaste relationerna jag haft. Han fick mig att känna saker jag aldrig känt förut och det var läskigt. Framförallt fick han mig att känna mig älskad och trygg på ett sätt som ingen annan någonsinn lyckats. Jag som brukar ha sån koll på mig själv känslomässigt, han fick mig att helt tappa fotfästet och jag blev som en osäker liten tonåring igen.

Jag blev rädd för vad jag kände, lika mycket upprymd och sen rädd igen för att bli av med allt det. Jag försökte fly men han lyckades alltid lugna ner mig igen, jag behövde honom mer än jag var rädd för det okända. Till sist orkade han dock inte, min rädsla och osäkerhet nötte ut honom, ett typiskt fall av "self fulfilling prophecy". Jag blev så rädd för att nöta ut honom, att jag blev än mer osäker och än mer rädd för att förlora honom och till sist så.... Det är så vansinnigt tråkigt när en relation som på så många sätt är så fantastisk nöter ner bägge parterna. Särskillt trist när den huvudsakliga orsaken till det är jag.

Jag vet att det krävs två personer för att ha sönder en relation, men jag har alla fakta och aningens bättre självinsikt än folk tror att jag har. Jag vet att det var jag som var kossan i den här relationen, även om han sannolikt kunnat göra saker annorlunda också.

Det var mycket som hände i mig under relationens gång och ännu mer efter att det tog slut. Många smärtsamma insikter har kommit till mig, jag har lärt mig väldigt mycket och det har tvingat mig att göra en del val som jag borde gjort för länge sen.

Så. All visdom åsido, jag har ju faktiskt ont i hjärtat också. Mitt hjärta och min kropp skriker efter honom när jag inte är på min vakt och jag vet inte hur jag ska hantera det här. Det är en saknad jag inte är van vid att känna. Vanligtvis efter en breakup är jag fullkomligt rasande och förtvivlad en stund men sedan ger det med sig. Såväl förtvivlan som ilskan. Nu är jag bara.. Det är bara saknad och en stickande sorg, och den är stundtals förlamande. Det har visserligen bara gått en månad, men det är inte såhär det brukar vara. Ingenting med den här relationen var som det brukar vara.

Värst av allt är nog att han brytit kontakten med mig helt, så jag har inte en chans att skapa en annan relation till honom. Hans namn kommer alltid att stå för förlusten av något av det vackraste jag haft.

Jag känner lite för att skriva emo-poesi på engelska. Så illa är det.

Zombie walk-dags igen!

På lördag, den 10:e Oktober är det återigen dags för Stockholm Zombie Walk. Förra gången hade jag inte direkt avancerat smink, körde mest på att överdosera fejkblod istället men den här gången vill jag göra något lite mer utstuderat. Därför sitter jag och experimenterar med lite sårsmink. Det ni ser på bilden ovan är vad jag pysslat med ikväll. Jag har använt mig av trälim, toalettpapper, mer trälim och akrylfärg. Inte så dumt för att vara ett första försök. Nästa gång ska jag dock använda en svamp för att applicera färgen för att få den att spridas lite bättre. Jag använde fingrarna nu och det gav ett lite ojämnt resultat.

Zombie-walken verkar inte ha någon hemsida men det finns ett facebook-event att kika på.
För lite inspiration vad gäller smink har jag såklart lite länkar att dela med mig av:

http://thegirlinthebigbox.deviantart.com/art/zombi-face-tutorial-99886488

http://www.fullhalloween.com/blog/2303/homemade-halloween-make-up-bruises-blood/#more-2303

http://www.instructables.com/id/How-To-Make-Zombie-Makeup/

Författarbesök på bokhandeln

I tisdags fick vi besök av Nick Perumov på bokhandeln i Stockholm. Jag har inte läst något han skrivit, dessvärre, men det var en väldigt intressant kväll likväl. Perumov verkar vara såväl intelligent som ödmjuk och hade en hel del tänkvärt att säga om sina böcker. Självklart köpte jag den första boken i hans serie "Svärdets väktare" och fick den signerad.

Nerdyboy

Jed. Du är skadad.

Smått smått, men gott gott

Köpte för ett tag sedan några bedårande små knappar via ebay. De var alldeles för dyra för att använda som knappar på ett plagg (jag är jättesnål) men precis lagom för att använda som blickfång i lite hårprydnader.

Vissa dagar...

Vissa dagar borde man inte över huuvud taget kliva ur sängen.

Det började med att jag försov mig med en timme. Jag brukar gå upp i god tid, så även om jag försov mig skulle jag hinna med ett tåg så jag precis hann i tid till jobbet. Tåget var en kvart försenat och när det väl kom var det så fullt med folk att det inte ens gick att sitta mellan vagnarna, för där stod det så packat med folk att man var tvungen att stå upp.

Det enda som kunde rädda mig nu var min morgonlatte. Varje morgon går jag direkt till Espresso House som ligger mitt emot bbokhandeln och köper en stor vaniljlatte. Så jag krälar mig fram genom butiken, svag av min längtan efter koffein, mummlandes något om latte bara för att nå fram till Espresso Houses dörr där det satt en lapp upptejpad. "Stängt på grund av elfel. Vi öppnar så fort problemet är löst".

....

...............

Sen var det en kund som ville köpa ett spel i present till sina barn, men barnen var där så hon kunde inte köpa det då, hon frågade mig jättesnabbt om jag trodde det ksulle vara kvar en kvart senare, så hon kunde göra sig av med barnen. Jodå, sa jag, och just den där kvarten senare så var samtliga ex sålda. Ett spel som generellt säljer väldigt dåligt och som vi hade 3-5 exemplar kvar av...

När det började närma sig lunch började jag dessutom känna mig sjuk. Ont i magen och yrsel, som inte ville ge med sig, men vid lunch hade Espresso House i alla fall öppnat så jag kunde få min vaniljlatte och ett leende från min favvobarista. Där kändes det _nästan_ som att dagen inte var helt åt skogen.

Så småningom var det ju dags att dra sig hemåt. Jag hann med ett lite tidigare tåg än det jag normalt tar men när vi passerat Sundbyberg saktade tåget ner. "Spårfel", hette det, och vi rullade fram i snigelfart...

Väl framme i Enköping täntke jag ta en sväng förbi affären och handla. När jag handlat klart och kliver ut så regnar det såklart. Ganska rejält. Just som jag skulle bestiga min cykel sa en lustigkurre till farbror "Du får nog ta och fälla upp sufletten". Istället för att göra som mina instikter ville, dvs att slita honom i stycken i ren missriktat agression, svarade jag "Ja hade jag vetat om det här hade jag inte tagit cabben".

NU sitter jag hemma, är jättetrött och känner mig småsjuk. Hur var din dag?

Piratkalas!

I lördags var det "Talk like a Pirate"-day. Detta firades med en fest. Jag bestämde mig bara en vecka innan så jag hann inte förbereda något sådär jättestort, men lite hann jag greja med dekor i alla fall! Bilder från själva festen kommer senare.

Kjolen har ni kanske sett tidigare här i bloggen, likaså hatten som inte syns så bra på den här bilden. Blusen hör hemma i min gamla bortglömda lajvgarderob. Strumporna köpte jag på Black Moon i Stockholm och sydde sedan på överkanten från ett par gamla stayups för att de skulle sitta kvar uppe.

Det hände ju faktiskt en hel del i helgen..

I Lördags var det en ganska så händelserik dag på bokhandeln. Dels hade vi besök av författaren PC Jerslid och dels hade vi Japan-dag. Det bjöds på tipsrunda, cosplay-tävling och amigurumi-workshop. De få bilder jag tog har jag slängt upp på flick'r.

Det var ju lite knasigt att det krockade i schemat sådär, PC Jerslid har inte så mycket med Japan att göra, men hans nya bok Edens Lustgård verkar väldigt lovande och jag ser fram emot att sätta tänderna i den. Dessvärre hann jag inte närvara under samtalet men jag hann i alla fall ner och få mitt ex signerat samt ta ett par fina bilder.

Workshopen pågick i fyra timmar. Jag har inte upplevt fyra så hektiska timmar sen Uppcon09 då jag jobbade i infobåset. Det var roligt. Jag hoppas så innerligt att alla som kom och virkade med mig hade trevligt! Det blev lite fler människor än jag hade räknat med och jag försökte hinna med att visa alla, och så vitt jag kunde så lyckades alla lära sig. Det betyder att jag vann den här gången också. Fick återigen beröm för att jag var så pedagogisk och blev lika chockad den här gången.

När dagen väl var över var det en utmattad men lycklig Sanna som kom hem och stupade. Det har varit hektiskt, alldeles för mycket folk och alldeles alldeles underbart. Jag har fått känna att jag gör något bra, att jag behövs och att jag kan någonting. Att jag är en riktig, värdefull människa, inte bara ett hopplöst fall. Näring för själen.

Återvinning och örhängen

Återvinning är fint. Jag gick förbi en antikbutik här i Enköping och såg ett "Allt - 10 kr"-bord. Där hittade jag ett fruktansvärt fult halsband med fantastiskt fina mellandelar i form av små vita plasthjärtan. Det togs till vara på och jag svängde ihop dessa mycket enkla men söta små örhängen. Det kommer nog bli mycket mer skoj av dessa söta små hjärtan...

Knappeliknappar

Så jag har den här fantastiska blusen, utan knappar. Sen hittar jag tre knappar i en låda som passar jättefint. Vad tycker ni? I färg är de mest som knappen i mitten, de andra två fick lite för mycket ljus på sig när jag skulle fotografera.

En blus! Jag har sytt en blus!

Sagan från häromdagen har en spin-off. Sagan om den lila blusen.

Jag hatar att sy överdelar i allmänhet. Jag har aldrig lyckats med någon, förrän nu. Jag kopierade mönstret från en av mina favoritblusar rakt av, helt utan skam. Bra blev det. Jag är väldigt nöjd och det är mycket sällan jag faktiskt känner mig sådär nöjd på en gång med något jag skapat.

Tyget är ett tunnt fint bomullstyg jag köpte på en tygaffär i Finland, samtidigt som jag köpte tyget till kjolen jag sydde i helgen. De passar förresten vansinnigt bra ihop.

Nu saknas bara knappar. Beslutsångest.....

En saga med lyckligt slut

En gång för länge sedan, i ett land av tusen sjöar, var en flicka på semester. Hon köpte mången fin sak på sin semester men finast av allt var det tyg hon köpte, för det skulle genomgå en fantastisk förvandling.

Tyget är kritstrecksrandigt, med ganska brett mellan ränderna. Ganska tunn lite stretchig bomull. Jag har några meter kvar av det, tänkte göra matchande liten jacka och kanske en kjol till.

Den höga midjans linning, och volangen nertill, är dekorerad med biséveck, spets och ett jättetunt satinband jag köpte på Nisses i Västerås en gång i tiden som har en vit söm som dekoration i mitten.

Slutet gott, allting gott.

Pick a time, send a /tell to me...

Alltså seriöst. Felicia Day. I'll touch your plus five to dexterity vest any time.

AmiguGloomy!

Jag började på den här redan på NärCon men det kom en massa annat smått emellan så den blev inte klar förrän idag. Låt mig presentera Gloomy Bear. Gloomy bear är en av mina favoritkaraktärer, skapad av den japanska konstnären Mori Chak. Gloomy Bear är en 2 meter lång rosa björn som äter människor. Ni läste rätt, han äter människor.

Mori Chak skpade gloomy som en motvikt till Sanrios söta små figurer, alla rara djur som bara är pluttesnuttelull och gullegull hela tiden. En riktig björn är inte snäll. De må vara söta, men de är ju faktiskt vilda djur och vilda djur är farliga.

Jag tyckte det var dags att jag kombinerade min kärlek till Gloomy med min kärlek till amigurumi.

Alla kroppsdelar är virkade för sig sedan fyllda med kuddvadd och ihopsydda. Sedan broderade jag dit blodet och sedan penslade jag klarrött nagellack på det för att det skulle se lite geggigt ut.

Jag fick inte till proportionerna riktigt, för korta ben och för lång överkropp framförallt, men på det stora hela är jag nöjd.

Kärlek till mina arbetskamrater

Klassiska kärleksmums. Bakade enligt recept ur en bok jag har hemma, men receptet är detsamma som detta.

Men jag är inte vuxen!

Snart ska jag alltså räknas som frisk på deltid, vuxen på deltid? Det har snurrat mycket i mitt huvud på sistone, fuderat mycket på vad konsekvenserna blir egentligen av att helt plötsligt inte ha 100% aktivitetsersättning. Det är så svårt för mig att vet ahur det komemr att se ut. Om jag lyckas få i alla fall 75%, vad innebär det rent ekonomiskt? Får jag mer eller mindre exakt 25% mindre av det jag har nu i månaden?

25% arbetsförmåga... 40 timmar i månaden? 5 hela arbetsdagar? Hur ska jag hitta en plats jag klarar av att jobba på de timmarna? Det känns som enda anledningen till att det har funkat på bokhandeln är för att det är just där, med så vansinnigt stöttande fina arbetskamrater i en miljö som är som skapad för mig och mina behov.

Och vem vill över huvudtaget ha mig? Ja jag är billig arbetskraft med mina lönebidrag och nystartsjobb och allt vad det heter, men jag KAN ju ingenting.

OM jag lyckas hitta ett jobb från och med då jag räknas som 25% arbetsför, får inte jag en lucka på en månad där jag blir utan lön då? Jobb får man ju pengar för i efterskott liksom. Hur ska jag klara den månaden?

Kommer jag över huvudtaget få min ansökan godkänd med alla nya regler? Tänk om jag kommer räknas som fullt arbetsför bara för att jag inte bokstavligt talat är döende?

Jag håller på att gå sönder.

Feeling blue

Recept från Matklubben.

Det går bra med arbetsträningen fortfarande men den ligger en naggande känsla av undergång i mitt hjärta. Jag vet att det inte kommer vara för alltid. November kommer med illfart och då kanske jag inte kan vara kvar där.

Nu börjar det bli dags att göra återansökan för min aktivitetsersättning från Försäkringskassan och jag har verkligen ingen aning om hur det här ska gå. Det finns många nya regler och jag vet inte riktigt hur jag passar in i pusslet. Jag räknar kallt med att jag måste passa på att vara lycklig nu för efter november är jag barskrapad, arbetslös och utstött ur samhällets maskineri.

Det jag hoppas på är att kunna behålla min aktivitetsersättning på 75% och få jobb på bokhandeln på 25%. 25% innebär 40 timmar i måanden och det kommer man nog upp i snabbt även om man abra står i en vikariepool tänker jag. Det känns dock så avlägset, som en dröm snarare än ett realistiskt mål. Egentligen vill jag bara ha ett år på 25% arbete och sen öka till 50% om det har funkat bra. men vi får se.

Jag räknar med att det går åt pipsvängen, men jag skulle ju ljuga om jag skrev att jag inte hoppades.

MADNESS

Jag lyckades visst fastna lite. Det blev en till liten Cthulhu av bara farten. Den här är till salu. För 150 kronor (inklusive frakt) kan galenskapen sprida sig till just dig! Pengarna går till min strukturera-och-måla-om-så-jag-får-fin-syhörna-fond.

Om jag tänkte fortsätta såhär borde jag kanske undersöka det där med att skaffa en etsy-butik. någon som har en? någon som handlat via en? Undrar lite hur smidigt det är för oss som bor i Sverige att ha det.

Remember kids: recycling is fun!

Ok så det är kanske inte så roligt, men det känns bra i hjärtat och plånboken. Jag gör poäng av att återanvända tyg och andra hobbymaterial i den mån jag kan. En klänning blir en kjol, tygrester blir accessoarer och necessärer.

Just nu sitter jag och sprättar upp en gammal pärlbroderad medaljong från en topp jag köpte på H&M för massor av år sedan. Det fick mig att tänka på att jag borde skriva några rader om det här.

Pärlor är inte nödvändigtvis dyra men ofta blir det billigare att köpa produkter med pärlor på och sprätta bort pärlorna. Som den här medaljongen. Den satt på en tröja jag skulle slänga, så på sätt och vis kostade pärlorna mig ingenting. Jag ser ofta halsband med fina pärlor på loppisar för bara några enstaka kronor medans samma mängd pärlor skulle kosta runt 20-lappen om inte mer från en hobby-butik. Think outisde the box, hobbymaterial finns överallt runtomkring dig.

En annan som verkligen förstår det här med att återanvända hobbymaterial är Anna från Billigt Garn. Jag har följt henne i ett par år nu och måste säga att hon är en superförebild för alla handarbetare! Hon säljer dessutom återvunnet garn via tradera.

Allfreecrafts.com har en stor avdelning på idéer för att återanvända saker för pyssel.

På Craftsters forum kan man också hitta en del inspiration till att återanvända saker och kläder för att skapa nytt.

Nuvarande projekt: Fortfarande amigurumi-Gloomy. Han är nästan klar men jag kom på villovägar och virkade annat emellan. Ehehehe, virrpanna? Aldrig.

Money money money...

Nu har jag lagt ut en massa stuff på tradera. Vi får se hur det går. Pessimist som jag är utgår jag ifrån att inget kommer att sälja.... ;)

Länk till mina auktioner på tradera här ni här.

Tänk gärna på att ni stödjer min sömnad när ni handlar saker av mig, just nu försöker jag samla ihop pengar till att ordna så jag får en ordentlig yta för allt mitt skapande här i lägenheten och det kräver viss omstrukturering av mer eller mindre hela lägenheten. Om ni vill stödja på annat sätt, till exempel beställa något sytt eller virkat av mig så går det också att diskutera. :)

Jag har ju en del annat krams jag tänkte göra mig av med också, saker som hamnar på Blocket snarare än tradera, men jag lägger ut även de grejerna här först. Priserna är prutbara som vanligt. ALla de här sakerna är ju lite för stora för att skickas, så ni får allt komma och hämta dem. Jag har ingen bil själv så jag kan inte köra iväg något. Jag bor i Enköping.

Först ut, ett 112-l akvarium med ställning och ljusramp. Saknar dock täckglas. Jag skickar med pump och annat smått och gott om ni vill ha, jag har massor av akvariegrejer på vinden vi kan rota bland. 500 kronor. I fullt användbart skick allting, glaset är lite smårepigt här och var men inget som stör allt för mycket. Bilden högst upp är från när jag hade akvariet i bruk för några år sedan, bilden precis ovanför det här stycket visar hur förtvivlat ledset akvariet är över att abra få stå nere i en tråkig gammal källare. Den vill ha kärlek, vatten, växter och fiskar!

Här kom det bilder på sminkbordet jag pratade om tidigare. 350 kronor vill jag ha för det och vill att det hämtas hos mig i Enköping för jag har inget sätt att frakta den på själv. Det är ganska så dammigt, har stått i mitt förråd en stund, i övrigt är den i rätt bra skick. lite repor är det på den men det är ju liksom en möbel som har använts. Den är jättefin men jag får verkligen inte plats med den någonstans...

Sen har jag min underbara divansoffa som jag älskar högst av alla möbler jag har. Det skär i hjärtat att behöva sälja den. 2000 kronor vill jag ha den, själv betalade jag 3000 för den för ca 2 år sedan och då var den nedsatt från 6000 eftersom den var en utgående produkt vill jag minnas. Den är sådär precis lagom stor och jättebekväm. Varför gör jag mig då av med den?

Jag har ett behov av att skapa mig en ordentlig yta för allt sömnad och pyssel. SÅ mitt sovrum ska förvandlas till arbetsrum, det leder till att sovrummet får flytta in till vardagsrummet. Det i sin tur innebär att jag behöver en mindre säng, vilket sen leder till att jag tycker att en bäddsoffa känns som en bra idé utifall att man nån gång vill dela sovplats med någon som kommer och hälsar på. Jag har kikat på Ektorp, från Ikea, som dyker upp rätt ofta till ett bra pris på blocket.

Det innebär ju såklart att jag behöver sälja min säng också. Jag har en 160-säng, vackra Noresund från Ikea, som jag bara haft sen i September. Resårbotten jag har i den har jag däremot haft desto längre och den gnisslar lite på ena sidan men inte så det stör hemskt mycket. Med ny bäddmadrass blir den också fräsch. Hade det bara varit resårbotten hade jag nog bara skänkt bort den, men noresund-stommen vill jag ju ha en slant för, den är ju så fin och säljs inte på Ikea längre. Dessutom har jag ju så tjusigt målat om sängknopparna så den ser lite mer romantisk och elegant ut. 1000 kronor tänkte jag ta för sängstomme med madrass.

Det känns hemskt fult att prata försäljning av saker här på bloggen, men jag resonerade till sist som så att det är ju faktiskt för att främja just den sak den här bloggen i huvudsak ska handla om, nämligen min kreativitet. Så jag vill inte ha dåligt samvete för det. Fast det har jag ändå. Eheheheh.....