Drama i fikarummet

När jag kom till jobbet imorse möttes jag av Ulf och Ann i fikarummet.
-Vart är vårt fika?
Alltså, jag hade ju inte bakat något idag, ack så besvikna de var. Det är bara att inse, jag är dömd att för evigt baka.

Skämt åsido blev jag faktiskt jätteglad, tog det som en vink på att de blir glada åt att jag alltid har med mig något mumsigt till fiakrasten. Jobbet är så bra, jag har en ursäkt, äntligen, till att baka allt gottjag inte vill äta upp själv hemma! Min plan var dessutom att baka någonting till imorgon istället eftersom jag faktiskt skulle hem idag istället för att stanna kvar över natten i Stockholm. Jag har bakat en kardemumma-kaka enligt farmors gamla beprövade recept.

• 200 gram margarin
• 2 ägg
• 2½ dl socker
• 2 dl mjölk
• 1 dl apelsinjuice
• 7 dl mjöl
• 3 tsk kardemumma
• 4 tsk bakpulver
• Pärlsocker, florsocker och mandel till garnering.

Sätt ugnen på 175 grader och smöra en sockerkaksform, en stor sådan. Smält margarinet och ställ åt sidan för att svalna. Vispa socker och ägg pösigt och tillsätt de torra ingridienserna lite i taget. Blanda i margarinet, mjöl och apelsinjuice.

Häll lite mandelspån i botten på sockerkaksformen innan du häller i smeten. Grädda i ca 50-60 minuter och låt svalna innan du tar den ur formen. Dekorera med kristyr (dvs florsocker och vatten) och häll på pärlsocker och mandelspån.

Min absoluta favorit när det kommer till den här sortens mjuka kakor.

Det blir ju en väldigt stor kaka så jag vet inte om jag tar med mig hela till jobbet, då får jag dessutom chansen att provsmaka den lite innan jag tvingar arbetskamraterna att tugga på den. Det var länge sedan jag bakade den här så jag är faktiskt inte helt säker på att den här blev ätbar, även om den ser smarrig ut.

Sexig Sci-Fi? njaee....

Föreställ dig mjukporr. Föreställ dig sci-fi. Föreställ dig nu att de är syskon som ligger med varandra. Serien "Forbidden Science" är vad som ploppar ut nio månader senare. Skådespelarna var så fruktansvärt dåliga att jag fick ont i hjärnan av att titta på den där smörjan. Ska det vara så svårt att hitta snygga mjukposskådisar som faktiskt har lite talang?

Serien utspelar sig i en väldigt nära framtid och kretsar kring ett företag som heter 4-ever Innovations. Företaget specialiserar sig på att skapa kloner och att ladda ner minnen från människors hjärnor. Med den här teknologin kan man lätt ersätta sin döda fru till exempel. Serien har faktiskt en röd tråd och lite spännande var det första avsnittet, men inte tillräckligt.

Huvudpersonen är Julia White, en klon av en briljant vetenskapsman som blivit mördad av sin man, som får anställning på företaget som skapade henne. Jag har bara sett första avsnittet, men jag har läst att serien kretsar mycket kring hennes svårighet med att hitta sin palts i en värld där kloner och androider ses ner på som slavar. Det och massor av krystade mjukporr-scener.

Jag orekommenderar den här serien. That's right. O-rekommenderar.

Sen får jag väl säga att jag precis innan det här tittade på första avsnittet av Dollhouse, som jag tyckte var helt lysande så speciellt i kontrast mot det så var Forbidden Science den värsta smörjan jag någonsinn sett. Jag är nästan arg att jag laddade hem den. Arg.

Veckorapport och citronpaj

Det står fortfarande still på sömnadsfronten. Merparten av det sömnadsrelaterade arbetet den här veckan har skett i mitt huvud. Det är inte så tokigt det heller, men det är ju inget jag på ett vettigt sätt kan dela med mig av. Ni får nöja er med en allmän lägesrapport istället.

Den här veckan har jag varit på jobbet, tisdag och onsdag, som vanligt. Jag trivs fortfarande som fisken i vattnet, och jag hade med mig kakor så jag hoppas de andra trivs med mig också. vceckan innan dess ahde jag muffins med mig. Jag älskar att baka, men jag vill ogärna bli sittande med alla bakverk själv. Jobbet blir liksom en perfekt kanal för att få utlopp för mina bagarlustar. Min älskling sa dock något som trasade bagarlusten lite i kanten häromdagen. Han sa att det finns en risk att arbetskamraterna uppfattar mig som inställsam om jag ska ta emd mig sånt till jobbet jämt. Tanken har inte ens slagit mig, tänker folk så? Usch jag blir så nervös och paranoid nu, måste jag akta mig för att vara jag, bara för att folk kan tro att jag har en baktanke med mitt bakande? Jag kanske borde sluta hålla upp dörrar för folk också.

Det låter kanske löjligt, men nu kommer jag inte kunna slappna av alls i min social interaktion med folk runtomkring på antagligen ett bra tag, tills jag hinner glömma bort att folk överanalyserar allt som andra gör.

Usch. Jag hatar verkligen sånt här, tillfällen då man blir liksom smärtsamt medveten om att människor letar motiv i allt andra gör, kritiserar och dömmer på ett sätt som jag inte kan förstå. Jag vill bara inte komma ihåg att det är så. Snacka inte med mig om sånt, tala inte om för mig vilka idioter du stött på under dagen för jag får på riktigt ont i magen av att tänka på hur du dömmer ut någon du inte vet något om. Tänk om han hade bråttom till sjukhuset för att hans fru ligger döende? Då skulle nog du också vara lite grinig. Kan inte folk bara slappna av och inse att dom inte känner till hela situationen.

Nåja. Det var trevligt på jobbet hursomhelst. Jag fick slut på medicin och hade det körigt främst under onsdagen dock. Kommunikationsproblem mellan mig och vården som ledde till att jag helt enkelt inte hann få recept i tid. Så pass snurrig var jag att chefen kom ner och sa till mig, oerhört rart och diplomatiskt, att jag slarvat som en galning. Hon är så väldigt rar och söt, Linda, men jag ska nog säga till henne att hon inte behöver linda in allt i verbal bubbelplast. Det är ok att säga att jag plockat fel. Jag blir inte ledsen. Nu hade jag ju dessutom en bra anledning, som hon också förstod. Hon prisade vården för att den är effektiv, och jag höll med.

Jag blev fruktansvärt irriterad på att jag var så snurrig. Att det ska göra så förbannat stor skillnad att jag inte tagit min medicin. Man blir liksom påmind om att man har ett handikapp, väldigt brutalt. Jag är väldigt ok med att jag har problem, jag är nästan stolt över mitt handiakpp på vissa sett, men det hindrar inte mig från att önska att jag inte hade det.

Något härligt dock är att jag blev medbjuden på middag. Postordern på bokhanden brukar äta middag tillsammans en gång i månaden och den här gången blev jag tillfrågad om jag ville följa med. Jag blev jätteglad, jag ser fram emot det väldigt mycket. Jag känner mig så välkommen och accepterad i det där gänget. Tänk själv, en arbetsplats där man har hobbies och intressen gemensamt med varenda kotte som jobbar där, plus att jag hittills inte träffat en enda person som jag inte tycker om där.

Jag är så förbannat jävla tacksam över att jag får vara där. Om jag bara orkade och kunde skulle jag skicka bakverk till bokhandeln varje dag, bara för att jag är så lycklig.

Vidare till fredag, en dag i stressens tecken. Jag hade egentligen inten rätt att vara stressad, jag hade hela dagen på mig att göra det som skulle göras men jag hade en sån där dålig dag, ni vet, då man helt enkelt inte har pli på startmotorn. Jag bakade en citronpaj till min älskling som skulle ta med sig den på herrmiddag (som han är på just nu faktiskt) och sedan bar det av till Eskilstuna med min bror, FS och Grunt. Bilden högst upp i inlägget är betyget på pajen ifråga, levererad av herrmiddagens värd på facebook. Min bror skulle VJ:a på Disco Roar, så jag fick minsann stå på gästlista och allt. Det kändes lite najs att ha en biljett det stop VIP på. Det vill jag ha oftare.

Vi förfestade hos min vän Melanie och det var väldigt trevligt. Jag fick äntligen träffa hennes pojkvän som var en ohyggligt trevlig prick. Vi gick till Disco Roar, drack lite, dansade lite, sedan ville Melanie att vi skulle gå till Harrys, där hennes pojkvän och hans vänner var. Vi stack dit och det var förtjusande, speciellt faktumet att vi var VIP även där. På plats fanns en fantastisk trubadur som heter Yellow Mike. Hursomhelst var vi fulla och glada som tusan, men stannade inte så länge på Harrys innan Melanies pojkvän och hans vänner skulle dra vidare till deras klubb. Klubben tänker jag inte prata så mycket om av olika anledningar, men det var skönt folk där och jag spelade biljard för första gången i mitt liv. Jag har mersmak.

Någon som vill spela biljard med mig? Anyone?

Jag kom hem idag runt 16-tiden tror jag, med min bror, FS och Grunt. På vägen till Eskilstuna igår var vi hemskt pratglada, idag var vi väldigt tysta och var så stilla som möjligt under bilfärden. Vi var nog alla minst sagt slitna. Det jag chockerades mest av var att FS inte var mer bakfull. Han var askalas igår natt, för att uttrycka det milt.

Sedan jag kom hem har jag mest vilat, spelat King's Bounty och tittat på lite tv. Älsklingen är på herrmiddag och kommer inte hem förrän sent inatt. Det är lugnt och skönt. Alldeles lagom såhär dagen efter en händelserik kväll.

Forgiveness?

Jag har varit hemskt dålig på att uppdatera bloggen på senare tid. Jag ber hemskt HEMSKT mycket om ursäkt för det här. jag har haft gott om tid, och jag har haft en del att skriva om. Det är energin som inte riktigt räckt till. Arbetsträningen går bra och jag trivs verkligen, men det tömmer mig också på energi. Det är en stor omställning, vare sig min kropp eller mitt sinne har till fullo hittat rytmen och anpassat sig.

Jag har fortfarande inte sytt ihop några detaljer till min V-bag, jag har mest suttit vid datorn coh spelar King's Bounty eller så har jag läst. Jag älskar att läsa, men i stora perioder av mitt liv har jag inte kunnat fokusera på det, mycket på grund av att jag alltid haft en känsla av att det finns viktigare saker jag borde ta itu med istället. Nu känns det som att det är min plikt. Jag har en ursäkt. Om jag läser, kan jag mer om vårt sortiment i butiken. Plötsligt kan jag tillåta mig själv att slappna av och läsa ordentligt.

Den första bokenjag slöäpade med hem från jobbet och läste var "The Birthing House", av Chris Ransom. Det är en skräckis. Jag tänker inte skriva en recension just nu just här, men jag har upptäckt en ny rolig sida för sånt.

aNobii är en sida där man lägger till boktitlar i sin "bokhylla". Dert finns rescensioner att läsa och man kan diskutera böcker med likasinnade. Det verkar vara en lättsam och trevlig sida för att hålla koll på vad man läst och få tips frånf olk som har liknande smak. Jag skapade alldeles nyss mitt konto. Join us....

Väskan är typ klar

Ok, så väskan är mer eller mindre klar. Det enda jag har kvar är några få detaljer jag ska gå över med stärkelse och eventuellt slänga ihop en brosch av något slag för dekoration. Det jag inte är nöjd med vad gäller den här väskan är handtagen. De är lite för lång och jag slarvade nog lite för mycket vid fästet. men den är fin ändå. jag tycker om min tant-väska.

Tantväskan är inte vad den heter dock. Det var aldrig min intention på något sätt, men när den är tom och ligger på golvet ser den ut som det kvinnliga könsorganet. That's right, jag kallar den "vagina bag". V-bag, for short. Freudiansk felsömnad?

En annan sak som är lite småtokigt med den är att när jagb örjade sy den var ju idén den att jag behöver en abormt stor väska. Det blev itne riktigt så. Någonstans fick jag för mig att den var större än den var. Den är inte större ä någon av mina andra handväskor. Jag skyller det på materialbrist. Jag kan ju inte göra väskan större än jag har material till, inte sant?


En liten närbild på mobilfickan i väskan. Det syns inte eftersom det faller in precis bakom vecken, men det är en infälld ficka, typ som en passpoal-ficka fast utan passpoal. Jag kan stolt säga att jag har bemästrat den konsten. Jag älskar att göra passpoal-fickor.

Och till sist en bild där jag posear med väskan. Det är lite fantastiskt därför att jag undviker kameror så gott jag kan. Nu var visserligen inte mitt huvud med, men det som är grejen är att det är med kroppen jag undviker kamerorna som mest. Det börjar märkas på ett psykologiskt plan att jag gått ner i vikt. Det är inte illa, får man väl säga.

Baboschka, min vän.

Jag tycker om att döpa mina saker. Det här är, som titeln på dagens inlägg antyder, Baboschka. Baboschka är mitt gamla nötta strykjärn från Bosch. Hon har hett temprament och ångar över mina fruktansvärt skrynkliga tyger och sömmar.

Ingenting skulle bli gjort utan Baboschkas stränga tillsyn. Strykjärnet är förutom din symaskin det allra viktigaste redskapet du kan ha, ett ångstrykjärn gör livet lättare på så många sätt men om du inte har ett järn med ångfunktion så går det bra att spraya lite vatten på tyget först innan du stryker. Det gjorde jag i flera år innan jag fick ett ångstrykjärn, och ärligt talat har jag gjort det mycket på sistone också eftersom hon kalkat igen något så fruktansvärt.

Att jag valde att presentera Baboschka idag beror på att jag har rengjort henne och ville skriva lite om det. Det verkar finnas gott om tips på nätet på hur man rengör ett strykjärn, det är bara att googla på "rengöra strykjärn" så dyker det upp hur mycket som helst, så jag behöver inte gå så djupt inpå det hela. Jag tänkte bara berätta vad jag gjorde.

Först hällde jag i en blandning av några msk ättika och någon dl vatten i vattenbehållaren på Baboschka. Sedan lät jag henne ånga ur ordentligt mot några gamla handdukar på strykbrädet. Eftersom jag bor i Enköping har jag fruktansvärt kalkhaltigt vatten i mina kranar, ättika är både billigt och miljövänligt alternativ när man behöver kalka av. Jag fyllde på med lite vatten när hon hade fräst färdigt och lär henne spotta ett tag till, för att vara säker på att slippa att allt man stryker luktar ättika sen.

När avkalkningen var avklarad bredde jag ut en gammal dagstidning på strykbrädet och tog fram ett gammalt stearinljus. Stearinljuset gned jag mot strykjärnet över dagstidningen, så att inte droppande stearin skulle fläcka ner strykbrädan. När jag gnidit över hela ytan på Baboschka så tog jag en ny dagstidning och strök på den för att bli av med stearinresterna. Jag hade hoppats på att det här skulle få bort lite av de envisare fläckarna på strykjärnet, och även om den tog bort en del tog den inte bort allt. Jag kompletterade med att gnugga med en ättikslösning tills hon var helt ren.

Baboschka är en gammal dam, hon har sina gamla repor och funkar väl sisådär, men efter en dag på spa känns hon ung på nytt ett tag till.

Swap

Jag deltog ju i en liten swap på sysidan nyligen, temat var förkläden. Det här är vad jag knåpade ihop och skickade iväg till en kamrat på sysidan. Tänk vilken tur man kan ha, den matchade tydligen allt i hennes kök och var precis en sådan modell hon själv funderat på att sy till sig. Ödet? Till förklädet skulle man göra två matchande grytlappa. Jag kunde ju inte låta bli att göra en grytvante, de är ju så söta och roliga att sy.

Stadigt mellanlägg; ett hemmabygge

Jag ska skriva lite om något jag nämnde häromdagen, nämligen stadiga mellanlägg till väskor och dylikt. Jag föreställer mig att det här är något som man ofta gör men som man generellt inte får lära sig på sykurser. Om man ska sy en väska eller till exempel ett magdansbälte vill man ju gärna använda ett väldigt grovt tyg som bas/mellanlägg, men det är inte alltid lätt att hitta.

Jag brukar ta 3-6 lager av något bomullstyg jag har hemma, eller kanske bordsfilt som på bilden i dagens inlägg. Jag nålar ihop dom och syr runt kanterna med sicksack. Sedan fortsätter jag att sy sicksack över hela stycket, fram och tillbaka, åt alla håll och kanter. Det är ett jättebra användningsområde för tygsnuttar man annars inte vet vad man ska göra med eftersom de är för fula eller för tråkiga. Om man dessutom har massor av tråd i hiskeliga färger är det här ett bra sätt att nyttja det. Stycket på bilden ska bli botten i min nya handväska.

En liten förhandstitt...

.. på hur väskan kommer att se ut som färdig. Allt är ihopnålat just nu och jag har knappt börjat på fodret. Men ungefär sådär kommer den att se ut. Det är lite tantvarning på de och den känns liksom lite naken på något sätt. Ändå vill jag inte överösa den med detaljer i onödan.

Skopåse

Skorna jag pratade om för några dagar sedan kom i fredags, jag har bara glömt bort att nämna dem. De sitter jättebra och är lagom söta att ha på jobbet. De känns som ganska uppenbara inneskor, och tur är väld et eftersom det är inne jag ska ha dem. För att ta lite paus i väsksömnaden sydde jag mig en liten skopåse. På det viset slipper jag släpa med mig dom i tråkiga plastpåsar.

Den är gjort i ett ljust olivgrönt bomullstyg som från början var ett lakan från Ikea och lite svart syntetspets jag ahde liggande. Jag har satt i små silvriga öljetter vid kanalerna och dragit två svarta satinband igenom som jag även trätt en pärla på så inte banden försvinner in i kanalerna.

Min drömväska

Jag älskar att sy, så det är med glädje jag pysslar ihop egna väskor och allt annat man kan sy själv hemma. Med det sagt så hittade jag just den enda väska jag skulle kunna lägga ut mer än materialkostnad. I kid you not, om jag hittade den här väskan till salu skulle jag köpa den, oavsett om jag har råd eller inte. Det är den vackraste väskan jag någonsinn sett. Den är från Isabella Fiores kollektion för 2007, gamla nyheter med andra ord. Åh min skapare. Tänk om jag skulle snubbla över den på ebay? Inte en chans att jag har sådann tur. Jag är förälskad.

Det går framåt

I lagom takt pysslar jag vidare på väskan. Idag har jag till exempel inte gjort någonting på den. Det är lagom. Igårnatt gjorde jag färdigt handtagen och översta delen av väskan. handtagen nålade jag på överdelen lite snabbt för att visa vad tjusigt det blir och för att bevisa att ur det där snedklippta kaoset jag visade förra gången kan det faktiskt skapas fina väskhandtag.

Jag behöver peta in lite extra mellanlägg i den övre delen känner jag, så den håller sig slät och fin när man bär väskan. Jag kanske syr ihop några lager bomullstyg med massor av sicksack till det. Det brukar funka bäst och är enkelt att göra. Ta bara lite tyg du inte behöver och billig tråd i en avskyvärd färg. Sy ihop flera lager med massor av sömmar kors och tvärst över hela alltet. Det blir väldigt styvt och stadigt. Det fungerar alldeles utmärkt till väskor eller till exempel magdansbälten. När jag har gjort det ska jag sy fast mina väskhandtag ungefär så som jag nålat fast dem på bilderna.

Morgondagens projekt blir att klippa till resten av väskan och med lite tur orkar jag sy ihop det hela också. Jag kanske tar en paus mitt i det hela för ett litet annat smått projekt. Ska jag släpa på skor till jobbet varje vecka behöver jag ju såklart en skopåse, inte sant?

Med kaos som redskap

Jag är fullkomligt övertygad om att jag inte kan skapa om det inte är fullständigt kaos runtomkring mig. Så fort jag börjar med misnta lilla projekt breder jag ut alla sömnadsattiraljer över hela lägenheten. Jag har börjat med min väska nu i alla fall, och det syns. Jag tänker bespara er helheten, men en detaljvy över strykbrädan delar jag med mig av. Det är svårt att föreställa sig, men plastslangen och de där minst sagt ojämna tygbitarna ska bli väskhandtag.

Den senaste väskan jag sydde var den blommig jag kom i andra plats med på en tävling arrangerad av Sysidan. Det var i somras. Otroligt vad snabbt tiden går! Jag som tycker så mycket om att sy väskor, varför har det tagit sådan tid innan jag gjort en ny? Jag har så många små projekt på gång hela tiden, jag roterar mellan olika kategorier liksom. Väskan jag gjorde sist hittar du om du klickar här.

Väskan jag ska sy nu får likadana handtag fast i lila sammet istället för vitt skinn. Plastslangen jag använder i handtagen kommer från Bauhaus och kostar runt 4-6 kronor metern. Hett tips tycker jag.

Modellen på min nya väska ska vara lite mer hobo-stuket, som den här väskan till vänster som jag sydde förra sommaren. Den väskan är jag egentligen väldigt nöjd med förutom en sak: lacken jag använde till handtagen får den att se lite plastig och billig ut. Synd, för jag älskar verkligen tyget. En vacker dag ska jag orka sy om den, kanske ge den lite fint skinn istället. En fiffig sak med den är att den går att vända ut och in, om man vill. Ljusblått är dock inte riktigt min grej så jag begriper inte riktigt varför jag ens gjorde den funktionen.

När väskan sedan är klar kommer jag troligtvis go bananas med tygresterna och göra matchande necessär och laptop-fodral...

Nytt väskprojekt

Jag har kommit så långt som till att välja tyg i alla fall. Det översta är bomullssammet, och faktiskt lite mer åt det lila hållet iRL. Det hundtandsmönstrade är ett kapp-ylle som bilden till trots matchar bra med sammeten. Den huvudsakliga delen av väskan kommer att utgöras av det hundtandsmönstrade. Det lila kommer jag att använda till axelremmar och detaljer.

Nu ska jag bara klura ut exakt vilken modell jag vill göra.

Nya rutiner, nya behov

Mitt jobb på bokhandeln har fört med sig ett behov av lite nytt i garderoben. Först och främst behöver jag bekväma skor att ha på jobbet. Efter de här två dagarna insåg jag att det är ett väldigt fysiskt aktivt jobb. Det är en bra sak, jag blir lätt uttråkad och vill gärna ränna runt hela tiden för att hålla intresset uppe. Jag sitter inte still annat än när det är lunch i bokhandeln som det är nu. Bra skor är ett måste.

Eftersom jag är en hyfsat fattig tös letade jag på Ellos och hittade vad jag letade efter, hoppas jag. Skorna har ju inte kommit ännu så jag kan ju inte säga något om hur bra de egentligen är, men produktbeskrivningen och användarrescensionerna låter ju i alla fall lovande. Mumsigast av all var dock priset, de kostar blott 224 kronor. Ett par hyfsat söta ballerinor med anatomisk innersula av skinn och sula av gummi. Vad tror man om det? De borde komma imorgon så det märker vi då. Att det är lite klack på är en fördel för mig, på något sätt skonar det min rygg.

En annan sak jag behöver är en ny handväska. Jag kommer att sova kvar i Stockholm rätt ofta för att spara in på tågbiljetter och det känns så trist att släpa med sig stora ryggsäcken bara för ett extra ombyte kläder. Vad jag behöver är en obscent stor, och snygg, handväska. Gissa vad jag kommer sy på i helgen?

Det tredje är ju såklart lite nya fräscha kläder som är bekväma och neutrala nog att jobba i, men väldigt gärna snygga likväl eftersom det kommer gott om folk till butiken varje dag. Jag har massor av idéer på nya kjolar. Jag lider lite av materialbrist på den fronten men två nya kjolar ska jag försöka att svänga ihop. Bland annat en svart kjol med hög midja och lite vidd, dock inte så man bhöver underkjol till. Den ska ha hängslen också. Den är jättefin i mitt huvud, jag lovar. Vi får se om jag lyckas föra över det till det färdiga plagget sedan. Tröjor syr jag inte själv. Inte för att det är svårt utan för att det inte lönar sig alls. Jag föredrar oftast ganska enkla överdelar i trikå och det är alltid billigare att köpa på Lindex, Ellos eller H&M i jämförelse med att sy det själv. Dessutom är det fruktansvärt tråkigt att sy sånt. Kanske är det lite för enkelt för mig?

Jag har tänk börja pyssla med allt det här lite smått inatt eftersom min dygnsrytm ändå är ur led. Väskan borde jag nog ta itu med först, det är det nog störst behov av i nuläget.

Nytt reckord

Jag brukar vanligtvis ha mellan 20 och 50 besökare per dag här, men igår nådde jag helt nya höjder. Totalt 425 besökare hittade hit under gårdagen och anledningen är ju faktiskt så enkel att Hanna länkade till mig. Tack för trafiken vännen! Synd bara att jag inte skrev om något intressantare igår, kanske hade några av alla dessa 425 personer bokmärkt mig och kommit tillbaka. ;)

Jag tänkte prata lite om bloggstatistiken idag faktiskt. Jag använder mig av Google Analytics på min blogg. Inte för att jag använder statistiken till någonting särskillt, det är bara väldigt skoj att se var all traffik kommer ifrån. Nu ska jag dela med mig av lite roliga fakta om statistiken.

49% av mina besökare använder Firefox. Det tycker jag om.

16% av min trafik kommer via sökmotorer. De vanligaste söktermerna är "missdeliana" och "poor". Ett litet axplock bland mina favoritsöktermer i listan är: "på bilden håller jag på att knäppa volang blusen bak", "sugen på mormorskängor", "little miss fix it", "laptop hårddisken låter", "adhd förklara för pojkvän".

62% av all min traffik kommer hit från andra sidor som länkar hit, 96,69% av dom har kommit in via en viss blogg på metro.

20% av mina besökare kommer inte hit via en annan sida, dvs antingen skriver de in adressen direkt i browsern eller så har de bokmärkt mig. Tack!

Google analytics är fantastiskt, och gratis.

2 dagar senare

Äntligen hemma. Igår var min första arbetsdag på SF-bokhandeln och jag stormtrivdes. Än så länge har jag väldigt korta arbetsdagar, jag börjar 09:45 och slutar 15:15. Det beror på att jag inte jobbar på riktigt just nu utan arbetstränar, som en del i min rehabilitering. För de som inte läst min blogg innan idag så är den korta historien som följer: jag har lidit av svåra depressioner under stora perioder av mitt liv och varit allmänt rörig, tills jag fick rätt diagnos och rätt medicin för några år sedan. Mitt liv börjar ta sig nu. Den långa historien finns här.

Inför min första arbetsdag, dvs igår, var jag nervös som attan, men när jag väl kom dit var det inga problem alls. Än så länge består mina sysslor i huvudsak av att plocka ordrar. Jag får en orderlapp i handen, springer runt och letar rätt på böckerna på listan och packar dom i en låda som jag bär upp till postorderavdelningen. Ett väldigt aktivt jobb alltså, och fantastiskt bra för att lära sig vart allt finns i butiken. Det är oerhört trivsamt och medarbetarna är suveräna. Jag hade aldrig kunnat hoppas på en bättre plats att börja min arbetsträning på.

Efter jobbet igår hade jag fikadate med en mycket kär gammal vän. Jag har inte träffat Hanna på i alla fall 5-6 år innan igår. Det var så mysigt! Jag har följt hennes blogg ett tag nu och hade det inte varit därför hade jag kanske inte vågat kontakta henne för en fika. Tänk att det är så svårt att ta mod till sig och kontakta de människor man saknar från förr? Man liksom skäms för att man inte hört av sig och vågar därför inte höra av sig. Det är lite absurdt egentligen när man tänker på saken. Det är väl för att jag kännt mig så delaktig ändå i hennes liv genom att läsa hennes blogg som jag vågade till sist.

Hur som helst var det ett minst sagt kärt återseende. Hon hade inte förändrats mycket alls i mina ögon. Samma underbara ärliga och snälla Hanna. Ursäkta att jag svär lite men FAN vad jag är glad att vi fått kontakt igen! Nu när jag jobbar i Stockholm så finns det ju tid att träffas. :) Bilder från förr och en varsinn bild på henne och mig från igårkväll finns här.

Efter vår fika-date åkte jag hem till Jed. Vi gjorde inget särskillt, mest bara hängde framför TVn och datorn. Vi var trötta bägge två och jag skulle ju upp och jobba på morgonen igen.

Så idag var jag då alltså på jobbet igen. Lika trivsamt och aktivt idag som igår, det finns itne så mycket att säga om den saken egentligen. När jag kom hem idag var jag fullkomligt utmattad. Jag stormtrivs verkligen med att jobba på bokhandeln, men vad jag än tycker och hur jag än vill så blir jag trött väldigt fort. Själen tycker att jag lätt kan göra det här 8 timmar om dagen varje dag, men hjärnan har inte riktigt den uthålligheten ännu, och kanske aldrig. Jag tar det i den takt det går. Om ett par veckor kanske vi vågar lägga på några timmar?

Hur som helst har det varit rent ut sagt underbara två dagar.

Dan före dan.

Imorgon börjar jag då min arbetsträning/jobb på SF-bokhandeln. Jag har längtat efter det här väldigt länge nu. Med det sagt vill jag dock också säga att jag är både rädd och nervös. Det är otäckt att göra något nytt. Det blir minst sagt en stor omställning för mi, från att lalla runt här hemma mellan symaskinen och datorn till att åka till jobbet, jobba och åka hem. Nya rutiner.

Rädslan är en ganska liten del ändå när jag ser till det stora hela känslospektrumet kring det nya som ligger och väntar. Jag är spänd, glad och rastlös. Även om det här kan vara första steget neråt i en fruktansvärd spiral där jag slutar som arbetslös socialbidragstagare igen så kan det också vara mitt första steg till ett "riktigt" liv. Ett liv där jag tjänar mina egna pengar och gör någonting med mitt liv som jag trivs med. Ett liv med frihet.

Det största problemet i allt det här är att Försäkringskassan är inte så hemskt förtjusta i att jag pendlar till Stockholm, iom att det inte är billigt direkt. Jag tycker ju att det vore smidigast om jag kundeha ett pendlarkort med obegränsat antal resor i månaden, men det kostar ju 2300 kronor så det förstår man ju att de inte är så pigga på. Än så länge är det inte helt befogat heller i och med att jag jobbar bara 2 dagar i veckan. Så småningom blir det tre dagar, de tär jag säker på, och då måste de nog ställa upp med pendlarkortet.

Nu så ser jag till att spara tågkvitton bara så jag kan skicka in dom och få ersättning i efterhand. Det blir en självkostnad av 300 kronor i månaden hur jag än gör docvk, och det kan jag elva med, men just nu har jag fruktansvärt ont om pengar. Jag säljer saker på tradera för att ha råd med tågbiljetterna och mat och jag är så tacksam över att mina objekt faktiskt säljer. Hade det inte gått bra med tradera-auktionerna hade jag på riktigt inte haft råd att åka till jobbet. Pinsamt när man ändå har en ganska god månadsinkomst, i jämförelse med när jag gick på socialbidrag och levde på existensminimum. Men jag kämpar på. Det är bara första månaden det blir såhär, sedan kommer det i rullning med reseersättningen inbillar jag mig.

Men fy tusan vad jag är glad över att det är dags imorgon. Jag och min älskling ska laga god mat ikväll och packa min första matlåda. Jag känner en barnslig förtjusning i det. :) <3

Vad ska jag kalla dem egentligen?

Det är ju inte ett pannband, men det är ju inte en öronmuff heller. Jag brukar väl kalla dom öronvärmare eller öronmuffar i alla fall. Jag gjorde två stycken i ett brunt möbeltyg och lite fuskpäls innan Uppcon med förhoppning om att få dom sålda. Det gick ju sisådär, så nu har jag fotograferat dom och tänkte slänga upp dem på tradera.

Jag hatar att ta kort på mig själv, vilket är varför jag är hemskt tacksam över att jag har Betsy men hon har ju faktiskt inget huvud. Nu lyckades jag dessutom ta kort på mig själv när jag hade en ruggigt dålig hy-dag och i de allra värsta tänkbara ljusförhållanden man kan tänka sig under de här förutsättningarna, iskallt blått ljus utan någon som helst nåd. Photoshop to the resque. Se vilken porslinshy jag helt plötsligt har?

Vet inte om jag är nöjd...

Det är en väldigt söt liten hatt och jag lärde mig mycket medans jag sydde den, men jag är inte helt nöjd. Jag lyckades på något vis få den väldigt sned och vind på ena sidan, något jag egentligen skulle kunna dölja snyggt med att lägga till lilte fler blommor men samtidigt så vill den här hatten inte ha fler blommor. Jag har tänkt sälja den här hatten, men eftersom jag inte är helt nöjd med den får den nog skampris. En hundralapp kanske? Jag lägger nog på lite fler blommor i alla fall innan jag säljer den.

Som vanligt går alla bilderna att klicka på för att ses i större format.

Brother Innovis NV 10 A - jubileumsmodellen

Nu när jag haft min symaskin i 10 månader eller så känner jag att det är dags att skriva en liten rescension på den. Annie, som jag kallar henne eftersom hon är en Anniversary model, vann jag i en tävling på Skövde Symaskiners hemsida förra sommaren. Innan dess sydde jag på en Yamata, ett budgetmärke som man kan köpa på lågpriskedjor emellanåt, som hade varit redo för soptippen bra länge. Jag tror att det är mycket tack vare Annie som jag startade den här bloggen. Med en bra maskin är det mycket roligare att sy och mer troligt att jag får tmmen ur och faktiskt syr saker till försäljning, om inte för annat så för att en bra maskin syr fina sömmar. Min förra maskin gjorde så fula sömmar hur jag än meckade med den att jag skämdes för allt jag sydde. En annan sak jag är tacksam över är att Annie är väldigt tyst i jämförelse med min gamla maskin. Vi kan börja med lite kall hård fakta:

16 inbyggda sömvariationer LCD skärm Automatiskt nålträdningssystem 1-stegs automatiskt knapphål (3 olika) Friarmssömnad Snabbsystem med toppmatad spole Snabbuppspolning av undertråd Prisklass: ca 3300 kr

En väldigt uppskattad funktion på Annie är att man kan sy utan att använda fotpedal. Man kopplar helt sonika ur sladden för pedalen och manövrerar maskinen med hastighetsreglaget på framsidan och en start/stopp-knapp.

En annan bra funktion är knappen för automatisk fästning av tråden i början och slutet på en söm. Knappen ser ut som en liten streckad blixt och sitter brevid knappen där man ökar stygnbredd, till höger om displayen. När man då startar sin söm, oavsett om det är med pedal eller med start/stopp-knappen, syr den några stygn framåt, några bakåt och fortsätter sedan frammåt. När man är färdig med sin söm trycker man på knappen för att backa, som sitter ovanför start/stopp-knappen, så fäster den tråden av sig själv genom att backa några stygn.

Den automatiska nålträdningen är smidig, när man väl lärt sig knepet. Den funkar som så att man trycker ner en liten arm som sträcker fram en krok genom nålsögat, den kroken ska man pilla in tråden i och släppa den lilla armen. Kroken tar då med sig tråden genom nålsögat. Det är betydligt lättare än att trä en nål på vanligt sätt.

NV 10 är en väldigt bra basmaskin. Den har inte massor av dekorsömmar utan nöjer sig med basutbudet och det räcker gott och väl för mig. Bilderna ovanför den här textspalten visar sömvalsratten och en provlapp där jag sytt ut varje söm för att visa vad fint och jämnt den syr. Den har vanlig raksöm och dessutom möjlighet att vänsterställa nålen. Mest imponerad är jag dock av knapphålen.

Förutom att Annie har 3 olika knapphål att välja på så finns också möjlighet att välja stygnlängd och stygnbredd så att man får ett så fylligt och tätt resultat som man själv vill. På bilden där jag sytt ut alla sömmar på en provbit har jag inte ökat stygnlängt eller bredd, så det är långt ifrån det bästa resultatet man kan få. Om man kopplar ur fotpedalen kan man dessutom göra knapphålen med ett enda knapptryck, den fäster sömmen, syr hela knapphålet och stannar när den är klar. Knapphålsfoten som medföljer har en klämma längst bak där man placerar knappen man ska göra hål för. En liten arm man drar ner från symaskinen ligger mot en spärr som känner av hur långt det är till knappen och man behöver alltså inte själv mäta ut hur stora knapphålen blir, bara vart hålet ska börja.

Jag är fruktansvärt nöjd med den här maskinen och rekommenderar den gärna till andra som planerar symaskinköp. Jag syr nästintill dagligen och i väldigt varierande material. Hittills har jag inte stött på några oöverkomliga problem med den här maskinen och jag tror nog att jag och min Annie kommer att hänga ihop länge. Hon är inte bara en väldigt bra basmaskin, hon är ju rosa också. ;)