Jag sticks!

Idag letade jag rätt på ett par sticknålar, storlek 5, och ett nystan restgarn. Jag har inte stickat på i alla fall ett år, kanske till och med ett och ett halvt. Det är skönt och avslappnande att sticka, men jag har inte tålamod med några större projekt och hur många mössor och halsdukar som helst finns det inget behov av i mitt hushåll. För ett par veckor sedan fick jag ett beställningsjobb som jag lovade att utföra efter UppCon. UppCon är över sedan en vecka och det är dags att sätta igång nu.

Uppdraget är något så roligt som en megaman-mössa, dvs en mössa som ser ut som hjälmen spelkaraktären Megaman har på sig. Jag brukar inte vara så glad över beställningsjobb sådär med en mössa är litet nog för att jag ska tycka att det rentav är roligt och när det dessutom handlar om något så pass nördigt så kan man ju inte säga nej.

Länk till bilder och mönster finns här.

Basen på megaman-mössan utgörs av ett mönster från Headhuggers, nämligen deras Amelia Earhart Aviator Cap. En supersnygg mössa om du frågar mig.

Jag har inte köpt garn ännu, jag ska till Stockholm imorgon för att prata med mina framtida arbetskamrater och personalchef och tänkte passa på att smita in i en lämplig garnaffär när jag ändå är där. Däremot har jag en massa "skräpgarn" här hemma och testa lite på. Jag har kommit halvvägs på mössan som mönstret är baserat på och jag kan ju säga att det är väldigt lättarbetat, även om det ser väldigt komplicerat ut. När jag gjort megaman-hjälmen ska jag nog göra en mössa åt mig själv efter mönstret från Headhuggers.

Jag ser fram emot att börja sticka själva megaman-hjälmen. Sidan där min bekant fick idéen från var visserligen söt men jag är väldigt säker på att jag kan göra den bättre. Framförallt öron-bitarna.

Jag lovar att lägga upp bilder allteftersom arbetet fortskrider. :)

Det var väl på tiden: en liten hatt börjar bli klar

Jag har haft så mycket för mig sedan jag påbörjade den här bloggen att jag inte hunnit klart med allt jag påbörjat ens en gång.

Idag arbetade jag vidare på en av de små hattarna jag presenterade i ett av de allra först ainläggen här i bloggen. Jag har stärkt hattkullen lite och börjat lägga till dekorationer. Än så länge har jag bara nålat dit alla blommor jag gjort men imorgon tänkte jag nog göra slag i saken och sy fast dem också. Det känns inte som att bilderna riktigt gör hatten rättvisa,hattkullen ser bra mycket mer ojämn ut på bild än i verkligheten. När jag sytt på hårspännen ska jag ta lite ordentliga bilder på hatten i action. Sen finns det en viss risk att det hamnar på tradera. Jag ska bara se om jag hittar en lagom stor låda att frakta raringen i.

Tradera minsann

Veckan som gått har jag rotat igenom min garderob. Jag har slängt mycket, lagt en del annat i syhörnan och så har jag slängt upp en del annat på tradera. Ingenting egensytt är ute på försäljning ännu dock. Det är mest kläder jag köpt för sisådär 8 år sedan som inte riktigt faller mig i smaken längre eller sådannt jag nog aldrig kommer att komma i. Den som är hemskt nyfiken får ta sig en titt, men som sagt var, ännu finns inget jag skapat själv där. Tyget på bilden i dagens inlägg hoppas jag verkligen hamnar i goda händer. Jag har inte vågat sätta saxen i det ordentligt och det är verkligt jättehäftigt, bara inte riktigt min stil längre. VIll du ha det? Bjud!

För att se mina objekt på Tradera, klicka här!

Jag är återuppstånden

Det har nu gått sisådär 5 dagar sedan UppCon och jag börjar äntligen känna mig "normal" igen. Jag hade fantastiskt roligt även om det inte lät helt så i mitt förrförra inlägg. Jag har inte särskillt mycket att uppdatera om den här veckan, det har inte funnits energi till att pyssla med några sömnadsprojekt. Jag har däremot köpt tyg till att sy förkläde till swapen jag nyligen gick med i på Sysidan. Till den ska jag också göra två matchande grytlappar. Allt detta blir helgens projekt.

Idag har jag varit i Stockholm. Jag åkte dit med min handlägare från Arbetsförmedlingen för att prata med personalchefen på min arbetsträningsplats. Det var fruktansvärt trevligt. Mötet gick bra och efteråt gick jag och min handläggare och åt indisk mat på Lilla Karachi.

Det är alltså såhär, mina damer och herrar, att från och med vecka 6 kommer jag att "jobba" på ScienceFiction-bokhandeln i Stockholm. Japp, så nördig är jag. :D Det jag hoppas på, men inte räknar med, är att jag ska visa mig oumbärlig för butiken i slutändan och att de vill och kan anställa mig. Håll tummarna för det.

I övrigt vill jag be om ursäkt för att det har gått så många inlägg utan några som helst bilder. Bloggen ser så tråkig och naken ut men jag har inte haft något roligt att lägga upp på ett tag...

UppCon, super-kawaii

För den som är nyfiken förresten har det redan dykt upp bilder från konventet på konventsbilder.se, dock inga på mig. ^^

Uppcon - en info-arbetares klagosång och en sömmerskas kvalitetsångest

Klockan är halv fyra nu nä r jag börjar skriva och jag sitter i ett ganska så lugnt infobås. Det har varit mycket hektiskt de senaste dagarna men väldigt trevligt. 3000 personer och jag har troligtvis kollat upp busstider till varenda en av dom. Två gånger.

Det har kännt väldigt givande att jobba i informationen, men det har funnits stunder då man känt sig maktlös, förtvivlad och överflödig. Det har varit mycket strul med bagage och sovsalar, dessutom fick info-avdelningen något större ansvar än vad vi hade räknat med från början. Jag arbetar väldigt bra, till och emd under press, så länge jag inte får för mycket ansvar. Jag faller som ett korthus när jag får oväntat mycket ansvar kastat över mig. Jag krymper ihop till en liten boll och försöker smälta bort genom golvet.

Min medpersonal verkar ha uppfattat det vid det här laget, jag får ta hand om besökarnas ärenden i allmänhet nu medans Carrot, som borde gått och lagt sig för länge sedan, ansvarar för de lite tyngre frågorna. Jag har fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte tar större ansvar, det känns inte ok att lämna över allt på två människor som definitivt behöver sova mer än de behöver sitta och lösa problem.

That being said, jag trivs väldigt bra med mina sysslor. Jag skulle kunna tänka mig ett jobb som det här. Jag sitter här och hjälper folk, med en dator och post-it-lappar som verktyg.

I övrigt vill jag säga att UKK är en helt fantastisk byggnad att ha ett sånt här konvent i. Förutom att det är rymligt så är det helt fantastiskt snyggt. Konventet passar liksom in här rent estetiskt. Dessutom är UKK's egna personal som finns här på plats fantastiskt fantastiskt hjälpsamma och vänliga. Jag hoppas verkligen att vi kan använda UKK även i framtiden.

Konventet är i allmänhet lyckat ur mina ögon sett. Det mesta ser ut att flyta bra och våra besökare är artiga, söta och skötsamma. Jag har inte hunnit delta i några aktiviteter alls och biografen har jag inte sett insidan av men jag har däremot hunnit ta mig en ganska ordentlig titt på marknaden på plan 6. Priserna är vansinniga, jag föreställer mig att de kostar mer än tre gånger så mycket som samma vara kostar hemma i Japan, men folk är köptokiga. Man vill handla konvent, och jag känner köpdjävulen även i mig. Jag vet inte hur många gånger jag fingrat på samma saker idag men kännt förnuftet och ekonomin som en käftsmäll varje gång jag vill köpa.

Roligast av allt var ju förståss märkeskläderna. Jag talar givetvis om Lolita-märken såsom Innocent World, Bodyline och Baby The Stars Shine Bright. Jag skulle nog aldrig komma på tanken att köpa dom. Även om jag skulle haft pengar skulle de vara alldeles för små för mig, Japan är inte direkt size friendly. Det som är av intresse för mig är att se hurdann kvalitet plaggen har. De är ju så omtalade och har så hög status att de borde vara ett ganska så gott riktmärke på vad man kommer undan med när man syr kläder till försäljning, vilket alltid är mitt stora problem.

Jag har väldigt svårt att avgöra hur välgjort ett plagg ska vara för att "få" säljas. Den största anledningen till att jag inte säljer saker jag syr är för att jag inte tycker att de är bra nog sydda. Samtidigt så är nästan alla kläder jag köper från till exempel H&M betydligt sämre sydda än det jag har gjort. Jag vet inte om det beror på att jag har dåligt självförtroende eller om jag anser att något som är sytt av en riktig människa istället för på löpand band i en fabrik i Hong Kong borde hålla något högre standard.

På något sätt, någonstans, förväntar jag mig att se någon slags övermänsklig perfektion när jag tittar på märkesplaggen, som om jag skulle avslöja någon yrkeshemlighet när jag lyfter på kjoltyget och inspekterar sömmarna. Saken är den att det är välsytt, men jag hittar ändå skavanker. Småsaker som jag inte ens tänker på när det är andras plagg men om jag skulle sytt den så är det alla dessa småsaker som skulle få mig att känna att det jag sytt inte duger till försäljning.

Den största glädjen med mitt inspekterande av märkesplaggen är nog ändå att få känna på materialen. Att se bilder på kläderna är väldigt inspirerande och trevligt, men man får ju ingen känsla av hurdana material som används.

Jag har även tagit mig tid att kika på sådannt som låg på "besökarnas bord", många har lämnat in hemmasydda kläder och accessoarer. En hel del av sakerna är rent ut sagt riktigt dåligt sydda och jag vet inte riktigt vad jag ska känna. Jag känner på något sätt att jag skäms för att jag inte säljer mina saker samtidigt som jag tycker att de som lagt ut sina riktigt dåligt sydda alster på försäljning är väldigt arroganta som tror att det de sytt är värt något, hur fult det än är att känna så. Hur jag än gör så skäms jag i alla fall för något när jag ser dem. Jag har lärt mig mycket om relationen mellan kvalitet och säljbarhet idag.

Nu är klockan 06:10 och det är två timmar kvar innan jag går av mitt pass och sedan ska jag sova så mycket jag orkar och hinner, jag måste ju hinna shoppa lite också. Med lite tur kommer vissa försäljare rea ut prylar så de slipper släpa med sig så mycket varor hem.

NU är det dramatik och en definitiv kod 80 här. Klart slut.

Stress stress stress

I övermorgon ska jag hoppa på bussen till Uppsala strax innan sju på morgonen. Jag känner UppCon-stressen. Jag har lagat och fixat med kläder, sovsäck, packning, madrass och allt annat som måste med. Mentalt stressar jag sönder mig själv med att försöka lära mig så mycket info som möjligt utantill och jag har i flera dagar drömt mardrömmar om att allt ska gå åt helvete med UppCon. All denna stress trots att jag bara ska jobba i infobåset. Jag kan inte ens föreställa mig vilken stress samtliga arrangörer känner, om en vanlig personal känner såhär.

Jag har i alla fall sytt en ny kjol samt äntligen tagit tummen ur och sytt om min medaljongkjol. Vad tycks?

Cocktails och veckans drink

Jag har det senaste året intresserat mig mycket för cocktails. Riktiga cocktails alltså, inte vanliga trista groggar. Till följd av det har jag börjat samla på mig alkohol för att kunna ha ett urval att bland med när jag känner för det. Jag saknar egentligen alla de stora basdryckerna man bör ha i sitt barskåp som till exempel tequila och en vanlig fin vodka. Jag åker ofta till Finland och brukar passa på att handla ett par flaskor på taxfreen och hittills har det mest blivit tjejiga likörer. Jag erkänner. Jag är en fjolla. Jag tycker om fruktiga söta drinkar. Ju sötare desto bättre.

Eftersom jag blandar i alla fall en drink i veckan och faktiskt försöker göra olika varje gång tänkte jag börja dela med mig av veckans drink här. Delvis för att någon som litar på min smak kanske hittar en drink de vill prova men ärligt talat också mycket för att jag själv ska komma ihåg mina favoriter.

Den här veckans drink är baserad på recept jag hittat för "Midori Splice". Eftersom jag lagt till en skvätt blå Curacao döpte jag om den till Blue Midori Splice. Om den här drinken har ett annat namn så tveka inte att rätta mig!

Blue Midori Splice

• 2 cl Midori
• 2 cl Malibue
• En skvätt Blue Curacao
• Ananasjuice
• Is

Fyll ett högt glas med så mycket is du vill ha. Häll i Midori och Malibue. Fyll upp med juice och häll i en skvätt Blå Curacao utan att röra om för mycket. Då kommer curacaon lägga sig mestadels i botten och skapa en jättesnygg färgeffekt.

En fräsch och ren dator att förstöra

Nej jag har inte köpt en ny dator, men jag har äntligen ominstallerat den jag har. Jed kom hit igår med sitt tech support-kit. Det vi talar om är chassit till en extern hårddisk som han mekat in en cd-rom i. Det innebär att vi kunde göra en fullständig systemåterställning på den här laptopen. Nu är den fräsch som en nybadad oskuld. Det tog mig nära 4 år att förstöra datorn till den grad att den kändes obrukbar. Jag gjorde ganska regelbundet underhåll på den, men det samlas skit i datorn ändå, det gör det. Man behöver göra en gammal klassisk ominstallation på datorer då och då och jag skulle gjort en på den här för länge sedan om jag bara hade haft en cd-rom i den.

Nu är det gjort och det känns så fantastiskt. Den är så tyst och rar och snäll, allt går så fort och det ser så fräscht ut bara. Det känns nästa som att ha en ny dator, förutom att den fortfarande har en 12" skärm, har en hårddisk som närmar sig pension och saknar dvd-rom.

Det bästa med en ominstallation är omstrkturering. Man tänker ofta att man ska sortera om sina bilder och sådant, men det gör man ju aldrig förutom när det är dags att blåsa om datorn. Kommer jag att hålla den här strukturen? Tveksamt, men tanken är god.

Att vändsy en väst

Min bror köpte nyligen en helt fantastisk kostym på second hand, men den saknade väst. Som den sytokiga syster jag är fick jag helt enkelt ställa upp. Tyget var något slags bomullstyg med vävda ränder. Jag klippte på skrådden, enligt önskemål från bror, och det blev skitsnyggt.

Jag tänkte jag ska passa på att förklara hur jag enklast vändsyr en väst. Jag utgår ifrån att du har alla mönsterdelar utklippta och klara innan du följer de här instruktionerna. ;)

Börja med att sy ihop axelsömmarna, både på fodret och på det yttre tyget. Lägg sedan fodret och yttertyget, räta mot räta, och sy ihop foder och yttertyg i ärmhålen och sedan västens halsringning och längst fram på västens framstycka. Du ska alltså inte sy ihop västens sido-sömmar eller nedre kanten ännu.

Vänd rätt. För det här behöver du dra västens framstycken genom axlarna på västen. Sy ihop sidosömmarna, fodertyg och yttertyg för sig så att dessa sömmar inte blir synliga sen. När du gjort det kan du vränga västen halvt om halvt ut och in igen så att du kan sy ihop västens nedre kant. Lämna ca 10 cm öppet mitt i ryggen.

Vräng västen rätt igen och pressa. Strykjärnet gör alltid skillnaden mellan ett halvdant plagg och ett välgjort plagg. Sy igen hålet i ryggen med en kantstickning längst hela nederkanten på västen.

Alltså, som snabb lista:

1. Sy axelsömmar på foder och yttertyg.
2. Sy ihop foder och yttertyg i halsringning, i fram och i ärmarna.
3. Vräng ut och in och sy ihop sidorna på foder och sedan yttertyg.
4. Vräng ut och in och sy ihop foder och yttertyg, lämna 10 cm öppet.
5. Vräng ut och in och gör kantstickning.

Mönster till västen? Jag har inget. Jag draperade lakansväv direkt på bror. Det går troligtvis snabbare än att rita av ett färdig mönster. Jag använder mer eller mindre aldrig färdiga mönster. Inte för att jag är bra på att göra egna utan för att jag helt enkelt inte begriper hur de tänkt med färdiga mönster och inte litar på passformen.

Tutorial: Förkläde!

Jag gick nyligen med i en förklädes-swap på sysidan och tänkte att det kanske vore lämpligt att lägga upp en tutorial för hur jag gjort mina förkläden. Mina förkläden är av en modell med väldigt hög midja och mycket vidd.

Hur mycket tyg du behöver beror på hur stort förkläde du vill göra. Till förklädet på bilden använde jag kanske 150x3m. Jag har använt ett påpressbart mellanlägg till midjan för att det ska hålla sig slätt och fint men det är inte ett måste. Det går alldeles utmärkt att rita ut mönstret direkt på tyget, det brukar jag göra, och kom ihåg att strykjärnet är din bästa vän. Som vanligt är alla bilderna möjliga att klicka på för att se större version. Jag har inte lagt till sömsmån.

Då var det dags att göra ett mönster. Vi börjar med det enkla. Du behöver en lång dubbelvikt remsa som ska gå om midjan och knytas i ryggen. Jag klippte för det här förklädet ut en remsa om 150x12 cm.

Bröstlappens storlek beror på ditt eget smak och tycke, i det här fallet är höjden på bröstlappen 30x25 cm. Eftersom jag syr fast bröstlappen under midje-remsan måste vi lägga till fem cm. Om vi sedan klipper ut mot vikt kant också så att vi får en snygg baksida på förklädet så har vi nu alltså en rektangel som är 70x25 cm.

Du behöver också klippa till snedslå-remsor som vid färdig vikt bred ska vara ca 1,5 cm, eller mindre. De här remsorna ska kanta bröstlappen och fortsätta vidare för att kytas i nacken. Du behöver två långa nog för att räcka från midja till att knytas bakom nacken, säg kanske 85 cm vardera, och en kortare som du ska använda till överkanten på bröstlappen. Det måste inte vara klippt på snedden egentligen, eftersom de inte kommer att sitta på några kurvade delar.

Sedan behöver du en mönsterdel som ser ut som på bilden till vänster. jag har utgått ifrån ett mönster jag gjort till en halvcirkelkjol. Jag ritade av halva mönstret, dvs en fjärdedels cirkel, och sedan klippte jag det i en lagom rundad form i den längd jag vill ha förklädet, minus 14-15 cm för volang. Den här mönsterdelen behöver du två av.

Mät nu på "kjoldelen" hur lång volangen behöver vara färdig. Ta det måttet gånger två och klipp ut en lång remsa med den längden och bredden 11 cm.

Om vi utgår ifrån att ditt förkläde är av samma storlek som mitt så borde du ha följande mönsterdelar:

• Bröstlapp, en rektangel a 70x25 cm
• Snedslå, två remsor a 6x85cm och en a 6x25cm som när de vikts och pressats är 1,5 cm breda
• Midja, en remsa a 150x12 cm, och eventuellt påpressbart mellanlägg som är 150x5 cm
• Kjoldel, inga specifierade mått,
• Volang, 15 cm i bredd och i just mitt fall 320 cm långt.

Vi börjar med att fålla remsan som ska bli volang. Det går att göra även i efterhand men det är mycket lättare att göra det innan man rynkat tyget. I just förklädet på bilden valde jag att sy dit en spets.

Nästa steg är att rynka volangen så att den passar mot en av kjoldelarna. Om det behövs gör jag en tutorial i hur man rynkar också, det är bara att skriva en kommentar till det här inlägget så fixar jag det. Lättaste sättet att få det jämnt är att mäta ut fjärdedelar på både kjoldel och volang och passa in dom mot varandra innan du börjar rynka. På det viset vet du att det hamnar ungefär lika mycket rynk mellan varje punkt. När du rynkat, sy fast volangen mot kjoldelen, räta mot räta.

Ta nu den andra kjoldelen och sy fast den, räta mot räta, mot den första kjoldelen. Volangen hamnar mellan kjoldelarna. Vänd ut hela kjoldelen och pressa sömmarna. På det här viset blir inga sömmar synliga och förklädet är snyggt både bakifrån och framifrån. Om man absolut inte vill vändsy såhär, eller behöver spara tyg, går det naturligtvis bra att använda bara en kjoldel.

Mät ut mittpunkten på kjoldelens midja och på midjeremsan. Sy fast kjoldelen mot _ena_ långsidan av midjeremsan, räta mot räta. Kjoldelens räta är nu den sidan som volangens rätsida är åt.

Vik bröstlappen på mitten, så din 75x25 cm rektangel är 35x25 och pressa. Rynka vid den vikta kanten så att bredden där är ca 20cm istället för 25. Det här är för att den ska sitta bättre över bysten. Sy fast den korta snedslå-biten över det du just rynkade, som bilden till vänster visar. Sy sedan fast snedslån på långsidorna av bröstlappen, börja nere vid midjan och fortsätt sömmen ända till slutet på remsorna, vilka borde sluta sisådär 50 cm förbi överkanten på bröstlappen.

Mät ut mitten på nederkanten av bröstlappen och sy fast den mot mitten på midjeremsans andra långsida, räta mot räta. Nu ska midjeremsan ha bröstlapp mot ena långsidan och kjoldel mot andra.

Vik nu midjeremsan dubbel, räta mot räta, så att bröstlappen ligger mot kjoldelen. Sy ihop kortsidorna och sedan långsidorna från kanterna fram till där kjoldelen börjar. Vänd remsorna rätt och pressa noga så att sömsmånerna vid kjoldelen hamnar inuti midjeremsan. Sy en kantstickning längst med hela nederdelen av midjeremsan.

Pressa bröstlappen uppåt innan du syr en kantstickning längst med överkanten på midjeremsan också. Bilden till vänster illustrerar hur det här momentet ser ut på insidan.

Voila! Du har ett jättetjusigt förkläde utan några synliga sömmar utöver kantstickningar.

På bättre humör igen

Efter en stor caffe latte och mycket surfande på nätet så mår jag lite bättre nu. Några sista åtgärder tänker jag försöka mig på med laptopen och kamerna håller nog ett litet tag till men det är dags att planera för inköp av ny.

Allt mitt tekniska haveri kan vara till er fördel dock, för det innebär att jag behöver extra pengar och det i sin tur innebär att jag måste försöka sälja lite saker. Det luktar hattar, kjolar och väskor lång väg, tycker ni inte det? Nå, jag har UppCon att tänka på de här närmaste veckorna men efter det ska jag nog lägga ut en hel del grejer på tradera. Självklart tipsar jag er här på bloggen först innan jag lägger ut något.

Det är inte ofta jag säljer saker jag sytt, det ska ni veta, jag har alltid lidit av handikappande prestationsångest. Jag känner mig redo för att faktiskt sälja lite egensytt nu. Vi får se vad jag knåpar ihop för saker. :)

Min klagosång

Fast ingen tech support kan hjälpa mig nu. Det är så sorgligt att både min laptop och min kamera håller på att ge upp, för gott. De har levt sina liv och nu börjar bägge visa ålderstecken, framförallt min laptop. Hårddisken låter som en gräsklippare och det tar evigheter att starta de flesta program, framförallt utforskaren. Den känner inte igen min kamera vilka magiska trick jag än försöker med och nu börjar kameran dessutom trilskas mot andra datorer. Värt att nämna är att jag inte är datoranalfabet och faktiskt underhåller mina datorer regelbundet, det är definitivt djupare än mjukvarufel.

Min mobiltelefon gav upp för ett halvår sedan och jag har sedan dess lånat en uråldrig modell av min mamma. Det är bara en tidsfråga innan allt jag äger och har exploderar känns det som.

Och det värsta i allt det här är att jag har inte en chans att köpa nytt ens på avbetalning. Jag har gamla skulder från ett före detta kaotiskt liv som jag fortfarande nöter på varje månad. Jag har inte råd med flera månadsliga utgifter hur jag än prioriterar om. Löjligt är det, för ärligt talat är det inte så dyrt vare sig med ny mobil eller ny kamera och laptops har sjunkit i pris så mycket de senaste åren att det är löjligt.

Jag känner mig fruktansvärt maktlös.

Ny kjol

Jag räddade det som fanns av en av mina favoritkjolar som jag nött ut. I kombination med ett fint kostymylle jag hade liggandes blev det en alldeles underbar kjol. För en gångs skull hade jag koll på hur lång tid den tog att göra, eftersom jag sydde den i ett streck, utan några direkta pauser. 5 timmar tog det, inklusive handrynkning. Det är väldigt svårt att få en bild som gör tyget rättvisa. Det blir inte helt rätt hur jag än leker med kontrasterna i photoshop. Tyget i mitten är en jättefint brun bomullsmanchester som nästan känns som sammet, mönstret är storblommigt. Det andra tyget är ett mörkbrunt ylletyg.

En liten överraskning i nyaste Amelia

Jag anmälde mig för skoj skull till Amelias läsarpanel för ett tag sedan. Idag dök min lilla ruta upp. En ganska rolig liten överraskning såhär i startskedet på det nya året. På sidan 6 hittar ni min lilla ruta. Som "tack för besväret" kommer jag att få hem ett paket med lite Wella-produkter.

2009, en melankolisk början på det nya året

Och så började det nya året. Jag sitter ute hos mina föräldrar som är bortresta, i mitt sällskap har jag min Peter, min bror och en Kattfisk. Jag är salongsberusad på rom-baserade drinkar och ryskt mousserande vin. Jag har det trevligt, men kan inte hålla mina tankar borta från året som kommer. Året som gick var bra, det är i det förflutna nu. 2009 är framför mig och ännu helt okänt. Jag vet ingenting om vad det här året för med sig och jag skäms inte för att erkänna att det gör mig fullkomligt lamslagen av skräck. Kommer jag att överleva det här året?

Förra året tog jag ett stort steg, kommer det steget att bli mitt fall? Kommer jag att orka driva den här bloggen som jag gjort hittills? Kommer jag att lyckas med att få ett liv jag står ut med under det här året? Frigöra mig från alla myndigheters förlamande tryck och försörja mig själv som en riktig människa...

Året som har gått, och året innan dess också för den delen, har gett mig en fantastisk förståelse i hur jag fungerar och varför. Jag kan se mina styrkor, men jag kan se mina svagheter också. Jag vet vad jag inte förmår, men klarar jag av att stå för det inför mig själv?

Svaret är nej, det kan jag inte riktigt, det är i den konflikten, mellan delen av mig själv som vill bli som alla andra och den delen av mig som vet hur jag fungerar, som gör att jag tvekar inför allt som komma skall...