Kvällsläsning

För mig alltså, inte för er. Idag kom mitt paket från Adlibris innehållandes denna mycket vackra bok. Det är en Limited Edition Bioshock Infinite Strategy Guide. Behövde jag den? Nej. Det var helt och hållet ett okynnesköp eftersom jag vill ha allting jag kan få tag på som är Bioshock Infinite-relaterat. För att jag är en tönt. Och älskar Bioshock Infinite. Infinite love.

Det KANSKE blir en slags unboxing- och recensionsvideo för den och OM det blir av så dyker den upp på Kraid, såklart. Eventuellt kommer den imorgon eftermiddag. Självklart säger jag till om och när den dyker upp.

Knappast en rugguggla

Jag hann inte få iväg någon bloggpost igår. Det innebär att jag ligger back tre bloggposter i #Blogg100 so far? Oh well. Det sista pysslet jag gjorde för Level blev denna amigurumi. Det ska föreställa ugglan från Link's Awakening till Game Boy. Lite söt är han väl allt?

The BIOSHOCK song

Won'tcha come on down to Rapture, jam a needle in your arm
It'll slowly corrode your genetical code, but it's all part of the charm
So you're a gross abomination, but in time you're gonna be...
So glad ya came on down to the best little town at the bottom of the deep blue sea

Hop in a bathysphere, take in the atmosphere, it's like New York, but with more fish
This unholy demon spawn looks like Joan Rivers in the morning,
but down here she's quite a dish

Aquatic nightmare drones are known to freely roam
with little sisters who require their help
I mean to tell you plainly mister, if that thing there was my sister,
I'd believe I'd disown myself, mahhh!

So you're stuck awhile in Rapture, and politically it's ...tense?
Libertarians scream, it's an Ayn Rand wet dream, and brother I mean soakin'
I'm not even jokin'
Don'tcha know the locals love the lifestyle, watch 'em scale the walls with glee
They're glad they came on down to best little town at the bottom of the deep blue sea

Try out the U-invent, it doesn't cost a cent, you're gonna love to mix and match
Just steal some glue from evil red guy, and a screw from smelly dead guy,
and you've made some crap from scratch

And there's this Atlas Joe, right on your radio, and he'll give you helpful hints and such
I bet you'll do his bidding blindly if he utters "would you kindly," but ohhhh,
I've said too much

So, you get a bit of story and a horrid killing spree!
Because you came on down to best little town
You're tryin' not to drown in this creepy town,
It really takes the crown though it's the only town in the bottom of the deep blue sea,
Forget Atlantis, it's the best little town at the bottom of the deep blue...
Somewhere beyond the sea, they spell it R-A-P-T-U-R-E.

Återkomsten av Mad Men och min kärlek till TV-serier

Imorgon kväll har säsong 6 av Mad Men premiär i USA. En vecka senare sänds det på kanal 9 här i Sverige. Vi får se om jag har tålamodet att vänta tills dess men jag skulle inte satsa pengar på det direkt. Min pepp är ENORM, för att inte tala om min längtan efter att se Christina Hendricks igen.

Jag älskar verkligen TV-serier. Film som format passar mig inte alls. Dels är det långa sjok tid jag ska orka sitta både stilla och fokuserad men framförallt upplever jag att jag sällan hinner känna någonting för en film. I en TV-serie finns det plats för så mycket mer djup, så många fler trådar som det dessutom finns tid till att reda ut och spinna vidare på. Det finns tid att leva i världen som byggs upp.

Dock ogillar jag verkligen att behöva vänta en vecka mellan varje avsnitt. Allra helst vill jag plöja en eller flera säsonger över en helg men det har kommit så förbannat mycket bra TV de senaste åren att jag inte längre har något val. Min själ törstar efter de här serierna och jag står inte ut med tanken på att vänta ett halvår eller ett år mellan varje säsong. Lyckligtvis är serierna så många att jag nästan alltid har ett nytt avsnitt av någonting att se på.

Game of Thrones härom veckan och Mad Men imorgon.. Good times. Oh yes, good times indeed.

En textvägg

Igår nämnde jag att en lite längre recension av Bioshock Infinite var på gång. Imorse, någonstans kring åttasnåret publicerades den.

Det blev en "wall of text", och ärligt talat had jag kunnat mala på i ett antal tusen tecken till. Det är svårt att fatta sig kort när det kommer till det här spelet, om nu 3000ish tecken kan kallas för kort. Speciellt svårt är det att hålla sig ifrån spoilers när jag ska berätta om mina känslor för Bioshock Infinite och allt den väcker inom mig.

Kanske återkommer jag om en vecka eller så, i någon slags spoilerinfekterad monstertext där jag fokuserar på att berätta om min upplevelse snarare än informera läsaren om spelet. Jag ska bara spela om det en gång till först.

Recensionen hittar ni för övrigt här.

Många men tomma.

Vad känner jag egentligen för #Blogg100 så här långt? Jag får ur mig en liten gnutta text varje dag men det är ju långt ifrån kvalitativa uppdateringar det rör sig om. Jag vill hålla ut tills jag har kommit i mål, men jag ska fundera lite på hur jag egentligen vill fortsätta efter det. 

Kanske blir det en eller två gånger i veckan? Bara jag håller mig aktiv och levande på ett eller annat sätt utanför Twitter. En gång i tiden bloggade jag regelbundet OCH kvalitativt. Det borde liksom  inte vara en omöjlighet att hitta tillbaks till det. Jag tror faktiskt att #Blogg100 ändå hjälper mig med det. Jag har tappat mycket av den ångest jag tidigare haft i samband med bloggandet, jag är inte så rädd för att publicera något som inte känns superintressant längre.

Imorgon bitti dock kommer något betydligt mer kvalitativt upp, dock inte här. Min fullängdsrecension av Bioshock Infinite kommer upp någonstans kring 08:00 men redan ikväll kan ni läsa en betydligt kortare version här.

Kort.

Dagens inlägg blir mycket mycket kort, eftersom jag har väldigt mycket att göra och timmen är sen.

Idag tog jag ett beslut jag känner mig ganska tillfreds med. Jag bestämde mig för att frånsäga mig uppdraget att skriva pysselartiklar till dataspelstidningen Level. Jag älskar att pyssla och att göra tutorials men uppdraget för Level kändes helt enkelt inte jag längre. Ända sedan min spalt flyttats till retrosektionen av tidningen har jag känt mig kvävd och begränsad på ett sätt som sugit ut den skaparglädje mina artiklar en gång i tiden gav mig.

Jag älskar retrospel, det gör jag, men rent konstnärligt ger det mig inte den inspirationen längre. Det känns så väldigt gjort, alltihop. SÅ i framtiden kommer merparten av mina spelrelaterade pyssel att publiceras på Kraid.se och självklart fortsätter jag att pyssla i Robot.

I en alternativ tidslinje har jag gjort det jag planerade.

Den här dagen var tänkt att vara produktiv, vilket den också blev om än på fel sätt. Det jag egentligen skulle göra idag var att skriva flera texter, bland annat en ganska lång recension av Bioshock Infinite samt ägna en stund åt att göra iordning den där nya wordpressinstallationen jag nämnde härom veckan.

Det jag istället gjorde var att gå på en någorlunda lång promenad, diska, städa, rensa samt organisera min städskrubb och prismärka en jävla massa grejer jag ska sälja på loppis på lördag. Det och lära mig en viss visa på ukulele. Väl spenderad tid om ni frågar mig.

En vacker dag, när jag börjat bli lite mer bekväm med min sångröst kanske jag spelar upp den för er, men tills dess, njut av den Courtnee Drapers skönsång och Troy bakers ljuva gitarrspel.

Tanken vandrar

Det känns som om klockan är så väldigt mycket mer än vad den faktiskt är. Ändå är det faktiskt bara en timme aom skiljer. Tänk att övergången till sommartid gör så mycket. En lång dag med mycket som snurrat i huvudet gör att jag är betydligt tröttare än jag hade behövt vara hur som helst.

Det finns ett så märkligt glapp mellan faktumet att jag har någon slags hög status i somliga sammanhang i vissa kretsar och det att jag inte ens kan få ett jobb som städerska. Så många är helt övertygade om att jag hittar ett nytt jobb på nolltid, helt omedvetna om att jag sökt jobb mer eller mindre aktivt i över ett år nu utan någon som helst framgång.

Det är inte jag som är dålig, det är att det att konkurrensen är för stor. Jag försvinner i mängden av alla andra som söker samma jobb. Trots att jag egentligen vet bättre så känner jag hur min uppfattning om mitt eget värde som människa minskar för varje arbetsansökan som går obesvarad. Det var illa nog förut men det är så väldigt mycket värre nu när vikten av att hitta ett jobb är så mycket större.

Nåja. Det tjänar inte mycket till att fundera så mycket på saken nu. Det är bara att fortsätta söka de jobb jag tror att jag kan utföra. Antingen hittar jag ett eller så gör jag inte det. It's as simple as that.

Bioshockingly good

Idag såg jag eftertexterna rulla på Bioshock Infinite efter ett par dagars intensivt spelande och om jag inte hade en pojkvän som faktiskt förtjänade lite uppmärksamhet skulle jag börjat om från början och spelat om det en gång till direkt. Det har varit en av de mest underbara spelupplevelser jag någonsin varit med om. Jag vet att jag kan ha sagt det om något spel förut, var det Portal 2? Bioshock 1? Kanske, men Bioshock Infinite vinner över dem båda med hästlängder.

Jag tänker inte gå in på djupet på varför det här var en så underbar spelupplevelse här eftersom jag ämnar skriva en text om det till Kraid. Däremot vill jag skriva några rader om cosplayplaner.

Ända sedan jag såg de första bilderna på Elizabeth visste jag att jag ville cosplaya henne. Sedan dess har jag kommit fram till att det vore för enkelt, hon har inga fantastiska gadgets eller imponerande vapen; det skulle abra bli en välsydd dräkt och det är ärligt talat lite tråkigt. Jag skulle behöva göra något lite mer visuellt slående om jag hade tänkt ställa upp i SM i Cosplay. Nu däremot, efter att ha spelat igenom Bioshock Infinite en gång och fullständigt förälskat mig i Elizabeth, säger jag :screw you, past me. I'm doing this.

Det handlar för mig så mycket mer om att återskapa något vackert och att få ge liv åt en karaktär jag älskar än att imponera på någon slags publik.

Helgnöje

Det här är allt jag har att säga och allt jag tänker göra de närmaste dagarna.

Aesthetic Perfection

Jag har inget fördjupat musikintresse så det är sällan jag hittar ny musik på egen hand. Lyckligtvis har jag en pojkvän som är väldigt musikintresserad och dessutom råkar ha fantastiskt bra smak. Aesthetic Perfection var en riktig fullträff och jag är tacksam för att pojkvännen inte bara introducerade mig till deras musik utan också släpade med mig på en klubbspelning. Igår kväll spelade Aesthetic Perfection på Nalen i Stockholm och jag hade fantastiskt trevligt. Jag kan tänka mig att bli ivägsläpad på fler spelningar framöver.

Jag går mycket sällan på spelningar överlag och jag kan inte minnas när jag sist var på en så mina referensramar är kanske inte att lita på men jag tyckte att det var en riktigt bra spelning. Förbandet gjorde ett bra jobb med att värma upp publiken tills huvudakten gjorde entré. Det enda jag kan känna mig lite kritisk mot är att Aesthetic Perfection valde att öppna med Inhuman, en låt jag ser som deras största "hitlåt". Jag hade personligen föredragit att ha den någonstans mitt i eller mot slutet av deras setlist så att publiken hinner bygga upp rätt sorts energi. Men å andra sidan, de lyckades få mig att behålla samma energi spelningen igenom så vem är jag att kritisera deras setlist?

En aning imponerad är jag också över att jag lyckades få en så bra bild på bandets frontman Daniel Graves, trots att allt jag hade till mitt förfogande var min smartphone. Inte så illa, hmm?

Små gester kan göra så mycket

I måndags tappade jag min favoritkaffekopp i golvet på jobbet. Det var en vit kaffekopp med en blå twitterfågel på och ett handtag format som en hashtag. Den var en födelsedagspresent från en god vän så det var mig en stor sorg att förlora den. Jag kunde inte låta bli att börja fundera kring symboliken i att min jobbkaffekopp går förlorad såhär i dessa svåra tider. Än värre blev det med symboliken när jag lyckades skära mig djupt på skärvorna av min förlorade jobbkaffekopp.

Igår när jag kom tillbaka till mitt skrivbord efter eftermiddagsfikat stod där en presentpåse med mitt namn på.    I påsen låg en ny kaffemugg, med en liten fågel på handtaget. Den var så himla fin, ett solklart fall av kärlek vid första ögonkastet och just precis vad jag behövde för att göra en tung dag lätt.

Det visade sig senare under dagen att det var kollegan utanför vars dörr jag tappat koppen som hade gett mig den anonyma gåvan. "-Jag tyckte att du kunde behöva en liten present nu när det är så mycket som är emot dig", erkände hen. Ja, det gjorde jag faktiskt. Tänk att en så liten sak kan göra så mycket för humöret. Tack. <3 p="">

Askalas

Igår var jag på ett riktigt trevligt kalas. Electronic Arts och Dice visade upp Battlefield 4 för allra första gången. Press och gamercommunityfolk från hela världen (främst Europa) var på plats för att se de första 17 skälvande minutrarna av det som komma skall och efteråt låta oss bli bortskämda med öppen bar och fantastisk plockmat på Café Opera.

Jag hade en löjligt trevlig kväll. Vänner jag saknat, nya bekantskaper och internetvänner jag inte tidigare mött i köttet. Det var en fantastisk kväll på precis alla sätt och vis. Jag är fortfarande helt euforisk. Vad gäller själva spelet kan jag säga så här mycket:  jag är inte ett Battlefield-fan, så även om jag kanske inte känner peppen så är jag definitivt imponerad. Min kollega, Peter, skrev om sina intryck på Kraid.

(Jag är förresten smärtsamt medveten om att jag alltså ligger två bloggposter kort den här veckan. Jag tar igen det, jag lovar.)

Oh noes!

Jag glömde att blogga igår! Eeeeeeeek! Jag som nästan hållit mig till #Blogg100 så länge. Nåja. Jag får överkompensera en annan dag. Jag får skriva två blogginlägg någon dag senare i veckan. Idag hinner jag inte.

Det här blir en förträfflig och alldeles alldeles underbar vecka, trots att jag vet att jag blir arbetslös om en månad och har en stor skattesmäll framför mig. Imorgon är det storkalas hos EA som ska ge oss en förhandstitt på det som komma skall (Battlefield 4, dvs). På torsdag ska jag och min hjärtas kära gå och se Aesthetic Perfection på Nalen och på lördag är det Syntax Error. Inte nog med det: veckan avslutas med långhelg också. Inte förrän på onsdag nästa vecka ska jag tillbaks till jobbet.

Ahhh. good times.

Earth hour

Det är många som inte bryr sig ett dyft om Earth Hour, själv tycker jag att det både är fint och mysigt.  För en och en halv timme sedan stängde jag av elen i lägenheten med huvudstömbrytaren, tände ljus och plockade fram några brädspel.

Jag märkte knappt av att elen var av, ärligt talat. Jag har fortfarande inte slagit på strömmen, jag bloggar från min telefon.

Det får mig att fundera: skulle jag inte kunna göra om det här ett par gånger i veckan? Kanske i mer än en timme i taget dessutom. Öppnas inte kylskåpsdörren under tiden lär inte temperaturen där inne förändras direkt så jag behöver knappast oroa mig för att min mat ska bli dålig.

Att jag som enskild person gör det kanske inte påverkar miljön, men det borde ju synas på elräkningen om inte annat.

Jobbsökarpanik och kvarskattsångest

Jag försöker att hålla humöret uppe men det börjar bli lite svårt. Det här är en minst sagt omtumlande tid i mitt liv. Jag har hittat en kärlek jag inte trodde var möjlig och är på många sätt lyckligare än jag någonsin varit förut men det måste väl finnas en balans i livet, förmodar jag.

Så nu sitter jag här, i skiten. Om lite mer än en månad blir jag arbetslös och idag fick jag beskedet om att jag ska betala femsiffrigt i kvarskatt. Vilken jävla solskenshistoria. Det finns inga avdrag jag kan göra för att lösa det där med skatten och det är inte egentligen en fråga om att någon har gjort fel heller, det är enbart en fråga om att det helt enkelt förväntas att jag skulle ha förstått att jag måste tala om för min arbetsgivare att dra rätt mängd skatt från min lön. Jag antar att det är sånt som står i vuxenmanualen, eller? Någon sådan har jag aldrig fått. Nåja. Det är bara att bita ihop och hoppas att jag hittar ett nytt jobb, för den sortens pengar har jag vare sig liggandes eller inkommandes annars.

Jag har inte råd att lägga energi på att oroa mig för det där med kvarskatten heller för den delen. Min energibudget är så väldigt liten, jag måste verkligen fokusera på att hitta ett nytt jobb i första hand. Jag har beräknat att jag på sin höjd klarar av 2 månader utan inkomst så det börjar bli brådis nu. Men vem vill ha någon som mig?

Jag har inte försvinnande låg självkänsla, jag vet att jag är skicklig och kapabel på en mängd olika områden men på pappret ser jag faktiskt inte så imponerande ut. Jag imponerar i köttvärlden, inte på pappret. Kommer jag bara till en intervju så får jag verkligen chansen att glänsa men vägen dit är lång och kantad av hård konkurrens med utbildning och dokumenterad erfarenhet i bagaget.

Jag har provat att utforma mitt CV på så många olika vis men vad jag än gör och hur jag än formulerar mig så ser resultaten likadana ut: på 10 utskickade ansökningar får jag på sin höjd ett "nej tack". Det är dags att prova något nytt. I helgen ska jag skapa mig själv ett ordentligt hem på nätet.

En wordpressinstallation ligger och väntar på att bli designad och fylld med information. Det ska bli en ganska personlig site, men egentligen något som ska kunna presentera mig ur en lite mer proffesionell synvinkel än vad min blogg och min twitter gör.

Jag återkommer med mer information så fort jag är färdig men tills dess kan ni kika in på min LinkedIn-profil.

Lajvare

Tittade idag på den här korta dokumentären från Battlestar Galactica-lajvet "The Monitor Celestra". Herre min jävla gud vad det verkade grymt! Jag var en gång i tiden en mycket aktiv lajvare. Jag åkte i snitt på 8 lajv per år, och då räknar jag inte ens in Vampire-lajven jag deltog i.

Nu har jag inte lajvat på snart 10 år och ärligt talat känns det faktumet som ett tomrum i mitt bröst. Det saknas mig. Sedan jag var aktiv på området har det hänt så fantastiskt mycket med hobbyn, framförallt när det gäller utbud. På min tid fanns det i princip bara fantasylajv att välja på. Idag finns det frakking jävla Battlestar Galactica-lajv.

I gotta get back out there, man.

I nästa nummer

Äntligen är jag färdig! Nåja, nästan. Kvar är bara att läsa igenom mina instruktioner och se till att det faktiskt går att förstå hur man går till väga, samt kontrollera att jag faktiskt kommit ihåg att skriva ner alla ingredienser i recepten. Det lämnar jag till imorgon förmiddag, inte för att jag prokrastrinerar utan för att jag behöver en natts sömn innan dess för att kunna läsa igenom texten med den distans som behövs för att jag faktiskt ska kunna SE vad jag skrivit.

Instruktioner och recept för festligheterna på bilden som pryder det här inlägget hittar ni i nästa nummer av ROBOT som borde komma ut den 16 april.

Deadlineångest

Deadlineångesten ligger tät runtom mig. I övermorgon ska nästa pysselartikel för Robot ligga på redaktörens bildliga skrivbord och jodå, jag kommer att hinna. Likt förbannat är jag så stressad att jag är nära tårar.

En artikel av det här slaget, två helsidor med 4-5 bakverk, innebär generellt inte långt ifrån två heldagars arbete varav merparten av den tiden spenderas i köket. Jag måste prova mig fram och dokumentera vad jag gör hela tiden. Inte nog med det, alla bakverk behöver vara färdiga något sånär samma dag så att jag kan ta ett foto på allt tillsammans och för att göra det måste jag dessutom försöka skapa en miljö där bakverken passar in.

Sen ska mina anteckningar omvandlas till något ett barn i 8-årsåldern kan förstå och bilder bearbetas innan artikeln väl skickas in.

De senaste två kvällarna har jag bakat och skrivit, imorgon ska jag möblera, duka och fotografera och med lite tur kan jag ha min första ångestfria dag på sisådär en vecka framåt helgen.

Det är då tur att jag inte gör de här artiklarna mer en gång varannan månad och att barnen verkligen uppskattar mina artiklar. Det sistnämnda gör det värt allt slit, utan tvekan.

Silly.

Hon kastade sig i soffan, ansiktet rakt ner i kudden och armarna rakt ut.

-Jag är död nu.

-Nej.

-Jo. Jag föll mot min död och nu måste du resa till dödsriket och spela Magic: The Gathering mot döden för att rädda min själ.

-Åh nej!

-Ett varningens ord: döden spelar med svart. Anpassa din lek därefter.

She's kind of a silly girl.

Ponnyrelaterade loppisfynd

Det är inte så att jag alltid hittar My Little Pony när jag är ute på loppisrundor. Faktum är att det är ganska sällan jag hittar några. Igår hittade jag lite annat MLP-relaterat godis på Läkarmissionen och på Brödet&Fiskarna i Västerås. Några VHS:er, varav en var en jag inte hade sedan tidigare, och två serietidningar. Det är de första serietidningarna med My Little Pony som jag över huvudtaget hittat och SOM jag har letat! Lycka! Den ena var på danska men det kan jag nog stå ut med.

Det här är ett bra tillfälle att påminna er alla om att om ni har My Little Pony-relaterade produkter som ligger och skräpar i förrådet så kan de få ett varmt och kärleksfullt hem hos mig. Allt är av intresse, hur slitet och ledset det än ser ut.

Dr Horrible

Dr Horrible's Sing-AlongBlog. Jag kan se den här ungefär hur många gånger som helst. Är det inte dags att man gör en sing-along-biovisning av denna i till exempel Stockholm? I would attend.

Outfit of the day

Vissa dagar känner man sig liksom lite extra ljuvlig. Idag är en sådan dag. Med favoritkjolen, en lila skotskrutig historia med hög midja och volang nertill, kan jag såklart inte känna mig annat än ljuvlig. Mitt underbara, bärnstensfärgade klockhalsband gör ju sitt till också, såklart. För att inte tala om min just nu blekrosa hårfärg som skiftar åt det persikofärgade hållet. Hade det inte varit för den fruktansvärda utväxten skulle jag behålla den här färgen ett tag till.

Bakverksplanering

Med en ovanligt lugn dag i receptionsdisken hinner jag ta några minuter till att söka inspiration på nätet inför nästa artikel i ROBOT. Temat den här gången blir ätbart eftersom det är det läsarna verkar uppskatta mest.
Fokuset ligger inte på recepten, jag använder generellt beprövade grundrecept. Här är det utformningen som står i centrum och instruktioner för hur barnen själva kan göra spelinspirerade mästerverk till kalaset.

Jag tänkte prova att göra mina egna kakstansar till den här artikeln och om det går riktigt bra så skriver jag nog instruktioner för det också i artikeln. metoden jag tänkt använda är denna:
http://www.wikihow.com/Make-Cookie-Cutters

Den stora frågan är om de blir stabila nog för att använda till en himla massa kakor. Aluminiumformarna är oftast ganska sladdriga. Om jag viker aluminiumet dubbelt kanske jag får lite mer stadga på det hela, vad tror ni?

Sistaminutenblogg

Jag hade gått och lagt mig men vaknade till för ca en minut sedan. HERREGUD JAG HAR GLÖMT ATT BLOGGA! Jag har således ingenting alls att säga just nu så varsågoda, njut av denna video istället.

Fruktlös sömnbrist

Jag sov ungefär två timmar i natt. Det beror inte på att jag låg och vred mig av ångest utan på att min hjärna helt enkelt vägrade att varva ner när jag lagt mig. Det brukade vara så här för mig i princip varje natt förr i tiden innan jag fick medicinering för min ADHD-poblematik. Nuförtiden drabbar de sömnlösa, energifyllda nätterna mig bara någon enstaka natt här och var och oftast i samband med någon slags kreativ mani.

Inatt var jag i en kreativ sinnestämning men inspirationen saknades på något vis så det enda som kom av min sömnlösa natt var utmattning. Bättre lycka nästa gång, antar jag.

På klippkanten

Det är så väldigt mycket som känns motigt nu och det är så väldigt lätt att känna att det är som att världen och livet medvetet arbetar för att krossa mig. Dels har jag naturlig dalgång just nu vad gäller min humörkurva men det blir knappast bättre av att jag nu står inför kommande arbetslöshet. Den sista april jobbar jag min sista dag på biblioteket där jag har jobbat sedan juli 2011. Det har varit en lång tid av ett antal korta till ytan identiska vikariat som avlöst varandra som nu börjar närma sig sitt slut.

Tänk att jag har jobbat så länge på en och samma plats utan att för en sekund haft tyggheten i att veta att jag fortfarande har ett jobb ett par månader in i framtiden. Jag inser att det knappast är ovanligt på dagens arbetsmarknad, men det betyder inte för den sakens skull att det inte är jobbigt.

Nu sitter jag här igen med mitt CV som så många gånger förr, petar och piffar och försöker få det här stela dokumentet att säga någonting om vilken potential jag har snarare än om vad jag har gjort tidigare. Det är så förbannat svårt att sälja sig själv. Det spelar nästan ingen roll vad jag skriver, jag vet hur det fungerar. Jag skickar ut hundra ansökningar, skriver ett nytt brev för varje, lägger ner mer energi än jag över huvudtaget har att ge och får på sin höjd en handfull svar. Några få, automatiserade tack men nej tack.

Jag vill verkligen känna att det är ett spännande äventyr jag ger mig ut på men det håller inte. Upprymdheten över att stå inför något nytt är så liten i jämförelse med oron för att det inte ska finnas något.

Söndagsuppdatering

Idag åkte jag och pojkvännen till Tekniska Museet för att lämna in min Eliza-kavaj och min Nintendoväggkrok inför den kommande utställningen "Ateljé dataspel". Egentligen skulle man komma in med sina verk på onsdag men eftersom jag jobbar då och vi ändå var i Stockholm över helgen så passade vi på.

Det har varit en helg fylld med många milstolplar relationsmässigt. Igår träffade jag pojkvännens mamma för första gången, på kvällen gick vi på fest tillsammans för första gången och idag firade vi min brors sambos födelsedag hemma hos dom. Som om det inte var många läskiga saker som det var så passade jag på att ge honom en nyckel till min lägenhet också. Hujeda mig, vart ska det här sluta?

Vad ska jag cosplaya härnäst?

Det börjar bli dags att fundera på vad jag ska cosplaya i höst. Förrförra året körde jag Eliza Cassan från Deus Ex Human Revolution. I höstas var jag Leliana från Dragon Age: Origins och ställde upp i cosplaytävlingen, inte för att jag hade planerat det utan för att jag lika gärna kunde göra det när jag nu var där och i cosplay. Någon plats i finalen fick jag inte, min dräkt var nog för tråkig för att få röster, men ett särskilt hedersomnämnande fick jag för att min dräkt var så otroligt välgjord. Det var först då det slog mig att jag faktiskt borde satsa på att tävla iår- på riktigt.

Det betyder att jag behöver en flashigare dräkt och något som känns aktuellt och igenkänningsbart. Även om jag lockas av Elizabeth från Bioshock Infinite så känns dräkten alldeles för enkel. Jag vill göra något som hänför även de som inte känner till spelet jag hämtat dräkten ifrån. Det här kommer att kräva lite betänketid.

Ateljé dataspel

Nästa vecka börjar en ny utställning på Tekniska Museet. "Ateljé dataspel" är en jäääättestor konstutställning där spelnördar ställer ut sina spelinspirerade konstverk och hantverk. Hade jag varit medveten om den här utställningen i lite mer god tid hade jag mycket gärna skapat något nytt att visa upp alternativt lånat hem lite grejer jag gett bort eller sålt men nu fick jag nys om det här först för några dagar sedan.

Jag anmälde i alla fall min "Hooked on Nintendo"-väggkrok och kavajen jag visade er i gårdagens bloggpost och båda blev antagna till utställningen. Hurra! Så 13-24 mars kan ni besöka Tekniska Museet i Stockholm för att se dessa två verk.

I'm just your problem

Sorry I don't treat you like a goddess,

 Is that what you want me to do?

 Sorry I don't treat you like you're perfect,

 Like all your little loyal subjects do.

Sorry I'm not made of sugar,

Am I not sweet enough for you?

Is that why you always avoid me?

That must be such an inconvenience to you.

Well, I'm just your problem.

I'm just your problem.

It's like I'm not even a person, am I?

I'm just your problem.

Well, I shouldn't have to justify what I do.

I shouldn't have to prove anything to you.

I'm sorry that I exist,

I forget what landed me on your black list.

But I shouldn't have to be the one that makes up with you.

So, why do I want to?

 Why do I want to?

To... bury you in the ground... and drink the blood from your... UGH!

Eliza

Förrförra året gjorde jag en halvtaskig cosplay inför Gamex. Med halvtaskig menar jag egentligen halvklar, för den delen som var färdigt var fucking fantabulous. Eliza Cassan från spelet Deus Ex: Human Revolution har en fantastiskt uppsättning kläder och jag blev genast blixtförälskad i denna outfit. Kvar av dräkten finns egentligen bara kavajen, ett halsband och peruk med tillhörande huvudbonad och den här kavajen behåller jag till mina dödsdagar.

Den är skitsnygg och det är svårt att inte känna sig spektakulärt snygg i den. Den var ett helvete att sy också kan jag be att få tala om för er, men det var så värt mödan. Jag har använt kavajen vid flera tillfällen till helt andra ändamål än Eliza Cassan-cosplay. I just loooove it.

Poddpodd

Det här är förvisso gårdagens nyheter men låt gå, för den här gången. Jag skriver och podcastar borta på spelbloggen Kraid och igår släpptes avsnitt 4 där jag, Niclas och Joel pratar om mars månads spelreleaser. Vi tokmegasuperpeppar Bioshock och är allmänt svamliga.

Det var ett otroligt roligt avsnitt att spela in, vi skrattade i alla fall väldigt mycket och enligt Joel var det också ett avsnitt som var riktigt kul att redigera. Det är också det första avsnittet där jag är programledare och även om jag misslyckades med att hålla hårt i tyglarna så tycker jag nog ändå att jag gjorde ett bra jobb.

Avsnittet blev strax över två timmar och går att lyssna på här.

Glossy, glossy

I fredags fick jag min senaste Glossybox. Jag har prenumererat i lite mer än ett år och är fortfarande supernöjd. Det är en liten låda som kostar 139 kronor i månaden och i varje låda ligger det 5 skönhetsprodukter. Det är en blandning mellan små prova-på-förpackningar och ofta också hela förpackningar. Jag kan inte påstå att jag varje månad är nöjd med precis hela boxen, men oftast faller 3-4 produkter av 5 mig i smaken så för mig är det otroligt prisvärt.

Jag är ohyggligt feg för att prova nya saker och därför hittar jag sällan nya skönhetsprodukter, vilket är varför jag började prenumerera till att börja med: för att prova nytt utan att det kostar skjortan. Jag har hittat en hel del nya favoriter den här vägen och trots att det är jag själv som betalar känns det faktiskt som att jag får en present en gång i månaden. Silly but true.

Den här månadens box var- förutom riktigt fin- fylld med pure loveliness.

Om du vill prova Glossybox så blir jag jätteglad om du skulle använda dig av den här länken eftersom det ger mig poäng som jag kan samla på och sen använda för att få en gratis box framöver.

Småpyssel

Jag hade tänkt pyssla hur mycket som helst den här helgen men av någon anledning har jag varit helt utmattad. Så trött, så trött. Ingenting vettigt har blivit gjort.

Lite småpyssel har jag dock hunnit med. Dessa pärlplattor ska strax göras om till örhängen som jag så småningom ska slänga upp i min Etsy-butik som varit tyst och tom allt för länge nu.

Ponnyglädje

Dagens stora loppisglädje blev denna blygsamma samling My Little Pony. Hela 25 kronor fick jag betala. Det kan jag nog leva med.

Brevbäraren är tomten

Har jag nämnt hur mycket jag älskar ebay? För ca tvåhundra kronor- inklusive frakt- har jag precis köpt följande:
20 bärnstensfärgade droppformade kristaller, 10 ametistfärgade, 10 bleklila, 200 mässingsfärgade stavar med hatt, 800 mässingfärgade ringöglor, ett verktyg för att öppna ringöglor, 20 mässingshängen formade som söta små nycklar, ca 1000 silverfärgade ringöglor, 50 silverpläterade smyckeslås och 100 mobilsnoddar.

Thrift shop bargains

Att fynda på second hand är för mig många gånger mer givande än att hitta någonting helt nytt. Dels kan man htita prylar med mycket mer personlighet och man sparar ofta en slant men framförallt ger man någonting ett nytt liv istället för att ändlöst bidra till slit- och slängkonsumtionen. 

Eftersom jag idag kände mig pigg nog att gå och handla mat bestämde jag mig för att jag också var pigg nog för att stanna till på second handbutiken som låg på vägen till mataffären. Dagens fynd blev ett par superfina brittiska mockastövlar i en helt fantastisk lila färg, en grå farfarstischa med döskallemönster, en snygg topp med svart spets över cremefärgad stretchsatäng, en fin gammal handarbetsbok och den grafiska romanen Gängkrig 145 av Peter Bergting och Jens Lapidus. Allt som allt betalade jag 130 kronor. Inte så tokigt, hmm?

Tomb Raider, Rhianna Pratchett och julmust.

I december var jag på ett pressevent för det nya Tomb Raider-spelet som släpps nästa vecka. Förutom att jag fick spela i ett par timmar fick jag också träffa manusförfattaren Rhianna Pratchett, som också råkar vara dotter till favoritförfattaren Terry Pratchett. Det var otroligt trevligt, inte bara för att jag verkligen gillade spelet och är otroligt pepp på att få spela det "på riktigt" när det väl kommit ut utan för att Rhianna var riktigt trevlig att prata med. Det bästa av allt är väl ändå att jag lyckades få henne att ställa upp på att spela in ett avsnitt av julmustkalender med mig. Helt underbart!

Hur som helst gjorde jag i samband med detta en intervju med henne som jag idag publicerade på Kraid. Hoppa dit och läs den, vettja!

Mega Man Rap

Jump Jump, Slide Slide.

Thats how we ride tonight. 

Shoot shoot, bang bang

Yeah thats the Megaman

Self pity mode, engage

Och plötsligt var den bara där, febern. Mitt under lunchen kände jag hur jag blev alldeles matt. Lyckligtvis hade jag just klarat av min yttre tjänst för dagen och hade enbart skrivbordsjobb kvar, jobb jag faktiskt kan skjuta på till en annan dag vid sådana här tillfällen.

Lyckligtvis hann jag gå hem innan jag blev för sjuk för att klara av det och nu sitter jag här och vältrar mig i självömkan. Så fort jag bara skrivit färdigt ska jag göra mig en gigantisk kopp te och gömma mig under täcket resten av dagen. Om jag orkar ska jag spela lite Bioshock men jag räknar inte med några stordåd.

Jag hoppas att ni där ute mår bättre än vad jag gör.

En perfekt söndag

Det fanns en tid då jag skrev ganska anspråkslösa blogginlägg, ibland rena beskrivningar av vad jag gjort under dagen. Någonstanslängst vägen började jag få fler och fler läsare och med det kom pressen, ångesten över att avra ointressant. Men de tär väl ändå för min egen skull jag skriver, ska jag inte då skriva vad jag känner för att få ur mig? Med #Blogg100 känner jag att jag börjar hitta tillbaka till det kravlösa skrivandet, och visst är det väl så att det är bättre att skriva än att inte skriva alls.

Idag har jag haft en PERFEKT söndag. Jag vaknar intill min stora kärlek, äter pannkaksfrukost i sängen och tittar på Adventure Time och fortsätter sedan resten av dagen med att spela favoritspelet Bioshock medans älsklingen sitter brevid och läser serier. Vi äter kålpudding till lunch, med kärleksmums till efterrätt och spelar lite mer Bioshock. Till sist rundar vi av dagen med pizza och att titta på Looper. Slå det om ni kan.

Snabbpysslat: Companion cubehalsband

Jag är pysselberoende. Efter att ha spenderat ett dygn hemma hos pojkvännen kommer jag hem, stoppar matvarorna jag handlat på vägen i kylen och sätter mig och gör ett halsband. Bara sådär. Som om det byggts upp ett pysselbehov det senaste dygnet som jag BEHÖVDE göra något åt. Dagens snabbpyssel blev ett Companion Cube-halsband av minihamapärlor.

Och med denna pysselexhibitionism vill jag också ge ett litet tips! Notera hur skarpa kanter jag fått på pärlplattan? Det har jag åstadkommit genom att lägga en ram av transparenta pärlor runt motivet som jag sedan klippt/skurit bort.

Öl hjärta julmust

Det är tyst tyst tyst här på nedervåningen. En våning upp donar min kärlek med att rigga kamera och ljus.  Snart spelar han in en ölrecension som han sedan ska lägga upp på youtube, som han gör varje fredag sedan en tid tillbaka. De är inte helt olika de julmustrecensioner jag brukar lägga upp vid juletid.

Känner ni till julmumma? Det är en dryck som ofta görs på öl och sockerdricka men jag har alltid fått en variant gjord med julmust.

Är det inte tydligt att vi är skapade för varandra? Ni kan förvänta er julmummavideos till 2013 års upplaga av julmustkalender.

Jag mår bra nu

Efter att ha sett flera personer i min närhet drabbas av influensan och ligga däckade hemma i flera veckor blev jag en aning orolig när jag igår på förmiddagen kände mig yr och svag. Jag sjukanmälde mig och gick hem igen, beredd på att ligga däckad i min säng i flera veckor. En och en halv dag senare känner jag mig pigg igen. Eller ja, normaltrött ska jag väl säga.

Mitt immunförsvar tycks vara väldigt beroende på hur jag mår. Under depressiva perioder är jag sjuk mer eller mindre konstant medan jag under mina mer eller mindre maniska perioder är superfrisk. Just nu är jag nyförälskad, jag har flera roliga projekt på gång och för en vecka sedan fick jag veta att jag får behålla jobbet i ett par månader till. Jag antar att det gör mig till en väldigt lycklig människa. Kanske lyckligare än jag någonsin varit tidigare. På riktigt.

Crafting Minecraft

Som en del av er kanske vet så skriver jag pysselartiklar till dataspelstidningarna Level och Robot. Jag skrev igår om deadlineångest och idag kunde jag äntligen släppa den. Pyssel är gjorda, fotografier är tagna och behandladesamt texter skrivna.

Den här månaden blev det Minecraft-tema för hela slanten, något som alltid uppskattas av barnen som läser Robot, för att inte tala om av mig som älskar faktumet att jag får BETALT för att göra det här. För att se fler bilder och få (förhoppningsvis) tydliga instruktioner för hur man går till väga för att skapa de här skönheterna får ni köpa nästa nummer av Robot, som går i tryck i övermorgon. När den finns i handeln vet jag inte ännu.

Deadlineångest

Så i förrigår kväll kom jag på att jag blandat ihop deadlines och hade plötsligt ohyggliga mängder saker att göra på alldeles för lite tid. För att döva den ångesten tittar jag på Girls och jobbar järnet. Jag har med andra ord inte riktigt tid att skriva något klokt i bloggen idag, men jag vill uppmana alla att titta på Girls. SÅ JÄVLA BRA.

Girls finns på SVT Play. Hurra!

Tim Burton förstår.

Idag såg jag om Edward Scissorhands för första gången på jag vet inte hur många år. Jag blev... förundrad. Dels över att jag fortfarande, efter så många år, kom ihåg merparten av all dialog utantill men också över vad jag såg i den idag som jag helt missat de dussintals gånger jag sett filmen förut. Jag FÖRSTÅR filmen idag, jag ser precis vad den handlar om.

Vad jag förr enbart såg som en vacker saga är vid närmare granskning en fantastisk tolkning av en sorts utanförskap som jag och sannolikt alla andra Tim Burton-fans upplevt i våra liv. Om hur det är att känna sig trasig, felskapad och hur svårt det är att försöka passa in i ett samhälle som man av uppenbara skäl helt enkelt inte kan passa in i, någonsin. Om hur det känns att bara genom att vara skapade som vi är riskerar att skada de vi älskar mest.

Om jag bara hade energin skulle jag skriva en betydligt längre text om det här, det finns så mycket jag ser i den här filmen som jag skulle vilja förklara för er, om paralellerna jag ser i hur sådana som vi blir behandlade av världen runtomkring oss. Men nu har jag en deadline för en två-sidors-artikel flåsande i nacken på mig. En annan gång kanske. Tills dess, se om Edward Scissorhands så kanske även ni ser vad jag menar. Filmen finns på Netflix.                                                                                                                  

Lycka på någon annans bekostnad

Jag behöver lätta mitt hjärta. Vad gör man om man knappt en vecka efter att ett förhållande tagit slut hittar vad som ser ut att vara den stora kärleken i en av exets bästa vänner? Jag tror inte att det finns något bra svar på det. Situationen är omöjlig att hantera på ett mjukt sätt, hur man än gör så skadas alla inblandade.

Vi har känt varandra i 20 år. Hur kan vi inte ha sett det här förrän nu? Jag var så oförberedd på de känslor som väcktes i mig att jag inte hade en chans att värja mig mot dem. Plötsligt så var det bara där, för det kändes verkligen som om någon hade tryckt på en knapp. Det fanns inget trevande, den vara bara där. Pang. Bom. Kärleken. Har det legat och bubblat under ytan under all denna tid utan att vi ens märkt något?

Det är det märkligaste jag någonsin har varit med om. Jag är 30 år och var inte en ”late bloomer” precis, jag har varit med ett tag och jag har upplevt så många olika sorters relationer. Jag har haft ett minst sagt rikt känsloliv och har varit så förälskad att jag verkligen trott att jag skulle sprängas men ingenting jag har varit med om har förberett mig på det jag upplever nu och det skrämmer ärligt talat skiten ur mig. 

Man väljer inte vem man älskar och man väljer inte när, men det känns som en slags feg ursäkt till att slippa ta ansvaret i en svår situation. Jag tar ansvaret för att jag sårat exet och det väger tungt på mina axlar, men hade jag inte agerat hade jag nog ångrat mig för resten av mitt liv och det var inte en risk jag var beredd att ta.

Förlåt mig, om du kan. Jag vet ärligt talat inte om jag kan förlåta mig själv men jag ångrar ändå ingenting.

Marceline, is it just you and me in the wreckage of the world?

 

 På senare tid har jag spelat allt mer ukulele och ju mer jag såg mig omkring, desto mer insåg jag att man ska döpa sitt instrument. Det känns ganska rimligt, jag har döpt merparten av min elektronikså varför inte min nyfunna kärlek, ukulelen?

Jag har redan skrivit det här på både twitter och facebook, men jag tar det även här för att göra det officiellt. Min första ukulele, tillika en av mina största glädjeämnen på denna jord just nu, heter Marceline.

Namnet kommer från den populära Cartoon network-serien "Adventure Time" och det är nästan så att namnet valde ukulelen snarare än att jag valde namnet. Det kom till mig medans jag lärde mig låten "Remember you" från ovan nämnda serie, skriven av (och i videon jag länkar till framförd av) Rebecca Sugar.

Fråga mig om mitt hår!

Eftersom det är så väldigt många som så väldigt ofta frågar om min hårfärg och hur jag åstadkommer den så tänkte jag göra en stor bloggpost med svar på alla era frågor. Jag har redan skrivit en guide för hur jag gör när jag färgar håret men jag vill ha lite input från er innnan jag lägger upp den.

Vad vill ni veta om min hårfärg? Vad vill ni ha tips och goda råd om? Har ni några andra funderingar kring hårfärg som ni vill dela med er av?

Ställ era frågor i kommentarsfältet till det här inlägget.

Rosor

Minns ni igår när jag skrev några rader om alla hjärtans dag? Om hur fint det vore om vi firade all kärlek, inte bara den romantiska. Om hur fint det vore om vi kunde skippa det kommersiella och ge bort något handgjort.

För att göra denna blygsamma bukett brukade jag mig av limpistol, tålamod, antika bibelblad och ståltråd. Instruktioner finns här.

Alla vänners dag

Så här dagen innan alla hjärtans dag är det nog många känslor som hänger i luften. Många förbereder sig på att må riktigt jävla dåligt, andra förbereder fina små överraskningar till sina nära och kära. Somliga kanske inte bryr sig över huvudtaget och har knappt lagt märke till valentinskyltningarna i handeln.

Jag vill vara den som inte bryr sig alls, egentligen, eftersom sättet vi uppmärksammar den här dagen på i sverige är ganska så uteslutande. Samtidigt så känner en stor del av mig att det faktiskt är hur fint som helst, vilket kanske i huvudsak beror på att jag inte helt delar svenskarnas syn på vad alla hjärtans dag innebär. I finland heter det "ystävänpäivä", vilket betyder "vännens dag", och är inte fullt lika fokuserad på den romantiska kärleken som den är här i sverige. Där handlar det istället om kärleken till våra nära, sen om det är din bästa vän eller din partner är detsamma.

Vore det inte fint om vi kunde anamma det synsättet på dagen ifråga även här? Kan vi inte slopa lite av den där kommersialismen kring dagen också, när vi nu ändå är i farten. Det är väl ändå kärleken som ska stå i centrum, inte en tävling kring vem som köper den mest imponerande blomsterkvasten.

***

Om du nu ska ge bort något på alla hjärtans dag, ge bort något handgjort! Här kommer några tips från pysselcoachen:

• Pappersrosor av gamla böcker- DIY storybook paper roses
• Ett pixligt valentinkort-  Pixelated popup card
• Trådhjärta- DIY string heart
• Söta hjärthängen av knappar - Button heart ornaments
• Alla hjärtansdag-kort i filt och papper- How to: make sewn valentines
• Alla hjärtansdaggodis till fåglar och människor- Natural valentine's day crafts

Pysselparty

Igår besökte jag Vampire Lounge i Stockholm för drinkar med vänner. Eftersom jag har ganska ont om pengar just nu tog jag med mig några av mina virkade djur och ett par örhängen som jag gjort då några av mina vänner uttryckte intresse för att köpa några.

Det som hände under kvällen var ganska så lustigt egentligen. Jag slängde upp mina alster på det trånga lilla bordet runt vilket vi satt och under kvällens gång byttes flera av mina kreationer ut, en efter en, mot drinkar.  Kan det här bli min grej nu? För jag pysslar ihop en hel del små saker emellanåt för till exempel pysselartiklar eller för att prova nya tekniker och samtidigt har jag pinsamt ofta pinsamt dåligt med pengar. Även om jag uppskattar generösa vänner som gärna bjuder på en öl eller två så gillar jag nog pyssel-mot-drink-byteshandeln betydligt mer.

Det hela slutade med att jag faktiskt gick i plus OCH lyckades bli behagligt berusad, för att inte tala om att jag hade en jättetrevlig kväll och mina vänner fick med sig bedårande små virkverk hem.

Måndag.

Jag skrev för ett par dagar sedan att jag under de närmaste dagarna skulle lägga ut lite grejer till försäljning. Well, idag känner jag inte för att sälja något. Inte alls faktiskt. Det beror väl lite på att jag är för trött för att fortsätta rota bland mina saker, en måndag är ju trots allt alltid en måndag och jag slås alltid ganska hårt av den där måndagströttman.

Måndagströttman till trots ser jag fram emot kvällen. Om ungefär en halvtimme ska jag slänga mig iväg på ett tåg mot hufvudstaden för att dricka drinkar ihop med ett gäng awesome gamer-brudar för att fira att några av oss fått roliga jobb och uppdrag i branschen. Hurra för oss!

Hooked on Nintendo

Jag fortsätter att slänga upp saker till försäljning. Dagens objekt blir den här superfina Nintendo-väggkroken. Det bär mig emot att sälja den men samtidigt har jag i ett par månaders tid nu försökt hitta en bra plats för den här hemma utan framgång. Hur snygg den är så passar den helt enkelt inte in. Den måste få ett nytt hem. 300 kronor inklusive frakt, kan det locka?

Söthet till salu

Ja hörni. Det är mycket månad kvar i slutet på pengarna. Därför tänkte jag rota igenom mina gömmor de här närmaste dagarna  och sälja både det ena och andra ur nördförrådet. Först ut är en handfull amigurumi, dvs virkade figurer. Storleken kan variera men de är samtliga under 10 cm höga. Jag säger 150 kronor inklusive frakt och om jag får betalning snabbt slänger jag med en bonusöverraskning. Det är bara att hojta till i kommentarsfältet om du är intresserad!

Lördag fast fredag

Idag är det fredag men eftersom jag tagit ledigt känns det förvånansvärt likt en lördag. Efter en alldeles för lång tid med stress och elände känns det bra att ta långhelg. Utöver #Blogg100 har jag inga måsten alls i helgen och det är första gången jag har en 100% fri helg på jag vet inte hur länge. Jag njuter.

Dagen efter

Jag, Ola Skogäng, Nina von Rüdiger och Johanna Koljonen. Foto av Erica Lhådö

 Igår gick mitt serieevenemang på Enköpings bibliotek av stapeln. På det stora hela gick det bra. Publiken såg ut att ha trevligt, gästerna verkade ha trevligt och jag hade supertrevligt. Det enda som hade kunnat vara bättre var antalet besökare. Det kom mindre än hälften av den mängd människor jag hade väntat mig.

Av tidigare erfarenhet är jag vis nog att veta vilken betydelse vädret har för besökarantalet på de flesta evenemang men kontrollfreaket i mig är arg över att jag inte ordnade med bättre väder när jag ändå lagt ner så mycket möda på att få allt annat att klaffa.

Och klaffade gjorde det. Med gäster som Johanna Koljonen, Ola Skogäng och Nina von Rüdiger är det inte direkt svårt att hålla ett samtal levande heller. Så kloka, insiktsfulla och talföra som de är behövde jag knappt göra någonting annat än slänga in en liten liten fråga med tjugo minuters mellanrum för att hålla det hela levande. Som vanligt var jag virrig och awkward men jag har full tilltro till min förmåga att vända det till en bra sak. Jag hoppas att det satte en avslappnad och varm ton på programmet, i alla fall har jag tidigare fått höra att jag är bra på just den biten.

Som en liten bonus så hade Olas kollega Daniel Thollin infiltrerat publiken och efter att vi rundat av på biblioteket gick vi ut och slängde i oss den middag ingen av oss hunnit äta ännu. När Nina och Johanna sen rusade iväg för att hinna med sitt tåg lämnades blott tre små apor kvar i skyltfönstret på thairestaurangen.

Ola, Daniel och jag. Bilden är lånad från http://oblivionhigh.wordpress.com/

 För fler bilder från kvällen, se albumet på Enköpings Kommubiblioteks facebook-sida.

Serielamporna är färdiga!

Inatt, någon gång kring ett, blev de äntligen färdiga. Lamporna. Konceptet är busenkelt: klipp cirklar av gamla serietidningar och limma fast på en rislampa med en limpistol. Total materialkostnad för dessa två tillsammans, inklusive lampsladd: under 200 kronor.

Dessa två exemplar finns nu att beskåda på Enköpings bibliotek.

Seriepysslare

Det är mycket som är rörigt nu, mycket hjärtesorg. Så här sitter jag nu, mitt i natten nästan, och limmar fast pappersbitar på en rislampa. En lampa jag borde ha påbörjat för flera dagar sedan. En lampa av två är färdig, den andra har jag bara kommit en bit på väg med. Det blir en lång lång natt, men det blir å andra sidan ett par jävligt snygga lampor.

Not my slave

Igår delade jag med mig av en hittad ukulele-cover av en Oingo Boingo-låt. Idag delar jag med mig av Oingo Boingo.

We close our eyes

Strax före jul köpte jag en gåva till mig själv: en ukulele. När jag var yngre spelade jag ganska mycket gitarr men av någon anledning tappade jag intresset. Jag har länge varit förälskad i ukulelen så det är märkligt att det dröjt så länge innan jag till sist köpte en.

Det senaste dygnet har jag övar mycket på en av mina favoritlåtar av Oingo Boingo efter att ha hittat en förtjusande cover på den på youtube. En dag kanske jag länkar till en video där jag själv sjunger och spelar men tills dess får ni njuta av JadyLesters version.

Seriehörnan börjar ta form

På biblioteket där jag jobbar har jag fått (roffat åt mig) uppdraget att greja lite med vår seriehörna. Idag efter stängning satte jag fart på pysslandet och det första jag gjorde var att hänga upp de fantastiskt snygga veporna min vän Ola tecknat åt oss. Allt som allt är de fyra stycken och bildar tillsammans en enkel men trevlig liten historia. Så fort allt är klart ska jag självklart bombardera er med bilder på vår nya fina serieavdelning.

Det hela beräknas vara klart tills på onsdag då vi kommer att ha en slags nyinvigning av serieavdelningen. Ni kommer väl?

Tiden rinner ut!

Och plötsligt slog det mig att klockan var farligt nära midnatt. jag hade kanske kunnat publicera två blogginlägg imorgon för att kompensera för dagens men ärligt talat vågar jag inte ta den risken. Den som ger sig in i #Blogg100 får #Blogg100 tåla. Det här blir alltså om ni förstår ytterligare en i mängden av metablogginlägg om #blogg100.

Ett mycket kort inlägg. Ett inlägg enbart för att hinna ha något publicerat alls innan den här dagen tar slut. Ett krystat inlägg.

Ett nytt äventyr

Så. Idag fick jag svar på en ansökan jag skickade igår. Jag skulle inte kalla det för en arbetsansökan eftersom det inte låg ett betalt jobb i potten. Mina damer, herrar och allting där emellan, från och med någon dag typ ganska så snart kommer jag vara en del av teamet som modererar Electronic Arts svenska och finska Facebooksidor.

Det här är ett uppdrag jag och mina blivande kollegor kommer att göra ideellt. Det tog inte lång tid efter det att jag berättat det här på de sociala nätverken jag brukar innan jag fick en och annan kommentar om att jag borde få betalt för det här. Så här ser jag på saken: jag får betalt, även om jag inte får några pengar. Med betalt menar jag i det här sammanhanget att det lönar sig för mig snarare än att jag får en lönespecifikation varje månad.

Det är först ganska nyligen som jag insett vad jag vill göra med mitt liv, vad jag vill jobba med när jag blir vuxen och det här uppdraget är en av förhoppningsvis många som kommer att ge mig den erfarenheten jag behöver för att nå dit. Jag ser det här som en slags praktik, kan man säga, förutom att jag gör det här för att jag verkligen vill göra det istället för att jag blir tvingad av till exempel arbetsförmedlingen.

Utbildning har aldrig varit ett fungerande alternativ för mig. Jag har ADHD och även om det finns gott om människor med mina svårigheter som klarat sig galant i skolbänken men jag är helt enkelt inte en av dem. Jag har försökt och jag har misslyckats. Jag lär mig bäst i praktiken och av naturliga skäl är det svårt att bli anställd för att göra något man inte har dokumenterad erfarenhet av.

Att moderera en facebooksida kanske inte låter som hjärnkirurgi precis och det är är inte som att jag inte hanterat facebooksidor förut, men det är en ganska stor skillnad mellan att handskas med sidor av den skala jag arbetat med förut och sidor för ett så stor kommersiell aktör som EA som har en betydligt större bredd i målgrupp än de sidor jag hanterat förut. Jag kommer utan tvekan att lära mig en hel del nytt under den här tiden och det kommer att vara ett välkommet tillskott till mitt annars ganska tråkiga CV.

En helt vanlig onsdag i de bipoläras land

Onsdagar är för mig i allmänhet väldigt långa dagar. Trots att jag har en lång lunch på ett par timmar mitt på dagen så lämnar onsdagarna mig mer eller mindre uttömd men just den här onsdagen var något alldeles speciellt. Kanske beror det på att jag klev upp extra tidigt idag, kanske beror det på mina inre oroligheter, kanske både och.

Jag mår periodvis väldigt dåligt och jag skulle nog påstå att mitt normalläge är ganska så lågt men det är väldigt länge sedan jag hade så här dramatiska svängningar som jag har just nu och ärligt talat så oroar det mig en aning. Jag har jobbat väldigt länge för att komma dit jag är nu och även om min position i livet inte ser imponerande ut i era ögon så är det väldigt imponerande om man jämför med hur jag hade det för bara fem år sedan.

Sannolikt är det en helt naturlig svängning, åthjälpt av vissa yttre omständigheter jag inte har någon kontroll över just nu. Det är såhär det är att vara bipolär. Men arbetet med att hålla mig flytande genom den här perioden kommer att kräva mycket av mig och i värsta fall av de som lever tätt intill mig.

Håll i hatten, kamrater. Nu rider vi ut den här stormen.

Extreme smyckesdeal

Vill du också köpa dessa? Följ länkarna: Water drop, Imitation jewel och Diamond Style.

Ahhhhhhhhhhhhh jag älskar Deal Extreme. Halsbandet till höger har jag dreglat över varje gång jag besökt Cybershop i Helsingfors. Där kostar det 16-18 euro, om jag inte minns helt fel. Visst, det tog paketet ungefär en månad att leta sig hela vägen hem till mig men totalkostnaden på ungefär 106 kronor för alla tre halsbanden inklusive frakten gör att det känns väl värt väntan.

Och ja, de två halsbanden till höger är klockor.

Jag övar vidare

Jag hoppas verkligen ingen trodde att jag skulle skriva någonting meningsfullt varje dag under #Blogg100. För mig handlar #Blogg100 i huvudsak om att påminna mig själv om att jag faktiskt kan producera text varje dag, att det inte är så viktigt att ha något helt fantastiskt att säga. Ett sätt för mig att lära mig att slappna av vad gäller skrivandet igen. Jag har periodvis svår skrivkramp och ju längre tid dessa perioder varar, desto svårare är det för mig att komma igång igen. Den här sortens "skrivövningar" hjälper verkligen.

Men om jag nu ska skriva någonting som inte bara handlar om att skriva någonting så kan jag berätta att jag haft ett par mycket trevliga dagar. I lördags gick jag ut med vänner jag träffar allt för sällan till en klubb jag saknat: Syntax Error. En nattklubb med "nördtema" där dansgolvet bjuder på remixade chiptunes, tecknad serieintron från 80-talet och nya klassiker som Gangnamn Style, Badgers Badgers Badgers Badgers och Nyan Cat. På plats finns också ett antal spelkonsoler med olika spel, sen får vi inte heller glömma att de varje gång har en tipspromenad med frågor som hör nördpopulärkulturen till.

Jag och min skara vänner har en tendens att vinna de där tipspromenaderna och så gick det även denna gång. min kära vän John van en billig surfplatta från Deal Extreme laddad med Syntax Error-tema. Den hamnade snabbt i mina händer istället, eftersom John är en generös människa (och för att han själv redan har en iPad). SÅ beväpnad med en blygsam surfplatta kan jag äntligen börja läsa serier i digitalt format på ett vettigt sätt. Hurra!

En neonorange överraskning

Under gårdagens nattklubbsbesök upptäckte jag något förvånande. Min i normalt ljus knallrosa hårfärg förvandlades under UV-ljus till en självlysande, neonorange uppenbarelse.

Och det blev veckans mest krystade #Blogg100-inlägg. På resande fot är det svårt att få nog med datortid för ett ordentligt blogginlägg. Jag får kompensera för det en annan dag.

Lyckad loppislördag

Dagens loppisfynd blev en blandpåse för 12 kronor. Den här påsen innehöll inte bara en My little Pony jag inte hade sen tidigare utan en komplett outfit, en fejkponny som jag snabbt ska kassera, tillbehör från ett My little Pony-stall och två Pixietails-hårklämmor. De sistnämnda är inte alls My Little Pony-tillbehör utan hör till en annan ikonisk flickserie från 80-talet: Lady Lovelylocks.

Jag har inget minne av att jag ska ha haft några dockor från serien som barn men jag minns hårklämmorna mycket väl. De kommer att göra sig fint i mitt knallrosa hår ikväll, känner jag.

A Bit of Fry and Laurie

Långt innan House och QI spelade Hugh Laurie och Stephen Fry in en klassisk, brittisk sketchserie vid namn 'A little bit of Fry and Laurie'. Serien hade premiär 1989 och fick totalt 4 säsonger innan de båda herrarna gick över till andra projekt.

Min fredagspresent till er är en blygsam lista med några av mina favoritklipp från 'A bit of Fry and Laurie'. Enjoy.

Surprise! En försenad julklapp

De flesta som hamnar här vet sannolikt att jag samlar på den första generationens My Little Pony. Idag fick jag en försenad julklapp från min pojkväns syster. Den här luddiga skönheten tillhör So Soft-produktserien och heter Surprise, vilket är en smula ironiskt med tanke på hur förvånad jag blev när jag fick paketet.

Hon är i fantastiskt bra skick. Manen har sannolikt aldrig blivit borstad så hon har kvar originallockarna och hon verkar knappt lekt med över huvudtaget. Vanligtvis blir det slitage vid mulen och längst ner på hovarna men denna ponny är helt oskadd. Hon är helt enkelt underbar och ett mycket välkommet tillskott i min samling. Jag skulle nog våga säga att hon just nu är den finaste ponnyn i min samling.

#Blogg100

Det var länge sedan jag skrev ett blogginlägg utan att nämna hur länge sedan det var jag sist skrev något. Minst lika länge sedan är det som jag skrev ett blogginlägg utan att lova bättring. Vad jag egentligen försöker säga är att det är alldeles för länge sedan jag skrev något sist och jag lovar att bättra mig. Det här är mitt första blogginlägg av 100 på 100 dagar.

#Blogg100 är Fredrik Wass påhitt och en riktigt bra idé. Jag såg det flyta runt på twitter och det kändes som ett utmärkt tillfälle att äntligen ta tag i mitt privata bloggande igen. 100 inlägg i 100 dagar för att kickstarta min kreativitet, för att döda min skrivkramp och för att utforska vad jag egentligen har att berätta för världen. Det är det som har dödat mitt bloggande, jag tappade bort vad jag hade som jag ville ha sagt. Mycket av det är kanske twitters och mina skrivjobbs fel men jag vägrar att tro att jag inte har mer text i mig än så.

 Well, vi får väl.