Frivoliteter

Frivoliteter är ett förtjusande handarbete som jag var ganska besatt av under en period. Jag har inte rört min "skyttel" på över ett år men idag dammade jag av den och plockade fram lite virkgarn. Händerna rörde sig liksom av sig självt och jag gick in i ett litet meditativt stadie medan jag gjorde knutarna på garnet och formade en stjärna. Det här är kanske mitt favorithandarbete över huvudtaget. Sömnad i sig kan jag inte helt se som ett handarbete, man använder ju en maskin till merparten av arbetet.

Har du aldrig hört talas om frivoliteter innan? Det är inte helt märkligt, det har varit något av ett bortglömt handarbete tills nyligen. Jag tror att frivoliteternas nyvunna popularitet beror till stor del på internet. Människor från världens alla hörn delar med sig av sina mönster och instruktioner och många lär sig framför sina datorer. Hade det inte varit för internet hade jag nog alrig lärt mig alla de handarbeten jag idag kan och just frivoliteterna hade jag kanske aldrig ens hört talas om. Det finns hur mycket information som helst på nätet om det här fantastiska handarbetet och ännu mer så om man väljer att söka på engelska. Värt att veta då är att det heter "tatting" på engelska.

Stjärnan på bilden tog mig inte så hemskt lång tid att göra. Jag är helt värdelös på att räkna på vilken tid saker tar för mig men kanske 1-1½ timme. Det är ett handarbete som går snabbt när man väl fått in handlaget och som ser väldigt avancerat ur när det är färdigt. I grund och botten kan man väl säga att det är besläktat med macramé och virkning. Man gör olika knutar på en tråd med en annan tråd, ibland på samma tråd för att göra en ring, och skapar spetsmönster som ser ut att ta minst dubbla tiden att göra.

Kort sagt: att slå frivoliteter är att fuska sig fram till ett snyggt resultat. ;) Nej att säga så är egentligen väldigt orättvist, för det är ett handarbete som kräver sin skicklighet utan tvekan, det finns säkert de som hur myckt de än övar förblir bättre på virkning till exempel. För mig är det ett hantverk som är så lätt att det känns som att fuska.

Stjärnan är inte efter eget huvud utan jag har använt ett mönster jag en gång i tiden hittat på internet. Själva mönstret har jag inte kvar men jag återskapade det efter en stjärna jag gjort tidigare.

Med andra ord börjar jag bli frisk nog igen för att orka skapa. Underbart. Självklart kan jag inte avsluta det här inlägget utan att länka till en video som demonstrerar det härliga hantverket:



När jag fixat en kamera att filma vettiga videoklipp med ska jag göra en egen svensk instruktionsvideo för det här.

Fortfarade sjuk.

Men nog är det väl tur att man har en pojkvän som daltar med en när man är sådär ynkligt sjuk. Jag har knappt orkat sitta upprätt mer än i korta stötar idag och just i skrivandets stund står min älskade underbara i köket och gör tacos. Ikväll ska vi nämligen göra något riktigt festligt.

Tredje säsongen av Heroes började sändas för några veckor sedan i USA och jag har just laddat hem de avsnitt som sänts hittills. Ikväll ska vi se minst två avsnitt och riktigt mysa i TV-soffan. det är precis vad jag behöver när jag känner mig eländigt sjuk och bitter.

För att gå över till något helt orelaterat så fyller min pappa år om en vecka och jag och bror min har hittat vad vi hoppas är den perfekta presenten. Det finns en viss risk att han läser bloggen så jag vågar självklart inte skriva vad det är. Hur som helst ligger själva presentinslagningen på mitt ansvar. Preseninslagning är väldigt kul och jag lägger gärna ner lika mycket energi på den som på själva presenten, om möjligt. Jag har surfat runt en hel del på ätet efter inspiration och på onsdag ska jag till Uppsala och där tänkte jag börja leta efter mina material. På Tisdag ska jag till Stockholm och jag kan ju egentligen börja kika redan där men i min erfarenhet är allt onödigt dyrt där. Självklart lägger jag upp en bild på paketet när det är inslaget.

Medans jag letar efter presentpapper och band borde jag leta efter material till årets julkort också. Förra året gjorde jag inga julkortoch det kändes faktiskt lite trist men jag kände mig inte det minsta inspirerad. Iår är jag inte särskillt inspirerad heller egentligen men det finns ännu tid. Jag ska börja skissa lite på idéer snart och fundera på tema.

Det är mycket pyssel med julen. Det är tur att den bara kommer en gång om åren men oh vad lycklig jag är att den finns! Det ger mig ursäkt at gå fullkomligt bananas i köket och i pysselhörnan..

Hösten är alltid så rolig

I morse hade jag så ont i halsen att jag inte kunde prata. Jag viskade fram allt som måste sägas och det är ganska så frustrerande. Jag känner mig inte sådär jättesjuk i övrigt, men det kan nog vara en effekt av Ibumetinen jag tog så fort jag vaknade. Den dämpade smärtan i halsen ganska effektivt också men rösten hjälptes inte av det. Varmt te med honung, eller snarare honung med en skvätt te, hjälpte säkert också lite.

Pojkvännen stack iväg till Apoteket så fort de öppnade och köpte halstabletter till mig. Zyx mint, en gudegåva om något! Visst gör halsen lite ont när jag sväljer men inte alls lika outhärdligt som i morse. Rösten dock... Ja.. Jag viskar fortfarande och lär göra så i några dagar till. Jag hade ett viktigt möte i Uppsala idag, jag skulle intervjuvas av min gamla läkare för ett forskningsprojekt hon håller på med om ADHD och närliggande störningar. Bara att ringa dit och avboka mötet var ju en ganska så spännande pärs. Sen ringde en vän från förr och vi pratade, eller i mitt fall väste, i en halvtimme. Som om min hals inte var död redan innan....

Jag tycker synd om mig själv och uppmuntrar andra till att göra detsamma. Jag lär inte orka blogga så hemskt aktivt de här närmaste dagarna, ha lite tålamod med mig jag är sjuuuuuuuk. :/

Ebay är mitt paradis

Jag handlar ofta och mycket på ebay men har jag ens tänkt tanken på att kolla efter en rynkapparat till Brother där, trots att jag köpt andra symaskinstillbehör från ebay? Självklart inte.

Jag sökte och jag fann. 160 kronor för en som hör till Brothers symaskiner inklusive frakt från USA. Att Sverige ska vara så dyra i jämförelse med USA eller Storbritannien är för mig obegripligt...

Kärlek!

Den fruktade döskallekjolen

Döskalleunderkjolen är klar och jag slarvade hur mycket som helst. Får jag skylla på att jag är sjuk? Sådär söt blev den i alla fall och jag måste erkänna att jag faktiskt gillar den även om jag hade bestämt mig innan jag ens började att jag skulle tycka att den är avskyvärd. Men med en söt tight t-shirt med tryck skulle jag nästan kunna bära upp den och känna mig som mig själv, för jag har mina gothpunkiga dagar, det har jag. Den är inte så ojämn som den ser ut, att den putar åt åt sidan till vänster beror på att Betsy, min provdocka, är mycket mindre än jag och därför nålade jag ihop midjan lite. Såhär i efterhand tänker jag att jag kanske borde gjort det bakåt men jag orkar faktiskt inte ta nya bilder, jag är ju sjuk!

Som underkjol fyller den sitt syfte perfekt också, som ni ser. Kjolen över underkjolen har ni sett i ett tidigare inlägg om just underkjolar, klicka här för att se bilden på den utan underkjol. Precis den formen jag var ute efter och längden blev väldigt lagom för det syfte den är tänkt för. Apropå underkjolar läste jag häromdagen en gammal diskussion på sysidan om hur man gjorde förr, under 60-talet och så. Det kom upp i diskussionen att många gjorde underkjolar av skummgumi, den typen av skumgummi vi kallar för diskduk. Det lät ju väldigt smart, det måste ju hålla formen väldigt bra och kräver säkert mycket mindre arbete än en underkjol sydd i remsor. Personligen föredrar jag nog underkjolar i tyg, kanske mycket för att jag tycker om att lägga ner mycket arbete på det jag gör och tyg är mysigare än skumgummi? Hur som helst är det intressant för den som pysslar mycket med retro mode så här är länken:

Diskussion på Sysidans forum om underkjolar

Nu ska den här sjuklingen gå och lägga sig ner en stund. Det värsta som finns är när man är för sjuk för att orka sitta vid datorn under längre stunder. Usch och fy...

Sjuk sjuk sjuk

Nyvaken klockan halv sex på eftermiddagen. Jag har sovit sen tre. Jag var iväg till doktorn kvart i två och fick bekräftat det man oftast får: vila och ta alvedon. På vägen hem tog jag vägen förbi apoteket och hämtade ut allsköns recept för andra saker än min nuvarande förkylning och glömde givetvis bort alvedonen, eller ibumetinen egentligen eftersom det oftast är det jag använder.

Jag har ont i halsen och känner mig sådär sjuklig och svag. Min pojkvän har just frisknat till från bsin förkylning som mer eller mindre däckade honom i en vecka, med stunder av outhärdlig smärta i halsen. Jag vet vad jag har att vänta och det ser inte ljust ut.

Usch usch.. Vilken tur att pojkvännen börjar bli frisk och kan dalta med mig, jag brukar bli så fruktansvärt ynklig när jag är sjuk. Skicka mig lite positiv energi allihopa!

Rynkapparat

Jag rynkar tyg. Jag rynkar mycket tyg och väldigt ofta. Rynkfot har nog de flesta som syr bekantat sig med men den är ärligt talat ingenting värd i jämförelse med en rynkapparat. En rynkfot rynkar ojämnt och det är i praktiken omöjligt att sy fast tyget mot ett annat tygstycke samtidigt som man rynkar det, även om det påstås att det går av företagen som tillverkar dom.

Jag har ägt två rynkapparater och både gick sönder inom en vecka men jag tror inte det är tillverkarens fel. Jag tror att problemet ligger att de inte var kompatibla med min symaskin. Symaskinen jag nu använder är en brother NV-10A jubileumsmodell och det finns rynkapparater til brothers maskiner att köpa. Problemet är att jag är snål. En rynkapparat till Brothers maskiner kostar närmare 400 kronor, medans de billiga jag köpte kostade 60 kronor inklusive frakt från UK. Jag tror dock att jag ska investera i en ändå.

Vi räknar lite på saken. Vi använder en enkel underkjolsvariant i stil med den jag visade bild på lite tidigare, med tre "våder" och tre lager. Vi får räkna med kanske 50 meter söm allt som allt. Om jag nu rynkar denna utan rynkapparat och utan rynkfot (för rynkfoten är bara skit om du frågar mig) så måste vi sy två rynktrådar, där är vi redan uppe i 100 meter söm. Sen måste vi räkna med kanske 50 meter söm till också eftersom jag säkert lyckas ha av rynktrådarna vid något tillfälle och måste sy dit ya rynktrådar. När jag rynkat stycket syr jag fast det i nästa, då är vi uppe i 200 meter på alla tre lager och alla våder, förutsatt att jag inte gör fler tabbar. Förutom slöseri på tråd tar det här förbaskat lång tid. 200 meter tråd alltså, plus lika mycket undertråd.

Nu jämför vi livet med rynkapparat. Jag rynkar och syr fast samtidigt, rynkorna blir jämna och perfekta och går snabbt att göra. Jag spenderar ungefär 50 meter tråd (plus samma mängd i undertråd) eftersom jag inte behöver sy samma stycke 3 gånger hela tiden och eftersom jag inte handrynkar finns inga rynktrådar som går av. Som bonus får jag inte så ont i ryggen att jag knappt orkar sitta vid datorn av att sy en hemskt ful döskalleunderkjol som jag nästan börjar tycka är söt nog att använda som en vanlig gothpunkig kjol. Livet med en rynkapparat vore så fantastiskt....

Ja, jag har fruktansvärt ont i ryggen och sörjer mina två rynkapparater. Det börjar verkligen kännas värt att investera i en som faktiskt hör Brothers symaskiner till. Trådslöseri kanske inte låter som ett stort problem men det är det när man syr så förbaskat mycket som jag gör. Ibland känns det som att jag köper mer tråd än tyg....

Om du inte begriper hur den där konstiga manicken på bilden där uppe över huvudtaget hör ihop med en symaskin, kika på den här youtube-videon:

Videon är inte min, jag skulle gjort en men faktumet att jag inte har en gör mina möjligheter något begränsade... För mer information om rynkapparater kan ni googla på det engelska namnet "ruffler" eller "ruffler attachment".

Mr Wealthypants

Jag tittade på Ellen Degeneres show idag, som jag ofta gör eftersom jag alltid äter lunch just när det går. En av dagens gäster var Usher. Han satt i fåtöljen med benen så brett isär att det nästan kunde räknas som split/spagat/vaddetnuheter, sådär som coola killar gör enligt standard fast bredare isär än den vanliga coola killen.

Jag har lagat många jeans unde rmin livstid och jag har äntligen klurat ut vad det är som gör den sittställningen så kaxig! En man som är så framgångsrik som Usher sänder ett budskap: Jag är så rik att jag aldrig behöver oroa mig över att skrevet i mina jeans är trasiga.

Han använder säkert ett par jeans en dag och slänger dom sen. DET är kaxigt.

Lite ansiktslyft för bloggen

Knåpade ihop en ny header till bloggen idag, efter timmars letande efter lagom söta vintage fotografier. Vad tycks?

Julen närmar sig med stormsteg...

Det är oktober men julen gör sig redan påmind. Jag tittar på en förmiddagskomedisere (ojoj, långt ord) på trean, Jesse, och där är det redan jul. Det pyntas, bakas och kastas snöböll. När jag ser ut genom fönstret börjar det ändå kännas att vintern är på väg. Den gigantiska björken ute på gården är knallgul och rönnbärsträdet är fullt av röda små bär men inget annat. Marken är täckt av det björken inte orkade bära längre.

Jag älskar julen. Allt pyntande och bakande gör mig själaglad och bäst av allt är ju julklapparna! Jag älskar att få julklappar men att få ge presenter är ju jackpotvinsten nummer ett. Mitt prolem är bara det att mina presenter har börjat få ganska höga förväntningar från familjen. Min grej har blivit att de bort något jag gjort själv och att alla i familjen får en mer eller mindre likadan.

Förra året gjorde jag necessärer och fyllde med badrumsaccessoarer och det vet jag väl inte om det var en sådär stor hit egentligen, necessärerna blev ganska dåligt gjorda därför att min symaskin krånglade mer än vad som borde vara möjligt och jag vet inte om mina virkade tvättlappar och tvålpåsar kom till användning hos någon som fick dom men det var i alla fall något jag gjort och kändes kanske lite lyxigt hoppas jag. Året innan det firade jag inte jul med familjen så jag gjorde inte heller gemensamma presenter på det viset men till farmor och pappas kusin gjorde jag äppeldockor och mor fick en stickad halskrage. Äppeldockorna var uppskattade och egentligen beställda eftersom jag hade gjort en till mor tidigare och det hade skapat visst habegär hos de två damerna. Det är för övrigt min mammas äppeldocka som pryder det här blogginlägget högst upp. För er som inte vet vad en äppeldocka är, eller som väldigt gärna vill göra en själv, har jag ett länktips till en hemsida om just äppelockor:

Apple Dolls, how to make apple dolls.

Året innan dess gjorde jag vetekuddar till alla. Det var en väldigt uppskattad gåva och väldigt användbar. Jag gjorde dom i lite olika tyger för att ge dom lite personlig prägel och jag fick i alla fall höra att det var en fantastiskt bra present. Sen vet jag inte om folk faktiskt använder dom egentligen men det känns som en omtänksam gåva och jag är fortfarande väldigt nöjd med dom. Mönstret gjorde jag själv och jag har tänkt att någon dag lägga upp instruktioner och ett utskrivbart mönster här på bloggen men det kan nog dröja lite. Om någon vill hinna göra sådana till julen så säg till så snabbar jag på med instruktionerna.

Ja det är oktober men för oss som gör sina julklappar själv börjar det bli hög dags att sätta igång fabriken. Jag har inga bra idéer för årets julklappar men jag måste nog bestämma mig snart. Mitt julpynt bestämde jag redan förra julen och mycket av det ska jag göra själv så tills jag hittat på vad alla ska få i julklapp får jag pyssla med julpyntet.

Ska du göra dina egna julklappar iår?

Nytt projekt och underkjolar

För ett tag sedan köpte jag ett gardintyg som jag tänkt göra en kjol av, och en del annat. Det är ett svart satintyg med sammetsflock i medaljongmönster. Först behöver jag en ny underkjol dock. Jag har tre underkjolar som alla ger olika grad av volym till kjolar men jag vill ha en ny med mer puff och snyggare form. Jag planerar att göra den i chiffong men först tänker jag göra en prototyp i ett billigt svart tyg med döskallar på jag köpte från jotex i ett femmetersklipp. Med bara fem meter tyg, och inte ens det eftersom jag redan använt lite för att testa lite andra projekt, blir det inte en särskillt fyllig underkjol, men det duger för att se om formen blir som jag tänkt mig.

Det finns många sätt att göra en "petticoat" på, den metoden jag oftast använder mig av är i princip densamma som när man gör en vanlig "volangkjol". Jag klipper alltså tyget i långa remsor och rynkar fast dem i varandra. Beroende på hur mycket man rynkar och hur breda man gör remsorna kan man få till olika form och framförallt olika volym.

Mina underkjolar brukar vara ca 60 cm långa och uppdelade i 4 delar och en linning. Kjolen på bilden har dock som ni ser bara 3 delar exklusive linningen och är inte särskillt fyllig men den tjänar sitt syfte. Linningen brukar jag göra av en ca 10 cm bred remsa som är migg höftmått och några cm till så jag enkelt kan få på mig den. jag viker den så den blir 5 cm och syr så jag får _minst_ 3 kanaler för resår. En kanal med resår tenderar att resultera i en hemskt osmickrande linning och sitter oftast väldigt obekvämt. Med tre resårer ser det proffsigare ut och är mycket skönare. Efter linningen har jag oftast en trekvartscirkel som är lite större än liningsstycket i överkant så den rynkas lite innan den sys fast. Det är väldigt varierande hur brett jag låter det stycket vara men ofta runt 10-15 cm. Det här är mest för bekvämlighetens skull och för att det ska vara så smickrande som möjligt för figuren. Delarna efter den där trekvartscirkeln är det som avgör formen på det hela. Varje ny del neråt låter jag vara några cm bredare än den föregående och det är det som gör att mina underkjolar får en ganska så kupad form. Om jag istället skulle låtit varje del vara lika bred skulle kjolen få en mer utsvängd look, om man nu föredrar det.

Vad gäller material så tycker jag nog allra bäst om att sy underkjolar i mjuka bomullstyger, men jag har ju inte testat chiffong ännu. Tyll är rent ut sagt ett helvete att arbeta med och är dessutom fruktansvärt obekvämt. Det sticks och river men det håller formen fint, ett tag. Sen blir det ganska platt men mjukt och skönt. Om jag skulle göra en ny underkjol med tyll skulle jag nog göra den minst dubbelt så fyllig som jag vill ha den och sen slänga den i tvättmaskinen ett par gånger, men ärligt talat, då låter det lättare att använda chiffong direkt istället.

http://home.scarlet.be/fenicia/tutoral/petticoat/petticoate.htm
Den här sidan visar mer eller mindre samma sätt att göra en underkjol som det jag beskrev. Bilderna längst ner på det färdiga resultatet illustrerar tydligt vad jag skrev om tidigare om att kjolen får en mer utsvängd look om remsorna är lika breda.

Ett gott råd för dig som ska sy en underkjol: Börja nerifrån. Det är mycket lättare att rynka fast ett tygstycke mot ett annat om det du rynkar mot är rakt och slätt. Tro mig...

Om någon önskar svenska steg-för-steg-instruktioner så skriv gärna en kommentar om det så gör jag en, inga problem.

Man vet att mamma läser bloggen när....

Det är älgjakt och som vanligt får jag ta del av bytet när pappa varit ute och jagat. Nästan en hel kassa älgkött! Här ska det bli älgbiffar och älggrytor av ska ni veta. Hon passade på att ta med ett gäng fina glasburkar till mig så jag kan fortsätta sortera upp mina sybehör i prydliga burkar, lite sådär apråpå mitt inlägg för några dagar sen om fin förvaring och om att jag letade burkar.

Ni ska veta att hon inte bara läser bloggar, hon googlar som en gud och använder såväl facebook som MSN messenger. inte så tokigt för en dam på 50 år, eller vad säger ni?

Den vackraste batiktavlan i stan...

För några månader sedan var det rea på Brödet&Fiskarna, den lokala second handbutiken. För en tia köpte jag den här fantastiska textiltavlan. En tia!!! Den är trollbindande vacker och den innehåller alla de färger som finns i mitt vardagsrum. Den hänger på en vit "fondvägg" i det annars mörkt vinröda rummet. Verket är ganska litet, kanske 20x40 cm. Konstnären heter Eric Suriyasena och kommer från Sri Lanka, det har internet berättat. Förstår ni, en tia?! Den är så vacker...

Förvaring

Det här med förvaring är ett ständigt problem för mig som samlar på mig en himla massa pärlor, tyger och band. Tygerna har jag äntligen hittat en lösning på, en garderob i hallen rensades ur och otroligt nog fick allt plats där. Nu måste jag bara försöka att använda mig av tygerna som finns däri innan jag köper nytt så jag inte behöver rensa ur en till garderob...

Nu till anledningen för det här inlägget. jag har äntligen hittat ett vettigt sätt att förvara mina spetsar och band. Förut hade jag allt i snygga lådor men det finns ett problem med det: man ser ju inte vad man har. Varje gång man ska börja leta efter något måste man riva ur hela lådan för att sen konstatera att man inte hade någon svart spets kvar. Även om lådorna såg prydliga och fina ut så gjorde ju det att man antingen hade lådornas innehåll utspritt över hela golvet/hyllan/bordet eller aldrig orkade ta fram grejerna.

Jag kommer inte ihåg vart jag fick idéen men det var någonstans jag såg prydnadsburkar, stora glasburkar man stoppade i allt möjligt som man hittade som var fint och matchade. Jättefin idé, och väldigt praktisk lösning på småförvaring av vackra saker!


Jag har inte så många burkar men de jag har har jag satt i användning. Spetsar, band och textila prydnadsdetaljer har fått varsinna glasburkar i syhörnan. Fler burkar ska det bli. Jag behöver ju något för metallbeslag, knappar och dragkedjor! Vilken tur att man har en hobby där allt material är snyggt och får plats i glasburkar. Fina skålar är också ett stort plus, speciellt till saker man plockar mycket med, som knapparna jag använde till min rock.


Jag håller just på att möblera och måla om lite här hemma och när det börjar bli klart ska jag ha upp en verktygstavla på väggen också. En ganska stor sådann som jag ska måla i en mörkbrun chokladfärg och sen en schablon i guld i mitten, min egen lilla logotyp. Där ska alla mina små verktyg, linjaler och trådrullar bo. Bild kommer så fort det är klart, men håll inte andan, det kan ta ett tag. Jag räknar med att vara klar fram till jul eller så. Min julklapp till mig själv...

Hur nördig är jag?

Varför jag älskar att handla second hand...

Bilden är ganska så självförklarande. Fantastiskt söta småmönstrade bomullstyger! Precis lagom stora fina obegagnade bitar för att göra foder till en väska och kanske matchande necessärer till...

Paketglädje!

Igår kom brevbäraren med ett litet paket till mig. Jag har nog redan nämnt vid något tillfälle att jag ofta handlar på ebay så det är nog ingen överraskning att det paketet innehöll var något jag vunnit på auktion.

Satinband i massor! 10x15 yards av guldfärgat satinband 6 mm bred, 15 yards på två rullar av likadant fast ljusrosa och sist men inte minst, 100 yards 3 mm brett lila satinband. Ibland vill man bara krama sin brevbärare... Och allt för inte ens 100 spänn inklusive frakt från Malaysien.

Länktips: Broarne

Snubblade på en jättemysig nätbutik idag. De hade annons på sysidan. Jag har sett annonsen i ögonvrån i flera dagar men klickade inte på en förrän idag. Det är en butik som säljer inredning och praktiska prylar för hem och trädgård i schysst lantlig och retro design. jag har redan hittat flera saker som jag är sugen på att beställa, men inte just nu, just nu är jag pank. Jag ville i alla fall dela med mig av länken och säga att jag ger sidan tummen upp. Kanske kan vara bra att tänka på nu när vi börjar gå mot Juletider. Det gäller att vara ute tidigt med julklapparna vetni.

Broarne - lantlig inredning

Skäms på mig...

Jag har inte uppdaterat min blogg på väl över en vecka! På något vis, efter att jag kom hem från Finland, behövde jag en allmän semester i en vecka till. Bloggen och sömnaden kom i skymundan och jag har mest bara spelat Nintendo DS och tittat på tv ungefär.

I inlägget precis innan detta skrev jag hur mycket jag hatar Animal Crossing: Wild World. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga, eller rättfärdiga, det här men.. jag är beroende. Jag tycker fortfarande inte om det så jag förstår inte riktigt varför men beroende är jag. Jag är som en alkoholist som känner av leverns förruttnelseprocess men ändå inte kan sluta dricka.

Den här helgen som gått har jag faktiskt sytt lite och inte nog med det; det är Nintendo DS-relaterat. Jag tycker väldigt mycket om fina accesoarer, speciellt till teknikprylar som laptops och mobiltelefoner. Det finns många fina fodral till DS där ute och en som jag speciellt fattade tycke för är från märket infem.in. Necessärer av likartad stil har jag sytt förut och det slog mig att det vore det perfekta DS-fodralet för mig, fjollgoth som jag är. SÅ jag sydde en.

Inte en exakt likadan, men samma stuk. Kanske lite mer nertonad och enkel, men nästa kommer jag nog att göra mycket pråligare med spetsar och volanger. Det var en ganska skoj liten sak att sy ihop och jag tror bestämt att jag ska göra många till. Kanske slänger jag upp några till salu antingen här eller på Tradera senare. Vi får se. Hursomhelst går det åt väldigt lite tyg på en sådan här så det är ju perfekt för tygrester av alla tjusiga tyger man gjort annat av. Just den här är gjort av lite tyll-rester och lite matt satinartat tyg.

Värt att veta mer är att jag har inte satt tryckknappen på ett sådant sätt att den skaver mot NDSen på insidan, det ligger tyg emellan och skyddar så mammas älskling inte blir repig.

Kort om de NDS spel jag spelat den här veckan

För några dagar sen spelade jag klart Spore Creatures. Jag tyckte först det var ganska tråkigt men jag blev snabbt beroende och så fort jag hade en minut över spelade jag. I spelet blir man separerad från sin bästa kompis, Oogie. Den onda Gar'Skunther kidnappar honom och självklart ska man rädda sin lilla kompis. Man reser från planet till planet och evolverar altefter man träffar nya raser att antingen bli vän med eller utrota. Det som var roligast av allt i spelet var ändå dansmomenten. Det var en av de två sociala interaktionerna man kunde göra med varelser för att bli vän med dom. Ibland var det väldigt lätt eftersom det gick långsamt, men vissa andra var hysteriskt svåra innan man hade lärt sig "melodin". Slutet var inte helt tillfredsställande, det kändes lite abrupt. Lite grann känns det som att jag spelade en demo och väntar på att det riktiga hela spelet ska släppas.

Igår kväll började jag spela Animal Crossing - Wild World. Det kändes sött och roligt i början men jag tycker det är menlöst mer än något annat just nu. Spelet går i realtid, dvs om klockan är tolv här är den också det i spelet, vilket hade varit trevligt om det inte vore för att olika saker händer olika tidpunkter på dygnet och man är beroende av vilken veckodag det är för en mängd saker. Det innebär liksom att jag måste komma ihåg att spela på måndag om jag vill hinna till ekollonfestivalen tex. Det håller inte, jag vill ha spel som rör sig framåt när jag spelar. Nästa dag i spelet ska inte vara nästa dag iRL, speciellt när det inte händer särskillt mycket på en och samma dag. Jag kommer nog spela det några dagar till men jag är hyfsat säker på att jag kommer tröttna ännu mer, det är redan med visst motstånd jag startar spelet... Spelet skulle säkert vara roligare om man utnyttjade multiplayerfunktionen och kunde hälsa på i varandras små städer. Jag skulle förklara vad spelet går ut på men det verkar inte gå ut på något särskillt ärligt talat. Det här är helt enkelt inte min typ av spel.

FF - Fortfarande Finland

Det är det första ärliga solskenet på flera dagar nu. Regnet har dominerad luften merparten av veckan. Idag har det regnat och varit uppehåll till och från. När det regnar målar jag plank eller innerdörrar och så fort det är en stunds uppehåll krattar jag grus.

Att kratta grus är mycket tyngre än man kan tro, men det är den sortens kroppsligt arbete ändå som är skönt. Jag skapar en slags ordning och symmetri på gårdsplanen och min hjärna är fokuserad på enbart det. Det är lite zen-likt, som de där små faten med grus och miniatyr-krattor man ser i folks kontor i hollywood-filmer, med den lilla skillnaden att kroppen värker värre än surströmming luktar.

Nu när det har varit ihärdigt solsken i ett par timmar har jag lyckats kratta färdigt, mer eller mindre. Det stora arbetet är gjort, gruset är jämnt fördelat över hela gården. En grävmaskin gjorde egentligen det grövsta jobbet för några dagar sedan men det blir mycket att kratta ändå om man vill ha det jämnt och fint. Nu återstår mest bara småpill här och var för att bli av med onödiga gropar men jag är ändå i det stadiet att jag kan luta mig förnöjt mot krattan och pusta ut en stund.

Jag har städat huset, flyttat runt och målat planken en gång och ätit. Jag är ensam "hemma" idag. FF. Föräldrafritt, fortfarande finland, fina fisken. Pappa är på älgjakt hela dagen så jag får pyssla med mitt i fred. Jag lagade tacopaj igår och gjorde den stor nog för att lämna lite lunch åt mig själv idag. Allt som allt en superdag. Jag har till och med hunnit spela lite NDS.

Nu har jag vilat klart, ryggen börjar kännas normal igen. Det är dags att fatta krattan och gå in på pillarbetet....